Annica Tigers Blog

Den regering vi har nu kom till av två orsaker:
1) De som jobbade fick lägre skatt.
2) De som var sjuka räknades som tärande på samhället och skulle få försämringar.
De som röstade på den nuvarande regeringen hade 1) jobb och var 2) friska.
Förutsättningarna kan snabb ändra sig. Fler kan bli arbetslösa, fler kan bli sjuka. Då svänger det.
Frågan är då varför förlorade oppositonen valet? Var det för att de inte hade någon handlingsplan? Nu räcker det att de "kniper käft" så vinner de valet ändå.
Fast det vore ändå kul att få veta vad vi har att vänta oss efter ett eventuellt maktskifte.

Det är klart att om man tror att de nya reglerna verkligen innebär att svårt sjuka skall ställas utan försörjning och tvingas ut i arbetslivet så har vi hamnat i en orimlig situation.
Jag vågar dock påstå att detta är en felaktig tolkning av lagstiftarens avsikt samt reglernas konsekvenser.
Det är bra och viktigt att långtidssjukskrivningarnas baksidor förs fram i dagsljuset. Det svenska folket är bland de friskaste på jorden. Trots det har vi varit de mest sjukskrivna. Effekten av vår goda hälsa är enastående lång livslängd.
De flesta av oss har säkert bekanta som varit fäiga för både det ena och andra men ändå sjukskrivna med mycket diffusa diagnoser. Det har varit godtagbart att sjukskriva sig för att man fått problem på jobbet eller i äktenskapet. Det var inte helt ovanligt att t.o.m utnyttja sjukskrivning för olagliga arbetsmarknadspolitiska stridsåtgärder.
Något radikalt måste göras åt situationen. Det är tråkigt att några få drabbats felaktigt men olyckan är säkert inte värre än att de enskilda fallen kan lösas till den sjukes bästa.
Skämmas skall alla de fuskare som försatt samhället i situationen måsta ta itu med problemet. Jag tror att de allra flesta av oss känner eller träffat några som levt på att utnyttja systemet. Det är de som har ansvaret för situationen.

Håller helt med dig, Annica. Reglerna som finns används omänskligt. Människor är så komplexa att det inte går att tillämpa regler strikt. Det måste finnas plats för breda marginaler och bedömningar. En och samma sjukdom kan av en person kännas helt handikappande och av en annan som en småsak. En del orkar inte ta tag i situationen och andra fylls av kamplust. Båda typerna måste mötas på sin nivå och med respekt. Och få hjälp och stöd därefter.
Tack för din kommentar på min blogg, förresten. Jag har tydligen roat hela min omgivning samtidigt som släkten på orten överväger att säga upp bekantskapen *ler*

Jag håller med om mycket av det du skriver. Många har drabbats hårt och orättvist av de nya reglerna.

Men med detta sagt har inte denna människa på två debattartiklar lyckats förklara för mig varför jag ska försörja hennes liv. Tre barn har hon tid och ork att skaffa och ta hand om, och även om hon inte verkar vara den skarpaste kniven i besticklådan uppnår hon knappast gränsen för förståndshandikappad. Så vad lider hon av? Fibromyalgi och kognitiva minnessvårigheter. Finns dessa diagnoser ens? Tydligen tycker inte hennes läkare att symptomen är värre än att hon kunde friskförklaras.

Jag vill inte ha statarsamhället tillbaka och skulle inte drömma om att rösta på sittande regering, men det är min fulla övertygelse att om slöfockar som Alexandra fick en spark i arslet och en kurs i vad som krävs för att få kalla sig vuxen skulle samhället kunna lägga resurserna där det finns verkliga problem, som i fallet med 61-åringen du nämner.