« Datasäkerhet | Startsidan | Skyddad identitet »

15 november 2003

Husbondens slag

Sociologen Carin Holmberg har skrivit "Med husbondens röst". Jag har haft anteckningar om den förut här i Reloaden.
Den 10/9-03 skrev jag:
--------------------------------
Sociologen Carin Holmberg har gjort den första svenska studien om våld mot djur i misshandelsrelationer. Inget nytt under solen. Våldsamma män slår även husdjuren. Männen hotar att skada eller döda husdjuret om de vet att kvinnan har en nära relation till det. Jag känner till några fall där mannen in facto har dödat familjens hund, bara för att straffa och plåga kvinnan. Denna hotbild kan även innebära ytterligare en svårighet för kvinnan att lämna relationen. Oron för barn, husdjur och dem själva blir ett hinder. Ett hinder för kvinnan. Ett medel för mannen att isolera och kontrollera henne. Läst i Roks senaste nummer av Kvinnotryck.

Djurplågeri. Kvinnomisshandel. Barnmisshandel. Det går hand i hand. Hur det är i dito motsatt förhållanden vet jag inte. Det vet ingen - utom de som nu utsätts. Ingen lär heller aldrig få veta om inte männen anmäler, så det kommer in i statistiken. En gång i tiden så togs inte kvinnornas anmälan på allvar, om de ens gör det i idag. Jag fick ett mail från en kille som tyckte att jag inte tog männens problematik på allvar. Nå, det kanske inte är så konstigt? Jag har nog med att försöka förstå mäns våld mot kvinnor, djur och barn. Men jag tar det inte på oallvar. Men det får inte, kan inte rättfärdiga, överskugga eller negligera den problematik som existerar.
--------------------------------

Redan den 7/1-02 skrev jag:
--------------------------------
Ibland undrar jag om Aftonbladet läser min Reload. Jag skrev för ett tag sedan om just detta ämne som behandlades i gårdagens tidning. På sidan 21 kunde man läsa om "Mannens vapen - att skada hunden". Forskaren Carin Holmberg har upptäckt att husdjur ofta används som vapen av mannen. Mannen slår och hotar familjens djur. På kvinnojourerna är oftast inte husdjur välkomna vilket innebär att en del kvinnor stannar kvar i misshandelsförhållanden inte bara för barnens skull utan även för hundens skull.
--------------------------------

Nu har jag läst hela studien. Läsvärd. Tänkvärd. Nya synvinkar, i alla fall för min del. Det handlar om dubbel kontroll. Makt! Husbondens makt över kvinnor, barn och husdjur. När blir vi alla lika värda?

Mannen påverkar och skadar kvinnan (och eventuella barn), samt påverkar och skadar djuret – som har ett existensberättigande i sig själv. Det går inte att reducera våldet till att enbart handla om ett indirekt våld mot kvinnan. Djuret är utsatt för våld och det bör tas på allvar, annars objektifieras djuret och ses enbart som ett verktyg för mannens våld mot kvinnan. Med andra ord riskeras djuret lidande att ses som sekundärt. Det kanske det är i somligas ögon. Men inte i mina. Ett liv är ett liv. Även djur har känslor.

When animal are abused, people are at risk – and vice versa, är ett citat ur studien. Så sant, som sagt.

Tre fallbeskrivningar på slutet fick mig att nicka instämmande. Varför känns det igen så väl?

Jag rekommenderar att läsa studien. Det är en problematik som inte har uppmärksammats riktigt ordentligt än. Det finns mycket liten beredskap för kvinnor som måste fly hals över huvud och har husdjur. Vart ska eventuella marsvin, katter och hundar placeras, om kvinnojouren inte kan husera dem? Det kanske är rent av ett problem som ska finansieras och hanteras av myndigheter? Pengar går till kvinnojourer. Men knappast till husdjursjourer?

// Annica Tiger - ömmar för djurens väl och ve

Annica Tiger november 15, 2003 07:58 FM

Kommentarer