« Ur led är vädret | Startsidan | Vi vill inte i grunden djävlas med folk »
3 september 2006
Ett, eller flera, yrken som alla skulle behöva prova på ett halvår..
Excessa har langat över bloggstafettpinnen till mig. Det ämne jag fick är: "Ett, eller flera, yrken som alla skulle behöva prova på ett halvår.".
Statens kaka är liten men säker, hette det förut. Nu tänker jag inte på att det ansågs vara en trygghet att vara statligt anställd, utan mer att det ofta var så att benägenheten att byta ett fast jobb var mindre förut.
Jag känner många som haft samma jobb i hela sitt yrkesverksamma liv, en del ända fram till pensionen. Det är något jag inte förstår.
Jag har ett eget talesätt,
aldrig mer än fem år på samma jobb och
gärna sadla om helt minst två gånger i livet.
Varför?
Jo, det ger alla en värdefull livs- och arbetserfarenhet. Det vidgar vyerna. Alltid lär du dig något nytt, vad du än studerar eller arbetar med, vilket du sedan tar med dig på din resa genom livet.
Livets resa kan synas lång och oändlig för en ung människa, men det går fort. Det går bara fortare och fortare, desto äldre du blir - likt en neråtgående spiral.
Det är aldrig för sent att sadla om helt och då tänker jag på att börja plugga som vuxen. Jo, det finns en gräns för oss över 50 år, vi kan inte få studielån - men jag har hört att det ska ändras till 55 år, men frågan är bara när.
En person som ofta bytte jobb kallades, när jag var ung, en hoppjerka. Då var det dåligt, i dag är arbetsmarknaden mer rörlig och det kan numera vara positivt att ha haft olika arbeten.
Som ung skulle jag rekommendera alla att prova att arbeta inom hemvården eller på ett servicehem för äldre i ett halvår - allt för att få en förståelse för den äldre generationen och kunskap om att en dag hamnar vi alla där, samt kanske utveckla sin empatiska sida.
Speciellt medel- och överklassungar (stureplanbrats inte minst), borde prova på i ett halvår att jobba vid ett löpande band eller ett annat monotont arbete, allt för att få förståelsen att vi är alla kuggar i samhället och vi är alla lika viktiga.
Följ dina inre vibbar.
Var inte rädd att prova på något nytt.
Var inte rädd för att börja plugga som vuxen.
Det är bara du som styr över hur ditt liv ska bli.
Jag lämnar över stafettpinnen till Anne-Maj: Försök överyga oss storstadsmänniskor att kanske överväga att bli tornedalingar.
Andra bloggar om blogstaffetten.
Update: Åldersgränsen för studielån höjdes nu i sommar (1 juli) så numera är högsta åldergränsen t.o.m. 54 år, allt enligt en källa från CSN som mailade mig privat.
// Annica Tiger
Annica Tiger september 3, 2006 11:54 EM
Kommentarer
Jag är också en som byter jobb ofta. Just av den anledningen att det är viktigt att utvecklas.
Det är viktigt att komma ihåg att det går att byta inom den bransch där man redan är anställd. Vilket enkelt kan göras genom att visa benägenhet att vilja utvecklas.
Så man behöver inte byta jobb genom att hoppa av ett företag.
Naturligtvis krävs det en arbetsgivare som uppmuntrar personlig utveckling, men kan du bara visa vilken nytta kursen du vill gå på har för såväl dig som företaget, så brukar det vara ett bra steg på vägen.
Jag har arbetat som lärare i sex år nu och under den tiden har jag läst på distans. Jag har genom den metoden lyckats läsa snart 90 poäng, bland annat webdesign och e-learning samt utbildningsledarskap.
Allt för att hitta nya vägar i livet. Och vem vet, snart dyker det upp det rätta tillfället att ta steget.
Så stå på er, ni som vill byta inriktning i livet!
Skrivet av: Kennie G Bjerstedt datum: september 6, 2006 08:52 FM
Jag tillhör en av de yrkesgrupper som alltför sällan rör på sig, enligt en nyligen gjord undersökning av Lärarnas Riksförbund. Lärare är obenägna att flytta på sig. Själv skulle jag gärna byta arbete igen, eller rent av sadla om till något annat, men blir allt fegare ju äldre jag blir och därför blir det antagligen inte av. Jag har försökt ett par gånger men det blev aldrig mer än intervjuer. Att säga upp en fast anställning när man är ensam mamma och så pass gammal, är svårt. Däremot hade jag en kollega som sa upp sig utan att ha något nytt arbete. Ännu går han arbetslös trots att han bara är drygt 30.
Skrivet av: Susanne datum: september 4, 2006 10:26 EM
Håller med dig i allt.. Bra skrivet!
Skrivet av: Excessa datum: september 4, 2006 06:31 EM
Bloggstafettpinnen är taget, börjar springa långsamt...
Skrivet av: Anne-Maj Magnström datum: september 4, 2006 10:46 FM
Kul att slå lite rekord :).
Annica
Skrivet av: Annica Tiger datum: september 4, 2006 10:42 FM
Nu är ni FÖR snabba i stafetten, jag hinner ju inte med... (;-)
Skrivet av: Jerry för blogstafetten datum: september 4, 2006 09:18 FM
Annica: Jag tror också att det är bra att prova olika jobb. Har själv haft en del olika. Dock så tycker jag att arbetsmarknaden i dag inte erbjuder någon trygghet eller att trohet mot företaget belönas. Guldklockan som man fick efter lång trogen tjänst existerar inte längre.
Idag så anställs folk på lösa premisser och korta tider. Projektanställningarna blir en regel snarare än ett undantag.
Det här är ett av skälen till höga ohälsotal.
Skrivet av: Bengt datum: september 4, 2006 08:06 FM
Jag håller inte riktigt med dig här. Visst kallades man "hoppjerka" förr om man bytte jobb ofta, men då det inte rådde arbetslöshet, utan fanns massor med jobb bytte folk arbete mycket oftare. Det var ju ofarligt då. Idag när det råder arbetslöshet och lagen säger "sist in först ut" är det mycket farligare att byta jobb så idag är människor mycket mindre benägna att byta jobb eller att sadla om om de har en fast tjänst.
Sedan har du helt rätt i att det kan vara bra att sadla om då och då, problemet är just att det är betydligt svårare, och farligare idag att göra det än det var för 25 år sedan.
Skrivet av: Kerstin datum: september 4, 2006 03:42 FM