Annica Tigers Blog

Jag håller helt med dig om att det finns upprörande orättvisor i tabellen med EU-pengarna. Jag har just varit i Spanien, och upplevde det som ett stort rikt land, som verkligen inte behöver dessa enorma EU-subventioner. Igår (29 okt) skrev Peter Wolodarski i DN om hur fantastiskt bra det har gått för Irland ekonomiskt - de tycks tillhöra toppskiket i Europa (fel alltså, Jonas Morian, att de behöver hjälp!). Tacka för det, när de har fått så mycket pengar! Det är dags att göra både Irland och Spanien till nettogivare istället för tiggarländer.

Tydligen gick det inte att använda HTML, så här kommer länkarna igen.

Euromyths:
http://www.cec.org.uk/press/myths
Om gurkor:
http://www.cec.org.uk/press/myths/myth26.htm

Eftersom det är så populärt med myter i den Europa-negativa propagandan vill jag rekommendera ett besök på en hemsida kallad Euromyths. Vad gäller den i diskussionen nämnda myten om raka gurkor så finns information om den här.

Kan synas vara en petitess men jag upphör aldrig att irriteras över politikers sätt att använda ordet "populism".

Ordet härstammar från "populus" som är latin för "folk", och populism kan alltså översättas till "folklig".

Ordet populism etablerades av den romerska överklassen, för att markera avstånd från "den obildade och brutala underklassen".

Att beskylla någon för populism betyder alltså att ringakta en person för att ha "folkliga" åsikter. Åsikter som härrör från en obildad underklass. Vilket stör den "bildade överklassen" i form av den politiska "adeln".

I ett demokratisk samhälle borde väl populism snarast ses som en komplimang.

Hannelore, du skriver att det inte är mycket till argument att kalla någon för inskränkt. Och nej, det kan jag väl hålla med om. Men jag tycker tyvärr att det låter just inskränkt när man diskuterar EU-medlemskap i termer av vad Sverige har råd med eller inte. Finns det inga andra vinster? T ex att vi bidrar till att göra det bättre för ganska många människor i vår del av världen?

Och jag har heller inte påstått att du tycker att EU är en exakt kopia av Sovjetunionen. Men jag tycker att det är en skymf mot såväl dem som drabbats av och lidigt under Sovjetkommunistiskt skräckvälde som mot dem som byggt upp det samarbete vi i dag kallar EU, att ens jämföra dem.

Populism är inte heller något som är reserverat för partipolitiker. Populistiska argument, typ att "vi har inte råd med EU för vi behöver pengarna åt svenska pensioner, sjukvård, tandvård, äldre- och handikappomsorg", kan fällas oavsett eventuell partitillhörighet. Men populism är det ändå.

Jag håller inte heller med om att EU mest gynnar de stora företagen. Storföretagare, kapitalägare och valutaspekulanter klarar sig alldeles utmärkt utan EU. Men för oss som tror på politiken och politikens möjligheter, behövs ett nationsövergripande samarbete där man kan fatta överstatliga beslut för att komma tillrätta med kapitalismens avigsidor.

Visst har det skrivits mycket om hur skattepengar finansierar högavlönade EU-politiker och tjänstemän. Och det är bra att det uppmärksammas. Tyvärr kunde man också önska att det lite oftare skrevs om hur mycket av våra skattepengar som också går till infrastrukturinvesteringar, miljöförbättrande åtgärder, konsument-, trafik- och arbetsskadeskydd, kulturbevarande åtgärder och tusentals andra EU-finansierade projekt. EU är betydligt mer än skandaler. Även om svenska medier målar upp en annan bild.

Du undrar vem jag tror "alltid drabbas hårdast av alla nedskärningar som ironiskt nog har ett samband med anpassningen till EU-politiken". Frågan känns något ledande. Mitt svar är att vi har fega politiker som inte vågar stå för de besparingar man gör utan skyller det på EU-anpassning. Och beter man sig på det sättet så får vi förstås en EU-negativ opinion i Sverige, det är inte så svårt att begripa.

En sista kommentar bara om din fråga om hur mycket av vår ekonomiska politik som inte längre bestäms i de nationella parlamenten: vi hade haft betydligt mer att säga till om, om vi fått delta i det ekonomiska och monetära samarbetet EMU fullt ut, och inte som i dag bara har att anpassa oss efter de beslut som fattas av EMU-ländernas finansministrar på möten där vi saknar rösträtt.

Kerstin, raka gurkor är givetvis en fördel som jag glömde att nämna. ;-)

Läste någonstans att EU nu vill ta kontrollen över Internet också. Jonas kan kanske berätta mer?

Morian, jag tycker det inte är mycket till argument att kalla någon för inskränkt. Att jag associerar utvecklingen i EU med Sovjet betyder inte att jag tycker att allt handlar om en exakt kopia.

Och varför skulle jag vilja vara populistisk? Jag är inte medlem i något parti utan representerar bara mig själv.

Det mest positiva med EU som jag kan komma på är rätten att söka vård i andra EU-länder.

http://www.lif.se/Lkm_i_Fokus/200501/eu.html

Men den möjligheten vill vår regering begränsa nu.

EU gynnar mest de stora företagen, men det är inte de som skapar nya arbetstillfällen i Sverige. Den gemensamma arbetsmarknaden är övervägande till fördel för arbetsgivarparten som kan pressa löner och arbetsvillkor ned till sämsta gemensamma nämnare.

Det har redan skrivits mycket om hur våra skattepengar finansierar högavlönade EU-politiker och tjänstemän, inkomstnivåer som i vissa länder utgör enorma förmögenheter. Delar de med sig av inkomsten till den fattiga befolkningen?

Det är inte svårt att tala vackert om solidaritet med mindre rika medlemsländer så länge det är andra som får göra de stora uppoffringarna.

Många politiker och EU-förespråkare blundar för det faktum att inte alla människor lever ett värdigt liv i Sverige och inte är så pass rika att de kan dela med sig. Vem tror du alltid drabbas hårdast av alla nedskärningar som ironiskt nog har ett samband med anpassningen till EU-politiken? Är det en tillfällighet att de som inte tillhör etablissemanget är mest negativa till EU?

Själv har jag varit för EU-medlemskap en gång, men nu tycker jag att vi lurades in i gemenskapen med delvis falska förespeglingar.

Även många EU-politiker anser att EU lider av ett stort demokratiskt underskott som bara växer. Mycket av vår ekonomiska politik bestäms inte längre i de nationella parlamenten. Hur ska vi lösa det problemet?

Apropå Sovjet och EU så hittade jag den här intressanta krönikan:

”Musa undrade hur det var i Sverige? När jag berättade att vi haft en svår ekonomisk kris under början av 90-talet och sen gått med i något som hette Europeiska gemenskapen för att vi trodde att samarbete var bra för alla inblandade, blev Musa nyfiken och frågade vad det handlade om.

Efter det att jag förklarat inre marknaden, solidaritet med de mindre rika medlemsländerna, strukturfonder och så vidare, konstaterade Musa snabbt:

- Det låter precis som Sovjetunionen.
- Nej, medlemskapet är frivilligt och de som tycker illa om EG slipper fängelse.
- Jo men, i Sovjet var alla lika mycket värda och arbete åt alla var också ett av målen. ”

http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=32856&a=402466

Men håll med om att vi har fått rakare gurkor i alla fall, en nog som väsentlig utveckling!

Personligen är jag oerhört trött på EU och har inte upptäckt någon enda fördel vi har fått men som vi blev lovade... EU-priser på restaurangerna, inga pass när vi reser inom EU, etc, etc. Skitsnack.

Jag tycker att att om man kallar EU för "en nitlott för Sverige" och jämför EU med Sovjetunionen så får man räkna med mothugg. Det är ganska tuffa saker att påstå. F ö så höll jag ju med dig om att de nya och fattiga medlemsländerna i EU ska få ut mer i ekonomiskt stöd och att andra bör få mindre än vad de får nu.

Jag har inget emot internellt samarbete, men vete sjutton om EU verkligen är en garant för det. Jag tycker att du Jonas går lite väl hårt fram mot Hannelore och hennes åsikter. Jag tycker inte hennes funderingar andas "populism och nationell inskränkthet" - lika lite som du tyckte att min text "tyder på en ganska inskränkt syn på internationellt samarbete."

Då kan du inte ha läst den ordentligt. Jag anser att de nya och fattiga medlemsländerna i EU ska få ut mer i ekonomiskt stöd, andra bör få mindre än vad de får nu. Det är hög arbetslöshet även i Sverige, men det tas det inte hänsyn till vad jag kan se.

Bara för att man inte tycker lika som andra som skriver eller kommenterar går det att vara lite "lätttare på handen" vid tangentbordet och kanske formulera sig på ett annat sätt. Det är alltid en människa bakom bokstäverna, på var sin sida. En människa som kan ta illa upp och det i onödan.

Annica

Hannelore, jag håller inte med om ett ord av det du skriver. Jag tycker att din kommentar andas populism och nationell inskränkthet.

För mig står internationellt samarbete, stöd till fattiga regioner i Europa, miljöförbättrande åtgärder, gemensamt forskningsarbete, infrastrukturutveckling och tusentals andra saker inte i motsatsställning till svenska pensioner, sjukvård, tandvård, äldre- och handikappomsorg, polisväsende och annan nödvändig samhällsservice. Vi har det ganska gott ställt i vårt land och har råd att dela med oss av vårt välstånd. Därmed inte sagt att det saknas områden att förbättra här hemma, men det kan vi göra utan att göra avkall på internationellt solidaritetsarbete.

Och hur många "jobb här hemma" tror du egentligen konkurrerats ut av "subventioner" till nya medlemsländer? Ytterst få, skulle jag vilja säga, om ens några.

Din beskrivning av EU som något som "börjar mer och mer likna det gamla Sovjetunionen; Centralstyrning, en gigantisk byråkrati där det slösas med skattepengar, en nomenklatura med privilegier som vanliga dödliga inte kommer i närheten av, svågerpolitik, korruption" etc. är så dumt att jag knappt vet vad jag ska svara på det. En liten ledtråd: Sovjetunionen var en kommunistisk diktatur där människor förtrycktes, fängslades och dödades godtyckligt. EU är ett frivilligt samarbete mellan demokratiska stater, syftandes till fred och en stabil ekonomisk utveckling i vår del av världen. Om du ändå inte inser skillnaderna så kan jag tyvärr inte hjälpa dig.

EU-medlemskapet kostar helt klart mer än det smakar. Det är inte rimligt att vi ska betala sådana enorma avgifter samtidigt som pengarna inte räcker till anständiga pensioner, sjukvård, tandvård, äldre- och handikappomsorg, polisväsende och annan nödvändig samhällsservice.

Och varför ska vi med våra skattepengar subventionera de nya medlemsländerna, som konkurrerar ut våra jobb här hemma? Den ekvationen går inte ihop på sikt.

Jag tycker inte alls att Annicas inlägg tyder på en inskränkt syn på internationellt samarbete. EU-pengarna hamnar mest i fickorna på en liten elit som skor sig på det arbetande folkets bekostnad. EU är inget demokratiskt projekt utan börjar mer och mer likna det gamla Sovjetunionen; Centralstyrning, en gigantisk byråkrati där det slösas med skattepengar, en nomenklatura med privilegier som vanliga dödliga inte kommer i närheten av, svågerpolitik, korruption m m...

Internationellt samarbete kan ordnas på ett enklare och billigare sätt. Och lilla Sverige kan inta ta ansvar för hela världens utveckling.

Klyftorna här har ökat lavinartat de senaste åren. Många omfattas inte av någon välfärd. Det går inte längre att resonera som på 70-talet. Politiker och etablissemanget blundar för att det finns människor i vårt land som inte får den hjälp de behöver.

Patrick: förvisso kan man med den fria rörligheten söka arbete var som helst inom EU. I praktiken sätter dock bristande språkkunskaper, olika krav på yrkeskunnande samt misstänksamhet mot utländsk arbetskraft från såväl arbetsgivare som fackförbund hinder i vägen för den fria rörligheten. Jag är verkligen inte emot principen, men man kan inte nöja sig med den och tro att den ska lösa arbetslösheten.

Jonas: är det verkligen rimligt att man fortsätter "sponsra" arbetslösheten i vissa regioner när EU:s fria marknad gör att de kan söka arbeta var som helst? Eller är det kanske här hela tanken med EU kantrar lite, att vi aldrig kommer att kunna få en homogeniserad union?

PS: Och ja, Storbritanniens "rabatt" på medlemsavgiften är verkligen helt orimlig.

För det första tycker jag rubriken och ingången här är väldigt trist och tyder på en ganska inskränkt syn på internationellt samarbete. Och bistånd är "en nitlott för Sverige" med det sättet att resonera. Med det sagt finns det ändå en del jag håller med om. Självklart borde flera av de nya, fattiga medlemsländerna i EU få ut mer i ekonomiskt stöd. Det görs iofs redan i dag enorma satsningar på bland annat infrastruktur och miljöinsatser i de här länderna, något man märker när man reser runt i exempelvis de baltiska staterna. Men visst behövs det mer stöd. Och visst är det orimligt att t ex det spanska och franska jordbruket får sådana enorma subventioner, när vi medborgare skulle gynnas så oerhört mycket mer av att slopa tullarna gentemot livsmedelsproducerande länder utanför EU - utan att för den skull göra avkall på krav om god djurhållning, miljöhänsyn och smittskydd. Däremot så missar du det faktum att länder som Portugal, Irland och Grekland förvisso har det ekonomiskt betydligt bättre ställt i dag än för 20 år sedan - mycket tack vare EU, men arbetslösheten i dessa länder - i synnerhet i vissa regioner - är fortfarande enormt stor. Därför behövs fortfarande stöd till dessa regioner.