7 december 2004

Sluta tala om. Börja tala med.

Wahlström & Widstrand har gett ut boken "Levande Bränd" skriven av Souad i samarbete med Marie-Thérèse Cuny. En gripande skildring av en ung kvinnas uppväxt i en kultur där kvinnor är mindre värda än hushållets get eller ko. Hennes mor fick många barn, men bara en son – de flesta nyfödda flickebarn kvävdes direkt efter födseln. Flickebarn har inget värde, det räcker med att ha två-tre flickor för att sköta hushållsgöromålen. Männen styr och ställer över kvinnornas liv.

Den unga kvinnan begår ett stort misstag när hon tror på grannpojkens löften om giftermål. Vid deras första förbjudna träff våldtar han henne. Hon blir gravid och grannpojken överger henne. När familjen märker att hon är gravid hålls familjeråd och det bestäms att hon ska dödas. Några år tidigare hade hon blivit vittne till att en av hennes systrar blev strypt av sin egen bror, på order av familjerådet.

Nu var det hennes tur. En släkting hällde bensin över henne och tände på. Hon lyckades överleva genom att springa ut på gatan och några kvinnor förbarmade sig över henne, fast de på sjukhuset inte gav henne någon vård – de tyckte att hon förtjänade att dö. En hjälparbetare hjälpte kvinnan ur landet och smugglade med hennes för tidigt födde son. Men svårigheterna var inte slut med det. Resten får du läsa själv.

Detta är en bok värd att läsa. Det är ett bra sätt att försöka sätta sig in i denna tusenåriga kultur som anser att hedersmord är helt naturligt. Det är kvinnorna som utsätts för hedersmord. Männen får sällan ens straff för att de utfört ett hedersmord, i många länder anses det som en förmildrande omständighet. Männen går alltid fria, mannen som våldtog kvinnan boken handlar om – hans handlingar ifrågasattes aldrig utan hela skulden lades på kvinnan.

I dag och i morgon har Sveriges regering (Mona Sahlin var initiativtagare) bjudit in representanter för organisationer och regeringar från hela världen för att diskutera "patriarkalt våld mot kvinnor med fokus på våld i hederns namn". Vällovligt, men varför är inte Kurdistans kvinnoförbund i Sverige inbjuden? De har engagerat sig i frågan och hjälpt hundratals tjejer genom åren. Flera andra invandrarförbund är inte heller bjudna.

Sluta tala om. Börja tala med.

Trots Mona Sahlin lovade krafttag mot det hedersrelaterade våldet har det inte minskat. Det handlar inte heller om, vilket många tror, att flickor träffat svenska killar och därför blir utsatta för hedersmord. Fadime hade med all sannolikhet blivit mördad om hon hade blivit kär i en kurdisk man, utan släktens tillåtelse.

Problematiken får inte reduceras till en fråga om fientlighet från invandrare gentemot svenskar utan problematiken måste ses i rätt perspektiv, det är en del av kulturen i hela Mellanöstern och det är från den utgångspunkten problemet måste bearbetas. Att då utelämna svenska invandrarföreningar i konferensen som ska behandla deras vardag och kultur är förvånansvärt.

Tyvärr hittar jag ingen länk på Expressens hemsida där Kurdiska kvinnoförbundets ordförande Seyran Duran skriver sin debattartikel "om politiker utan heder", i pappersupplagan på sidan 4.

// Annica Tiger

Annica Tiger 5:27 EM | Kommentarer (1) | Google

6 december 2004

Välkommen ut i verkligheten

Där hjärnan tar slut tar nävarna vid finns det ett gammalt talesätt. I förra veckan startades ett nätverk mot kvinnovåld i Skellefteå. Som ett brev på posten, eller rättare sagt via en lapp i brevlådan, kom ett hotfullt meddelande. Ett A4:ark med tre meningar, som inte kan missförstås:

Vem är du som ska tala om för andra män hur de ska ta hand om sina kvinnor. Om du vågar gå ut igen så kan det hända en eller två olyckor som sätter stopp för dig och dina bögplaner.

Varför blir jag inte förvånad?

Välkommen ut i verkligheten.

// Annica Tiger

Annica Tiger 9:20 FM | Kommentarer (2) | Google

19 november 2004

I skuggan av våldet

Barnens rätt är att inte behöva vara rädda barn. Rädda barnen och BUP Bågen har i samarbete med Måsen Film AB gjort filmen "I skuggan av våldet" och filmen skildrar kvinnomisshandel ur ett barnperspektiv. Det är mycket svårt för ett barn att tvingas se sin mamma misshandlas och barnet behöver hjälp för att förstå och bearbeta sina upplevelser, om de inte får det kan upplevelsen prägla resten av deras liv. Ändå är det få barn som får hjälp att bearbeta sina trauma.

Varje år blir mellan 100.000 och 200.000 barn vittne till hot och misshandel i sina familjer. Ofta nämns inte ens barnen i polisens rapporter när de har varit på utryckning till ett lägenhetsbråk och kontakten mellan polis och andra myndigheter, som skulle kunna hjälpa dessa barn, fungerar inte alltid. Barnen verkar glömmas bort. Rädda barn. Glömda barn.

Barnen verkar ofta även glömda när föräldrarna tvistar om vårdnaden. Det är sällan barnen får göra sin röst hörd i vårdnadstvister, även när de passerat gränsen där rätten S K A lyssna på den (12 år). Enligt Socialstyrelen studie (Glimtar av barn från vårdnads-, boende- och umgängesdomar 1999 respektive 2002) framgår barnets åsikt, vilja eller önskemål endast i cirka en femtedel av vårdnadstvisterna mellan 1999-2002.

I hälften av målen redovisas inte barnets åsikt, vilja eller önskemål alls i domarna och det framgår ibland inte ens om någon vårdnadsutredare har haft kontakt med barnet. Föräldrarna har sina advokater och målsägandebiträden, men barnet har inget när det gäller vårdnadstvister och då undrar jag med automatik – vem tar till vara barnets/barnens intressen? Det är ju faktiskt barnen alla dessa vårdnadstvister handlar om, och inte föräldrarnas rätt. Barnens rätt då? Det borde vara krav på att A L L A barn ska ha ett målsägandebiträde som tar tillvara deras intressen.

I knappt hälften av målen döms till gemensam vårdnad mot en förälders vilja, ibland även när våld förekommit och samarbetsproblemen förefaller vara stora. Här om något borde barnen få göra sin röst hörd. Det finns barn som tvingas till umgänge fast de inte vill. Tänk om någon av oss vuxna skulle bli ådömda att umgås med någon som skadat oss, förgripit sig på oss, nästan dödat vår partner eller på annat sätt har uppträtt så att man bara vill gå och gömma sig när man ser personen? Skulle aldrig hända. Men barn utsätts för detta. Det är inget som tillhör ovanligheterna.

Det finns scener jag sett på TV från nyhetssändningar som jag aldrig kommer att glömma, de har etsats sig fast på mina näthinnor. Barn som sparkande, skrikande och gråtande har tvångshämtats av polis mot sin vilja, till umgänge för att rätten dömt till gemensam vårdnad eller i vissa fall förts bort för gott då en part fått enskild vårdnad, tvärtemot barnens vilja. Ett barn ska inte behöva utsättas för detta. Tänk dig själv om polisen om och hämtade dig på jobbet och trots dina vilda desperata protester förde dig till en helt annan ort och till en person du inte vill bo ihop med längre, kanske aldrig ens tidgare har bott hos?

Ja, jag vet att det är svårt att dra paralleller.
Men försök att förbise detta faktum och tänk dig in i
de situationer jag försöker beskriva, som vuxen och
fundera på hur ett barn skulle uppleva det.

// Annica Tiger

Annica Tiger 6:36 FM | Kommentarer (5) | Google

12 november 2004

Lite stryk får dom tåla

28/9-00 skrev jag bland annat detta nedan.

Lilla lokaltidningen hade en intressant artikel om kvinnomisshandel. Bra! Det behövs information. Fast de som behöver informationen bäst kommer väl aldrig någonsin vara kapabla att ta in densamma? Där hatet går in går vettet ut? Artikeln handlade om ett påbörjat samarbete mellan polis, åklagare och domstolar i Norra Stockholm som ska se till att antalet fällande domar ska öka drastiskt.

Åklagarna lägger ned 7 av 10 ärenden då åklagaren inte anser sig kunna styrka brott, resurser saknas för att utreda, den som anmält har tvingats ta tillbax anmälan och/eller vanligaste orsaken enligt artikeln är att bland åklagarna är inte kvinnomisshandel speciellt högprioriterat. Det är roligare med mål som är lätta, snabba och enkla. Det är roligare med mål med lite snaskigare innehåll, vapen och dylikt. Ja, det stod så i artikeln och jag betvivlar det inte ett dugg.

Solklara fall läggs ned. Ett exempel i artikeln var Eva som misshandlades så svårt av sin man så hon hamnade på sjukhus. Skadorna var väl dokumenterade av läkare. Väktaren som hittade henne i tunnelbanan när hon hade flytt i bara nattlinnet med sitt barn under armen vittnade men hans vittnesmål togs ej ad notam. Grannarna likaså kunde berätta att de hört att kvinnan blivit illa misshandlad genom väggarna.

Ändå lade åklagaren ned fallet i brist på bevis och mannen gick fri. Vad behövs kan man tycka? Tio vittnen som står i ring runt och kollar att misshandeln går rätt till? Att man videofilmar misshandeln? Att man blir så misshandlad att man dör av skadorna?

År 1999 polisanmälde en kvinna i Sigtuna sin man för misshandel. Ärendet blev liggande länge men lades ned av åklagaren till sist. Då var det för sent, för i mars samma år knivdödades kvinnan av sin man inför deras barns ögon samt en hel hoper vittnen på vårdcentralen. Där kunde inte åklagaren lägga ned fallet kanske? Alldeles för uppenbart kanske? Ursäkta ironin.

Så till nutiden.
Tyvärr gäller det mesta än i dag, fyra år efteråt.

Jag har sett två delar av programserien på TV4, "Lite stryk får dom tåla". Det verkar inte som det hänt så mycket som sagt. En åklagare ville inte väcka åtal då hon tyckte mannen var så rar och trevlig. Tacka fan för det, en psykopat kan snacka trosorna eller skjortan av vilken som helst, men hemma visar psykopaten sitt rätta jag. Vad är det man säger, ängel på gatan, djävul i hemmet?

En annan åklagare tyckte inte nya kvinnofridslagen var så mycket att hänga i julgranen. Han körde sitt eget race. Han lät förundersökningarna samla damm tills brottet preskriberats. Då var det enkelt att skriva av dem med andra ord. En annan variant han kört med är att skriva av med motivering "Brott kan ej styrkas". Brott kan ej styrkas är förunderligt när det fanns rättsintyg på skadorna, bevis och vittnen – ja, hela kittet färdigt och serverat. Men kanske svårtuggat om man tycker att "Lite stryk får dom tåla"?

Poliser frågar fortfarande:
– Har du inte tillfogat skadorna själv?
– Har du inte hittat på?
– Ska du verkligen anmäla?
I ett fall "försvann" bilder av
kvinnans skador på grund av "slarv" av polisen.

Jag när en liten undran över hur polisen behandlar män som kommer och vill anmäla en misshandel av sin partner? Säkert än värre.

Familjerätten kan sitta och säga till en kvinna som blivit misshandlad av sin man, "om han dödar dig är det inget vi har att göra med utan vi ser till hans rättighet att träffa sina barn". Skulle de säga så om det var det omvända förhållandet?

Socialen kan börja prata om att omhänderta barnen bara för att mamman måste flytta så ofta. Hon kan anses vara en olämplig mamma på grund av alla miljöbyten för barnen. Att de måste flytta så ofta beror på att mannen hela tiden söker upp, hotar och brukar våld verkar inte räknas in som orsak. Snacka om IQ-fiskmås över socialtjänstens resonemang i sådana fall.

Tyvärr tycker jag att programmen i sig har varit väldigt dåligt klippta och gett ett rörigt intryck, till och med jag som ändå är intresserad av dessa frågor har nästan haft lust att zappa över till en annan kanal flera gånger. Programmet är dessutom väldigt mycket fokuserat på Liza Marklund. Varför hon ska synas i var och varannan filmruta begriper jag inte. Hon är en bra författare, läs gärna Gömda och Asyl. Men som programledare funkar hon inte speciellt bra.

// Annica Tiger

Den som slår en annan svagare person
har bevisat hur svag personen själv är.

Annica Tiger 6:30 EM | Kommentarer (5) | Google

11 november 2004

Submission part 1

Jag har nu sett filmen på http://www.genoeg.nu som sägs vara orsaken till att regissören mördades i Holland, jag skrev lite kort om detta häromdagen. Filmen består mest i att en kvinna, dold i mörker och slöja, berättar om sin historia. Visst, ett och annat inklipp av nakenhet och koranverser på naken hud fanns med. Men kan detta verkligen vara nog för att få en dödsdom på sig?

Jag vet inte vad jag ska säga.
Jag vet inte vad jag ska skriva.
Jag är förstummad.

// Annica Tiger

Annica Tiger 1:01 EM | Google

25 september 2004

Kvinnlig aggression är tabu

Boken Rödluvan skriven av Unni Lindell kommer ut om några veckor. Det är en deckare. Jag läser gärna deckare, bara det är lite kvalité på dem. Jag tycker om genren av deckare likt dem som Mankell och Edvardsson skriver. Där människan är i fokus och inte det råa våldet. Fast våldet finns där av sina naturliga skäl eftersom det är en deckare.

I bok efter bok skildras hur män dödar, våldtar, hämnas, misshandlar och på annat sätt lever ut sina aggressioner. Kvinnor är ofta offren för männens handlingar. Det är väldigt få böcker som skildrar en kvinna som förövare. De som gör det får ofta stor uppmärksamhet. Varför? Vi har väl alla det goda och onda i oss? Vad är det som gör att kvinnlig aggression är tabu? Boken Rödluvan handlar om en kvinna som dödar flera män och den har redan fått uppmärksamhet just för att det är en kvinna som är förövaren.

Jag såg på reprisen av Carin 21.30 och just detta ovan togs upp där. Men det talades även om våld mot kvinnor, kvinnomisshandel när Liza Marklund intervjuades. Våld mot kvinnor är ett stort problem. Det görs omkring 22.000 anmälningar om året av kvinnor som blivit misshandlade, men polisen räknar med att det bara är en femtedel av misshandelsfallen som polisanmäls, andra påstår att mörkertalet är än större. Att göra en polisanmälan är någon de flesta drar sig för och när det gäller kvinnomisshandel är det bara ett fall av tio som leder hela vägen fram.

Nio av tio fall skrivs av och läggs ned. Inte för att det är falska anmälningar utan för att det dels inte finns resurser att utreda de anmälda brotten, viljan att utreda dem saknas även (dessa utredningar ligger inte på prio-listan direkt) och kunskaper saknas hos rättsväsendet. En man som misshandlar sin kvinna kan vara hur charmerande som helst inför andra och nekar han till brott och inga vittnen finns brukar det knappt spela någon roll att kvinnan har rättsintyg på sina skador.

Vi har rester av mentaliteten "VaFan, lite stryk ska väl frugan kunna tåla" i vårt samhälle. Mannens heder sitter i kvinnans underliv är även ett begrepp som vi fått lära oss i samband med hedersmordskulturen. Att bruka våld mot sin partner handlar oftast om makt och kontroll. Då är det inte så svårt att dra paralleller med mäns överordning och kvinnors underordning, som verkar så svårt att få bort även i vårt moderna samhälle.

Liza Marklund sa en klok sak. De män som blir provocerade av att detta debatteras och känner sig utpekade ska väl för sjutton inte bli arg på budbärarna, det vill säga i de flesta fall kvinnor. De kvinnor som tar upp denna problematik antas ofta vara manshatare, vilket är ren idioti att ens komma på tanken att påstå. De kallas för feministsvin och nazifeminister och gud vet vad. Vilka män är det som reagerar så här? Min teori är att de antingen tillhör de cirka 100.000 män som misshandlar eller tillhör dem som har misshandlat eller kanske kommer att misshandla i framtiden. De flesta andra tiger still, inte bra det heller.

– Det är väl de männen som slår
de ska rikta sin upprördhet emot?

// Annica Tiger

Annica Tiger 4:06 EM | Kommentarer (19) | Google

23 september 2004

Håll debatten levande

Håll debatten om problematiken med kvinnomisshandel levande. Ja, det har jag försökt göra sedan 1997 när det gäller kvinnomisshandel och hur barnen drabbas av detta. Det kanske inte har nått någon större publik än just de som läst min Reload eller läser min Blog. De texterna är inte speciellt intellektuella, påvisar inte på ett analytiskt tänkande eller ger inte en fingervisning om att jag skulle vara en intelligensaristokrat på något sätt, men texterna är inte mindre viktiga för det anser jag.

Jag fick ett mail i går som frågade om några rader ur min dikt fick användas i ett bokprojekt. Jag svarade att om ni bara talar om vilken dikt ni avser så är det nog okey. Jag har inte för vana att skriva dikter, bara ett par gånger har jag försökt mig på det. Det de ville ta delar ur var detta som handlade hur det är att leva med skyddad identitet:

Du hoppar högt varje gång telefonen ringer, hjärtat åker upp i halsgropen och du vågar knappt svara.

När brevbäraren kommer med posten känner du ett obehag. Vad finns med posten i dag?

Den gången du svarar i telefonen och den du gömmer dig för har hittat dig och kommer med haranger och hotelser om att han minsann ska döda dig, nu när han har fått reda på vart du bor.

Tänk om du vaknar natt efter natt med samma mardröm. Att någon misshandlar dig och försöker döda dig. Någon hotar barnen. Husdjuren. Att ständigt leva otryggt.

Varje gång du måste gå ut så scannar du av omgivningen – hela tiden – i rädsla för att se den du inte vill möta, ens i dagsljus – ens i sällskap med andra.

Du kan inte tala om vad du heter, egentligen. Du kan inte ha något socialt liv, då du lever utan framtid eller skenbart utan historia.

Du kan inte arbeta, fast du vill. Lyckas du ändå upprätthålla ett arbetsliv, finns rädslan där varje gång du går till och från jobbet.

När din plågoande – åter igen – har fått reda på din adress måste du flytta, hals över huvud. Det händer inte bara en eller två gånger, utan gång efter gång.

Du måste gång på gång ta smällen att berätta för barnen att nu är det dags att flytta igen. När de precis har rotat sig ska rötterna dras upp.

Du straffas av myndigheterna, du anses som kriminell för att du försöker skydda dig själv och dina nära genom att de drar in bidrag och är ovilliga att hjälpa till, i största allmänhet.

Dina barn kan inte leka fritt ute. De kan inte berätta för sina kamrater om sin historia. De lever också i ett osynligt fängelse.

Annars tycker jag detta försök nedan ger en bra bild av hur ett barn kan uppleva misshandel i hemmet.

Sätt dig ned.
Blunda.
Ta ett djupt andetag.
Andas ut.
Andas sakta.
Koncentrera dig.
Tänk.
Känn efter.
Gör dig sårbar.
Bli ett barn igen.
Sätt dig in i denna situation.
Pappa skriker.
Pappa är full.
Pappa är arg.
Mamma försöker lugna ned pappa.
Pappa slår mamma.
Mamma skriker av smärta.
Mamma gråter.
Mamma tystnar.
Du förstår ingenting.
Varför?
Varför slår pappa mamma?
Vad har mamma gjort?
Har du gjort något?
Du känner skuld.
Du känner smärta......

När jag letade efter raderna ovan fann jag detta nedan. Inte så mycket bloggande på den tiden med andra ord utan mer texter rakt från hjärtat. Att blogga är mer opersonligt och jag har funderat på att skippa kategoriserandet och låta texterna löpa som förr. Att skriva inlägg i kategorier snuttifierar mitt skrivande. Kanske ska jag ha både och? Jag är osäker. Jag vet inte riktigt vad jag vill med mitt skrivande längre. Det var mer bett och klös i mina texter förut.

5/9-98
Tre möss i fällan inatt ... hmm.
Missade nyheterna igår, då jag var tvungen att försöka lägga ett tassförband på Smulan som blödde som en gris från ena trampdynan. Dock hörde jag en sak med ena örat på Aktuellt som gjorde att jag höll på att gå i taket och tappade nästan koncentrationen på det jag sysslade med. En kvinna och hennes barn riskerar att bli vräkt bara för att hon skrek när hon misshandlades av sin sambo. Sambon är dömd till fängelse och det är ju helt rätt, men varför ska kvinnan i sin tur lida ännu mer? Herregud, grannar och hyresvärd borde väl kunna begripa bättre än så? Hur är folk och fä funtade? Så kvinnor - bit ihop och håll käft om ni blir misshandlade i hemmet annars riskerar ni att vräkas. Kvinna - lid i tysthet! Gråt tyst! Skrik ljudlöst! Bit ihop! Låt kroppen *mildra* ljuden ifrån slagen! Stör inte grannarna bara, påkalla inte uppmärksamhet! SJUKT! Vart är samhället på väg?

Precis som om det är offret som ska skämmas och stå i skampålen? Ungefär samma sak är det med våldtäkter, den som utsätts för det ska genomlida pinsamma utfrågningar efteråt och med nästan omvänd bevisföring. Hur var du klädd? I vilket sammanhang träffades ni? Utmanande? Gjorde du inviter? Offret är offer, det är förövaren som ska skämmas och bestraffas. Många kvinnor och män tiger i stillhet, skäms och vågar inte berätta alternativt anmäla det de utsatts för utan de väljer att vara tyst och bära med sig det inombords resten av livet. Att inte få/tordas berätta är att förtiga - att förtiga är att förneka det som hände dvs förneka SIG SJÄLV.

Minner mig om en sak för länge, länge sedan, jag var bara 24 år. Inget roligt minne! En schizofren f.d ex. som tänkte döda mig genom att försöka krossa mina njurar med välplanerade slag och sparkar efter att först ha våldtagit mig och slitit bort halva håret. Hade jag hållit tyst då hade jag varit DÖD...

*Annica ruskar på huvudet*

// Annica Tiger

Annica Tiger 7:42 FM | Kommentarer (3) | Google

18 augusti 2004

Dålig journalistik

På tal om journalistik och ansvar.
Dålig faktakoll kan ställa till det.

Medierna röjde skyddat boende. Detta skedde när media rapporterade om kvinnan som utförde ett utvidgat självmord i desperation efter upprepade hot från släkten. Han gav upp. Hon förstod att hennes helvete aldrig skulle ta slut, tyvärr tog hon barnen med sig in i döden av skäl som säkerligen var kristallklara för henne i hennes situation, men svårt för en betraktare att förstå.

I SVT:s regionala nyhetsprogram ABC 17.55 visade man en karta över området där självmordet och morden på barnen skett och namnet på platsen anges i klartext. Namnet på platsen avslöjas av DN och SvD dagen efter, dessutom har SvD en kartbild över platsen. Senare under dagen kommer kvällspressen som skrev att morden skett på ett skyddat boende för förföljda kvinnor, men utan att namnge platsen. För en gångs skull var de mer restriktiva, men å andra sidan kunde de av naturliga skäl inte vara först ut med nyheten och hade tid att kolla upp fakta.

Den som följt mediabevakningen hade bara att lägga ihop ett och ett och få det till två. Kvinnan bodde på ett av de säkraste skyddsboendet för kvinnor i Sverige. Men nu är det inte längre varken säkert eller skyddat. Nu är hela verksamheten tvingad att läggas ned. En äldre man har vigt nio år till att framgångsrikt arbeta med att gömma landets mest jagade kvinnor och barn. Han har lagt ned mycket arbete och resurser på detta. I hela trettio år har han på sitt lantbruk skyddat bland annat barn, som av olika skäl blivit övergivna, kvinnor i kris och sedan 1995 kvinnor som är hotade och förföljda så till den milda grad att de riskerar att bli dödade om de inte kan finna en fristad där mannen kommer åt dem. Sådana säkra och trygga fristäder växer inte på träd.

Vem eller vilka som gjorde fel kan inte jag bedöma. Polisen? SVT? DN? SvD? Jag kan bara se resultatet. Jag kan bara fundera över om inte jakten på att vara först ut med en nyhet börjar bli absurd. Jag kan bara fundera på varför inte yrkesverksamma journalister försöker att göra lite djupare faktakontroller. Jag behöver inte fundera på, utan vet, att detta är en katastrof för många kvinnor som tyvärr hade behövt att få bo kvar i detta säkra och skyddade boende på mannens lantgård. Det händer alltför ofta att skyddade boenden inte är så säkra och trygga när det kommer till kritan. De som jagar är ofta framgångsrika. De som flyr är försvarslösa. Läs Liza Marklunds bok "Gömda" så förstår ni vad jag menar.

// Annica Tiger

Annica Tiger 5:41 FM | Kommentarer (3) | Google

16 augusti 2004

Skyddad identitet

Trygga lilla Sverige. Motsatsernas land. Behovet av att få skyddad identitet har fördubblats på tio år.

Skyddade personuppgifter kan de som har en konkret hotbild gentemot sig erhålla. Det är hotade vittnen, poliser, journalister, kriminella och deras anhöriga. Den största gruppen är kvinnor som måste gömma sig från sina före detta män, då männen hotar dem och barnen.

Att få skyddad identitet verkar vara lättare för en del att få än dem som verkligen behöver det.

// Annica Tiger

Annica Tiger 8:14 FM | Google

10 augusti 2004

Sharafs hjältar

Sharafs hjältar är ett nätverk för unga killar som vill bryta sig ur tvånget att leva upp till sin kulturs hedersbegrepp. Ett mycket bra initiativ och välbehövligt.

Det sägs att det är svårt att lära gamla hundar att sitta och det ordspråket har säkert sin bäring. Men unga valpar, läs killar, är lättare att nå fram till. Vilken bror vill döda sin syster? Vilken bror törs säga fadern emot i detta fall? En konfliktfull situation för en ung kille. Så även de unga killarna behöver stöd och råd. De ska inte glömmas bort, även om flickorna av naturliga skäl är de som drabbas värst av hedersmord, könsstympning och tvång att bära slöja.

Hemsidan Elektra finns tillgänglig på olika språk vilket är bra. Här finns information om hederskulturen, information om vilka rättigheter ungdomar har i Sverige, råd vart de som behöver hjälp kan vända sig och mycket annat.

Många kvinnliga nätverk och organisationer samarbeter med Elektra. Till min glädje såg jag att ett manligt nätverk är med och stödjer projektet, Mansjouren. Fler behövs!

// Annica Tiger

Annica Tiger 7:59 FM | Google

27 juli 2004

Dåligt ölsinne

För att spinna vidare på det jag skrev i morse. Det finns människor som är genuint elaka och våldsbenägna även nyktra. Men somliga har den problematiken att när de dricker så kommer sidor fram hos dem som inte visas per default, spärrar släpper som normalt även ska fungera under rusets påverkan och så gör hos de allra flesta. En del blir elaka och våldsamma i samma takt med att alkoholen börjar verka i kroppen.

Detta är inget nutidsproblem. Dåligt ölsinne har funnits i alla tider, från det att människan kom på hur man tillverkar alkoholhaltiga drycker. I Moa Martinssons romaner beskrivs samma problematik och även andra arbetarförfattarer beskriver detta. Under århundranden har samma problem beskrivits att kvinnor och barn drabbas av mäns våld när männen fått för mycket innanför västen.

De flesta fall av kvinnomisshandel begås av svenska män under rusets påverkan. Det finns det statistik på och det har jag skrivit om förut ett flertal gånger. Dagen efter det att misshandeln eller mordet begåtts skyller förövaren på spritens påverkan. Jag var full. Jag minns inget. Precis som om det skulle vara en ursäkt eller förklaring.

Huruvida alkoholen har något med detta fall framgår inte. Men rent statistiskt och teoretiskt skulle den mycket väl kunna ha det.

Saxat ur artikeln:
Eva, 49, dog i onödan Eva hade misshandlats under lång tid av sin pojkvän. Omgivningen visste men ingen ingrep. Det blev hennes död. Först när Eva var död valde de personer som funnits i hennes närhet, för att stödja och hjälpa, att berätta för polisen vad de visste om hennes liv.

Om bara någon från Verdandi hade kontaktat polisen eller socialtjänsten kanske Eva hade levt i dag. Om bara någon från akutmottagningen på Sahlgrenska sjukhuset eller Rättsmedicinska avdelningen hade kontaktat polisen kanske Eva hade levt i dag. Den här mentaliteten "det är inte vårt bord" ogillar jag. Det vore ju okey om det nu rörde sig om bord i ordets verkliga mening, men det gäller människors väl och ve.

Det är inte en fråga om att ikläda sig ett förmyndarskap. Det är inte en fråga om att lägga sig i andras liv. Alla som arbetar inom vården, Verdandi och liknande organisationer, socialtjänsten, polisen och övriga rättsväsende borde vid det här laget vara fullt medvetna om att kvinnor som misshandlas ofta är förtryckta och vågar inte göra en polisanmälan själv, ofta av rädsla för att det ska bli än värre. Detta faktum är så etablerat att ingen borde rimligtvis kunna påstå att de inte har kännedom om det i sin profession.

Alla inblandade parter har en skyldighet att ingripa. Även du som medmänniska, arbetskamrat, granne, anhörig eller vän. Om polisen får information när allvarliga brott begås mot kvinnor finns det en chans att de ingriper, allrahelst om de ser att förövaren har tidigare domar i bagaget. När polisen, efter mordet, sökte på den misstänkta pojkvännen i brottsregistret fick de genast två träffar:
En fängesledom på fyra månader för misshandel av en kvinna och en dom på tre års fängelse för grov misshandel av en annan kvinna. En man med flera misshandelsdomar av kvinnor på sig måste anses som farlig och risken för övervåld måste anses vara markant.

Hade polisen gjort denna slagning på mannen, innan kvinnan blev mördad, kanske de hade reagerat och agerat. Jag skriver kanske. För ingen vet. Nu. I efterhand. För Eva spelar det ingen roll. Längre. Men för andra kvinnor gör det.

När jag sökte jobb som väktare fick jag lämna in ett papper som visade att jag inte finns i något misstanke- eller belastningsregister. Detsamma gäller i andra yrken. Kunde man inte som partner/sambo/gift kunna kräva att få ett liknande intyg? Kärleken är blind sägs det. Men vete sjutton om inte de allra flesta skulle dra åt sig öronen om de fick svart på vitt att den man har träffat och inlett ett förhållande med är en sådan som både älskar och agar? Kanske mest det sistnämda. Jag vet inte. Det var bara en tanke.

// Annica Tiger

Annica Tiger 2:50 EM | Google

21 juli 2004

Hon provocerade mig

Som vanligt vid kvinnomisshandel så skyller mannen på kvinnan, så gjorde även nationaldemokraten i rättegången häromdagen. Han menade på att hon provocerade honom. Och? Sa hon dig emot? Det brukar räcka som ursäkt för somliga att ta till knytnävarna. Andra skäl till den grova misshandeln angavs av den åtalade vid rättegången vara ekonomiska problem, utbrändhet, misstänkt otrohet och alkoholförtäring under midsommarhelgen. Och? Ska kvinnan vara någon dj*vla boxboll, lovlig att puckla på tills blodet sprutar bara för att få avreagera sig i fyllan och villan om man är bekymrad över ekonomin eller känner sig utbränd? Varför inte ta en fajt med ett träd istället. Slå knogarna blodiga mot trädstammen, om det nu är det enda sätt du kan få ut dina aggressioner på. Att i nyktert tillstånd tala om problemen redan när de uppstår brukar annars vara bästa lösningen, för alla parter – allrahelst om det är känsliga saker som trohet och tillit, eller avsaknaden av dito.

Ett vittnesmål från rättegången:
– Om ingen stoppat honom hade han kunnat döda henne. Man undrar hur det går ihop med vad Tor sagt om att han är emot kvinnovåld, säger ett vittne.

Den åtalade sa under rättegången:
– Jag hoppas verkligen att mitt politiska engagemang inte kommer att påverka domen.

Det tror jag inte. Att bara säga så är att förolämpa rättsväsendet.

Men frågan är kanske mer relevant hur hans agerande kommer att påverka nationaldemokraterna och dess trovärdighet. Han har lyfts fram som idealfamiljens företrädare. Partiet har använt honom som bilden en framgångsrik fembarnsfar i ett tryggt, helsvenskt hem. Han har krävt hårdare straff mot våldsverkare. Varför pläderar hans advokat för villkorlig dom och samhällstjänst? Gäller bara hårdare straff andra män som slår? Invandrare?

// Annica Tiger

Annica Tiger 5:10 FM | Kommentarer (6) | Google

17 juli 2004

Empati saknas hos en del

Skrämmande läsning om mannen som är häktad för mordet på Helén och misstänks även för mordet på Jannica, samt uppenbarligen flera mord verkar det som. Oavsett skuldfrågan är inte bilden som växer fram av mannen speciellt trevlig läsning. Även om så bara hälften är sant, det som står i tidningarna ska man ta med en nypa salt, räcker det till och blir över. Jag måste säga att sådana här människor skrämmer mig.

Saxat ur Expressen:
Fem månader efter det att 52-åringen i september 1990 blivit pappa till en pojke separerar han och sambon. Hon tar sonen med sig. Drygt ett år senare inleds vårdnadstvisten om det gemensamma barnet. Den då 39-årige mannen yrkar på att Västerviks tingsrätt ger honom vårdnaden och att den 16 år yngre kvinnan ska betala underhållsbidrag.

Jag säger bara tur att han inte fick vårdnaden. Tur att inte flertalet män som har samma personlighet, likt denna man, får vårdnaden. Tur för barnen. Alla är inte lämpliga vårdnadshavare. Lite självinsikt borde kanske inte skada. Men det är väl de som mest skulle behöva denna självinsikt som tyvärr är totalt renons på densamma?

Om man behandlar sina partners på detta grymma sätt, vad vittnar om att behandlingen av ett barn skulle vara bättre? Dessutom, och det tänker inte många på, genom att barnen ser och upplever hur andra kränks i dess närhet far de lika illa.

Flera personer i mannens närmaste omgivning vittnar om hur han har behandlat sina kvinnor under åren.

– Den som inte löd kunde tvingas se på när han slaktade djur framför ögonen på dem, säger en kvinna.

Vid ett tillfälle blir han arg på sin sambo.

– Då fick han tag på en katt och med en kniv slaktade han djuret, säger ett vittne till händelsen.

De kvinnor som funnits i hans omgivning har tvingats utstå de mest fasansfulla upplevelser.

– Han skrämde dem till lydnad.

Han ville ha totalkoll på sina kvinnor.

– Han hämtade henne med moped varje dag utanför jobbet. Sedan körde han henne hem, och där blev hon sittande.

// Annica Tiger

Annica Tiger 5:43 EM | Kommentarer (3) | Google

12 juli 2004

Den tusende gången

Jag är alldeles matt. Det känns som jag sprungit Stockholm Maraton. Men jag har bara läst en bok. En bok som berörde mig djupt. Jag ska nog läsa den en gång till. Jag läser fort. Jag vill läsa den igen lite saktare.

"Den tusende gången", en berättelse om en faders sexuellt utnyttjande av sin dotter under hela hennes barndom, berättad av Ulrika Olson och nedtecknad av Anna Lytsy. Den finns att köpa i pocket för 35 kronor på Bokus. En förunderlig bok, som var svår att lägga ifrån sig.

Den vuxna kvinnan har i hela sitt liv påverkats av den lilla flickan som utsattes för övergreppen. I början förstod hon inte hur och varför. En lång resa beskrives i boken, en resa genom minnen och outredda känslor.

Alla som bara har hört talas om sexuella övergrepp, men inte kan förstå eller ta det till sig. Läs boken. Den ger vid handen varför så många förnekar att de begått övergrepp, samt förklarar varför de som utsatts för övergreppen inte vill minnas.

// Annica Tiger

Annica Tiger 2:27 EM | Google

9 juni 2004

Gömda

Har du inte läst Liza Marklunds bok "Gömda" så gör det. Jag sträckläste boken rakt av, jag kunde bara inte släppa den ifrån mig. Jag har inte läst uppföljaren "Asyl", men den står nu på min inköpslista.

Nu har kvinnan efter 14 år i flykt fått asyl i USA. Det lär bli svårt att hitta dem där. USA är lite större än Sverige och har inte samma kontrollsystem som vi har. Det är lättare att försvinna i mängden, men än i dag finns oron. I Sverige är det lätt att få tag på uppgifter om andra, även om de lever med skyddad identitet. Det är något alla vet, som befinner sig i den situationen och tvingas flytta gång på gång, trots att avsikten med skyddad identitet just är att man inte ska behöva göra det.

Kvinnovåld tas inte på allvar, läs gärna Liza Marklunds krönika om fallet Marie.

Min kommentar när hade jag läst boken:
15/7-00
På hemvägen från stan igår köpte jag Liza Marklunds bok Gömda - en sann historia. Rekommenderas varmt. Den ligger tydligen tvåa på bestseller-listan. Bra! Det skadar inte att så många som möjligt läser denna bok. Det enda jag oroar mig för är att gemene man kommer att försöka lösa den inre konflikt de lär få genom att läsa denna gripande bok med att för sig själv säga - det var ju en man från Libanon. Vårt land lider tyvärr av en hel del rasism och den risken är nog inte bara inbillad. Kvinnomisshandel är tyvärr inget fenomen som är bundet till från vilket land man kommer ifrån. Boken beskriver en ytterlighet - men fenomenet känns igen även i lindrigare form - behovet av att kontrollera sin kvinna, omotiverad svartsjuka, oförmågan att argumentera, oförmågan att lösa konflikter utan våld och/eller tendensen att blanda in barnet/skada/låta barnet drabbas av vuxenkonflikten.

// Annica Tiger

Annica Tiger 6:05 FM | Google

6 juni 2004

Kvinnomisshandlare

När människor missköter sina djur kan myndigheterna gå in och efter upprepade förseelser belägga dem med förbud att överhuvudtaget ha djur. Kan man inte applicera detta på notoriska kvinnomisshandlare?

Jag läste om Tomas, 41 år, som har dömts nio gånger för misshandel sedan 1986. Tyvärr kan jag inte länka till artikeln då jag inte hittade den ute på Expressens webb. Tomas har slagit, sparkat, knivskurit och hotat sina kvinnor till livet. Nu sitter han häktad i väntan på tionde rättegången. Vid varje rättegång skyller han på att han inte minns eftersom han druckit.

Den senaste misshandeln var grov. Han höll kvinnan inlåst i tre dygn. Det finns 41 dokumenterade skador på hennes kropp. Hur många det finns inombords vet bara hon själv.

9/9-86
Fängelse tre månader misshandel och olaga hot.

8/11-90
Skyddstillsyn efter en misshandel.

22/2-91
Fängelse ett år och tre månader för misshandel och olaga hot.

12/11-92
Två månaders fängelse för misshandel.

1/9-994
Åtta månaders fängelse för misshandel.

13/7-95
Ett år och åtta månaders fängelse för grov misshandel och skadegörelse.

22/1-97
Fängelse två månader för misshandel.

7/10-97
Fängelse i sju månader för misshandel och olaga hot.

30/8-00
Skyddstillsyn för misshandel och olaga hot.

(Skyddstillsynen som han ådömts två gånger har haft särskilda behandlingsplaner för misshandel. Det verkar ju ha funkat bra. NOT!!)

Och så nu väntar en ny rättegång. Borde man inte ta hänsyn till föregående domar? Ju fler tidigare likartade domar, desto strängare straff? Den här mannen verkar inte vara kapabel att ha förhållanden med kvinnor utan att banka skiten ur dem. Det är inte samma kvinna han misshandlat, i artikeln berättar fyra av dem vad som hände. Det lär finnas fler kvinnor som råkat komma i vägen för denna man, eftersom alla inte anmäler en misshandel. Det är bara cirka vart tionde misshandel som polisanmäls.

Jag vet att många hävdar att flertalet män som misshandlar kvinnor är från andra länder och kulturer. Det är helt fel. Enligt Amnestys siffror är det 80% av våldet i samborelationer eller äktenskap som de svenska männen står för.

Amnesty skriver i sin rapport att 46% av alla kvinnor har utsatts för våld av en man någon gång efter sin 15-årsdag. Det betyder varannan kvinna. Bara ett misshandelsfall av tio anmälda leder till fällande dom. Profilen på gärningsmannen är en vanlig svensk man mellan 25 och 45 år. Oftast sker misshandeln i samband med att mannen druckit.

Män som återfaller och misshandlar sina kvinnor gång på gång under fyllan borde tvångsbehandlas med Antabus, för all evinnerlig tid. Dessutom borde straffen skärpas för varje ny misshandel. När mannen samlat på sig fler än tre misshandelsdomar ska han åläggas att gå i kloster och förbjudas att ha närkontakt med det andra könet – eller något ditåt. Ja, jag vet hur orimligt det låter. Men det är lika orimligt att dessa män får fortsätta och fortsätta och fortsätta – utan att något radikalt göres för att förhindra dem att fortsätta. En annan radikal lösning vore att göra en kryssmarkering i folkbokföringsregistret och alerta den kvinna som folkbokför sig på samma adress som mannen.

// Annica Tiger

Annica Tiger 8:03 EM | Kommentarer (9) | Google

2 juni 2004

Duschcremé mot våld?

Saxat ur (FL-Net):
I Sverige utsätts 1 av 3 kvinnor någon gång för våld.
Huvuddelen av våldet sker inom hemmets väggar.
Hälften av alla våldshandlingar bevittnas av barn.
Hälften av Sveriges kommuner saknar kvinnojourer.
Det är klara fakta som The Body Shop utgår ifrån när man startat en landsomfattande kampanj mot våld i hemmet i samarbete med Sveriges Kvinnojourers Riksförbund. Kampanjen som kommer att drivas i samtliga The Body Shops butiker syftar framförallt till att öka medvetenheten kring våld i hemmet. Under kampanjen går tio kronor av varje såld duschgelé till kvinnojour.com.

Att kombinera marknadsföring med sponsring av ett behjärtansvärt ändamål måste väl anses som helt okey? Nu tycker jag förstås att det är samhället som ska stå för kalaset.

Att bygga allt på välgörenhet
och frivilliga krafter går inte i längden.

// Annica Tiger

Annica Tiger 2:57 EM | Google

25 maj 2004

Utvisas till en säker död?

Under det här året har minst fyra kvinnor dött genom hedersmord (jag tycker inte om det ordet men har inte kommmit på något bättre) i Jordanien, under 2003 dödades 17 kvinnor och under 2002 22 kvinnor i s.k hedersmord. En kvinna får inte begära skilsmässa i Jordanien, då anses hon vanära och dra skam över släkten, både kvinnans och mannens.

En kvinna lyckades fly från en mångårig psykisk misshandel. Hon trodde att i Sverige skulle hon och barnen få lugn och ro. De som hjälpte henne att fly gav henne fel råd och uppmanade henne att lämna fel uppgifter till svenska myndigheter. Men det är bara att tänka sig själv in i samma situation. Råd som ges i en sådan stressad situation, av någon man tror vet hur det funkar, skulle nog även jag följa – i tron att rådet var välmenat och vettigt.

Hennes man har spårat henne till Sverige och har kommit hit och trakasserat henne här i Sverige, samt gör det fortfarande hemifrån Jordanien, samt där helt lögnaktigt anmält henne till en religiös domstol i Amman - för religionsbyte. Det är samma sak som att utdöma ett dödsdom på henne.

Nu ska hon och barnen utvisas. Utlänningsnämnden är fullt på det klara med att hon riskerar att mördas när hon återvänder till Jordanien. Hur kan man då ta detta beslut? Så långt sträcker sig vår vilja när det gäller kvinnofrid och att förhindra hedersmord. Detta kanske bara gäller svenska medborgare och ska jag vara ärlig kan vi inte ens sköta det här hemma på hemmaplan på ett tillfredställande sätt. Men det är ingen ursäkt att utvisa denna kvinna till en säker död.

// Annica Tiger

Annica Tiger 5:27 FM | Kommentarer (4) | Google

22 maj 2004

Skylla på spriten är fel

– Det är spritens fel.
Hur många har inte ursäktat sitt beteende eller handlingar på att de varit fulla. Det är så lätt att säga att man var full. Att man inte minns. Att man ångrar sig, dagen efter när man nyktrat. Det går inte att göra det gjorda ogjort med att påstå att man inte minns.

– Drick inte mer...det är nog nu.
Hur många kvinnor under århundradens lopp har inte yttrat frasen ovan? Jag misstänker att många kvinnor fått ta emot både stryk och skäll för att de tordats yttra dessa ord. Huruvida någon blivit ihjälslagen är dolt i mörker. Tills nu.

En 60-årig man slog ihjäl frun med vinkaraff via en rejäl rallarsving och menar på att det var spritens fel att han dödade henne. Det var ju väldigt underligt att påstå sig att inte minnas vad man gjort, men ändå vara så pass klar i huvudet att man diskar mordvapnet. Att sedan blåneka ända fram till begravningen är minst sagt ganska graverande. Än mer underligt är det att han bara dömdes till två års fängelse. Så mycket var hennes liv värt. Två år.

Varför slutar jag aldrig med att bli förvånad?

// Annica Tiger

Annica Tiger 6:58 EM | Kommentarer (6) | Google

18 maj 2004

Information är ett måste

Tänk om någon hade begått övergrepp på dig, samt hotat dig – dessutom skadat dina husdjur och eldat upp din hund. Denna någon blir dömd till sluten vård med särskild utskrivningsprövning.

Skulle inte du tycka att det vore en rättighet att få vetskap om denna person rymmer, har obevakad permission eller helt sonika skrivs ut?

Jag tycker att det är ett solklart krav att kunna ställa att få denna information. Det kan ju gälla ditt liv. Dina barns liv. Dina husdjurs liv. Nu fick inte den f.d sambon denna information. Men hon hade turen att se honom smyga runt i närheten av sin bostad och ringde polisen (antagligen rätt uppskärrad minst sagt) och fick först då besked om att han rymt. Nu har hon tvingats fly sitt hem. Jag kan bara ana hur hon mår.

Det finns många exempel på att när någon skrivs ut, efter att begått brott som nämns ovan, direkt styr kosan mot sitt offer för att antingen fortsätta eller avsluta det hela. Häromveckan blev en kvinna dödad, mannen skrevs ut och åkte direkt och avslutade det han försökt med tidigare.

// Annica Tiger

Annica Tiger 5:00 EM | Kommentarer (4) | Google

9 maj 2004

Missbildade manskultur

Jag läste en artikel i Expressen, Jag hoppas bilden av den döende Marie plågar honom länge. Journalisten berättar om vittnenas berättelser om hur mannen som dödat Marie kontrollerade och misshandlade henne och han jämför med beskrivningar av så kallade hedersmord. Slutsatsen han drar är att det kontrollbehov mannen hade över Marie är ett symptom på samma sorts missbildade manskultur och han menar på att misshandel av kvinnor alltid syftar till att de ska foga sig, inte prata med andra män, inte göra någonting som mannen inte kan styra.

Det var en läsvard artikel. Jag är glad över att det är en man som kommit fram till denna slutsats ovan. Jag har lite svårt att tänka mig att han kommer att att bli utsatt för spott och spe. Jag har lite svårt att tänka mig att någon man kommer att kasta glåpord och påstå att den manliga journalisten är en rabiat feminist eller manshatare, vilket hade varit mer regel än undantag om det varit en kvinnlig journalist som skrivit samma sak. Så funkar det oftast män emellan. Jag hoppas att fler män följer efter och öppet fördomer andra mäns misshandel av kvinnor. Små droppar urholkar stenen.

För när vi kvinnor som skriver om exakt samma sak kallas vi ofta för rabiata feminister, manshatare och gud vet vilka benämningar som åkallas, i syfte att misskreditera och förringa oss.

Det är egentligen fördjävligt att det en kvinna skriver/säger inte väger lika tungt som vad en man skriver/säger – bara för att hon är en kvinna.

// Annica Tiger

Annica Tiger 7:23 EM | Google

Polisen slog till för sent

Flickan blev inte äldre än 15 år. Ett liv släcks, innan det ens hann påbörjas. Den 22-årige mannen grips.

Men frågan är om inte polisen kunnat förhindra mordet. Varför förhandla med någon de vet har en våldsam historik? Varför dröjde de så lång tid innan de stormade lägenheten? Varför var polisen så klumpiga att de lät honom få en glimt av dem i trapphuset, innan stormningen. Det var säkert det som orsakade flickans död.

Jag säger bara det. Om jag en dag blir inblandad i ett liknande drama, må de poliserna som då är i tjänst inte vara ens hälften så klumpiga och oproffsiga.

Visst är det en grabb på glid. Som liten modersbunden pojk blev han kidnappad av sin far och rycktes upp med rötterna och fördes till, ett för honom, främmande land. Killen har inte mått bra. Signaler på detta har inte fattats. Nu kom kvittot.

Den 22-årige mannen är tidigare dömd för grov misshandel, stöld och brott mot knivlagen. Vad mer krävs för att få hjälp (frivilligt eller via tvång) med att räta upp tillvaron? Ett mord kanske? Ja, nu har han mördat. Men nu är det nog för sent.

// Annica Tiger

Annica Tiger 4:39 EM | Kommentarer (4) | Google

7 maj 2004

Barnbalk

Barnombudsmannen Lena Nyberg skriver på DN Debatt att tingsrätterna dömer till gemensam vårdnad av barn trots att det förekommit misshandel eller andra former av övergrepp i familjen.

Vårdnadslagen utgår från att det är bäst för barnen om föräldrarna har gemensam vårdnad. Ja, det stämmer. Men icke i alla fall och det är här det problemen uppstår. Då är det kanske inte alls gemensam vårdnad som är bäst för barnet.

Det finns faktiskt föräldrar som är olämpliga som vårdnadshavare. Då är enskild vårdnad att föredra, med umgängesrätt för den andra partner – såvida det inte skadar barnet.

Barnombudsmannen anser att föräldrabalken bör byta namn till barnbalken, bara för att trycka på att det faktiskt inte är föräldrarnas bästa det handlar om utan barnens bästa. Strålande förslag.

De allra flesta föräldrar som genomgår en separation där barn finns med i bilen klarar att själva nå fram till en lösning som funkar gällande vårdnad, boende och umgänge. Vilket är det bästa för barnet. Helt klart.

I de fall där det blir vårdnadstvister borde föräldrabalken skrotas helt och hållet. Det finns inget som heter rätt till sina barn. Ett barn äger man inte. Ett barn är en gåva att förvalta väl.

Gör man inte det – exempelvis genom att begå sexuella övergrepp på barnet eller misshandla barnet eller barnets andra förälder fysiskt eller psykiskt – då är det inte alldeles självklart att gemensam vårdnad ska appliceras. För barnets bästa.

FN:s barnkonventionen föreskriver att barnet alltid har rätt till skydd mot föräldrars våld och övergrepp. Hur kommer det då sig att det händer att rätten dömer till gemensam vårdnad och/eller tvingar barn till umgänge, trots att barnet bevisligen inte mår bra av det?

// Annica Tiger

Annica Tiger 7:13 FM | Kommentarer (1) | Google

30 april 2004

Förskönat mord?

Hedersmord. Varför heter det hedersmord? På engelska heter det honour killing. Det låter som om det vore något positivt? Har någon något förslag på ett bättre ord? Eller behövs det ett annat ord än det som det handlar om: MORD.

Jag läste om en 14-årig turkisk flicka som kidnappades och hölls fången under fyra dagar. Hon blev våldtagen upprepade gånger under den tiden. När hon blev fri samlades familjen i ett familjeråd och beslöt att döda henne för att bevara familjens och släktens heder.

Normalt sett borde förövaren straffas, men här var det alltså offret som skulle straffas och det av sin egen familj. Istället för att få tröst och omsorg i familjens hägn så tar fadern och stryper sin egen dotter med en elsladd. Har familjens heder nu återupprättats? Det är sjukt så det skriker om det. Detta förekommer världen runt, inte bara i Turkiet – men det brukar tystas ned, men detta hamnade på första sidorna och det kanske var bra. Våldtäktsmannen greps och 13 släktingar som anses vara inblandade. Men om det inte hamnat på första sidorna, vad hade hänt då?

Turkiet vill komma med i EU. Må de aldrig släppas in så länge sådant här förekommer inom landets gränser. Vanligtvis brukar turkiska domstolar ge lindriga straff för dåd som detta (även om de till synes skärpt lagarna – men lagar efterföljs inte alltid). Runt 70 mord av unga kvinnor i Turkiet sker varje år av familjer som vill rädda sin heder. Många unga flickor går händelserna i förväg och tar livet av sig i skräck för att bli mördad av sina egna i liknande situationer. Turkiet måste skärpa straffen. Turkiet måste bli mer jämlikt. Nu! Om inte tycker jag dörren till EU ska vara stängd tills så skett.

Ja, dito händer även i Sverige när invandrare tar med sig sina sedvänjor – men förhoppningsvis kommer sedvanan att avklinga då de integreras i det svenska samhället. Majoriteten av familjerelaterade mord uförs av svenskar (oftast män) som dödar medlemmar i sin familj (modern och/eller barn/en), men det kallas inte hedersmord utan mord, vilket det in facto handlar om.

// Annica Tiger

Annica Tiger 5:39 FM | Kommentarer (4) | Google

27 april 2004

Synd om förövaren

Ny lag om besöksförbud används inte, polisen tycker synd om männen – men halliduttandå. Justitieminister Thomas Bodström är inte oroad och menar på att det tar tid att för nya lagar att ta kraft. Ja, tacka sjutton för att han inte behöver vara orolig.

Han är inte den som drabbas av om lagen inte efterlevs. Att kvinnan och barnen far illa verkar inte spela någon roll. Det är oftast kvinnan som tvingas fly hemmet istället. Borde det inte vara tvärton? Såsom ofta i vårt samhälle, offret skuldbeläggs och får ta hela stöten.

Varför inte starta upp lite statliga mansjourer landet runt? Det finns många kvinnojourer, alternativen för män är sämre. Dit skulle polisen kunna köra de män (ja – jag skriver män då det ofta är män det handlar om) som borde och ska enligt lag få ett skärpt besöksförbud.

Mansjourerna skulle kunna hjälpa till med boende och försöka via samtalsterapi få mannen att sluta envisas med att terrorisera och misshandla sin egen familj. Att banka skiten ur familjen löser inga problem.

Kanske kan terapi kan få mannen att förstå och förändra sitt beteende, i alla fall hos en del. Alla är nog inte mottagliga och det är de som definitivt ska buras in och få tvångsvård via kriminalvården – och ej släppas ut förrän de är friska.

För en man som slår halvt ihjäl sina barn eller partner kan inte vara frisk. That´s it. Domar på fyra månader på öppen anstalt eller skyddstillsyn som straff för grov misshandel är bara skrattretande och inger inte något som helst förtroende för vårt rättssystem. In och ut och fortsätt!

Då räknar jag inte med de oseriösa mansjourer/mansgrupper som idag finns, exempelvis de som INTE ens kan erkänna att denna problematik finns utan skyller allt på umgängessaboterande mödrar och påstår att alla polisanmälningar gällande kvinnomisshandel är falska.

De oseriösa mansjourererna/mansgrupperna skulle väl i det närmaste mer bidra till att mannen fortsatte med det han påbörjat och hjälpa honom att avsluta det hela – för gott. En död kvinna är en tyst kvinna. En tyst kvinna är lydig. En lydig kvinna har mannen under full kontroll.

// Annica Tiger

Annica Tiger 8:10 FM | Kommentarer (1) | Google

25 april 2004

Våldtäkter i stort antal

Jag är oroad över utvecklingen när det gäller våldtäkter. Våren har knappt börjat och det begås våldtäkter i ofattbart stort antal. Hur ska denna sommar sluta? Många våldtäkter anmäls säkert inte ens. För vem vill egentligen gå igenom hela den smärtsamma procedur en rättegång innebär. Skuldbeläggande av kvinnan, som är offret, är inte ovanligt.

Jag förstår mig inte på män som ens kan komma på tanken att våldta en kvinna. Det kan inte handla om att tillfredställa ett akut kåtslag (då kan de väl dra en handtralla i skydd av en stupränna - typ) utan det måste ligga andra mekanismer bakom. Det övervåld som ofta brukas tyder mer på att de vill utöva makt och kontroll. Något annat kan jag inte se.

// Annica Tiger

Annica Tiger 6:26 EM | Kommentarer (3) | Google

21 april 2004

Våldets ansikte

Mäns våld mot kvinnor skrev jag om i går. Det låter kanske lite abstrakt. De flesta menar nog på att det är inget som rör mig. Det händer bara andra. Men en dag kanske det kommer att röra dig, någon av dina anhöriga eller vänner. Våldet har många ansikten. Ett av dem kan du se här! Mannen fick fyra månaders fängelse. Kvinnan fick resten av livet förstört.

Hur är den människa skapad, som efter att ha slagit sin partner gul och blå, kräver försoningsex? Hur är den människa skapad som slår planerat för att det ska synas så lite som möjligt, men ändå skada partnern så mycket som det bara går? Hur är den människa skapad som efter att ha misshandlat partnern i flera år och sedan går över gränsen så den sista misshandeln tar partnerns liv? Eller är det inte människor som agerar på detta sätt?

// Annica Tiger

Annica Tiger 7:57 FM | Kommentarer (2) | Google

20 april 2004

Våldet ökar

Våldet mot kvinnor ökar i Sverige. Anmälningarna om kvinnomisshandel har ökat med 40 procent under 1990-talet. Även anmälningarna om grov kvinnofridskränkning och sexualbrott har ökat, liksom ansökningarna om besöksförbud, framgår av Amnestys rapport Mäns våld mot kvinnor.

Stora brister vad gäller polisens och åklagarnas utredningar i våldtäktsärenden tycks leda till särskilt låg lagföring i våldtäktsfallen. Utredningskvaliteten i våldtäktsärenden måste avsevärt förbättras, säger Amnesty enligt en artikel i Aftonbladet.

Inga nyheter direkt. Detta har kvinnojourer och andra försökt informera om i åratal. Intressant är att Amnesty nu engagerar sig i detta. För det är ett problem som är globalt. Det drabbar kvinnor i alla åldrar, i vilket land de än bor eller vilken samhällsklass de tillhör.

Enligt Per Isdal på Alternativ til vold i Oslo har FN kartlagt mäns våld mot kvinnor och kommit fram till hiskeliga siffror. Vad sägs om:

I Pakistan har 99% av alla äkta män brukat våld mot sina kvinnor. Man kanske ska vara glad att man inte bor där. I Sydamerika är siffran 40-50% och i USA 15-25%.

Läs gärna mer ur detta från ett mansperspektiv. Jag kan ju bara skriva ur ett kvinnoperspektiv. Män kanske lyssnar mer på män? Av hävd?

http://www.man-net.nu/

http://www.mansjouren.net/

// Annica Tiger

Annica Tiger 6:56 FM | Kommentarer (1) | Google

16 mars 2004

Skydda förövarna

Journalisten Maria Carlshamre skulle i SVTs Agenda förra söndagen ha berättat om hur hon misshandlats av sin före detta man. Inslaget stoppades dock i sista stund.

Av hänsyn till förövaren. Jaja....så är det. Förövarna ska skyddas in i det längsta. Det hade väl gått att sända inslaget utan att nämna namnet. Han har inte ens hennes efternamn, så igenkänningsfaktorn är nog lika med noll.

Det är ju problematiken som ska belysas. Kvinnomisshandel är ett stort problem.

// Annica Tiger

Annica Tiger 9:36 FM | Google

7 mars 2004

Våldets ansikte

Läs om den kända svenska journalisten som i dag bryter tystnaden – "Min man slog mig i tio år". Hon ger kvinnomisshandeln ytterligare ett ansikte. Den drabbar alla, oavsett etnisk tillhörighet eller social tillhörighet. Jag hoppas att detta kan få fler kvinnor att öppna sina ögon och förstå att de inte behöver känna skam eller skuld. Jag hoppas att artikeln kan ge kvinnor mod att bryta upp. Gå vid första slaget är en bra slogan. För ett slag är bara början. Det är sällan det stannar därvid. Här kan du få hjälp!

I dag startar Expressen i samarbete med Amnesty en kampanj mot våld och förtryck mot kvinnor. Expressens reporter Mats Larsson och fotograf Cornelia Nordström har träffat utsatta kvinnor runt om i världen, alla med var sin historia de vill berätta.

I dag skriver de om Safiya från Nigeria som blev gravid utom äktenskapet och dömdes till att stenas till döds.

I morgon kommer Expressen att berätta om Jahanara från Bangladesh som inte ville gifta sig med sin kusin och därför fick syra kastat i ansiktet av honom.

På tisdag kommer en artikel om Neema från Kongo som blev våldtagen av soldater, efter att de först dödat hennes familj.

Anna från Sverige kommer att berätta på onsdag om hur hennes pojkvän försökte strypa henne med en telefonsladd.

Torsdagens artikel kommer att handla om Bora från Kongo vars far sålde henne till en gammal gubbe i utbyte mot två kor.

På fredagen skriver Expressen om Svetlana från Moldavien som lovades ett jobb i väst och istället hamnade som sexslav i Makedonien.

Lördagsartikeln berättar om Najma från Pakistan som mordhotades av sin egen familj bara för att hon ville skiljas.

Expressens artikelserie avslutas på söndag nästa vecka med en artikel om Vivian från Kenya var klitoris skars av med ett rakblad.

Jag kommer att köpa Expressen hela denna kommande vecka. Det gör jag i och för sig ändå oftast. Men människoöden intresserar mig och med tanke på att det är internationella kvinnodagen i morgon passar det bra med att ha en serie om våldets ansikte.

En elogé till Expressen som vågar och vill ta upp denna problematik. Men den förekommer varje dag, världen runt och inte bara denna kommande vecka. Låt inte strålkastarljuset slockna.

Gå med i Amnestys nätverk för kvinnors mänskliga rättigheter. Läs mer om Amnestys kvinnorättsgrupp.

// Annica Tiger

Annica Tiger 3:08 EM | Kommentarer (3) | Google

18 februari 2004

Utsatta för våld

Ett 70-tal unga män i Västmanlands län har blivit utsatta för våld eller hot om våld om de inte lyder sina mödrar och systrar.

Killarna blir hotade av de kvinnliga släktingarna när de vill klä sig snyggt, ha en flickvän, gå på fest eller på annat sätt leva så som mödrarna uppfattar som skamligt.

I Göteborg lever över 200 unga män i den svåra situationen att de är hotade eller misshandlade av sina familjer på grund av samma orsaker som ovan.

Mer än 200 killar i Östergötland har de tre senaste åren sökt hjälp sedan de utsatts för hedersrelaterat våld.

Är det inte fördjävligt, rent ut sagt. Ja, det hade tagit hus i helvete om det nu varit unga män det handlade om. Men jag bara vände på kuttingen. Det roar mig ibland. Man ser problematiken med andra ögon då.

Korrekt text tagen ur en artikel om hedersrelaterat våld i Aftonbladet.

<citat>
Ett 70-tal kvinnor i Västmanlands län har blivit utsatta för våld eller hot om våld om de inte lyder sina fäder och bröder.

Flickorna blir hotade av de manliga släktingarna när de vill klä sig i kort kjol, ha pojkvän, gå på fest eller på annat sätt leva så som fäderna uppfattar som skamligt.

I Göteborg lever över 200 unga flickor i den svåra situationen att de är hotade eller misshandlade av sina familjer.

Mer än 200 flickor i Östergötland har de tre senaste åren sökt hjälp sedan de utsatts för hedersrelaterat våld.
<slut citat>

Det värsta är, trots Mona Sahlins löften om förändringar, att om unga tjejer vänder sig till socialen kontaktar socialen med automatik föräldrarna. Det är de skyldiga att göra. Var det inte detta som Mona Sahlin skulle ändra på? Minns jag så fel?

När debatten tystnar verkar även politikernas handlingskraft tyna bort. Det kan inte och ska inte vara så att det är media som ska styra politikerna. Det är väl för sjutton inga nickedockor som styr Sverige? Eller är det så illa?

Ett hett ämne tas upp i media. Politikerna intervjuas och lovar guld och gröna skogar. Då! Men vad händer sedan? När media tystnar. När debatten tystnar. Oftast ingenting.

Jag KRÄVER (även om nu ingen bryr sig om vad jag tycker och tänker) att regering och riksdag får tummen ur ett visst hål i akterpartiet och verkligen tar tag i detta. En gång för alla. Innan fler hedersmord sker.

Dessutom har vi förutom det hedersrelaterade våldet ett stort problem med annan kvinnomisshandel, som inte heller verkar vara så intressant längre då debatten tillfälligt tystnat. Men jag kan lova att våldet mot kvinnor inte tar semester, bara för att det inte fokuseras på det i media.

Var 10:e/16:e (beroende på vilken statistik man kikar på) dag i snitt dödas en kvinna i Sverige av sin partner och/eller sin ex.partner. De flesta kvinnomisshandelstillfällen sker inom hemmets väggar. I Sverige polisanmäls c.a 20.000 fall av kvinnomisshandel, varav c.a 2.000 leder till fällande domar.

Att så pass få fall går till domstol beror snarare på att polisens resurser inte räcker till än att som en del s.k mansgrupper påstår att det är falska anmälningar.

Mörkertalet är enormt stort. Kriminologen Leif G W Persson har uppskattat att det förekommer c.a 300.000 kvinnomisshandel per år i Sverige. Räkna ut det själv 300.000 dividerat med 353.

// Annica Tiger

Annica Tiger 6:01 FM | Google

16 februari 2004

Genusmaskineriet

Expo har tagit fram en bok med titeln "Debatten om hedersmord – feminism eller rasism?" Det har nu gått två år sedan Fadime mördades. Debatten har tystnat. Men likafullt borde den vara lika aktuell i dag som då.

För er som missade programmet "Genusmaskineriet" i går påminner jag gärna om att reprisen sänds den 17:e. Programmet handlade om vardagsrädsla och våld och hur många kvinnor begränsar sina liv av rädsla för att utsättas för våld.

// Annica Tiger

Annica Tiger 6:37 FM | Google

23 december 2003

Otryggt

Jag bara skakade på huvudet när jag läste om kvinnan som blev knivhuggen i låret av en helt okänd man, bara för att hon avvisade honom. Vill man inte prata med någon så ska man väl få slippa det, utan att riskera att råka illa ut? Uppskattar man inte någons propåer ska man väl få ha rätt att avböja, utan att riskera liv och lem?

Jag tror att många numera känner sig väldigt otrygga i vårt samhälle.

// Annica Tiger

Annica Tiger 4:15 FM | Kommentarer (1) | Google

29 november 2003

Tung protest

Amnesty International anser att våld mot kvinnor är det mest genomgripande människorättsproblemet i dagens samhälle. Ett omfattande problem runt om i världen. Amnesty anses som seriösa. Jag hoppas verkligen att de som förnekar att denna problematik med våld mot kvinnor existerar - nu får sig en tankeställare. Det går djävligt bra att racka ned om det är en feminist som framför buskapet, men kanske svårare om Amnesty gör detsamma?

Jag skriver ofta om våld mot kvinnor. Jag vill dra mitt strå till stacken och informera om detta stora problem som finns. Många bryr sig inte. Många tycker att det inte angår dem. Många tycker att det är en privatsak mellan hemmets väggar. Många tror att det bara är en viss sorts kvinnor som blir utsatta, osv. Men så är det inte. Det kan drabba alla. Säkert finns det någon i din omgivning som utsätts för detta, till och med kanske utan din vetskap. Det står inte stämplat i pannan "kvinnomishandlare" eller "misshandlad".

Närmare 7.000 personer ansöker varje år om besöksförbud, knappt hälften av anökningarna beviljas. De flesta fall gäller kvinnor som utsatts för allvarliga hot, misshandel eller andra övergrepp från en närstående man.

Men långtifrån alla män respekterar besöksförbudet. Förra året anmäldes c.a 5.000 fall av överträdelse, antingen en eller flera gånger mot samma kvinna.

Då kan man ju stillsamt undra vilken nytta detta skydd är. Egentligen? Varför blir inte straffen för överträdelse mot tilldömt besöksförbud mer kännbara?

// Annica Tiger

Annica Tiger 5:54 FM | Kommentarer (3) | Google

15 november 2003

Rätten till för barn?

Mer ur tidningen Kvinnotryck, utgiven av Roks. Nej, jag är inte medlem – om någon nu undrar, men tidningen prenumererar jag på.

Rätten till ett barn, en bok av Anna-Carin Pihl och Tina Thunander, Prisma bokförlag. Boken innehåller svidande kritik mot vårt rättsväsende.

Domstolar dömer till gemensam vårdnad mot den ena partens vilja, trots bevisad eller misstänkt våld mot andra i familjen och sexuella övergrepp mot barnen.

Mats Sjösten är en man med åsikter. Åsikter är föralldel inget fel att ha. Det har jag ofta, om allt och möjligt. Men jag är ingen chefsrådman. Jag kan inte påverka händelsernas gång. Det kan han. Det är även han som varit med och tagit fram 1998-års föräldrabalk. Numera sitter han med som expert i den vårdnadskommitté som ska kritiskt granska en lag han själv tagit fram.

Exempel på uttalanden:

Saknas bevis har misshandel eller incest inte skett. Ingen dom – ingen skuld.
Min kommentar:
Det är sällan någon tar någon på bar gärning när det gäller sexuella övergrepp. Men likt förbenat pågår de, i en omfattning som vi bara kan ana. Familjen kan i princip vara både gul- och blåslagen – gång efter gång, men finns det inte åklagare som ids driva målet är mannen alltså oskyldig och därmed oskyldig? Jag har skrivit om detta förut i min Reload att åklagare inte driver mål, trots uppenbar fara för liv och lem för den som utsätts för det. Många kvinnor som dödas har x antal inlämnade polisanmälningar med sig i graven, som ingen brytt sig om.

En pappa som dömts för att ha slagit sin fru ska få träffa sina barn lika mycket som en pappa som inte misshandlat sin fru. Även om mamman hävdar att barnen misshandlats. Saknas bevis för denna anklagelse så är han inte farlig för sina barn.
Min kommentar:
Vem avgör om barnen far illa? Vore det inte lämpligt med lite mer kvalificerade utlåtande än att en okunnig rätt ska bedöma detta?

Misshandel kan vara okey – inför lagen. Ett slag i kvinnans ansikte kan inte diskvalicera mannen från att få vårdnaden om barnen. Visserligen är slaget oförlåtligt – men lagen måste kunna tillåta lite våld.
Min kommentar:
Nolltolerans är vad som ska gälla. Bara det faktum att man gått så långt som att låta trytande argument övergå i våld är en varningssignal. Ja, detta gäller både män och kvinnor givetvis. Däremot måste man få freda sig. Det är kanske det männen gör som slår? Fredar sig? Mot vadå kan man undra förstås. Låter lite som de extrema mansgruppernas motivation och förklaring till att de misshandlat sina ex. En kvinna som säger emot anses vara provocerande. Då är det tillåtet att bruka våld. En kvinna som umgängessaboterar ska också tåla att bli påbucklad?

I december år 2004 ska förslagen till förändringar i föräldrabalken läggas fram. Jag kan bara bäva för hur förslaget kommer att se och tacka min lyckliga ost att jag inte är fertil längre :). Jag kommer inte att drabbas med andra ord. Men tusentals efter tusentals barn och kvinnor kommer att drabbas. Sanna mina ord.

// Annica Tiger - med åsikter, men utan makt att påverka.

Annica Tiger 5:41 EM | Kommentarer (3) | Google

Skyddad identitet

Tänk om:

Du hoppar högt varje gång telefonen ringer, hjärtat åker upp i halsgropen och du vågar knappt svara.

När brevbäraren kommer med posten känner du ett obehag. Vad finns med posten i dag?

Den gången du svarar i telefonen och den du gömmer dig för har hittat dig och kommer med haranger och hotelser om att han minsann ska döda dig, nu när han har fått reda på vart du bor.

Tänk om du vaknar natt efter natt med samma mardröm. Att någon misshandlar dig och försöker döda dig. Någon hotar barnen. Husdjuren. Att ständigt leva otryggt.

Varje gång du måste gå ut så scannar du av omgivningen – hela tiden – i rädsla för att se den du inte vill möta, ens i dagsljus – ens i sällskap med andra.

Du kan inte tala om vad du heter, egentligen. Du kan inte ha något socialt liv, då du lever utan framtid eller skenbart utan historia.

Du kan inte arbeta, fast du vill. Lyckas du ändå upprätthålla ett arbetsliv, finns rädslan där varje gång du går till och från jobbet.

När din plågoande – åter igen – har fått reda på din adress måste du flytta, hals över huvud. Det händer inte bara en eller två gånger, utan gång efter gång.

Du måste gång på gång ta smällen att berätta för barnen att nu är det dags att flytta igen. När de precis har rotat sig ska rötterna dras upp.

Du straffas av myndigheterna, du anses som kriminell för att du försöker skydda dig själv och dina nära genom att de drar in bidrag och är ovilliga att hjälpa till, i största allmänhet.

Dina barn kan inte leka fritt ute. De kan inte berätta för sina kamrater om sin historia. De lever också i ett osynligt fängelse.

Tänk om det var du eller någon du har kär som var tvungen att leva som ovan? Jag kan bara ana hur det skulle kännas att vara tvungen att gå under jorden. Listan ovan kan säkert utökas med flera punkter. Det är svårt att sätta in sig i denna belägenhet när man själv lever ett vanligt Svensson-liv.

Ingen, jag säger ingen tar detta stora steg just for fun, som de förövrigt inte tagit själva – utan tvingats till. Det är inget värdigt liv för någon. Det är inget liv någon eftersträvar eller vill leva, om de inte måste.

Drygt 8.000 människor lever med skyddad identitet i Sverige. Av dem är det 3.000 som är barn. De flesta gömmer sig från sina före detta män.

Skyddad identitet kan även ges till hotade vittnen, journalister, poliser, kriminella och deras anhöriga.

Den enklaste formen är spärrmarkering i folkbokföringen. Men det är inget effektivt skydd, då myndigheter lämnar ut uppgifter åt fel personer på grund av bristande rutiner. Därav måste så många flytta, gång på gång.

Kvarskrivning är ett annat skydd. Då står man skriven på en ort, men flyttar till en annan. Under 2001 levde 404 kvinnor och barn med kvarskrivning. Under 2002 ökade antalet till 520. Behovet av kvarskrivning anses vara stort. Men det är inte alla som får detta skydd, trots dokumenterat behov. Och, även om man får detta skydd är det inget hundraprocentigt skydd.

Ungefär tio personer varje år får en helt ny identitet, fingerat namn och nytt personnummer. Faktauppgifterna kommer från senaste numret av Kvinnotryck, utgiven av Roks.

// Annica Tiger - kan bara ana

Annica Tiger 10:40 FM | Kommentarer (5) | Google

Husbondens slag

Sociologen Carin Holmberg har skrivit "Med husbondens röst". Jag har haft anteckningar om den förut här i Reloaden.
Den 10/9-03 skrev jag:
--------------------------------
Sociologen Carin Holmberg har gjort den första svenska studien om våld mot djur i misshandelsrelationer. Inget nytt under solen. Våldsamma män slår även husdjuren. Männen hotar att skada eller döda husdjuret om de vet att kvinnan har en nära relation till det. Jag känner till några fall där mannen in facto har dödat familjens hund, bara för att straffa och plåga kvinnan. Denna hotbild kan även innebära ytterligare en svårighet för kvinnan att lämna relationen. Oron för barn, husdjur och dem själva blir ett hinder. Ett hinder för kvinnan. Ett medel för mannen att isolera och kontrollera henne. Läst i Roks senaste nummer av Kvinnotryck.

Djurplågeri. Kvinnomisshandel. Barnmisshandel. Det går hand i hand. Hur det är i dito motsatt förhållanden vet jag inte. Det vet ingen - utom de som nu utsätts. Ingen lär heller aldrig få veta om inte männen anmäler, så det kommer in i statistiken. En gång i tiden så togs inte kvinnornas anmälan på allvar, om de ens gör det i idag. Jag fick ett mail från en kille som tyckte att jag inte tog männens problematik på allvar. Nå, det kanske inte är så konstigt? Jag har nog med att försöka förstå mäns våld mot kvinnor, djur och barn. Men jag tar det inte på oallvar. Men det får inte, kan inte rättfärdiga, överskugga eller negligera den problematik som existerar.
--------------------------------

Redan den 7/1-02 skrev jag:
--------------------------------
Ibland undrar jag om Aftonbladet läser min Reload. Jag skrev för ett tag sedan om just detta ämne som behandlades i gårdagens tidning. På sidan 21 kunde man läsa om "Mannens vapen - att skada hunden". Forskaren Carin Holmberg har upptäckt att husdjur ofta används som vapen av mannen. Mannen slår och hotar familjens djur. På kvinnojourerna är oftast inte husdjur välkomna vilket innebär att en del kvinnor stannar kvar i misshandelsförhållanden inte bara för barnens skull utan även för hundens skull.
--------------------------------

Nu har jag läst hela studien. Läsvärd. Tänkvärd. Nya synvinkar, i alla fall för min del. Det handlar om dubbel kontroll. Makt! Husbondens makt över kvinnor, barn och husdjur. När blir vi alla lika värda?

Mannen påverkar och skadar kvinnan (och eventuella barn), samt påverkar och skadar djuret – som har ett existensberättigande i sig själv. Det går inte att reducera våldet till att enbart handla om ett indirekt våld mot kvinnan. Djuret är utsatt för våld och det bör tas på allvar, annars objektifieras djuret och ses enbart som ett verktyg för mannens våld mot kvinnan. Med andra ord riskeras djuret lidande att ses som sekundärt. Det kanske det är i somligas ögon. Men inte i mina. Ett liv är ett liv. Även djur har känslor.

When animal are abused, people are at risk – and vice versa, är ett citat ur studien. Så sant, som sagt.

Tre fallbeskrivningar på slutet fick mig att nicka instämmande. Varför känns det igen så väl?

Jag rekommenderar att läsa studien. Det är en problematik som inte har uppmärksammats riktigt ordentligt än. Det finns mycket liten beredskap för kvinnor som måste fly hals över huvud och har husdjur. Vart ska eventuella marsvin, katter och hundar placeras, om kvinnojouren inte kan husera dem? Det kanske är rent av ett problem som ska finansieras och hanteras av myndigheter? Pengar går till kvinnojourer. Men knappast till husdjursjourer?

// Annica Tiger - ömmar för djurens väl och ve

Annica Tiger 7:58 FM | Google

8 november 2003

Kvinnofrid

Ibland när jag läser kvällstidningarna fylls jag av en känsla av vanmakt. Ledsamhet. Tristess. Undran. Ja, främst en undran över vart är vi på väg?

Lördagsläsningen var inget undantag. På sidan sex läste jag om den sjuttonåriga flickan som desperat kastat sig ut ur fönstret från tredje våningen. Det var inget självmordsförsök. Hon flydde från ett s.k hedersbrott. Hon har hållits under djup tukt och förmaning, för att inte smälta in i det svenska syndiga samhället – eller vad nu skälen kan vara till att hålla sina barn under stenhård militär kontroll.

Jag hinner inte ens vända blad utan på sidan sju läser jag om en 65-årig dam som blivit ihjälkörd. En manlig bekant är anhållen för brottet.

Sidan åtta berättar om en ung flicka i USA. Hon vågade inte berätta för sina föräldrar att hon var gravid utan tog till abortpiller, vilket ledde till hennes död.

Sidan tio och elva handlar om mordet på den femåriga flickan och rättegången mot den unga man som verkar helt oberörd över att ha tagit ett barns liv. Allt verkar kretsa kring hans sjukdom. Men han var så pass frisk att han lyckades lura läkarna att han var frisk nog för frigång.

Om rättegången mot de fyra män som åtalades för grovt sexuellt utnyttjande och friades handlar sidan fjorton och femton om.

På kanten på sidan femton står en kort radnotis om ett våldtäktsförsök mot en ung mamma som var ensam hemma med sitt barn.

På sidan nitton, längst ned, står det om hur en en kvinna kastas ut från en balkong av sin pojkvän.

Jag bläddrar fram till sidan tjugoåtta där jag kan läsa om en tvåbarnspappa som drömde om att bli världens starkaste man och samtidigt roade han sig med annat. Han misstänks för ett tiotal överfall på kvinnor.

Nu ger jag upp. Jag tar tidningen, viker ihop den och suckar. Djupt!

-------------------------------------------------------

Den tionde november startar Kvinnofrid en ny kampanj (Ta ställning för kvinnofrid) som ska uppmärksamma mäns våld mot kvinnor.

Jag hoppas den kampanjen får genomdrivas utan att upprörda snedseglare ska bedriva klappjakt på Operation Kvinnofrid eller dess medlemmar.

Förra gången fick de hatbrev, en del tog riktigt illa vid sig av att kallas för nazifeminister och dylikt. Det är bara fånigt att använda sådan vokabulär. Fånigt och obegåvat. Ser man inte skillnad på en nazist och en feminist är man illa ute. Då kanske man bör stanna upp och fråga sig självt vad man håller på med. Till vilket det krävs vett och sans, vilket nog saknas hos somliga. En svår ekvation.

Operation Kvinnofrids finansiärer hade det inte heller lätt. Det gjordes organiserade kampanjer genom att unisont och planerat sända massmail till försäkringsbolag och andra finansiärer. Hot förekom om att om inte ni slutar bidra med pengar, så bla.bla.bla – in absurdum. Tyvärr gick en del på detta. Att så få kunde påverka så stort är ett nederlag för både samhälle och andra män. För det var ändå så att kampanjen i sin helhet mottogs väldigt positivt av de flesta män. Som en sa:
– Har man rent mjöl i påsen så kan man inte ta illa upp.

Det gjordes nidsidor. En man som självt är dömd för misshandel av sin kvinna tog ton i debatten genom att göra en egen hemsida som kopierade Operation Kvinnofrids namn samt allt deras material, rakt av. Begåvat. Mycket begåvat. Not!

Förra kampanjen handlade om hur barnen far illa av att åse sin mamma bli misshandlad. Hur man kan ha något emot just det budskapet är mig en gåta. Det är ju en sanning. Barnen far illa av att bevittna eller lyssna till våld. Hävdar man annat så är man ute på hal is.

Barnen far än mer illa av att hängas ut på Internet. Ja, det blir så med automatik. Den som hänger ut sitt ex. man har barn med hänger därmed ut sitt eller sina barn. Det kanske, kanske inte är meningen. Men få tänker så långt. Få kan tänka så långt. De är så inne i sitt hat och sin kamp om millimeterrättvisa, att barnen liksom inte räknas. Inte finns. Det som inte finns, behöver man inte bry sig om. Ta hänsyn till. Eller?

// Annica Tiger

Annica Tiger 4:52 EM | Kommentarer (6) | Google

6 november 2003

Protestmail

Många sänder just nu detta mail till registrator@justice.ministry.se.

------------------------------------------------------

Bäste Thomas Bodström, det är inte första gången jag är upprörd över det sätt våra dömande instanser bedömer i våldtäktsmål, inte heller är det första gången jag blir upprörd över hur offret behandlas i dessa mål. Därför skickar jag detta mail till mina vänner i hopp om att de också ska visa sitt missnöje med detta oskick.

Efter den senaste domen i hovrätten då flera män frikänns efter att ha våldtagit/sexuellt utnyttjat en kvinna då de verkligen borde ha vetat att hennes deltagande "sexlekarna" inte var frivilligt.

Lagen har skärpts, vilket är en bra signal från både Riksdag och regering, men fortfarande har inte domare eller dömande instanser skärpt sin bedömning i sådana mål.

Om dömande instanser friar våldtäktsmän, säger man i praktiken att det är OK att våldta en kvinna som:

- är berusad
- har urringat eller kort kjol
- är ensam ute på lokal, på väg hem eller i sitt eget hem
- hon är medvetslös så länge förövaren kan säga: "Jag visste inte att hon inte ville."

Man säger också att svenska män inte kan behärska sig om ovan omständigheter föreligger, vilket får mig att undra huruvida de personer som gör dessa "bedömningar" skulle göra samma sak, givet att förhållandena var desamma? Det här oskicket måste stoppas nu och jag hoppas att jag slipper se en enda sådan dom till innan Du i ditt ämbete som justitieminister tar tag i detta.

Annica Tiger 8:38 EM | Kommentarer (2) | Google

30 oktober 2003

Barnens behov

Det är inte barnens behov det handlar om. Det är förälderns (ofta pappans) behov som står i centrum.

Forskningen visar att alla barn inte alls har behov av att träffa föräldrar som begått övergrepp på dem/misshandlat dem eller deras andra förälder. I Sverige är gemensam vårdnad och delat umgänge en helig ko. Vad barnet självt vill tas ingen hänsyn till. Vill inte barnet umgås tvingas det det umgänge ändå.

Jag läste i tidningen om en 45-årig man från Mora som dödade sin hustru på ett bestialiskt sätt. Han dömdes först till livstids fängelse av tingsrätten. Hovrätten ändrade straffet till rättspsykiatrisk vård. Efter ett år ville läkarna börja ge honom frigång. Mannen krävde samtidigt att få umgängesrätt med sina barn, vars mor han brutalt mördat.

Nu är han ute, efter bara fem år. Är inte ett människoliv värt mer än fem års straff? Han säger enligt egen utsago att han skaffat sig ett nytt liv. Nu vill han bara se framåt. Tyvärr kan inte hustrun säga detsamma. Hon är tystad för gott och ligger och ruttnar i en kall grav.

// Annica Tiger

Annica Tiger 3:22 EM | Kommentarer (3) | Google

25 oktober 2003

Farliga innerdörrar

Våldet mot kvinnor ökar, alltfler utsätts dagligen för hot, misshandel och dödligt våld. I Stockholms län dödades förra året 26 kvinnor. Hur siffrorna för hela landet ser ut finns hos Brottsförebyggandet rådet, BRÅ. Anmälningarna ökar, men det finns inte resurser att utreda dem. Dessutom är det inte prio nummer ett hos åklagarna att utreda dessa fall. De vill ha lite roligare saker att handlägga. Detta skrev jag om för något år sedan efter att ha läst en artikel i UpplandsBro Bladet, så det är inte taget rakt ur luften. Jag har lagt in den texten längst ned. Det är sällan mina tankar och funderingar är tagna rakt ur luften. Tyvärr. Fast en del vill ha det till att så är det.

Av 4468 anmälda fall i Stockhom var det bara 1396 fall som ledde till åtal under perioden september 2002 till augusti 2003. Aha, säger en del kanske då – resten är falska anmälningar kanske? Tyvärr är det inte så. Anmälningarna skrivs av av resursbrist från polis och åklagare, samt på grund av att det är svårt att utreda brott som sker inom hemmets stängda dörrar, utan vittnen. Blånekar mannen klarar han sig ofta. Brott kan inte styrkas. Kvinnans blåmärken kan hon ju ha åsamkat sig själv, typ! Det är förvånansvärt många kvinnor som är så in i bomben klumpiga att de går rakt in och slår sig halvt fördärvade på hemmets innerdörrar. Inte bara en gång, utan flera gånger. Förbjud innerdörrar :) säger jag bara.

Det finns ljusglimtar. Söderorts familjevåldsenhet samarbetar med polisen och där finns länets högsta andel kvinnovåldsärenden som lett till åtal, enligt onsdagens gratistidning Stockholm City.

// Annica Tiger

28/9-00

För att återgå till artikeln så berättar den att ett samarbete mellan polis, åklagare och domstolar i Norra Stockholm ska se till att antalet fällande domar ska öka drastiskt. Där resoneras inte om att 18000 anmälningar skulle vara falska, vilket föreningen FRIS medlemmar hävdar utan där tar de fram de riktiga orsakerna till att många fall läggs ned. Orsaken? Åklagarna lägger ned 7 av 10 ärenden då åklagaren inte anser sig kunna styrka brott, resurser saknas för att utreda, den som anmält har tvingats ta tillbax anmälan och/eller vanligaste orsaken enligt artikeln är att bland åklagarna är inte kvinnomisshandel speciellt högprioriterat. Det är roligare med mål som är lätta, snabba och enkla. Det är roligare med mål med lite snaskigare innehåll, vapen och dylikt. Ja, det stod så i artikeln och jag betvivlar det inte ett dugg. Varför? Ja, inte ens i samhället i stort tas inte våld mot kvinnor på allvar.

Solklara fall läggs som sagt ned. Ett exempel i artikeln var Eva som misshandlades så svårt av sin man så hon hamnade på sjukhus. Skadorna var väl dokumenterade av läkare. Väktaren som hittade henne i tunnelbanan när hon hade flytt i bara nattlinnet med sitt barn under armen vittnade men hans vittnesmål togs ej ad notam. Grannarna likaså kunde berätta att de hört att kvinnan blivit illa misshandlad genom väggarna. Ändå lade åklagaren ned fallet i brist på bevis och mannen gick fri. Vad behövs kan man tycka? Tio vittnen som står i ring runt och kollar att misshandeln går rätt till? Att man videofilmar misshandeln? Att man blir så misshandlad att man dör av skadorna?

Förra året polisanmälde en kvinna i Sigtuna sin man för misshandel. Ärendet blev liggande länge men lades ned av åklagaren till sist. Då var det för sent. I mars samma år knivdödades samma kvinna av sin man inför deras barns ögon samt en hel hoper vittnen på vårdcentralen. Där kunde inte åklagaren lägga ned fallet kanske? Alldeles för uppenbart kanske? Ursäkta ironin.

Annica Tiger 3:45 EM | Kommentarer (1) | Google

24 september 2003

WIFE-BEATERS

De slog sina fruar. Nu hängs de ut i den engelska tidningen the Sun. Med bilder och namn. Tidigare har samma tidning publicerat bilder på dömda pedofiler. Minns jag fel om jag tänker på att det var en helt oskyldig kille som råkade illa ut bara för att han liknade en av de pedofiler som hängdes ut? Nå, det är i alla fall en uppenbarlig risk att sådant kan hända.

– "En gång hade de här männen tillräckligt med charm för att vinna en kvinnas hjärta. Men de förvandlades till odjur kapabla till ett sjukt brott. De är alla hustrumisshandlare och i dag avslöjar vi dem".

Jag hoppas inte att detta fenomen kommer till Sverige. Visst kan man tycka att det borde finnas något sätt att förhindra att fler kvinnor hamnar i deras väg. Kanske hade detta hemska drama kunnat undvikas? Men så fungerar det nog inte. Vi lever inte i den bästa av alla världar. Men folk ska inte hängas ut på skampåle. Vem skulle avgöra vilka som ska hängas ut? Vem skulle avgöra vilket nästa brott som skulle rendera i en uthängning, med namn, bild och bostadsort?

Däremot tycker jag att ansvarsfyllda arbeten mer skulle kräva en registerkontroll av de anställdas tidigare förehavande. Jag tänker på avslöjandet att så många i officerskåren har varit lagförda för brott. Drygt var femte svensk officer har lagförts för brott. Enligt BRÅ:s kommentar är det inte en rättvis jämförelse eftersom det finns kvinnliga officerare. En motsvarande referensgrupp med bara män skulle ge vid handen att 37 procent av alla Sverigefödda män har lagförts för brott. (Lagföring innebär att en person bedömts som skyldig till brott och att ett beslut har fattats av åklagare eller domstol. Registret omfattar fällande domar, strafförelägganden, åtalsunderlåtelser och ordningsbot.) Eftersom majoriteten av befälen och kadetterna är män hade det varit bättre att jämföra med den manliga gruppen. Hur som haver. Otroliga siffror. Jag blir mörkrädd. Vad är det för samhälle vi lever i?

// Annica Tiger

Annica Tiger 7:08 FM | Google

17 september 2003

Återupprepning?

Jag skrev ett inlägg med rubriken Ikeabordet. Det var Leif G W Persson som var på tapeten. Läs gärna det. Han att nio av tio hustrumördare går fria.

– Vi bråkade och sedan skulle hon titta till hundarna. yp!

Nu verkar det som om det ytterligaren en gång ska sluta med att det är sambon som är inblandad. Helt enligt Leif G W Persson teorier. Det finns nog ganska många liknande fall som skulle kunna synas närmare i sömmarna.

// Annica


Annica Tiger 3:35 FM | Google

10 september 2003

Djurmisshandel

Sociologen Carin Holmberg har gjort den första svenska studien om våld mot djur i misshandelsrelationer. Inget nytt under solen. Våldsamma män slår även husdjuren. Männen hotar att skada eller döda husdjuret om de vet att kvinnan har en nära relation till det. Jag känner till några fall där mannen in facto har dödat familjens hund, bara för att straffa och plåga kvinnan. Denna hotbild kan även innebära ytterligare en svårighet för kvinnan att lämna relationen. Oron för barn, husdjur och dem själva blir ett hinder. Ett hinder för kvinnan. Ett medel för mannen att isolera och kontrollera henne. Läst i Roks senaste nummer av Kvinnotryck.

Djurplågeri. Kvinnomisshandel. Barnmisshandel. Det går hand i hand. Hur det är i dito motsatt förhållanden vet jag inte. Det vet ingen - utom de som nu utsätts. Ingen lär heller aldrig få veta om inte männen anmäler, så det kommer in i statistiken. En gång i tiden så togs inte kvinnornas anmälan på allvar, om de ens gör det i idag. Jag fick ett mail från en kille som tyckte att jag inte tog männens problematik på allvar. Nå, det kanske inte är så konstigt? Jag har nog med att försöka förstå mäns våld mot kvinnor, djur och barn. Men jag tar det inte på oallvar. Men det får inte, kan inte rättfärdiga, överskugga eller negligera den problematik som existerar.

// Annica Tiger

Annica Tiger 6:57 FM | Kommentarer (3) | Google

6 september 2003

Statistik

Statistik ska man hantera varsamt.
Det går att påvisa att ju mer fil som säljs i en stad desto större är kriminaliteten.

Stora rubriker. Sju av tio män har fått stryk - av sin kvinna.

Jag läste nu i Aftonbladet att enkäten där gett vid handen att 2 021 män svarat, 51,5 procent uppgav att de fått det någon gång, medan 21,2 procent svarade att det får de ofta. Då undrar jag hur många av dessa män var medlemmar i de extrema mansgrupperingar som finns? Hur många av dessa män svarade som "kvinnor"? Oxå! Lite teknisk kunskap om att ta bort cookies och det går att svara fler gånger.

Med tanke på det jag påvisat förut att hälften av dem än som är medlemmar i en viss nätgrupp själva är dömda för barn- och kvinnomisshandel så står frågan öppen. Den är inte helt obefogad.

Jag efterlyser en mer kontrollerad enkät där man utfrågar ett typiskt genomsnitt av normalbefolkningen. Skulle resultatet bli detsamma då? Jag skulle välkomna en sådan. Vem initierar en sådan? Borde det inte ligga i allas intresse?

// Annica Tiger

Annica Tiger 10:09 EM | Kommentarer (2) | Google

Kollektiv orgasm

Jag misstänker att vissa manliga extremgrupper fick en kollektiv orgasm i går. Men när den nu gradvis ebbat ut tycker jag att de ska analysera texten och innebörden, samt inte dra falska växlar av det hela.

------
Grov, systematisk misshandel utförs av män. Våld som används för att förtrycka, förnedra och utöva makt - det drabbar kvinnor.

- Det vi talar om är kärlekspar som grälar och slåss. Inte misshandel, inte kvinnomisshandel och inte mansmisshandel heller, säger forskaren Hilda Pape vid Nova, Norska institutet för forskning om uppväxt, välfärd och åldrande.

– Men vid utövandet av "mildare" våld som örfilar, sparkar och slag - då använder kvinnor fysisk makt i minst lika hög grad som män, säger hon.
------

Det ÄR skillnad mellan kärleksgnabb och misshandel. Punkt slut. Det finns ingen statistik som påvisar att mansmisshandel är ett vanligt förekommande fenomen. Det finns däremot massor av statistik och undersökningar som påvisar att kvinnomisshandel är det.

Nu plädererar jag inte för användandet av någon form av våld. Allt våld är förkastligt. Men det är skillnad mellan äpplen och päron.

Dessutom är det barnen som drabbas värst. Men får minst hjälp och stöd. Ett barn som sett sin mamma bli sönderslagen, omfattas inte av straffbestämmelsen för misshandel. Barnen är också brottsofffer, men glöms bort.

// Annica Tiger

Annica Tiger 4:42 EM | Google

2 september 2003

Ikeabordet

Jag läste en intervju i helgen. Det var Leif G W Persson som var på tapeten. Han är känd för att sticka ut hakan. Han oxå. Han har tidigare påstått och det är inte alls utan täckning (med tanke på hans insikter i det hela via sitt arbete), att mörkertalet av förekomsten av våld mot kvinnor är bra mycket större än antalet anmälningar.

I artikeln påstår han att nio av tio hustrumördare går fria. Mannen kommer med historien, serverad på sitt sätt.
– Vi bråkade och sedan tog hon bilen och stack.
Han utelämnar delen där han slog ihjäl henne. Leif G W Persson påstår och jag tvivlar inte en sekund på det, att om mannen lyckas gömma kroppen väl (vilket inte är så svårt) och sedan lyckas hålla tätt så är biffen klar. Sett ur mannens perspektiv.

Det går även bra att gå fri, även om nu polisen hittar liket. Här drogs det s.k Ikeamordet fram. En man påstod att han och kvinna buggat i vardagsrummet och sedan hade hon fallit och slagit ihjäl sig på Ikeabordet. Att han inte ringde och anmälde det hela motiverade mannen med att han var rädd.

Ja, med tanke på att han nästan slagit ihjäl sin förra fru kan man kanske förstå det. Ironi! Hur som haver. Mannen blev frikänd. Rätten menade på att det inte var helt uteslutet att mannens berättelse var sann. Leif G W Persson menade på att det det är omöjligt att bugga ihjäl någon mot ett Ikeabord. Jag är böjd att hålla med. Med tanke på det skräp som Ikea brukar sälja. ;)

// Annica Tiger

Annica Tiger 3:06 FM | Google

24 augusti 2003

Prägling

Grannarna gräver ned sin vattenslang frostfritt. Det hördes in till sovrummet, även med öronproppar :,).

BTW - grattis alla våra friidrottare som kämpar på!

-----------------------------

För att knyta an till det tidigare inlägget. Barn präglas. Av oss. Därför är det så viktigt att vi ger dem en trygg och harmonisk uppväxt. Lär dem skillnaden mellan rätt och fel. Annars kan det bli fel.

En dansk* undersökning som omfattade 400 barn från misshandelshem visar att barnen far illa, mycket illa av att modern misshandlas. 85% av dem hade varit i samma rum där misshandeln begåtts och ytterligare 13% hade varit i ett rum bredvid/hört misshandeln. Mer än vart tredje barn hade varit närvarande när mamman hotats till livet.

Många barn får svåra skuldkänslor och tror att de är medskyldiga till föräldrarnas bråk. Pojkarna kan börja identifiera sig med pappan som slår samt flickorna kan ta efter mammornas sätt att *förneka* våldet. Ett farligt socialt arv. Ett barns rätt är att slippa dylikt!

*Källa: Sista slaget - Margreth Eklund-Moroney (läs mer på min sida om Kvinnor).

// Ha en bra kväller Annica Tiger

Annica Tiger 5:05 EM | Google

Tänder till?

– Man tänder till.
Detta skulle vara en förklaring till att maken dödade sin fru med flera hugg av en fiskekniv. Enligt advokaten var inte avsikten att döda. Och? Lite – inte skära bara rispa? Mannen tyckte att det var jobbigt att ensam ansvara för hushållet. Ja, nu lär han slippa det för ett bra tag. Eller så kryssas han och slipper ut om sex månader.

Våld är ingen lösning på problemen. Tänk om vi kunde lära våra barn det redan i sandlådan? Man kan inte ta saker med våld. Man får ingen kärlek med våld. Man löser inget med våld.

// Annica Tiger

Annica Tiger 1:05 FM | Google

20 augusti 2003

Kvinnovåld

Den man älskar agar man? Nej, jag kan inte se kvinnomisshandel som en kärlekshandling. Jag läste i Expressen om Ylva som blev misshandlad av sin kille. (Jag hittar inte urlen nu. Expressens sök suger). Efter varje misshandelstillfälle så var han hur söt och rar som helst. Hur kan man kalla någon för snuttis dagen efter att man tryckt ett brännhett strykjärn i ansiktet på den man påstår sig älska?

Hans svartsjuka drev honom till att försöka kontrollera och tämja henne. Det är många som säger:
GÅ VID FÖRSTA SLAGET!
Men det är lätt att så råda. Den här tjejen knäcktes helt av ömsom vin och vatten. Det är så det fungerar för de allra flesta. Tror jag. Jag blir lika beklämd varje gång jag påminns om hur satans eländigt en del har det, medans livet rullar vidare tämligen obekymrat för de flesta av oss andra.

Besök gärna sajten Fågel Fenix.

// Annica Tiger

Annica Tiger 5:17 EM | Kommentarer (4) | Google