13 november 2005
Prag
Efter att ha sovit 14 timmar kan jag nog säga att dagarna i Prag var ganska intensiva. Prag är en vacker stad. Jag fick nästan sträckning i nacken av att kolla alla vackra husfasader. Många turistattraktioner hanns med, men inte alla. En vecka i Prag under våren eller försommaren vore perfekt. Nu var det lite småruggigt, likt här hemma.
Som vanligt har jag med mig lite udda souvenirer hem. Deras gatstenar var så små och söta på vissa ställen, jag råkade få med mig en sådan liten gatsten hem. Den låg lös på gatan och såg så inbjudande ut. Den ska jag ha i bokhyllan och den kommer alltid att minna mig om Prag.
// Annica Tiger
Annica Tiger 8:05 FM | Kommentarer (3) | Google
30 oktober 2005
Sharm El Sheikh
Sent omsider, en reserapport.
Snart blir det en resa till Prag, lite mer hemmavid.
Vad gjorde jag i Egypten?
Ja, förutom att äta, sova, sola, dyka och snorkla?
Red kamel, om du kikar på denna film kan du se mig i mitten :-). Skämt åsido, jo – jag red kamel men i ett betydligare beskedligare tempo. Ni som sett reklamen för ett visst nikotintuggummi, ja - kameler tuggar faktiskt så där utan att ha ett nikotintuggumi i käften :).
Jag besökte ett beduinläger, även om jag misstänker att det äkta lägret låg en bit bort och det vi besökte var anpassat för dumma västerlänningar. Men hur som haver, det var intressant att se hur folk lever i öknen. Men tyvärr med en viss besk eftersmak – det enda beduinerna verkade vara intresserade av var pengar, pengar och åter pengar. Ta ett bloss på en vattenpipa, javisst – men bara om du halade upp tjugo egyptiska pund (10 pund är ungefär 14 spänn).
Jag besökte Blue Hole, där många dykare har dött i djupet. Det är ett stort hål med blå koraller runt. Jag såg när jag promenerade runt, efter att ha slutat snorkla, alla minnestavlor över alla dykare som mött sitt öde där i det blå hålet.
En enorm upplevelse var att se månen gå upp i öknen. Den var stor och då menar jag STOR, jämfört med hur den såg ut inne i stan.
Barnslig som jag är kunde jag inte låta bli att åka på 4-hjuling genom öknen, ett race som tog nästan tre timmar och var roligt som bara sjutton. Det fanns bara gas och broms, gasen var det som användes mest :).
Jag badade med delfiner. Jag åkte med på en delfins fena, det gick snabbt som attan så att nästan bikiniunderdelen blåste av i bara farten.
Sista kvällen blev jag fetraggad av en taxi-chaufför. Jag bara garvade, men han var verkligen envis. Han var väl i 30-års åldern och såg inte alls oäven ut. Men VaFan, jag är 52 år och dessutom gift. Så han fick nobben.
Första och sista gången (tror jag) att jag bor på ett hotell med "allt inkluderat". Att fotografera av efterrättsbuffén tog bara den tre fotografier, då kan vem som helst räkna ut hur resten av matsalen såg ut. Men konstigt nog gick jag bara upp ett kilo, vilket förvånade mig själv. Jag åt och njöt av allt gott. De fria drinkarna fick dock vara, hinka bers eller drinkar nere vid stranden under dagen var mångas nöje, för att inte tala om kvällen. Men jag åker inte ned till ett annat land för att se det med dimmiga ögon och dessutom vill jag vakna varje morgon utan att ha ont i huvudet.
Jag fick ett underbart rum med havsutsikt, ett rum som många andra på hotellet skulle kunna gått över lik för att få. Men jag hade lagt in ett önskemål om att rummet skulle ligga i ett lugnt läge. Det var det också. Tack och lov.
Pratade med en del av lokalbefolkningen. Turistorten Sharm El Sheikh tillhör inte Egypten, anser många. Det är ett komplex skapat för turister. De som jobbar där bor i Kairo, Alexandria eller i Luxor. De jobbar tre, fyra veckor och får sedan en längre period ledigt för att åka hem till sina familjer. Jag har sett Kairo, så jag förstår vad de menar.
Dream Beach Resort hette hotellet, fem stjärnor, men servicen var urusel, städare (bara män konstigt nog eller kanske inte alls förresten) och serveringspersonalen var okey – men de som stod i receptionen var otroligt slöa.
En kväll när kortet gick av och fastnade i låset fick jag vänta i två timmar innan receptionen behagade sända ner en kille för att hjälpa mig. Fyra gånger fick jag ringa och sista gången frågade jag om de behagade skämta aprillo. Jag ville duscha inför middagen, men av respekt för sedvänjorna därnere kunde jag inte ställa mig i duschen om reparatören skulle dyka upp.
Visst det var under ramadan, men det här skedde långt efter att mörkret lagt sig så de som jobbade bör ha haft tid på sig att både äta och dricka och piggna till efter dagens fasta. Så det är ingen ursäkt. Dessutom fick jag betala 5 Euro för kortet, hur jag än försökte förklara att det inte var mitt fel och frågade om de aldrig hört talas om värme, plast och sämre hållbarhet fick jag pynta för att få ett nytt kort. Det kroknade jag lite på.
Jag skulle aldrig åka tillbaka till Sharm El Sheikh om det inte vore för de underbara korallreven och de fina fiskarna som finns i Röda havet. Men om några år kanske även det är borta, med tanke på den ökande turismen. Jag kunde se från balkongen strimmorna av drivmedel båtarna lämnade efter sig och båtar trafikerar Röda havet i tusentals varje dag.
De flesta båtarna har även en toalett som släpper ut skiten rakt av. Det hände ett par gånger att jag snorklade och såg bruna små konstiga tingestar, som såg ut som delar av bajskorvar. Vilket inte alls skulle förvåna mig att det var.
Hur hotellen har det ordnat med avloppen vet jag inte, men jag hoppas att de renar avloppen så att det inte är som det var exempelvis runt Spaniens kuster förut. Skiten åkte rakt ut i havet.
Korallerna skyddades via långa träbroar som ledde ut till öppet vatten, bråddjupt dito. Men det fanns turister med IQ fiskmås som inte förstod att en kedja med skylten STOP betyder stopp utan klev utanför och klafsade runt på de levande korallerna, som dör av sådan behandling. Det fanns många "sår" där korallerna ersatts med gröna alger istället.
Mer går att läsa under Dagens bild för eventuellt intresserade.
// Annica Tiger
Annica Tiger 3:42 EM | Kommentarer (4) | Google
17 oktober 2005
Tappade andan
Det jag i så många har snorklat och suktat efter har jag nu fått uppleva. Koraller, fiskar i alla de kulörer, en rocka, en stor bläckfisk och alla dessa färger, som jag tidigare bara anat från ytan.
Man får absolut inte hålla andan när man dyker, men det var nästan sa att jag glömde bort att andas....av att se allt detta underbara under vattnet.
Lyckan var fullständig.
Jag somnade med ett leende på läpparna.
// Annica Tiger
BTW - som klarat mig hyggligt från trackbackspam, ta i trä, bara några Animal sex-varianter.
Annica Tiger 2:18 EM | Kommentarer (5) | Google
12 oktober 2005
I morgon...
Jag orkar inte umla (nu har jag gjort det i efterhand) så det blir utan prickar även idag. Jag får fixa dem när jag kommer hem. Nu sitter jag på ett skumt Internetcafe (har nästan gått vilse), men taxan 10 egyptiska pund för en timme är värt priset för taxiresan in, dessutom kostar cigaretterna en femtedel här mot vad hotellshopen tar. Jag var även trött på hotellmaten så jag tyckte att en vanlig normal liten hamburgare skulle vara helt okey. Ja, de har Mac Donalds även här.
I morgon ska jag dyka. Jag har övat lite med att simma med fenor (samt på några andra saker) och jag hoppas att vikterna blir bra som sätts pa viktbaltet så det blir balanserat, så jag inte sjunker som en sten ;).
Jag skulle gissa att 85 procent av gästerna på hotellet är ryssar. I går satt jag och pratade med några tjejer ett bra tag. Jag var nyfiken på hur de har det nu kontra hur det var förr. Allt var så mycket nu bättre sa de, men efter ett tag fick jag svaret jag var nyfiken på. Det gäller inte alla, många lever kvar i miserabel fattigdom. Vi pratade via en tjej som var den enda som kunde engelska. Jag lärde mig mycket på denna pratstund.
En sak har jag noterat, vilket jag aldrig gjort på några av mina andra resor och det är att det verkar tydligen vara synnerligen suspekt att bara vara en, och en kvinna dessutom. Jag får alltid frågan, något förvånat - only for one. Jag är sa less på den frasen. Nästa gång ska jag kika mig runt och fråga om de ser någon fler än mig.
Jag bokade ett bord på fina restaurangen nu på fredag. Jag ska slå pa stort och beställa en liten flaska skumpa och käka gott. Only for me :). Jag förvarnade om varför sa jag hoppas de håller vad de lovade – att det skulle bli lite extra.
Jag har pratat mycket med en kille som jobbar på hotellet. Det är intressanta samtal, jag lär mig mycket om detta land och hur de egentligen ser på oss turister. Nej, han stöter inte på mig och jag gör inte det motsatta pa honom, men vi trivs med våra dagliga samtal, de dagar vi ses.
Det är det som är friheten med att resa ensam. Vill du ha kontakt så tar du kontakt. Vill du vara ifred och bara vara så är du det.
Nej, nu ska jag dra....jag ska upp tidigt i morgon.
PS. Jag läser inga mail om nu någon mailat och undrar varför jag inte svarar. Den dagen, den sorgen. Mailen tar jag itu med när jag kommer hem.
// Annica Tiger
Annica Tiger 8:24 EM | Kommentarer (9) | Google
8 oktober 2005
Ensam i storstan
Hotellet tar 50 spänn för en halvtimmes surfande. Jag var tvungen att åka in till stora staden för jag var tvungen att utträtta några ärenden pa nätet. Jag tyckte att jag kunde slänga in några rader här när jag nu sitter framför en dator, fast Katinka tyckte jag skulle hålla mig borta från allt vad datorer heter.
Dyket som skulle ske i dag avstyrde jag. Två dagar var alldeles för kort tid tycker jag personligen för att lära sig allt. Det ar tusen saker att hålla reda på. Flytkraften var ett problem, jag hade svårt att få en neutral dito. Men havet ar salt och vikterna som instruktören lade ned i fickorna gjorde inte saken bättre. Hon hade nog ganska roligt åt mig, men det bjuder jag pa. Jag har i alla fall gjort mina teoripass och övningar i pool och vid havskanten. Men jag sa själv till henne att vi bryter nu, for jag behöver mer övning och är inte redo för de djupa dyken. Att jag är 52 ar har nog sin betydelse, allt tar längre tid att banka in i skallen. Men jag är inte besviken, det var två jätteroliga dagar.
Kursavsnitten och övningarna jag gjort finns registrerade hos PADI så jag kan påbörja från den punkten jag slutade. Men jag måste öva mer på att simma med fenor, för det var jag ingen fena pa :-). Dessutom hade jag problem med att simma nio meter och andas ut med ett långdraget aaaaahhhh-ljud. Mina lungor sa stopp efter halva tiden, sa en nöduppstigning skulle jag inte fixa från ett större djup.
Men jag misstänkte att det skulle bli svårt. Så koncentrerat och på så kort tid. Jag trivs som fisken i vattnet - men gärna på vattnet, jag ska snorkla i morgon istället och senare göra ett provdyk har jag planerat. För jag vill veta hur det känns dar nere, även om sa bara pa sex meter. Kursen tänker jag i så fall slutföra hemma i Sverige, i lugn och ro. Stressandet i denna snabbkurs kan nog få vem som helst att få kalops :-) i huvudet för mindre, i alla fall i min ålder - med så mycket nytt på en gång. Det är mycket innan, under och efter. Det är inte bara å åk som Stenmark sa.
Annars ar agendan fulltecknad, jag vill se så mycket som möjligt. Stranden är sig lik i alla länder. Simma med delfiner hoppas jag få göra i veckan, ut i öknen ska jag och köra racer, rida kamel, snorkla mer, åka ut pa landsbygden, se hur beduinerna lever och smaka på vad de äter. Hoppas magen klarar det :-).
Jag kanske ska förklara rubriken. Det känns inte komfortabelt här att gå som ensam kvinna. Det känns otryggt. Men taxin hämtar mig snart.
// Annica Tiger
Annica Tiger 8:15 EM | Kommentarer (5) | Google
5 oktober 2005
All inclusive
Livsfarligt!
All inclusive kommer att synas på vågen när jag kommer hem. Alla på beachen hinkar bers och drinkar hela dagen, det ar inget för mig. Allt som ar gratis behöver man ju inte utnyttja. Nej, efterrätterna - tårtor, puddingar och massor av gott. Jag har aldrig bott på ett sådant exlusivt hotell förut. En upplevelse i sig.
32 grader varmt, skönt.
I morgon börjar dykutbildningen.
Datorn är underlig, så det blir en kort text. Jag kanske hittar ett riktigt Internetcafe senare.
// Annica Tiger
Annica Tiger 5:29 EM | Kommentarer (5) | Google
4 oktober 2005
Snart så....
Ha det så bra nu allihop!
Jag kanske hittar ett
Internetcafé och kan
uppdatera bloggen då och då.
// Annica Tiger
Annica Tiger 4:16 FM | Kommentarer (2) | Google
2 oktober 2005
Vad reser du inte utan?
Jag håller på och packar så att det är klart så jag slipper göra det i sista minuten och riskera att glömma något.
Det jag inte reser utan är:
Doppvärmare.
Universalkontakt.
Nescafé.
Socker till kaffet.
Plastmugg och sked.
Min ryggsmörjare för solkrämen.
Pass och biljett (givetvis).
Kläder.
Bikini.
En handduk.
Öronproppar.
Mina astmamediciner och annan medicin.
HTH hudkräm.
Update:
Pengar.
Hygienartiklar.
Nu har jag även adderat papper och penna :) till listan.
Lite torrbloggning vid stranden?
// Annica Tiger
Annica Tiger 10:02 FM | Kommentarer (15) | Google
27 juli 2005
Pilla sig i naveln
Nu tar jag min lilla kabinväska och drar till skogs. Långt in i de djupa skogarna uppåt Dalsland till. Fem dygn utan varken dator eller ens en mobiltelefon påslagen. Det är en meditationskurs jag ska åka på. Tystnad. Ro. Lugn. Pilla sig lite i naveln.
Så...ha det bra i veckan.
Lev väl!
// Annica Tiger
Annica Tiger 7:39 FM | Kommentarer (8) | Google
9 juli 2005
Nu bär det hemåt
Jontas var precis som jag hade föreställt mig, kramgod, mycket trevlig och en riktig mysfarbror. Fast farbror får bli bildligt, så det inte blir några missförstånd.
Nordstan - överreklamerad eller så ligger felet hos mig, jag avskyr folksamlingar. Jag får panik. Nordstan var som en myrstack. Jag gick in och gick ut efter en kvart.
Snart bär det hemåt.
Borta bra, men hemma bäst.
BTW - har aldrig sett så många svartklädda Iron Maiden-fans i så stora flockar som nu. Vad kan det bero på :), plus dito flockar av idrottsklädda ungdomar, men Gothia Cup har inte startat vad jag kan se. Det måste vara något annat arrangemang på G.
// Annica Tiger
Annica Tiger 2:59 EM | Kommentarer (7) | Google
8 juli 2005
Långpromenader i Göteborg
Snigel och jag gick och gick, hon skulle visa mig enklaste vägen till hållplatsen för färden till Jontas i morgon. Så kommer jag till hotellet och ser att det går en buss :) precis utanför dit, det förenklade saken betydligt. Fast med tanke på allt gott jag ätit här i Göteborg kanske jag ska ta den långa promenaden ändå. Jag har å andra sidan inte gjort annat än gått och gått hela dagarna. Göteborg är en gåvänlig stad. En vänlig stad. Jag skulle kunna tänka mig att bo här faktiskt.
Jontas, i morgon slipper du inte undan :).
Hakkes limerick var riktigt rolig :). Tack!
// Annica Tiger
Annica Tiger 9:12 EM | Kommentarer (3) | Google
7 juli 2005
Chockartad slut på dagen
Hemma på hotellet fick vi en smärre chock när vi slog på TV:n. Vi har haft en underbar dag, men det har de inte haft i London, minst sagt. Jag har inte smält och tagit in all fakta än. Polletten ramlar nog ned snart.
::::::::::::::::::::::::
Det känns lite fånigt att vara banal och skriva att vi är några bloggare som ska träffas klockan 19.00 på Café Vanilj i morgon kväll (fredag) här i Göteborg. Har du vägarna förbi så kika gärna in.
// Annica Tiger
Annica Tiger 10:29 EM | Kommentarer (6) | Google
Göteborg
Uppe före tuppen i dag också.
Göteborg – nu kommer jag :).
Hotellet har Telia Homerun, men
min bärbara har inga finesser
som kan nyttja det, den får vara kvar hemma.
I vestibulen finns en gästdator.
Jag kanske slänger i väg något
inlägg därifrån, vem vet.
05.23 går pendeltåget, om det går i tid.
Det ska vara inne på Centralen 05.50.
Jag har femton minuter på mig att
hitta till rätt tåg, det ska nog räcka.
B. har semester, men vill vara hemma
och pula med sitt. Liseberg lockar inte.
// Annica Tiger
Annica Tiger 3:57 FM | Kommentarer (3) | Google
2 juli 2005
Göteborgstips
Hotel Riverton verkar inte vara ett pjåkigt ställe. Det verkar finnas många bloggare i Göteborg. Angela och jag pratade om att träffas över en fika, men tyvärr får det bli en annan gång. En date med Jontas är redan bokad, när jag nu äntligen tar mig till Göteborg MÅSTE jag ju bara få träffa honom.
Det ska bli såååååååå kul. Jag och min dotter på äventyr i Göteborg, två-dagarspass på Liseberg, men mycket mer lär hinnas med. Vi är framme på förmiddagen den 7:e och åker hem på kvällen den 9:e, i alla fall jag. Carina kanske åker lite tidigare på dagen. B. har semester, men ville inte hänga med. Jag åker tåg, vilka reaprser - en femhundring fram och tillbaka; inte ens det riktigt. Hade jag tagit bilen hade det kostat mer bara i bensin antar jag. Nej, jag kände att jag ville koppa av helt. Koppla ned, det finns en gästdator i lobbyn :).
Ett tips har jag redan fått av Jontas. Käka räkmackor på Gothia Tower, hotellet, som ligger bredvid Liseberg tydligen. Restaurangen finns på 24:e våningen (eller något ditåt hiskeligt högt upp) ska ha en underbar utsikt över Göteborg, samt jätteräksmörgås för dryga hundralappen som sägs vara värd varje öre.
Fler tips!
Vad gör man i Göteborg?
Förutom Liseberg då :).
// Annica Tiger
Annica Tiger 3:03 EM | Kommentarer (12) | Google
27 februari 2005
En bild säger mer än tusen ord
Denna bild togs dagarna innan hemresan.
Den får sammafatta min resa och hur jag mådde.
Så där glad och nöjd ser jag inte ut
just nu hemma efter en 18 timmars olidligt
lång flygresa (två mellanlandningar)
och chocken över all snö och denna kyla.
Jag kommer så småningom lägga ut några
av de 150 tagna bilderna med berättande
kommentarer under Dagens Bild.
BTW - bananerna tilll B. klarade resan. :)
Annica Tiger 12:08 EM | Kommentarer (3) | Google
24 februari 2005
Flygrädslan har triggats
Hemkommen efter en tvådagars båttur över till fastlandet och Krabi-området. Mycket snorkling, trevligt sällskap och övernattning i en strandbungalow på Railey Beach. På hemvägen tog jag denna bild på den berömda James Bond-klippan, som i verkligheten är ganska liten. Förra året hade jag ett minneskort med plats för 48 bilder, så den fick jag aldrig på kort - jag hade snålat och sparat och trodde att jag hade ett kort kvar, men det blev inget kort utan bara en halv klippa och suddirudd resten av bilden. Men nu har jag ett minneskort som sväljer 155 bilder och jag har fortfarande 20 bilder kvar att ta. Jag har plåtat i tid och otid. Mycket för det egna fotoalbumet. Men ett och annat lägger jag nog ut sedan, med kommentarer under Dagens Bild.
Nu är det snart hemfärd och flygrädslan har triggats. På lördag går färden hemåt med start från Phuket till Bangkok, ett kort stopp där för att hämta passagerare och en teknisk mellanlandning i Dubai - innan vi landar på Arlanda. I mina ögon alldeles för många starter och landningar, på en och samma tur. Men, hem måste man ju :). Till kylan. :(
Det har varit en underbar resa. Jag har med mig många fina upplevelser och minnesbilder med mig hem i sinnet och minnet, att leva på ett bra tag framöver. Många intryck att smälta.
// Annica Tiger
Annica Tiger 12:33 EM | Kommentarer (4) | Google
22 februari 2005
Fors- och elefanttur
I dag var jag med en lokaltur till Phang-Nga. Guiderna kunde knappt ett ord engelska, men den tur jag skulle åkt i går via reseföretaget gick aldrig av stapeln på grund av för få anmälda. Tyvärr. Jag kollade runt lite och hittade ungefär samma slags Rafting- och Trekking-tur som jag åkte med i dag istället.
Synd att bilden blev så suddig, men den som höll i kamerna satt på en annan gumpig elefant. Men jag kände mig modig nog att strunta i turistsitsen, utan satt på elefanten under djungelturen. VaFan...man måste våga att testa lite. Klarade jag buffeln, så borde jag klara elefanten, men det var klart svårare att hålla balansen, då jag satt i princip på elefantens axlar och då kan ni ju tänka er att det var som att sitta på ett dragspel, fast upp och ned horisontellt.
Det var en förunderlig upplevelse att få elefantmassage. Jag kunde knappt hålla mig från skratt. En liten puss från en blöt snabel på överarmen var inte så dumt det heller.
Resten av dagen så åkte vi flotte nedför en forsande flod, iförda hjälm och flytväst. Tro mig - de attributen behövdes. Flera ramlade av, men jag lyckades hålla mig kvar, fast det var nära en gång :). Det var minst sagt en omtumlande upplevelse. Av naturliga skäl, vatten och vatten i massor, kunde jag inte ta några bilder av färden. Men den finns i minnet som något av det roligaste jag gjort på länge.
BTW - *vinkar till en viss person*,
det var några ryssar med från Sibirien på turen :).
I morgon är det snorkling på programmet.
// Annica Tiger
Annica Tiger 10:59 FM | Kommentarer (2) | Google
21 februari 2005
Vilda bananer och hundar
Jag bara går och väntar på att de ska mogna. Otroligt, bananer växer lite hur som helst här - även mitt i en vägkorsning. Dessa har jag haft koll på nu hela veckan, men de verkar mogna långsamt. Bananer köper jag varje dag till lunch, de är små, gyllengula inuti och söta. Mycket godare än de som säljs i butik hemma.
Hundarna har det nog inte så lätt, de flesta har loppor eller allehanda ohyra, såriga och skabbiga. Även om de lever fria som fåglar, så tror jag att livet är hårt för hundarna som inga ägare har. En del hundar har halsband och alltså en ägare med andra ord misstänker jag, de brukar se rätt välskötta ut. Men de flesta är likt hunden ovan mer vilda än tama. En dag hade jag en hund under solstolen halva dagen. Den ratade dock min lunch, bananer :). Jag skulle vilja ta hem alla hundar och se till att de fick ett bättre liv. Tiken som nafsade mig häromdagen i vaden vaktade bara sina valpar har jag listat ut, därav hennes beteende. Annars är hundarna snälla.
I morgon ska jag ut i djungeln på fastlandet.
Spännande!
BTW - glömde skriva att
att leopardhajen var fullvuxen.
Den var imponerande stor och
det var det som var så fascinerande.
Den är absolut inte farlig för människor,
sa i alla fall snorkelguiden :=).
// Annica Tiger
Annica Tiger 11:30 FM | Kommentarer (12) | Google
20 februari 2005
Leopardhaj
Snorkelguiden som följde med turen till Racha Yai i går var alert. Han visade oss en barracuda, lät farligt i mina öron, men den var bara cirka en halvmeter lång. Många fula och vackra fiskar fick vi se, så många att jag inte ens kommer ihåg namnen på dem alla. Doris såg jag, men ingen Nemo denna gång. Vackra sjöstjärnor i olika nyanser, de ljusblå var vackrast och de var stora, ungefär en halvmeter i diameter. Men höjdpunkten var leopardhajen. Tiden stod still, när jag snorklade på vattenytan och kunde betrakta en livs levande haj ett par meter under mig. Tiden inte bara stod still, hela världen bara försvann - det var bara jag och hajen som fanns. Den låg och solade i det grunda vattnet. Jag hoppas verkligen att min vattentäta engångskamera fungerar. Det skulle vara hur kul som helst om hajen fastnade på bild. Delfiner såg vi några stycken simmande hundra meter från båten. Vi missade dock valarna. Båtarna framför oss hade sett ett gäng valar och ropade på radio till vår båt att det var val i sikte. Men tyvärr fick vi inte se dem. Båtarna före skrämde iväg dem, eftersom de i princip jagade bort dem i sin iver att följa efter dem. Tråkigt. Det hade varit en upplevelse bara det att se en livslevande val i det fria.
Tyvärr är linorna här nere ganska dåliga, det är lite som att surfa som hemma via modem. Jag har mycket att läsa ikapp när jag kommer hem.
// Annica Tiger
Annica Tiger 11:36 FM | Kommentarer (1) | Google
18 februari 2005
Intryck till tusen
Gårdagen var lång men intressant, många upplevelser, på en och samma dag - och många kontraster.
Utsikten från Kata view point var fantastisk, tre hela i det närmaste oförstörda stränder sträckte ut sig, en efter en. Kata Noi Beach, Kata Beach och Karon Beach. När vi hade kört nästan runt hela Phuket passerade vi flera stränder som inte klarat sig så bra, exempelvis Kamala Beach. Det hade tydligen med hur djupt vattnet är utanför, är det inte djupt, desto större blev tydligen vågorna som drog in över land.
Vi besökte en gummiplantage. Jomenvisst, en liten elefantritt hann vi med. Den elefant jag åkte på var så snäll, så snäll. Föraren kommenderade elefanten via fötterna och rösten. Andra elefantförare var mer brutala, vissa av dem hade en vass hake som de manade på elefanterna med. En elefant hade småsår i huvudet. Sådant gör mig lite beklämd och obekväm som turist.
Guiden var muslim. Så han följde inte in när vi besökte det offentliga templet. Men enligt honom ska två av Buddhas tänder förvaras i detta relikskåp ovan. Hur jag än kikade runt såg jag dem inte.
I ett tempel bredvid fanns tre munkstatyer. Människor kom in med guldblad och tryckte fast dem på statyerna. Vissa partier var rejält tjocka, men huvudena hade inte så många nått upp till. Det var mycket intressant att se alla statyer i de olika byggnaderna. Jag blev lite förvånad över att det var fritt fram att använda kameran. Det kändes lite som att tränga sig på, för bland oss turister som vimsade runt fanns det människor som satt och bad framför vissa av statyerna. En underlig känsla, vilket gjorde att jag bara tog fram kameran när ingen troende buddist var inom kamerahåll.
Vi besökte ett kinesiskt tempel. Där följde guiden med in och berättade en hel del. Det var intressant.
Brukar du äta cashewnötter? Det är mycket jobb med att få fram dessa nötter i ätbart skick. Ta bort nöten från frukten, koka dem, ta bort det hårda skalet via en maskin, nöt för nöt, rosta dem, ta bort det mjuka skalet och smalsätta dem. Det fanns många varianter, från vitlök till honung att provsmaka sig igenom.
Vi besökte det hundraåriga kinesiska adelshuset, som gått i arv i generationer. Här har filmer som Killing Fields och Mellan himmel och jord spelats in.
Jag har aldrig ridit på en häst, men nu har jag i alla fall ridit barbacka på en buffel en bra bit.
Ja, förutom allt detta ovan så käkade vi lunch vid ett vattenfall. Kollade in när apan Linda skördade kokosnötter. Två röda och hon var uppe i palmen och började kasta ned nötterna. Det var bara att se upp där nere i backen.
I dag har jag tagit det lugnt och solat några timmar. I morgon är det dags för en ny snorkeltur till en helt annan ö. Det lär vara fina koraller just där. Det ser jag fram emot.
// Annica Tiger
Annica Tiger 11:57 FM | Kommentarer (5) | Google
16 februari 2005
Avkopplande semester
Jag känner mig totalt nyhetsbefriad. Vad jag vet kan halva Skåne ha försvunnit eller det tredje världskriget ha brutit ut. Det kallas semester :). Det är semester. Att inte behöva bry sig. Att koppla av helt. Att bara leva dag för dag. Att uppleva lite annat än vardagen hemma. Men B. har lovat att spara alla tidningar han köper, så jag kan pejla läget när jag kommer hem.
Visst är Thailand ett paradis. Det som hände är en tragedi, men som ni kan se på kortet ovan, taget från en båt, kontrasten mot bilderna från Patong. Många turistorter blev inte alls drabbade, andra desto mer. Det kommer mer och mer turister för varje dag. Jag ser skillnad bara på dessa dagar jag varit här.
Jag tänkte på dessa kontraster när jag landade. Flygplatsen i Phuket är inte speciellt stor. Vilket kaos det måste ha varit där, detsamma gäller Phukets sjukhus som är som ett A4-hus jämfört med de stora byggnader våra svenska sjukhus är. Det är svårt att föreställa sig hur kaotiskt det måste ha varit, både för thailändarna och turisterna.
Ett rejält lappkast. Jag vaknade i morse och inte ens min mor skulle ha älskat mig då. Lite för mycket sol i ansiktet hade gett mig två stora hamsterpåsar under ögonen. Jag såg fördjävlig ut. Eller rättare sagt, mer djävlig ut än vanligt :). Så i dag har jag tagit det lugnt.
I morse när jag promenerade på stranden fick jag uppleva hur fisket går till utmed strandkanten. Mobilkameran kom till pass. Nätet drogs in för hand från var sin ände. Nätet var säkert hundra meter långt och det var cirka åtta man på var sida som drog och drog. De fick hålla på ett bra tag. Det var mest småfisk (liknade sardiner), men en och annan större fisk hade fastnat i nätet.
I morgon ska jag vara lite kulturell. Jag ska bland annat besöka några buddisttempel, strikt klädsel gäller med andra ord - inga bara axlar eller knän. Jag ska åka med en guidad tur (som gammal tant :-) är det helt legitimt) som ska visa oss turister lite av det okända Phuket. Thailand är ju inte bara bad och turistorter. Det finns mycket mer att se och uppleva. Jag hoppas verkligen att jag får uppleva sådant som ligger lite vid sidan om allfartsvägarna.
BTW - jag och djur. En fisk bet mig när jag snorklade. Vad ska elefanterna hitta på: nästa vecka :).
// Annica Tiger
Annica Tiger 11:02 FM | Kommentarer (6) | Google
14 februari 2005
Patong Beach
Jag tog en tuk-tuk i går eftermiddag till Patong Beach för att leta efter mina vänner och för att ta mig en titt på hur det ser ut utmed stranden. Badstranden är återställd. Restauranger och affärer upp till ett par hundra meter upp är på sina ställen mer eller mindre förstörda. En del är helt urblåsta. Det snickras och jobbas för fullt. Jag tog många kort och valde ut dessa två ovan. De är lagom neutrala, värre bilder tog jag men de får stanna i fotoalbumet. MacDonalds kommer inte att servera hamburgare på ett bra tag och Seven Elevens butik lär vara stängd resten av säsongen.
Min favoritfruktförsäljare fick jag återse. Hon var hemma, just på väg till stranden och skulle börja jobba, när Tsunamin kom berättade hon, så hon och hennes barn klarade sig. Jag blev så glad över att se henne och hon blev glad över att jag ens orkat oroa mig över just henne. Jag frågade om hon sett solstolsuthyraren jag alltid hyrde solstol av förra året, men det hade hon inte. Det gjorde inte jag heller, trots att jag gick och gick och kollade varje solstolsuthyrare. Det enda resultatet var att jag fick stora blåsor under fötterna. Men vad är det, jämfört med vad jag misstänker har hänt med min vän (familj) och eventuellt hans syster, men hon brukade komma ned senare. Han var alltid där prick nio och alltså finns risken att han drabbades illa av vågen som kom någon timme senare, lite drygt.
--------
Coral Island. Namnet ger vid handen vad jag gjort i dag. Snorklat. Snorklat så jag nästan storknat, dock i T-shirt för att inte riskera att bränna upp ryggen - men armarna är lite rödsvedda. Vattnet är ovanligt salt tycker jag, jämfört med förra året. Det kanska bara är inbillning?
På tal om skinn, myggbett har jag fått i mängder. De smyger sig på en i nattens mörket. Jag tål inte myggbett, så jag ser ganska rolig ut nu. Stora röda blaffor lite varstans på kroppen :). Må det vara myggor som inte bär med sig något oönskat.
// Annica Tiger
Annica Tiger 11:10 FM | Kommentarer (10) | Google
13 februari 2005
Nafsad i vaden
Resan ned tog tio timmar. Super Nova Class gjorde att dessa timmar i alla fall blev någorlunda bekväma. Flygstolarna var bra mycket bredare och framförallt benutrymmet var större. Inte för att jag har speciellt långa ben, men det är skönt att kunna sträcka ut dem. Fria drinkar. Fria tilltugg. Trerättersmeny. Jo, jag tackar ja. Två Baileys till kaffet :) blev det, inget mer.
Datorn fick följa med med resan, eftersom i Super Nova Class ingår 35 kg bagage. Normalt sett är det 20 kg och det är ungefär vad resväskan väger. Förra gången åkte jag på övervikt (det kostade skjortan) bara för att jag hade några kilo för mycket och i förlängningen är kostnaden för Super Nova Class insparad bara på bagagevikten.
Jag anlände vid 16.30 tiden till hotellet och efter att ha packat upp, duschat och varit ute en sväng så intog jag liggande horiontell ställning ganska så tidigt på kvällen. Trött efter resan. Vilket innebar att jag vaknade tidigt, tre på morgonen - ungefär 21.00 hemma - klarvaken.
Lite rubbad dygnsrytm med andra ord, men det brukar jämna ut sig. Det var bara att gå upp och sätta doppvärmaren i plast-muggen och fixa lite kaffe. Så jag satt och lyssnade på ljuden från trädgården, snuttade på mitt kaffe och hade det ganska bra. Nej, inte ganska - utan mycket bra.
Det verkar finnas en framtidstro, trots tsunamin. Det byggs nya vägar, det behövs med tanke på den intensiva trafiken, kombinerat med smala, slingrande vägar. Hotell byggs, många lägenhetskomplex och affärscentcentra växer upp som svampar ur jorden. Bussen vi åkte med orkade knappt att ta sig uppför backarna, än mindre nedför. Den skulle inte klarat en svensk bilbesiktning, det är helt klart.
Turister finns, fler än vad jag hade kunnat föreställa mig så här snart inpå tsunami-katastrofen. Men visst är det lite mindre än förra gången. Många affärer är öppna, men de saknar kunder. Många restauranger är öppna, men det sitter inga gäster och äter. Det var mitt första intryck i går. Nu går det att passera gatan utan att behöva vänta i tio minuter innan en lucka finns att, med hjärtat i halsgropen, ta sig över till andra sidan av vägen.
I dag har jag chicken-solat, det vill säga legat under parasollet hela tiden nere vid stranden. Jag var bara nera i fyra timmar. Fan börjar bli gammal :). Jag som alltid brukar starta hårt. Men å andra sidan, det är bättre att ta det lilla lugna. Jag ska ut på sjön imorgon så jag får nog sol så det räcker, men när jag snorklar kommer jag att ha en T-shirt på mig. Jag kan ligga i timmar och bara glo ned på fiskarna :). På planet köpte jag en kamera som ska tåla vatten ned till 10 meters djup. Den lär få sig en testomgång.
När jag gick hem från stranden mötte jag en ilsken hund. Den nafsade mig i vaden. Rabiat var den, hoppas den inte hade rabies. Det gick inte hål i skinnet och jag har inget öppet sår på vaden så det är nog lugnt. Hoppas jag.
Hemma hade det visst snöat berättat B. när jag ringde. Jajamänsan. Rätt åt er :). Här är det varmt och skönt. Precis som jag vill ha det. När jag vaknade i morse var det 28 grader varmt på hotellrummet. Nej, jag använder inte kylaggregatet eller vad det nu heter på svenska. Det blir en sådan artificiell kyla och jag får ofta bihåleinflammation som ett brev på posten om jag låter den stå på.
// Annica Tiger
Annica Tiger 10:36 FM | Kommentarer (2) | Google
12 februari 2005
Thailand
Varmt.
30 grader lite drygt.
:-)
// Annica Tiger
Annica Tiger 12:35 EM | Kommentarer (10) | Google
8 februari 2005
Berusade medpassagerare
Gratis dryck (ej champagne) är det i första klass som jag bokat, både på dit- och hemresan till Thailand, och jag tolkar det som att det är fria drinkar med andra ord. Själv är jag inte så intresserad av de alkoholhaltiga dryckerna, utan det är mer att jag inbillar mig att jag kommer att få sitta lite mer komfortabelt än vad jag gjorde sist, 12 timmar i en sardinburk var inte roligt.
Jag kanske då råkar ut för det som 30 % uppgav var mest jobbigt med flygresor, berusade medpassagerare, om nu spriten är fri.
Jag har haft tur, jag har aldrig haft några besvär varken av berusade, kärlekspar, primadonnor eller experter vilket undersökningen som Expressen publicerade visade att många upplever som jobbiga.
Högljudda familjen (eller rättare sagt i pluralis) råkade jag faktiskt ut för när jag reste hem från Bulgarien sist. Jag satt i mitten av två familjer, vars barn minst sagt var dj*vligt ouppfostrade och levde rövare under i stort sett hela resan. Tur att den bara var drygt tre timmar. Nu är det 12 timmar som gäller. Men hur många barnfamiljer beställer första klass?
Genom min lite impulsiva ombokning har jag både fått ändra avresetid, ort och hotellklass, men det gör inget. Solen finns över hela ön Phuket och jag kanske sover lite bättre på ett lyxigare hotell. Vem vet?
// Annica Tiger
Annica Tiger 2:45 EM | Kommentarer (3) | Google
13 januari 2005
Thailand
Jag mailade och frågade om hur läget är nere i Thailand, förutom då de ställen som drabbades värst. Jag fick ett långt svar. Men kontentan av det mailet är att Thailand och thailändarna har famnen öppen och vill att turismen ska komma igång så snart som möjligt.
The thaipeople are starting cleaning already the beaches and their places and hopefully Phuket will be restored soon. However, Phuket town and the area far from the beach is still fine. Famed Patong Beach still exists. The airport is also running normally. We do hope that you still plan to visit.
Ni som har bokat resor till Thailand nu i februari och fram till säsongen avslutas i vår, förutom då till Khao Lak och Phi Phi Island, kanske kan ta sig en funderare på om ni inte ska åka ändå. Thailand behöver sina turister. De sliter som djur för att återställa paradiset efter den tragiska och hemska naturkatastrofen, som drabbade alla blint. För ett paradis är det, oavsett om helvetet gjorde ett kort besök i form av en tsunami.
Jag såg på TV i programmet Packat och Klart (kommer i repris lördag 14.30) att en del inte tyckte det skulle vara etiskt riktigt att åka dit ner nu, så nära inpå katastrofen. Men frågan är då, etiskt riktigt för vem? Andra tyckte som jag, att turismen bör komma i gång så fort som möjligt, för thailändarnas skull.
// Annica Tiger
Annica Tiger 5:45 EM | Kommentarer (5) | Google
27 december 2004
Det blir ingen resa
Minst 22.000 människor har dött.
Hur många som skadats är oklart.
Mina tankar far till alla som har drabbats.
Jag har bokat av min resa.
Någon annan option finns inte.
// Annica Tiger
Annica Tiger 2:50 EM | Kommentarer (7) | Google
25 december 2004
Terrorhot i Thailand
Åk inte på semester till Phuket eller Krabi, varnar terrorgruppen Pulo. Enligt Aftonbladet tros Pulo ha sitt högkvarter i Sverige, troligen i Skåne, där organisationen leds av thailändare i exil. Hallå Säpo! Har ni läst Aftonbladet?
Det planeras tydligen attacker mot flera turistorter i Thailand nästa år (vilket bara är en vecka bort) bland annat Pattaya och Phuket. Jag får hoppas att de väntar till efter mitten av januari.
Jag var där i februari när fågelinfluensan härjade som värst. Tyvärr var det något som researrangörerna höll väldigt tyst om på plats, men det gick ju att läsa om det på nätet. B. var orolig som attan här hemma. Jag var aldrig orolig. Jag åt kyckling varje dag. Jag undvek dock att besöka marknader med levande höns till salu, det var den enda försiktighetsåtgärd jag tog.
Det är knappt en vecka tills jag far dit igen. Inga marknader med levande höns till salu står på agendan, men annars är jag inte orolig för fågelinfluensan. Jag är inte heller orolig för dessa terrorvarningar heller. Sunt förnuft är det som gäller. Nattklubbar och turisttäta barer elller restauranger är det bara att undvika. Jag har väldigt svårt att tro att de tänker bomba korallreven där jag tänker tillbringa den mesta tiden snorklandes och njuta av Thailands undre värld (i vattnet). Flygplatsen är väl det enda stället jag kommer att vara extra vaksam på.
Förresten, trafiken är den värsta faran, för någon vecka sedan kraschade en turistbuss och flera svenskar skadades. Det var inget jag höjde ett ögonbryn åt, utan tvärtom det förvånade mig inte ett dugg. Folk kör som galningar i den täta trafiken och olyckor händer ofta.
// Annica Tiger
Annica Tiger 10:23 FM | Kommentarer (1) | Google
22 november 2004
Vinterdepp!
Vinterdepp. Redan! Det har flaggats för att det ska komma mer snö. Jag räknar på fingrarna, minst fem månader kvar tills temperaturerna blir drägliga här i Sverige igen; rent av sex månader för det brukar vara först i maj som värmen kommer - om det är en bra försommar vill säga.
Jag har suttit och dräglat och suktat över resor till bland annat Thailand, men allt verkar fullbokat. Jag drömmer om en treveckors rundresa för att få se så mycket som möjligt, när jag var där sist kändes det bara som jag fick en liten, liten smakbit av allt det goda som Thailand har att erbjuda. Jag har noterat att den som vill resa solo är diskriminerad. Bocka i två personer och det finns lediga platser både på flyg och hotell, men om jag (som tänker resa solo) bockar i en person har jag hitintills alltid fått svar av bokningssystemet att inga platser finns varken på flyg eller hotell. Lite lustigt. Jag får söka vidare.
// Annica Tiger
Annica Tiger 12:00 EM | Kommentarer (6) | Google
28 september 2004
Golden Sands
Sent omsider, men bättre sent än aldrig eller var det tvärtom? Osorterat men censurerat från Golden Sands.
Flyget till Bulgarien blev försenat. En passagerare hade checkat in bagaget men det visade sig att passet inte var giltigt. Så vi fick vänta en bra stund innan de kunde hitta väskan i planets buk, bland alla 380 inlastade väskor. Taskigt att köpa en resa och ha noll koll på att passet är giltigt eller ej.
Risigt plan. Påminn mig om att aldrig mer åka med MyTravel. Jag som är flygrädd blev inte mindre flygrädd av att höra hur det knakade och brakade i planet, precis under mitt säte vid vingarna. Novair har betydligt modernare plan. Det blir nog dem nästa gång.
Hotell Oasis, familjehotell en bit utanför turistståken i Golden Sands. Hotellen i Bulgarien är av dålig standard generellt sett. Ett trestjärnigt hotell är ofta rena rama skämtet :). Det var två systrar som verkade vara föreståndare. Systrarna Stasi som jag kallade dem. De såg ut som en schablonblid av gamla f.d öststatsagenter.
Det var en kilometer till stranden och lika långt ned till centrum, nerför gick bra men uppför var det jobbigt. Motion fick jag gratis med andra ord. Dock blev det lite jobbigt när jag blev sjuk. Det var jobbigt för hjärtat. Men jag har den förmågan att kunna koppla bort rent fysiska krämpor. Huvudsaken jag mår bra rent psykiskt, så må kroppen må hur dåligt som den vill.
Bränningarna var sövande att lyssna till och gav en ljudmatta som rensade huvudet. Pratade med en finsk tjej på stranden som berättade om sitt möte med den bulgariska maffian. Scary! Hon hade med sin son besökt en tom restaurang. Sex män dök upp och personalen stod nästan i givakt runt dem och var beredda på att följa minsta vink. Minst två av dem var beväpnade vad hon kunde se. Hon betalade och tog sin son och avvek ganska snabbt från restaurangen.
På väg hem från stranden en dag hörde jag ett hjärtskärande skri från en hund. Som bloggarnas tjuren Ferdinand rusade jag åstad med avsikt att se vad som orsakade detta hemska hjärtsnörpande tjut och se om jag kunde bistå med hjälp. Nå, det var inte så mycket jag kunde göra. Det var en parning medelst hängning och tiken skrek när hanen försökte stiga av. De stod sedan bak mot bak och hanen ville stiga av och till slut hamnade de på vägen. Jag passade på dem så att ingen bil skulle köra över dem. Efter cirka tjugo minuter stod de fortfarande bak mot bak men hade förflyttat sig upp på en gräsmatta. Då gick jag. Folk kunde ju tro att jag var en voyeur :), med inriktning på hundars sexuella aktiviteter.
Sol. Sol. Sol i dagarna fyra. Jag körde solfaktor två och alla andra verkade vara mer förståndiga och använde upp till solfaktor 25. Men what the heck, det är brun jag vill bli och vad är meningen med att ligga och steka mig i solen utan att det tar. Jag känner när huden inte tål mer. Jag har lätt för att bli brun, men jag blir aldrig så snyggt brun som min far blir utan mer gyllenbrun. Jag höll på att trampa på en orm i trappan upp mot hotellet. En halvmeters gyllenbrun orm, såg ut lite som vår kopparorm. Den var säkert inte farlig så jag klev bara över den, efter att ha betraktat dess skönhet en bra stund.
Lite sämre väder, men ändå soldis och dagen tillbringades vid hotellpoolen. En tjej berättade att det varit inbrott under natten i grannens bungalow. Det skedde när tjejerna var nere och roade sig på stan och bytet blev en digitalkamera. Med tanke på brytmärkena på min ytterdörr och det faktum att det går att lirka upp dörren med en sked kändes det lite osäkert när jag fick höra detta. Hur kul skulle det vara på en skala mellan noll och tio att vakna och ha en främmande människa inne i rummet rotandes bland ens personliga saker?
Jag mådde inte så bra näst sida dagen så det spelade ingen roll att det var mulet på förmiddagen. Jag låg och zappade bland alla kanaler hotellets TV bjöd på. Det tog aldrig slut tycktes det som. Hur många kanaler som helst. Det roligaste var nog att se Vänner dubbat på bulgariska :). Men mest blev det CNN. Men nyhetsflödet bestod mest i bevakning av alla aktiva orkaner och lite om vad som hände i Irak. Jag saknade Aktuellt och Rapport. Men å andra sidan var det skönt att inte bry sig eller behöva bry sig om något under en hel vecka. Jag bad inte B. spara tidningarna hemma så egentligen har jag ganska noll koll på vad som hände denna vecka rent nyhetsmässigt, varken inrikes eller utrikes.
Vid hotellet fick jag en demonstration hur man flätar en inflätad fläta (jag vet inte vad det den sortens fläta heter om den nu har ett namn) på det sätt som blir så snyggt. Jag kan bara fläta mitt hår på ett sätt. Men denna kvinna hade en flätning som var så snygg att jag bara var tvungen att fråga hur hon fick till det. Hennes väninna gav mig en lektion. Men hur jag än försökte hänga med så får jag inte till det själv i efterhand.
Jag har hört nu i efterhand att det tydligen är ganska vanligt att folk får salmonella i Bulgarien. Min dotter berättade om detta och tjejen på apoteket hade haft flera kunder som varit hur dåliga som helst när de kommit hem. Hon hade haft planer på att åka till Bulgarien, men skrotat dem. Det förstår jag.
// Annica Tiger
Annica Tiger 6:43 FM | Kommentarer (8) | Google
21 september 2004
Bilder från Bulgarien
Jag tog inte så många bilder från Bulgarien, men de jag tog har jag lagt upp under länken Dagens Bild ovan. Jag kommer nog att lägga upp lite mer text från resan, men jag har inte orkat sammanställa den än. Jag skriver alltid dagbok för hand när jag är ute och reser. Allt lämpar sig inte för tryck :).
// Annica Tiger
Annica Tiger 11:07 FM | Google
20 september 2004
Hemma igen
Hemma sedan x antal timmar. Hade ingen lust att knäppa på datorn, men så blev det. Nätet har känts så avlägset denna vecka. Jag tänker skriva lite mer i morgon. Jag har en historia att berätta om taxichauffören på hemresan från Arlanda och den tidning som B. lagt fram med löpet om flickan som blev mördad med över 80 kulor. Det finns folk som bott i Sverige i över 16 år som tycker det är helt i sin ordning. Det oroar mig. men jag berättar mer om detta då. Ha en trevlig kväll. Jag gick upp fyra i morse, så jag är lite tam och avslagen :).
// Annica Tiger
18 september 2004
Molnigt, men sol i sikte
Underligt tangentbord. Veckan har så här långt varit mycket lyckad. De har haft lika taskigt väder här som vi i Sverige, sol och regn från och till.
Maten tumme ned. Magen skulle kunna haft det lite mer lugn och ro. Men shit happens! ;-/
Evigt letande efter tangenter och dess placering gör att detta blir kort och koncist.
Hur som haver har bränningarna vaggat mig till ro. Otroligt vilka fina bad och en surfbräda vore inte helt fel. Nu ser det ut som om det klarnar upp, 09.15 lokal tid.
// Annica Tiger
Annica Tiger 8:15 FM | Kommentarer (3) | Google
13 september 2004
Jag kan flyga...
Nu tar Katinka över bloggandet ett par dagar eller något ditåt. Men jag kommer nog att dyka upp som gubben i lådan :). Kanske. Ibland. Om solen går i moln eller om regnet öser ned.
För dig som inte läste Katinkas Reload, på den tiden det begav sig, får förhoppningsvis en mycket positiv överraskning. Det är en kvinna som vet vart skåpet ska stå och som inte tvekar att säga det heller.
Jag sitter och upprepar mitt mantra....jag kan flyga. Jag kan flyga. Jag är inte rädd...jag är inte rädd.
// Annica Tiger
Annica Tiger 3:20 EM | Kommentarer (5) | Google
11 februari 2004
Smörja rygg
Avdelningen meningslöst vetande. Men en och annan kanske har nytta av detta.
Åker man ensam på solsemester är det svårt att smörja ryggen. Här finns flera tips. Visst kan man fråga någon annan på playan om hjälp, det kan kanske bli lite kontaktskapande :))) intressanta nya bekantskaper. Men själv är bäste dräng.
Jag använt en vanlig badrumsborste i trä och lagt krämen på den flata träsidan och sedan smort in ryggen. Man kommer garanterat åt överallt, speciellt om man kan kolla resultatet i en spegel. På stranden kan det kanske roa en och annan :) dessutom när man gör detta.
När jag en dag låg på stranden och för en gångs skull hade glömt min badrumsborsteborste, så kom jag av en slump på en än bättre lösning. Det kom en kille som sålde platta träslevar modell större. Tar lite mindre plats och framförallt väger mindre än badrumsborsten.
// Annica Tiger
Annica Tiger 11:59 FM | Kommentarer (1) | Google
3 februari 2004
Thailand
Utdrag ur mina handskrivna dagboksanteckningar.
Söndag 18/1
Planet lyfte några minuter efter midnatt. Flygningen tog lite dryga tio timmar och ingen mellanlandning gjordes. Det går tydligen fortare att flyga till Thailand än hem, måste ha något att göra med mot- och medvindar.
Värmen slog emot en som ett knytnävsslag. Kompakt. Intensiv. Den gick nästan att ta på.
Resan till hotellet tog c.a två timmar mot normala en. Trafiken är tät och intensiv i Thailand, i alla fall på de stora vägarna som var förhållandevis bra. Mopeder är ordet. Allt från en till fem passagerare/förare. Hela familjen färdades på en moped. Barnen satt och höll i sig i någon vuxen eller bara på ramen och höll i sig i styrstången. Alla var mestadels utan hjälm utom föraren. Det är lag på att just föraren ska ha hjälm.
Hotellrummet var en höjdare. En positiv överraskning. Med tanke på priset så. Läget var även bra. Bara 500 meter till stranden och något lite längre till centrum av Patong.
Åt en rejäl middag med förrätt, huvudrätt, ris och en importerad öl. Priset 240 Bath, vilket motsvarar cirkus 48 kronor. Det ni.
Somnade sött.
Måndag 19/1
Stranden inspekterades. Jag hittade en bra stycke strand (av den nästan över tre kilometer långa) på den norra sidan. Mindre folk och framförallt mindre öppen sexhandel. Det kan jag klara mig utan att iaktta när jag ska sola och bada. En solstol med två parasoller (jag lovar att de behövs) 50 Bath, tio pix. Billigt om man jämför med andra resmål.
Alla försäljare slapp jag då inte, men jag bara log och sa No Thanks och det innebar att de inte kändes jobbiga eller var envisa å sin sida. Jag solade bara några timmar, sedan kröp jag in under parasollerna och bara låg och njöt. Att ligga och plaska i vattnet var hur skönt som helst. Rent, i alla fall visuellt, och framför allt ljuvlig temperatur. Solskyddsfaktor 10, 8 och 25 på tatueringen är siffror som jag aldrig tidigare kommit upp i. Vanligvis kör jag 2 eller ingen alls.
Men solen är stark. Det var nästan roligt att se på de som inte fattade den saken. Ju längre dagen gick desto rödare blev de. En del återsåg man aldrig, de torde ha bränt upp sig redan första dagen. Flertalet verkade vara engelsmän och med tanke på deras ljusa hy så är det förunderligt att de inte tar det lite lugnare.
I skuggan är det 35 grader. På rummet cirkus 30 när jag la mig. Men jag kör utan luftkonditionering. Den blir jag bara förkyld och snuvig av. Värmen lider jag inte av. Dessutom försvann den begynnande förkylningen, fast jag fick tillbaks den när jag återvände till Arlanda. Den kanske väntade på mig där :).
Tisdag 20/1
En promenad i centrum på kvällen gav vid handen att omfattningen av sexhandeln vida översteg mina vildaste förväntningar. Fel ord. Förväntade gjorde jag inte. Jag mer oroade mig. Det gjorde ont i hjärtat att se dessa unga flickor som säljer ut sig. Enligt en thailändare jag pratade med har flertalet både hiv och hepatit B. Alla ni kvinnor som har en man som semestrat i Thailand bör kanske testa er? För männen tycks bara åka dit för en enda sak. Ja, jag ska inte förglömma att det motsatta förekommer i Gambia. Men det kan inte vara i samma omfattning som detta.
Fula, feta, snygga, unga, gamla - you name it - alla gick med en ung thailändsk flicka, ofta hand i hand. Det var nästan löjeväckande att se gubbar runt 80 bast som förnöjt gick hand i hand med ett flickebarn. Hon såg dessutom inte alls lika förnöjd ut, minst sagt. Det sägs att det finns över 1000 sexbarer bara i Patong och thailändarna kallar Patong för lilla Bangkok.
Såg solnedgången från stranden. Underbar upplevelse.
Tisdag 21/1
Speedboat till Paradisöarna Phi Phi. Det gick i 30 knop och vågorna var höga vilket innebar att det var bäst att stå upp och följa med i rörelserna, allt för att skydda rygg och svanskota. En blev så sjösjuk att hon spydde i en plastpåse hon fick av besättningen, som sedan visade sig vara trasig. Gissa hur det gick.
Controllern Annica :))) hade dock reservplastpåsar i min strandbag så det fixade sig för henne (oss andra också för den delen). Första stoppet var Monkey Beach. Se under Dagens bild (länk längst upp) för att förstå dess namn. Sedan åkte vi ut en bit och snorklade.
Det var första gången jag snorklat på riktigt, med rätt utrustning och framförallt i vatten med mycket fisk och koraller. Det var en upplevelse. Jag fick lite panik innan jag fick ordning på grejerna, men sedan var jag sist upp i båten vid bägge snorklingsstoppen.
Vi var på beachen Maya Bay där filmen the Beach spelades in. Här såg jag de sjöborrar jag läst om är så farliga att trampa på och jag tog i en sjögurka :). Vi besökte Vikingagrottan, med alla sina svalbon. Vi åkte till en naturlig lagun, se bilder. Grunt in och sedan 15 meter djupt, mörkgrönt vatten.
Lunch intogs på Phi Phi ön. Underbar mat. Underbar miljö. Där hade jag gärna sovit några nätter i de bungalows som man kunde hyra.
Hem fick vi åka via en muddrad kanal, på grund av tidvattnet. Lite Göta kanalkänsla över det hela. Båtar på rad, en del fastnade i leran och det höll vi också på att göra.
Onsdag 22/1
En thailändare sa att 95 procent av hundarna har rabies. De tamhundar som finns vaccineras mot rabies. Hundar fanns det gott om. Men de var inte skygga, utan de bara tittade på en och viftade lite förstrött på svansen. Men det kan inte vara lätt att vara hund, med den trafiken (jag såg en hund med tre ben som förmodligen blivit av med det ena benen på så sätt).
En hund stod länge och väntade på trottoaren för att kunna korsa vägen. När jag gick över sa jag bara "Kom då lilla gubben" och visade med handen att han skulle följa efter, vilket han också gjorde. De thailändska hundarna förstår alltså svenska :). Men jag undvek att klappa hundarna, med tanke på rabiesfaran och katterna likaså, de flesta bär på tyfus.
Nu har jag lärt mig varför man ska äta thaimat med sked. Maten ska inte vidröra läpparna, utan man tar skeden och stoppar in den i munnen och låter framtänderna fösa av maten. För den är stark. Men god. Man ska inte heller dricka vatten till, för det förstärker styrkan.
Kinesisk nyårsaften firades denna kväll. Det myllrade av kineser. Eller var det även japaner? Jag ser ingen skillnad på dem. Jag minns ramsan när man var liten, min mamma var kines och min pappa japan - och så drog man ögonen åt olika håll med hjälp av fingrarna. Någon annan som lekte den leken? Men vilket är vilket, ned eller upp?
Torsdag 23/1
Apans år har inletts.
Djungelsafari i Khao Laknationalpark på fastlandet. Med Land Rovers tog vi oss ut i djungeln. Vägar var det knappast fråga om. Spindlar har jag sett. Vildväxande ananas. Dito kaffeplantor. Vildväxande ingefära. Gummiträd. Ett underbart vattenfall mitt inne i skogen som vi tog ett dopp i.
Bambuflotte var kul att åka utmed en mindre flod. Det lät verkligen som man inbillar sig att det låter i en djungel. Fåglar och andra okända ljud. Jag såg ingen orm tyvärr, men de som åkte i flotten bakom såg ett par stycken.
Sist men inte minst, en av mina drömmar att få rida på en elefant förverkligades. Jag även matade och klappade dem efteråt. Vilka underbara ögon de har. De verkar ha mer hjärna än många människor, eller rättare sagt mer känslor. Visst har jag synpunkter på att de utnyttjas i turismens spår, men jag hoppas att de samtidigt drar nytta av att de då måste hållas i god form av sina skötare.
Fredag 24/1
Naturen är underbar. Människorna vänliga. Alla log när man möttes och det är deras sätt att hälsa på enligt buddismen det fick jag för mig i alla fall. Jag tyckte sättet att hälsa/tacka via att sätta ihop händerna under hakan och nicka med huvudet var rart. Buddismen verkar vara en intressant religion som jag inte vet så mycket om, men ämnar att försöka lära mig mer om. De tror på att man via goda tankar vandrar vidare i nya liv, tills inga onda tankar finns kvar och då hamnar man i nirvana.
Jag förstår att många flyttar hit, även pensionärer. Med en pension skulle man klara sig mycket bra här. Enligt vad en kille berättade för mig tjänar lokalbefolkningen c.a 5000 Bath i månaden, vilket motsvarar cirka 1000 pix. De flesta bor i plåtskjul eller enkla trähus, många på pålar. De byggnader jag alltid förknippat med Thailand är inte alls så vanliga - i alla fall inte vad jag kunde se på halvön Phuket eller de delar av fastlandet jag besökte.
Det fanns lyxvillor, så en och annan tjänar nog hackor på turismen. Klasskillnaderna syns. Skolan är exempelvis gratis de första åren. Sedan kostar det pengar, får man inte stipendier för att man är ovanligt studiebegåvad blir det inte mer än grundskolan. Högskolan och högre studier bekostas helt själv. Studielån verkar inte finnas. Allt detta enligt en kille jag pratade med på knackig engelska.
Halva dagen tillbringades på stranden under parasollen drickandes färska kokosnötters saft. Lite skillnad mot de kokosnötter som saluföres här hemma. De kommer från de lite mindre kokosnötsträden. De stora som vi svenska förknippar med kokosnötter används till att utvinna kokosolja ur. Som jag fattade utvinnes den ur själva trädet, men där är jag lite osäker om jag fattade det hela rätt. Den största hälsofaran var att just få en sådan kokosnöt i huvudet när man promenerade omkring.
Lördag 25/1
En vanlig dag på jobbet :). Sol och bad. Kvällspromenad i vimlet.
Söndag 26/1
Repris av gårdagen. Man måste ju ha semester på semestern.
Måndag 26/1
Ute på sjön hela dagen i en kinesisk djonk, June Bathra. Skärgården är vacker. Vi bytte en kort sträcka till longtailbåtar för att åka till en muslimsk fiskeby som är byggd på pålar i vattnet. Zigenare kallas de av thailändarna själva. De fick inte bosätta sig på fastlandet i alla fall. Underlig upplevelse att se denna by. Jag skulle då inte vilja bo där. Än mindre, om jag nu bodde där, få besök av flockar av turister som glor på dem. Ibland är det inte så komfortabelt att vara turistande turist på turistvis. Ett besök på James Bond-ön som den kallas gjorde vi också. Tyvärr är den överexploaterad. Men det var tjusigt att se denna klippa som förekom i den gamla Bond-filmen.
På hemvägen passerade vi en hemsk olycka. En lastbil fullastad med cement hade krossat en minibuss, samt en tredje bil hade ingen front kvar. Synen var inte rolig. Trafiken är hemskt intensiv och olyckor är tydligen vardagsmat.
Tisdag 27/1
En tur till fastlandet till Phang Nga och en lång kanotfärd. Paddling ikanot bland mangroveträsk och in i underbara droppstensgrottor (en var långt över hundra meter lång och lågt i tak), samt naturliga laguner med klippväggar som var nästan hundra meter höga. En känsla av hur liten man är som människa och hur stor naturen är infann sig. Tarzan bara han var en upplevelse :). Snacka om naturbarn.
På hemvägen höll vi på att smälla, med bara några centimeters marginal. Med tanke på gårdagens syn var det en omtumlande upplevelse.
Onsdag 28/1
Jag gjorde en parasailingflygning. Jag har kikat på dessa flygande människor i många år, på många olika resor och funderat på hur det skulle kännas att hänga där uppe i luften. Nu vet jag :). Tyvärr skadade jag foten och har fortfarande ont av det. Men det var värt det.
Testade både Tuk Tuk, de röda små bilarna, och MC-taxi under kvällen. Jag flaxade lite fram och tillbaks. Jag köpte en fin guldring bland annat. Elefanter, om den bärs med elefanternas fötter nedåt, som ska bringa mig lycka genom att vandra med mig resten av livet.
Torsdag 29/1
Första molniga dagen och på kvällen kom det lite regn. Det var skönt.
Fredag 30/1
Bärplansbåt till Similar Islands. Jag ville uppleva en hel dag i snorklandets tecken och det fick jag. Jag nästan fick en religiös upplevelse av att ligga i vattnet och höra de stora färgglada fiskarna knapra på korallen. Ja, det hördes. Fiskar i alla de former och färger. Jag var först i och sist upp.
Smekmånadsbeachen var i det närmaste folktom och där fanns de finaste fiskarna. Korallsanden på stranden blir aldrig lika varm som vanlig sand och det var en underbar känsla att gå på den.
Tyvärr är mycket av korallen ute i vattnet förstörd, men denna fjärde ö av Similar Islands är numera skyddad och det gäller fler av dessa öar. Det är här på fjärde ön som den thailändska prinsessan har ett sommarhus och det var här hon valde att gifta sig. Det förstår jag. Underbar natur. Jag såg flygande hundar i träden. Spår efter håriga sötvattenskrabbor, vars hålor man nästan snavade i titt som tätt. Spindlar. Inga varaner tyvärr. Det hade varit en höjdare att få se en sådan.
Lördag 31/1
Kvällen tillbringades på en stor turistattraktion, Phuket Fantasea. En trevlig avslutning. Men kvällen förtogs lite av det jag såg på hemvägen. Snacka om hemska djurtransporter inom EU, men på Thailand är de inte ett dugg bättre. Hur det går i hop med buddismen förstår jag inte, men de kanske inte tror sig kunna återkomma som ett djur?
En lastbil som hade nötkreatur lastat, liggande lager längst ned och på dem ett stående lager av djur. Ett nät om som det hängde djur i. Ett djur hade mulen inlindad i nätet och man såg på ögonen att det hade panik, förmodligen till och med problem att andas och dess klövar var insnodda huller om buller i nätet. Anblicken gav mig panik. Djur som far illa berör mig.
Söndag 1/2
Hemfärd. Tio timmars flygresa till Istanbul och sedan tre timmar till var lite i längsta laget. Jag hann i alla fall förhandla med en turk om att få en kopp kaffe för en svensk tjuga så jag hann slänga i mig den och suga i mig två cigg på raken under den korta tid vi var på flygplatsen. Vad han ska med den tjugan till förstår jag inte. Sådant går väl inte att växla in utomlands?
En typiskt turistisk turistresa kanske i mångas ögon. Men jag är jättenöjd. Jag har sett mycket. Jag har upplevt en hel del. Jag har fått göra det jag drömt om (elefantridning) och även sådant jag inte visste om att jag i fortsättningen kommer att drömma om, snorkling. Jag har träffat många trevliga människor. Ätit god mat. Nästan så jag är sugen på att testa på att resa runt med en ryggsäck i ett par månader. Men det är jag väl för gammal för? :)
// Annica Tiger - planerar redan nästa resa. Fast det lär dröja ett tag. Det kostar att resa, även om Thailand var det billigaste landet jag någonsin turistat i.
Annica Tiger 9:43 FM | Kommentarer (3) | Google
2 februari 2004
Sovit några timmar
Omställningen till att leva efter svensk klocka lär bli svår. Jag har i alla fall sovit några timmar nu.
Jag skrev under hela resan ned dagsanteckningar i en vanlig gammal hederlig skrivbok. Ni minns - en sådan där i A3 med rutor i som man körde med i matematiken.
Allt kommer inte att läggas ut, men mycket ska jag sammanfatta och berätta om vad som hände på denna semester.
Den var underbar. Rent av fantastisk. Jag har gjort saker jag bara drömt om och saker jag inte ens visste att jag drömt om, ta snorkling och parasailing som exempel.
Att jag reste själv har inte alls varit tråkigt. Jag har mött så många spännande och trevliga människor, när jag velat och få vara ifred när det så passat.
Alla mina ambitioner att läsa lite böcker för att fräscha upp lite kunskaper gick åt skogen :))). Men i den frågan sörjer jag inte.
Jag har fått fotografier av min dotters växande mage. Så söta så! Den T-shirt jag köpte lär vara för liten :).
Kram på er alla.
Annica - måste göra lite nytta oxå.
Annica Tiger 11:40 FM | Google
Prosit
Så fort jag kom fram till Arlanda bröt förkylningen ut och nej, det är inte fågelvirus. Hemma efter en lång flygresa. Just nu håller jag på att försöka värma upp huset med en rejäl brasa. Kylan går in i benmärgen.
Flygresan hem var giftig. Först 10 timmar till Istanbul för mellanlandning och sedan drygt tre timmar till innan landning på Arlanda.
Annica - med kalla fingrar och kyligt tangentbord. Återkommer :)
Annica Tiger 6:24 FM | Kommentarer (1) | Google
27 januari 2004
Kanot och djonk
Gardagen akte vi runt skargarden med en kinesiskt djonk. I dag har jag paddlat kanot genom mangrovetrask pa fastlandet samt genom droppstensgrottor och badat i underbara laguner.
Mina bocker ligger olasta pa hotellrummet och dar kan de garna damma. Pa fredag ska jag snorkla vid hela dagen. Jag blev sa biten av att snorkla och se dessa underbara fiskar och koraller under vattnet sa jag maste bara ut en dag till. Sobrannan ar inte sa viktigt, det ar minnena som man har kvar. Solbrannan forsvinner snabbt.
Jag kan rekommendera Thailand, men inte Patong. Denna sexhandel som forsigar helt oppet kan gora vem som helst ledsen i ogat, for tjejernas skull. Gubbarna blir jag bara forbannade pa. Men jag undviker de varsta stallena. Det finns sa mycket annat att se pa.
Vi holl pa att smalla med minibussen i dag, men det gick bra med nagra centimeter till godo genom att kasta ned bilen i diket. Men smallen jag sag i gar var inte rolig. En minibuss som blivit helt platt av en pakorande lastbil fullastad med betong, plus en tredje bil dar fronten inte fanns kvar utan var borta. Ingen kan ha overlevt den olyckan. Jag sov lite daligt eftersom jag tankte hur fort det gar fran att leva och do.
Men annars sander jag mina tankar hem till er i varmen. Har ar det underbart varmt och skont. Jag hade en liten stund over nu, tankte kolla posten men gav upp da jag sag att det var alldeles for mycket mail for att ens forsoka fa en overblick over det hela. Ni som mailat far vanta pa svar tills nagon gang i nasta vecka. Jag sande i alla fall ett till Jontas. Puss pa nosen :).
Annica - som paddlat med Tarzan i dag. Lugn tjejer - det kommer bilder. Han var bara for mycket. Yisses :)))))
23 januari 2004
Bad, bad och bad
Under parasollen med en kall - ja, ni vet - kan livet vara underbarare. I dag har jag solat och badat, hela dagen. Men parasollet lindrar solsvedan.
Elefantridningen var en fantasi som blev verklig och det var fantastiskt. Djungeln var full av spindlar. Burr!!!! Jag tog ett kort och jag hoppas en av dem fastnade i bild.
Katinka skriver ser jag nu. Kul! Hennes skriverier har nog saknats av en hel hoper tror jag. Keep going. Nu ska jag ta och masa mig ned till strandpromenaden och kolla in alla fula gubbar :). Underligt tangentbord jag skriver orden med. Men det gick utan prickar.
Kramisar
// Annica Tiger
Annica Tiger 11:45 FM | Kommentarer (5) | Google
20 januari 2004
35 grader
35 grader varmt. Varmt. Allt mycket underbart. Imorgon Phi Phi och torsdag djungeltur, rida elefanter ska bli kul. God mat. Thai-mat en upplevelse.
Kramar till alla
// Annica Tiger - utan prickar
Annica Tiger 11:52 FM | Kommentarer (3) | Google
13 januari 2004
Förväntan
Jag börjar bli förkyld. Igen. Väldigt olämpligt nu inför resan. Värme och en förkylning brukar vara en sällsynt dålig kombination. Men den här gången har jag i alla fall tecknat en reseförsäkring :). Ta i trä!
Jag har börjat packa lite smått. Jag är bekymrad över att böcker väger så mycket. Resväskan i sig väger sina modiga 5.1 kg. Det är en fjärdedel av de tillåtna tjugo kg. Bara den. Böckerna (och anteckningsböckerna) jag vill ta med mig väger ungefär lika mycket. Nå, det är varmt i Thailand så jag kanske inte behöver packa ned så mycket kläder :). Ett tag var jag inne på att ta med mig min bärbara, men det projektet har jag lagt på is. Tanken var att jag skulle testa Indesign, trial and error metoden. Men nej, inga datorer förutom ett besök då på ett Internetcafé då och då för att kolla posten och kanske göra en eller annan dagsanteckning.
Litteraturen jag har valt ut är:
Grafisk kommunikation
Bo Bergström m.fl.
Liber
Svenska skrivregler
(ett måste)
Svenska Språknämnden
Liber
Skrivarboken
Pär och Catharina Ström
Liber-Hermods
Att skriva bättre i jobbet
Barbro Ehrenberg-Sundin m.fl.
Norstedts Juridik AB
Klarspråk på nätet
Helena Englund/Karin Guldbrand
Pagina
Skriv bättre på kortare tid
Nils Petter Smedby
Fonn AB
// Annica Tiger
Annica Tiger 1:56 EM | Kommentarer (2) | Google
13 december 2003
Valkarusell
Keiko är död.
Han fick några år i frihet i alla fall.
Världens längsta och häftigaste berg- och dalbana?
Jag som älskar att åka karuseller. Men vete sjutton om jag skulle våga åka den här. Fan börjar bli gammal. Fritt fall på Gröna Lund (det sista jag åkt i karusellväg) måste te sig som en fjärt i rymden i jämförelse med denna åkattraktion. Jag minns att när jag var i San Francisco (eller så var det när vi var i San José) med P.O så var jag en hel dag på ett stort nöjesfält, när han jobbade på med sitt (han var på tjänsteresa och jag följde med). Det var stora karuseller redan då jämfört med dem vi hade/har härhemma och detta var alltså på det ljuva 80-talet.
// Annica Tiger
10 december 2003
Thailand
Då var det klappat och klart. Resa till Thailand är bokad. Phuket, Patong rättare sagt. Någon som varit där och kan ge lite tips? Maila gärna till mig, a_t@tele2.se och berätta.
Annica - förväntansfull
Annica Tiger 5:36 EM | Kommentarer (4) | Google
15 oktober 2003
Reserapport
Jag tog inte med mig datorn. Men jag hade mig med en anteckningsbok. Jag är så van att skriva några rader varje dag, så det föll sig naturligt. Jag har plockat ur lite ur dessa anteckningar nedan. Av naturliga skäl publicerar jag inte dem fullt ut. Det skulle bli alldeles för mycket text. Två veckor är lång tid.
Jag har lagt ut bilder från både Cypern och Egypten under Dagens bild, se länkmenyn högst upp till vänster.
// Annica Tiger
Måndag 29/9
Upp tidigt i ottan för vidare befodran med taxi till Arlanda. På Cypern anlände jag till hotellet vid 14-tiden. Det var ett fint litet hotell i Protaras. Pentry, stort rum, air-condition, badrum och balkong mot havet.
Resan gick geschwint. Jag tror att jag börjar komma över min flygrädsla, mer och mer. Det är bara bra. Det som hände när jag flög över Atlanten (då min flygrädsla helt plötsligt bara kom) var så osannolikt att risken att det ska hända igen är mycket liten. Hur många flygningar över Atlanten ombedes passagerarna ha bältena på sig hela tiden? Stabilisatorerna hade tydligen gått sönder, så det blev en guppig färd som startade med världens störtdykning strax efter starten. Planet byttes sedan ut i London.
Tisdag 30/9
Hotellet ligger lite avsides. Men det är precis vad jag vill ha lugn och ro. Inga fulla finnar som grannar. Från balkongen har jag en strålande utsikt mot havet. Första morgonen såg jag solen spegla sig i havets yta. Mäktigt. Vilken frukostbuffé. Nästan varje morgon hade jag frukost ihop med en bonde (köttdjur) med fru och barn :). De och jag hade ofta samma tider på morgonen.
Onsdag 1/10
Att ge sig på en cypriotisk buffé redan andra kvällen var nog att ta i :). Magen tog lite stryk. Men gott var det. Jag har fått vatten i fingrarna. Jag kan knappt böja dem. I Bulgarien satt det sig i fötterna. Variation förnöjer. Men apoteket ordinerade något vattendrivande. Det funkade.
I dag var jag på Konnos Beach. En av Cyperns naturskönaste badvikar. Det tar en halvtimme att gå dit. Det tar betydligt längre att gå hem, det är uppförsbacke en bra bit. Se dagens bild (länk uppe i vänstra hörnet) så förstår ni vad jag menar. Salt vatten. Kristallklart.
Torsdag 2/10
På min högra tumme har jag fått några blåsor. De kliar och kliar. På eftermiddagen åskade det lite. Jag misstänker att det medföljande regnet var både välbehövligt och efterlängtat av cyprioterna. Likt vi brukar längta efter ett stilla sommarregn vid torra somrar. För torrt är det här. Torrt är fel ord. Sönderbränt. Likt turistens ömtåliga skinn. Jag har sett både ormar och ödlar när jag varit ute och gått, dock finns det inga kackerlackor på hotellrummet som tur är. Jag minns kackerlackorna i Marocko. De var stora de. Hotellsängen stod med fötterna i fotogenbunkar för att förhindra dem att ta sig upp i sängen.
Jag tänker inte hyra någon bil eller vespa. De kör på fel körbana här, likt engelsmännen. Jag tror inte att jag skulle kunna hålla mig på rätt sida. Det händer säkert många olyckor med turister inblandade. De fordon som turisterna får hyra har röda registreringsskyltar. Håll dig undan-varning. Typ.
Fredag 3/10
Det är lyhört. Jag hör när grannen går upp och pissar miss i natten :). Tur att alla fulla finnar håller sig borta. Det gjorde de inte i Bulgarien :). En hel del lösspringande katter. Men hundar verkar det inte finnas så gott om, varken lösspringande eller med matte eller husse. Jag åkte till Waterland. Bert i Skara Sommarland släng dig i väggen. Här var det åkattraktioner så till och med jag bangade. Fan börjar bli gammal. Men helikopterturen jag ställt in mig på var inställd. Tråkigt. Jag hade velat åka Cypern runt via helikopter.
Mina blåsor har blivit besvärande. De är mörkblåa nu och spända. Från tummen ned, via handloven, så går det en blåröd strimma ända upp till armbågen. Den ömmar. Begynnande blodförgiftning? Hotellets husläkare skrev ut dunder-antibiotika. 720 pix. En reseförsäkring hade inte varit dumt att ha. Så här i efterhand.
Lördag 4/10
Den blåröda randen har både ökat i längd och bredd under natten. Det ömmar. Det bultar. Men ned till stranden ska jag, hur som haver. Vem har tid och lust att känna efter om man är sjuk? Det blir man inte friskare av. Landa Beach i Ayia Napa var en höjdare. Det låg lite avsides, men ändå ganska mycket folk. Kristallklart vatten. Långgrunt. Fläktade lite. Hit lär jag dra fler gånger.
Söndag 5/10
Båttur. Jag hade sällskap med ett par från Sundsvall. Trevligt. Vi såg Farmagusta från sjösidan. Staden bara står där som en tom kuliss. Plundrad och våldtagen. Naturen håller på att ta igen sin rätt. I en del hotellreceptioner växer det nu palmer. Den milslånga sandstranden befolkas numera endast av myror och andra små fän, eller vad nu brukar finnas på en obesökt och oanvänd sandstrand.
På kvällen blev jag riktigt dålig. Jag tog på mig en T-shirt och trosor. Skulle jag dö ville jag inte bli hittad naken. Ja, så kändes det. Pulsen slog hårt och snabbt, likt en pistong i över hundra knutar. Kroppen är orolig. Jag mår illa. Jag kan inte ligga ned. Jag sitter och halvsover natten igenom.
Måndag 6/10
Jag somnade.
Jag vaknade.
Vad skönt.
Det känns som stormen har bedarrat.
Pencillinet har nog börjat verka.
Lyxkryssning? Då har de inte sett våra Ålandsbåtar. Men båten är bara ett transportmedel till Egypten. Mycket ryssar och engelsmän. Vi fem svenskar på båten höll ihop :).
Tisdag 7/10
Kairo, ett par timmars bussfärd från Port Said. Med 16 miljoner som bor och verkar i denna stad förstår jag det kaos jag ser. Dubblera Sveriges hela befolkning och bygg små halvfärdiga tegelhöghus runt Stockholm och lägg därtill tre miljoner bilar som trafikerar gatorna dagligen kanske ni kan få en bild av det hela. Vilken smog. Vilket kaos. Men spännande.
Pyramiderna var stora, men inte så stora som väntat. Jag tror att jag likt många andra har avtrubbats av alla moderna vidunder i form av World Trade Center (som inte längre finns som sagt var) och andra gigantiska byggnadsverk. Men visst var det en mäktig känsla. Poliser och vakter överallt. Bussarna eskorterades av militär eskort i hjälmar och k-pistar. På gatorna stod det svartklädda poliser med hjälmar, k-pistar och pansarskydd framför sig. Ska man vara rädd? Terror och terrorister är inget man vill tänka på i denna stund. Men i bakhuvudet har jag att det faktiskt har förekommit både bussprängningar och beskjutningar mot turister i Egypten.
Suezkanalen är ett märkligt byggnadsprojekt. Tänk att åka i kapp stora båtar parallellt med vägen. Gatuförsäljarna var en plåga. Jag kände mig som en mjölkko, en stinn dollarturist vars enda syfte här i världen är att köpa, köpa, köpa.... Det som först kostade 40 dollar blev mot slutet bara en dollar dyrt. Men vad hjälper det om man inte vill ha skräpet? Jag bara sade Please... mot slutet och försökte låta bli att se dem i ögonen.
Onsdag 8/10
En god natts sömn. Men de omtumlande intrycken har ännu inte smultit. Vilken dag. Jag tycker synd om alla djuren, vilket hårt liv de tycktes ha. Hästar, hundar, åsnor och kameler har nog inte hjälp av någon Djurskyddsförening eller liknande. Det har inte vanliga fattiga heller kan jag tänka mig. Sociala skyddsnät är nog inget som står på prio-listan där. Fattiga människor fanns det gott om. Det fanns många rika också, klyftan syntes allmer då.
Torsdag 9/10
Italiensk buffé mot kvällningen. Inte alls illa. Dagen tillbringades i solen.
Fredag 10/10
Snuvig. Hostar. Ont i halsen. Rosslig i bröstet. På hemresan från stranden såg jag via bussen en hemsk olycka. Två bilar krockade, varav den ena blev hemskt tillbucklad. Jag hoppas personen klarade sig. En turist på vift kom över på fel sida. Ja, stackars cyprioter som måste stå ut med detta. Det var nog inte första gången det smällde av den anledningen.
Lördag 11/10
En febrig natt. Det är en bedrift att frysa när det är 28 grader varmt i rummet. Men inget hindrar mig från att dra iväg ut till stranden nu på dagen. Det finns ju magnecyl. Jag brukar alltid bli sjuk när jag åker utomlands. Det är min astma/bronkit/KOL som brukar spöka.
Söndag 12/10
Vad gör man på stranden när man ändå sitter hela tiden under ett parasoll? Engelsmän. De måste vara ett släkte för sig. Dagens mantra blev för övrigt:
Vem får tyst på göteborgarna.
Att fyra gamla, goa gubbar kan låta så.
Måndag 13/10
Hemresa. Jag vill inte. Jag vill stanna några veckor till. Även om jag nu har varit sjuk från och till har det varit underbart. Värme. Sol. Bad. Trevliga människor. Vad mer kan man begära?
Annica Tiger 12:07 EM | Google
13 oktober 2003
Borta bra
men hemma bäst. Jag såg att de grävt utmed vägen. Det ryktas om bredband. Jajamänsan. Det vill jag ha.
Men varför måste det vara så kallt?
// Annica Tiger med svenskt tangentbord :)
Annica Tiger 9:04 EM | Kommentarer (3) | Google
8 oktober 2003
Kairo
Kairo. Kaotisk stad. 16 miljoner befolkar denna stad. Tre miljoner bilar passerar igenom den varje dag. Pyramiderna var otroliga, men inte lika stora som jag trott. Faktiskt. Men nu har jag sett dem :).
// Annica Tiger
Annica Tiger 4:35 EM | Kommentarer (1) | Google
4 oktober 2003
Varmt
Vaaaaaaaaaaarmt.
Jag hoppas det regnar hemma :).
Ett litet aber, antibiotikakur insatt. Hotellet hade en egen liten husdoktor. Det blir nog bra. Lite ska man palla. Jag ser fram emot Kairo-resan.
// Annica Tiger - med cypriotiskt tangenbord. Knivigt!
Annica Tiger 3:23 EM | Kommentarer (1) | Google
1 oktober 2003
Sol
Sol. Sol. Bad. Bad. Varmt. Varmt. Vad mer kan önskas? Resa till pyramiderna bokad. Bra hotell. Kort och koncist.
// Annica Tiger
27 september 2003
Turistdags
Nu drar jag snart iväg mot varmare nejder. Igen. Det var inte så länge sedan jag var i Bulgarien. Tolv veckor exakt. Jag tar inte med den bärbara, trots att det fanns möjlighet att koppla upp sig på hotellet. Det finns säkert andra möjligheter att kolla posten, om så önskas. Jag vill nog inte ladda hem tusentals mail när jag kommer hem, det är bättre att kolla mailen via webmailen och redan där på plats sortera ut det som ska vara kvar. Jag tänker dock inte sitta och svara på mail i någon större omfattning. Jag kanske skriver några rader i bloggen från och till, också. Vem vet :).
Två veckor. Två långa veckor med sol, värme och nya upplevelser är vad jag önskar och hoppas av denna semester. Pyramiderna hägrar. Jag hoppas de inte förblir en hägring. Jag ringde i måndags och bad om att få hemskickat lite turistinformation om Cypern. Det skulle de skicka pronto. Den cypriotiska turistbyrån i Stockhom är inte snabb. Ännu i fredags hade inget material kommit fram. Men jag har skaffat lite matnyttig info på annat håll. Tacka Internet för det.
Take care! Sköt om er. Det ska jag göra.
// Annica Tiger - den nyfikne turisten
Annica Tiger 8:11 EM | Kommentarer (3) | Google