24 februari 2008
Tiden bara rinner iväg
Tiden går fort. Jag har avbrutit cellgiftsbehandlingen, men med läkarens tillstånd. Kroppen orkade inte med cellgifterna mot slutet, allt i kroppen havererade och jag blev väldigt sjuk av medicinerna.
Nu försöker jag återhämta mig och läka både kropp och själ. Jag hoppas innerligt att behandlingen har gett resultat och att jag inte får återfall. Men den dagen den sorgen. Nu vet jag ju vad en cellgiftsbehandling innebär så jag, om jag måste göra om den, är medveten om vad som väntar mig igen - vilket jag inte kan påstå att jag var när jag påbörjade behandlingen.
Jag är nyskild. Men B. och jag är fortfarande vänner. Något glatt singelliv i Sumpan är det inte frågan om. Inte just nu i alla fall. Ett erbjudande om en större lägenhet kommer lite olämpligt. Hyran är dubbelt så hög som i denna lilla etta jag bor i. Visst vill jag ha en större lägenhet, men det gäller ju att kunna betala hyran.
På jobbfronten inget nytt. Inte än. Jag ska gå på ett test på tisdag och jag hoppas verkligen att det blir något av det jobbet för det känns verkligen som om det vore ett jobb jag vill ha. Jag orkar inte söka jobb aktivt än, detta var något jag bara ramlade över och tog chansen och slängde in en ansökan.
Jag orkar inte med att hålla mig uppdaterad vad som händer och fötter på bloggfronten, än mindre när det gäller nyheter och annat. Det känns inte kul att vara så oengagerad, men så är det och en dag kanske det ljusnar på den fronten. Om inte får jag nog lägga ned bloggen. Varför ha en blog om den inte uppdateras?
// Annica Tiger