« Årets momsbilaga en flopp | Startsidan | Sanningen som överträffar dikten »
26 april 2008
Det får inte vara så här godtyckligt!
Att sörja är en process som kan ta lång tid. Att sörja ett barn som aldrig fick chansen att leva kan bli långdragen. Att jobba under värsta tiden efteråt kan vara svårt, beroende på vilket arbete man har. Det går liksom inte att sitta i en reception och falla i gråt under arbetstid. Kollegerna kanske har förståelse för det, men externa kunder lär undra - de som inget vet och inget förstår.
Att försäkringskassan inte bedömer sjukskrivningar lika, beroende på vart i Sverige de finns är inte bra. Det är inte rättvist.
Linus dog innan livet hann börja. Både Anneli och Johan var helt förkrossade. Johan blev sjukskriven. Anneli fick nej.
Att Johan fick sin sjukskrivning godkänd vill jag inte ens tänka på att det kanske berodde på att han själv jobbar på Försäkringskassan.
Motiveringen till att hans sjukskrivning blev godkänd är att Dalarna är ett av de distrikt i Sverige som nekar flest sjukpenning och Västmanland är ett av de som är mest generöst med beviljande av sjukskrivningar. Så ska det inte vara. Det kan inte vara meningen att det ska vara så heller.
De sjukskrevs för samma sak, för att bearbeta sin sorg efter barnet som aldrig fick leva. Ändå blev bara en sjukskriven?
// Annica Tiger
Annica Tiger april 26, 2008 4:55 FM