Annica Tigers Blog

Jovisst råkade jag också ut för blottare några gånger, men de var ju helt ofarliga.

Själv har jag råkat ut både för blottare och ett våldtäktsförsök utomhus i mina yngre dar. Då var det inget som det talades högt om. Men visst har det satt sina spår under årens lopp.

Nuförtiden är jag nog för gammal för att vara ett intressant "offer" för både det ena och det andra :).

Tack och lov.

Annica

Kjell: Det här:

http://www.rolfner.se/blog/index.php?blog=2&title=har_du_sett_en_blottare&more=1&c=1&tb=1&pb=1

kanske sorteras in under "tokigheter"...

Jag är inte rädd, men alltid vaksam. Kan tänka att det är bra att ha en vass stiftblyertspenna i fickan och mobilen i beredskapsläge... Det är sjukt.

Kollar av gammal vana vilka övriga som går av vagnen i t-banan. Låter mannen som går efter mig på trottoaren mot bostadsområdet gå förbi. Sträcker på mig, försöker se stark ut. Såna saker.

Skulle inte gå ensam genom parken på natten.
Tyvärr blir det alltmer ödsligt (och farligare) ute när folk blir rädda för att gå ut.

Är lite oroad över att tonårsdottern inte är ett dugg rädd för att gå hem ensam sent fastän utomhusvåldtäkterna på unga tjejer är så många.

Är det någon av er som är rädda som har råkat ut för tokigheter .

Varför jag frågar? Vet inte riktigt.

Flickorna ska inte ha en liten revolver utan en stor, med den bästa kapaciteten som finns. :)

Jag tror inte heller på en vapenliberalisering. Jag skulle inte känna mig ett dugg säkrare oavsett vad jag hade för "självförsvarsgrejor" med mig.

Om jag t ex skulle bli överfallen i parken. Skulle jag då kunna trixa upp pepparsprayen, revolvern, kniven eller vad det handlar om, rikta in den och sedan gå därifrån? Risken är väl större att jag skadat mig själv. Och något användande av vapen i förebyggande syfte är jag helt emot.

Vapenliberalisering är ingen option. Menar du att tjejerna skulle ha en liten revolver i handväskan? Det löser inte några problem.

Annica

Monica: Beundrandvärt klartänkt av dig. Jag var aldrig rädd utomhus när jag var ung kvinna (har förresten aldrig varit det), trots att det nog förekom våldtäkter utomhus även på den tiden, fast man inte skrev om saken. Tur att jag inte var så intelligent att jag förstod vad som kunde hända. Det besparade mig tydligen mycket och onödig rädsla. Ibland är det riktigt bra att vara dum också :-)!

Kul att du tar upp detta!

Hur ser du på en eventuell liberalisering av Sveriges vapenlagar? Alla seriösa studier visar ju att USA:s CCW-lagar lett till minskat kriminalitet.

Egentligen är det ju mycket konstigt att feminister i allmänhet inte förespråkar vapenliberalisering. Feministiskt självförsvar i all ära, handeldvapen är ändå det enda som ger en vanlig kvinna möjligheten att försvara sig mot stora, stygga karlar.

//Skånsk Redneck, stolt vapenliberal

Jag hade en park att gå igenom där jag bodde förut. Jag flyttade dit 1979. Då skrev inte media ett skit om överfallsvåldtäkter. Men så konstigt det kan bli - jag sprang genom den parken varje gång jag skulle hem i alla fall. Som om jag liksom kunde räkna ut alldeles själv att det möjligen kunde vara riskfyllt...

Jag resonerar i liknande banor som Kerstin gör.

Tycker rädslan som kvinnor visar och som kvinnor även emellanåt förväntas visa är överdriven. Jag tycker till och med att den är skadlig, den låser och in och hindrar mer än den ger något.

Jag tror aldrig att jag upplevt rädsla när jag rört mig ute. Rädsla för att bli våldtagen utomhus existerar inte hos mig. Statistiskt sett är det rätt osannolikt att jag skulle bli det. Däremot så kan jag jag inte komma ifrån att tankarna finns att jag kanske kommer att bli utsatt för ett rån, väskryckning osv vilket är ett vanligt brott som många råkat ut för och som också sätter djupa spår. Men hur skulle jag förhindra det? Det sker överallt oavsett klockslag, belysning osv. Oavsett kön också.

Lysen, övervakningskameror osv har säkert sin plats i tillvaron, även om jag tycker det finns en överdriven tilltro till sådant. Men det är som sagt de som vi släpper in frivilligt, som vi följer med frivillig, som barn och tonåringar har tillåtelse att vara hemma som statistiskt sett är de farligaste.

Ändå ses det som något naturligt att vara mest rädd för att röra sig ute.

Annica: Det är väl ganska klart att om massmedia inte skrev en enda rad om utomhusvåldtäkter etc. då skulle nästan ingen kvinna vara rädd att gå ut på kvällarna, för då visste vi inte om att sådana förekommer.
När man slår upp saker stort i massmedia så ger det intrycket att händelser av den typen som omskrivs, är mycket vanligare än de faktiskt är. Det är därför som de flesta är räddare än de borde vara, pga massmedias skrivrier.
Slå upp varje bilolycka och gör ingående reportage om alla som dör och som invalidieras i trafiken, gissa om det skulle få effekt, folk kanske skulle börja köra lite varsammare. Men det finns inget intresse av att skriva om den saken eftersom "trafikolyckor liksom bara händer", medan våld mellan människor är mycket mer spektakulärt och därför mer lönsamt att spekulera i.

Jag är lite halvrädd ibland när jag går hem, särskilt vardagskvällar, dumt nog. Det är minst folk i rörelse här i skogen då och det här är väl värsta drömläget om man är våldtäcktsman ... :-s Jag försöker gå så där lite grabbigt och drar upp luvan över huvudet om jag kan. Om man ser ut som en kille är man väl inget att ha?? ;)

Nu vet jag inte om siffrorna är en del av massmedias skrämselkampanjer. Det var en ledare skriven av Byggnads i samarbete med Sveriges kvinnojourer, baserad på en enkät de gjort.

De menar på att tryggheten ofta glöms bort i den bostadspolitiska debatten.

Jag som bor där det råder totalt mörker på kvällarna skulle verkligen uppskatta lite gatlyktor. Starkare lampor kanske har den effekt som du säger Kerstin, men om de satt tätate kanske det var bättre. Dessutom att de lagades, i vissa bostadsområden är det lite si och så med pajade lampor.

Jag menar inte på att vi ska ha gångbanor på milsbreda oceaner, men att planeringen av bostadsområden måste göras så att trånga passager och sikten runtomkring gångbanan blir bra, så att man har en viss uppsikt över vad som händer och sker.

Intresssant var att siffrorna var olika beroende på vart man bodde.

Jag vet att de flesta våldtäkter sker i hemmen, men att utomhusvåldtäkterna tenderar att öka är ett faktum.

Annica

Det är ju bedrövligt när massmedias skrämselkampanjer får den här effekten, för som Bengt påpekar, farligaste platsen för kvinnor, statistiskt sett, är det egna hemmet och framför allt unga män löper större risker när de går ut än kvinnor. Att åka bli är dessutom mycket farligare, statistiskt, än att vistas ute i mörker.

Vad gäller belysning så är det en tveeggad problemlösning eftersom starka lampor betyder att allting utanför lampskenet blir mörkare och syns sämre. Faktum är att man ser bättre när det är helt mörkt än när man har starka puntbelysningar eftersom ögat då vänjer sig vid mörkret.

Nej, jag har slutat vara rädd. Det går åt alldeles för mycket energi. Men jag förstår dom som är det och vi är självklart tvungna att göra vad vi kan för att minska det.

Fast bäst vore om vi kunde göra något åt grundproblemet. Att vissa män visar sin makt genom att våldta. För knappast handlar det om att få kärlek och respekt.

Nej, jag är inte rädd i mitt bostadsområde, men jag vet att jag inte borde gå ut själv i mörkret och jag tar bilen om jag ska nånstans på kvällen. Och jag tycker att det blir kalt och trist (och blåsigt) när de tar bort alla buskar överallt...

Fokus när det gäller våldtäkter är dessutom fel. De flesta våldtäkter sker inte utomhus utan i hemmet och av någon som man är bekant med.

Jag vill inte säga nu att det inte finns våldtäkter utomhus för det är ju verkligen urkorkat att människor inte kan respektera andra och måste tvinga sig på vilt främmande människor.

Kärlek och respekt får man om man visar andra kärlek och respekt. Det är inget man kan tvinga till sig.