« mars 2008 | Startsidan | maj 2008 »

29 april 2008

Blandat svammel :-)

Häromsistens blev det 27 timmar utan sömn, det kändes. Nu ska det bli en re-run. Det kommer att kännas. Men sånt är livet. Påsarna under ögonen lär jag aldrig få bort :). Ända har jag köpt en kräm från Clinique som ska ta port påsarna. Dyr som attan - i alla fall i mina ögon för jag köper i normala fall aldrig smink eller skönhetsprodukter.

Jag förbannar min morgonpigghet. Varför i hela friden är min biologiska klocka ställd på att vakna 04.00? Det spelar ingen roll när jag lägger mig, klockan inombords funkar som smort - även om det är oönskat.

I dag har det varit rena rama sommaren. Härligt väder. Inget väder att sova inne i precis. Jag har fått svårt att sova på dagarna numera, så jag har begärt att få mest dagjobb, men som ny är det svårt att tacka nej när det kommer akutvakanser även på nätterna.

Jag var hemma hos B i dag. Jag insåg att B. har alldeles för många tuppar. Eller vi rättare sagt. Vi har ju fortfarande kåken ihop, fast jag inte bor där längre. Jag kan inte kräva en bodelning, kåken är hans allt. Ja, jag är för snäll, men pengar är inte allt här i livet. Säger jag som har en påtaglig brist på pengar just nu. Det beror på en viss orsak, allt för många resor till Tunisien. Men vad gör man? Sahara lockar, och inte bara Sahara ;).

Så lite annonser!!!

Någon som vill ha en eller flera vackra faverolle-tupp/ar? Bortskänkes och vi kör hem dem om det är i Stockholm med omnejd.

När jag ändå håller på att prångla (även om det nu är gratis) så kan jag passa på att kolla om någon som bor norr om stan skulle vilja byta till en tvåa söder om stan? Allt av intresse, bara hyran är rimlig. Jag är trött på att åka bil tvärsöver stan på grund av att det är svårt att åka kommunalt med de arbetstider jag har.

Min mailadress står högst upp till höger på bloggens startsida.

// Annica Tiger

Annica Tiger 7:13 EM | Google

28 april 2008

Sanningen som överträffar dikten

Hur kan någon leva med en person, som håller sitt eget barn fånge i källaren? Makan (dotterns egen mamma) säger sig inget veta. Kan vara sant, men det kan lika gärna vara osant. Det vet bara hon, än så länge. Men själv tänker jag att om jag skulle varit i hennes sits skulle jag nog ha undrat lite över alla barn som lämnades på tröskeln till deras hus. Jag skulle nog ha undrat över källarvåningen, ett pannrum - men vad mer? Huset verkar stort. Trodde hon resten av källarvången var sten och makadam? Hur kan mannen ha byggt ut fängelseutrymmet utan att makan varken hört eller sett något?

Detta är en historia som är hisnande, rent av otrolig. Pappan har erkänt - så det är uppenbarligen så att han hållit sin egen dotter i fängelse och via incest gjort henne gravid, gång efter gång. Kvinnan är i dag 42 år. Hela hennes liv är med all sannolikhet förstört. De värsta ärren sitter på insidan och jag har svårt att tänka mig att de ens kan läka till ärr i hennes fall - utan det kommer att vara öppna sår i själen. Detsamma gäller nog barnen som hölls gömda i källaren. Varför fick de inte samma behandling som de andra barnen som <citat>lämnades på tröskeln</slut citat>?

Världen är förunderlig. Förut, när massmedia inte var så alerta och inte hade en så stor mångfald, var det säkert mycket förunderliga ting som inte kom upp till ytan. Nu blir vi matade med nyheter, både stora och små. Ibland blir det bara för mycket. Det går inte att ta till sig allt. Min enda tanke går till kvinnan och barnen. Makans del i det hela är som sagt oklart. Men pappan må brinna i helvetet, eller något liknande. Ja, det är min första primitiva reaktion. Men det går aldrig att döma någon i förhand. Det har jag lärt mig.

Många konstiga saker människor gör har sin förklaring, även om den kan synas vara osannolik eller rent av otrolig. Det har åldern lärt mig. Vi formas alla av vår egen uppväxt, de gener vi får när vi föds och det vi upplever under livets resa. Ingen bortförklaring, men ibland finns det mycket bakom som vi som betraktare aldrig ser eller förstår. Flummigt? Ja, kanske det. Men jag har själv försonats med mycket av det jag upplevt som barn och ungdom - genom att förstå denna mekanism.

// Annica Tiger

Annica Tiger 2:43 EM | Google

26 april 2008

Det får inte vara så här godtyckligt!

Att sörja är en process som kan ta lång tid. Att sörja ett barn som aldrig fick chansen att leva kan bli långdragen. Att jobba under värsta tiden efteråt kan vara svårt, beroende på vilket arbete man har. Det går liksom inte att sitta i en reception och falla i gråt under arbetstid. Kollegerna kanske har förståelse för det, men externa kunder lär undra - de som inget vet och inget förstår.

Att försäkringskassan inte bedömer sjukskrivningar lika, beroende på vart i Sverige de finns är inte bra. Det är inte rättvist.

Linus dog innan livet hann börja. Både Anneli och Johan var helt förkrossade. Johan blev sjukskriven. Anneli fick nej.

Att Johan fick sin sjukskrivning godkänd vill jag inte ens tänka på att det kanske berodde på att han själv jobbar på Försäkringskassan.

Motiveringen till att hans sjukskrivning blev godkänd är att Dalarna är ett av de distrikt i Sverige som nekar flest sjukpenning och Västmanland är ett av de som är mest generöst med beviljande av sjukskrivningar. Så ska det inte vara. Det kan inte vara meningen att det ska vara så heller.

De sjukskrevs för samma sak, för att bearbeta sin sorg efter barnet som aldrig fick leva. Ändå blev bara en sjukskriven?

// Annica Tiger

Annica Tiger 4:55 FM | Google

24 april 2008

Årets momsbilaga en flopp

Jag kämpar på med min deklaration. Numera ska en momsbilaga lämnas in tillsammans med NE-blanketten. Momsbilagan är exempel på ett totalt opedagogiskt skriv- och syftningsfel. Det erkände till och med den kille jag ringde på Skatteverket. När han förklarade att jag bara skulle fylla i två rutor föll en sten från mitt hjärta. Han sa att tusentals och åter tusentals har ringt om just denna blankett och han medgav att den var mycket svårbegriplig, det var han som använde ordet opedagogisk.

Så nu är det bara att kasta sig över NE-bilagan då. :-)

I morgon ska jag jobba, men även åka till tandläkaren. Jag har brutit en tand. Ja, det låter underligt, men det är en stor spricka i den och den sitter lös och har gjort ont så in i Norden, fast nu har smärtan släppt. Men i går såg jag i spegeln att det fanns en spricka i tanden och det ser inte bra ut och bådar inte gott. Tandläkaren ska röntga tanden och se hur stor skadan är. Har jag tur kan han kanske täta sprickan, men det är positivt tänkande från min sida.

Men så är det. Jag har bestämt mig att tänka positivt i alla lägen. Det är enda sättet att ta sig uppför sinuskurvan. Det senaste halvåret har varit rent ut sagt fördjävligt. Det kan inte bli värre resonerar jag och nu ska det vända, basta.

Det enda som påminner mig om cellgiftbehandlingen är att jag fortfarande tappar hår. Halva kalufsen är borta, jag tappar stora tussar varje dag när jag borstar håret. Luggen har blivit tunnare än tunnast, så den fick frissan klippa kort i går. Hellre en rufsig kort lugg än en längre lugg som ser väldigt onormalt tunn ut.

Detta senaste halvåret har jag åldrats rent kroppsligt, tack vare den kraftiga medicineringen. Jag ser det på fotografier tagna i oktober jämfört med fotografier tagna senaste veckorna. Men sånt är livet. Som tur är har jag återfunnit mitt gamla sinne och det har inte åldrats. Tack och lov.

// Annica Tiger

Annica Tiger 3:25 EM | Google

Essingeleden - en trafikinfarkt

En olycka på Essingeleden och hela Stockholm står stilla i flera timmar.

Essingeleden har länge varit underdimensionerad. Jag bor utmed Essingeleden och ser ofta vilka köer det är och drabbas själv av dem ibland när jag måste ta bilen. Jag förstår inte de som envisas med att dagligen köa på Essingeleden för att ta sig till jobbet. Det går nästan fortare med pendeltåg och andra kommunikationer. Jag undviker att ta bil när jag ska åka till jobbet/jobben. Kan jag åka kommunalt gör jag det.

I går var jag och klippte mig i Bro, samt lämnade av vinterdäcken hos B. På morgen fick jag köa för att ta mig från Sätra och hem med vinterdäcken. På eftermiddagen när jag skulle åka hem hamnade jag i ett totalkaos och sträckan som normalt tar cirka 40 minuter tog över 4 timmar innan jag kom hem. Jag borde ha tagit pendeltåget, fast att ta med sig fyra vinterdäck på pendeln är lite svårt.

Ändå hakade jag på bilar som jag förstod tänkte ta smitvägar och jag måste säga att det blev en riktig sightseeing för min del. Men jag förstod att jag i alla fall kortade av sträckan och tack och lov för det. Jag var hela tiden rädd för att bilen skulle börja koka, mätaren stod oroväckande högt upp mot rött och fläkten levde rövare. Dessutom kände jag mig som en riktig miljöbov som spred ut avgaser i flera timmar i onödan.

Nej, det håller inte längre med att ha enbart Essingeleden längre, som dessutom har alldeles för få filer för att klara av belastningen av alla bilar. Det måste till mer, varför inte bygga förbifart Stockholm?

// Annica Tiger

Annica Tiger 5:10 FM | Google

23 april 2008

E-nummer

Hakke snackar har en tävling på sin blogg som går ut på att hitta vilken/vilka varor från matbutiken som innehåller flest tillsatser med E-nummer. Jag misstänker att förstoringsglas behövs för att kunna kontrollera alla tillsatser. Jag har fullt sjå med att försöka hitta och kunna läsa datumen, bäst före datum eller när varan tillverkats. Men Hakkes tävling får mig att börja fundera. Ett exempel från hans blog, fullkornspaj, kalkon & broccoli från Felix innehåller så många som elva E-nummer. Behövs verkligen alla tillsatser i maten? Hur skadliga är de för vår hälsa?

// Annica Tiger

Annica Tiger 3:07 FM | Google

22 april 2008

Längtar till Sahara

Sahara - jag längtar tillbaka till Sahara. Men nu är säsongen snart förbi - den slutar i slutet av maj för längre turer. När det blir varmt kryper alla ormar och skorpioner fram. Jag har funderingar på att åka till Sahara i höst och vara där i tre nätter - fem dagar.

Den som inte varit i Sahara har nog svårt att förstå hur förälskad och tagen man kan bli av dess skönhet, tystnaden och den lisa för själen som Sahara ger. Det är billigt att ta en resa ned med flyg, max 2000 kostade det senast. Sedan åker man lokalbuss ned och de nätter man inte är ute i öknen bor man i byns hotell.

Inget fyrstjärningt dito, men fullt acceptabelt med tanke på priset. Det finns det som behövs efter en lång tur i Sahara - dusch. Någon som hakar på? Jag känner till de bästa guiderna och känner till vilka platser som är fina.

Vad andra skriver om

// Annica Tiger

Annica Tiger 11:22 FM | Google

21 april 2008

Deklarationstider

Deklarationstider=huvudvärk. I alla fall i år när det är fler blanketter som ska fyllas i. Jag deklarerade åt B. i helgen - det tog 2 minuter. Själv trilskas jag med momsbilagor och andra blanketter för att få min egen deklaration klar. Bara jag ser pappershögen får jag ångest. Det vore roligare med andra fylleri-övningar :-). Men jag får ta mig i kragen och ta i tu med min deklaration. Lite mañana över det hela, det kan vänta till morgondagen......

Nu är det lite panik med att försöka bli av med vinterskorna på bilen. Jag har inte en susning om sommardäcken är okey nog att användas en säsong till. Jag måste åka i väg och kolla dem innan jag bokar tid och tider verkar det inte vara gott om. Nej, jag byter inte själv. Jag är ingen självmordspilot. Min Skoda är fin och rullar, men dess domkraft är helt värdelös. Hur jag eller andra än gör så rasar bilen, domkraftens fästen är för klena.

// Annica Tiger

Annica Tiger 2:42 EM | Google

19 april 2008

På väg uppför på sinuskurvan

Jag var inte arbetslös länge denna gång. Tack och lov. Jag har nu två vidbehovsanställningar och det ska förhoppningsvis kunna ge mat för dagen. Jag minns hur svårt det var förra gången att få ett jobb, trots bra referenser och gedigen arbetslivserfarenhet. Så fort åldern kom på tal var det som om intresset som väckts slocknade på en gång.

Jag var riktigt orolig när jag klev in på arbetsförmedlingen och anmälde mig som arbetslös den tionde april. Men redan några dagar efter (samt några ivägsända ansökningar via mail) så har jag nu två jobb, vilket det ena är bara över sommaren och det andra en provanställning. Något bör kunna leda till ett fast jobb senare i höst. Dessutom ringde ytterligare en arbetsgivare och erbjöd jobb, men där fick det bli stopp för min del.

Jag har en känsla av efter att ha läst många platsannonser att det har blivit en slags trend att vilja blanda åldrar på företagen, att personalcheferna har insett att de som passerat 50 definitivt inte är förbrukade utan har mycket att bidra med.

Det ena jobbet är i min gamla bransch, säkerhetsklassat (koll av belastningregister och godkännande av länsstyrelsen) och det jobbet är inget som jag kommer att skriva om i bloggen. Inte det andra heller då arbetsplatsen är stor och välkänd. Jag har ju den policyn att försöka undvika att skriva om jobbet och allt för personliga händelser i mitt liv. Personlig, men inte alltför privat. Privatlivet bör man värna om. Många skriver alldeles för intimt i sitt bloggande och jag misstänker att de senare kommer att ångra sig att de lämnat ut sig för mycket.

Förövrigt så har min kropp återhämtat sig efter cellgiftsbehandlingen, en viss trötthet finns kvar - men det är mer en allmän trötthet både fysiskt och psykiskt. Men det är bara att bita ihop och plocka fram det positiva i tillvaron. Jag är i alla fall på väg mot toppen i mitt livs sinuskurva. Snart kanske jag får tillbaka mitt intresse att blogga och fundera äver sakernas tillstånd i samhället och nyhetsflödet. Dit har jag inte kommit än, men jag hoppas att jag kommer dithän snart.

En blog som uppdaterats så sällan som min är knappt ens värt namnet blog :-).

// Annica Tiger

Annica Tiger 6:26 EM | Google

15 april 2008

Nu funkar bredbandet

Många veckors väntan på installation av bredbandet är nu över. Att det ska ta sådan tid för att flytta bredbandet när telefonen gick att installera direkt. Samma hus, bara några trappor upp och sådan skillnad. Jag har inte orkat tuta runt med vanligt modem under tiden jag väntade på att bredbandet skulle komma igång. Men nu är väntans tider över. Men så sitter jag här och undrar, vad ska jag göra? Hämta hem alla tusentals mail till och börja med, men sedan? Jag hoppas intresset och inspirationen kommer med tiden. Ska jag vara ärlig har jag inte saknat Internet speciellt mycket under dessa veckor jag varit utan.

// Annica Tiger

Annica Tiger 11:58 FM | Google