Annica Tigers Blog

Nej, det var ett heltidsjobb, men kul. Jag gick omkring utomhus också, med en pinne som jag rörde runt i jorden med, och när jag hittade en mask "kacklade" jag som en höna (folk som hört mig hade nog trott att jag var skvatt galen), och då kom kycklingen rusande och smaskade i sig fyndet. Jag vände på stenar och serverade härliga gråsuggor till middag också. Men det tog tid och som sagt, det blev en hel tvättande av golv. Å andra sidan åt kycklingen glatt upp alla flugor som jag smäckte och som föll ner på golvet, som jag annars brukar få sopa ihop och kasta ut.
Hade semester :-)! Annars hade det inte fungerat.

Det kanske skulle funka att få den andra hönan att bli reservmamma. Läs här vad som hände mina föräldrars lilla nyfödda föl i förra veckan:
http://tinyurl.com/99aog

Hoppas det går bra med kycklingarna!

Elisabet, Faverollehöns är inte kända för att vara speciellt ruvningsbenägna och vi har alltid tidigare själv i äggkläckningsmaskinen tagit fram nya kycklingar när det behövts, därav investeringen av värmelampan.

När räven dödade ALLA våra höns och tuppar köpte vi en höna och en tupp från norra Sverige, plus ett paket befruktade ägg vi drog upp. Dessa är mer ruvningsbenägna och har faktiskt ruvat på ett lyckosamt sätt flera gånger, men denna gång gick det snett.

Det ligger ju fortfarande en höna och ruvar.

Annica - som nog inte orkat med som dig att vara naturlig värmekäla :)

Människor som inte har haft höns, kan väl aldrig förstå hur härligt det är. När jag satt ute i trädgården och åt varm sockerkaka, kom hönsen och småkycklingarna springande/flaxande och ville också ha ..... och inte en enda gång norpade katterna nån liten dunboll.
Men mården.
En morgon var det alldeles förfärande tyst i hönshuset ..., inte en enda av dem var ute.
På golvet låg den minsta hönsmamman, hon som knappt fick vingarna om sina småttingar .., och fyra kycklingar och stora tuppen .., övriga, som klarat sig med livet i behåll, satt vettskrämda på översta pinnen.

Jag hade ingen värmelampa så jag fick vara värmekälla själv. Kycklingen kröp upp i min armhåla, under tröjan, på kvällarna när det var dags att sova och där låg den och "tjyttrade" en liten stund innan den somnade. Då kunde jag ofta och försiktigt lägga den i en låda med en mjuk handduk ovanpå den.
Sedan skrek den hjärtskärande på morgonen när jag kom ner i grovköket och innan jag tagit upp den.
Och du har rätt, det var faktiskt en liten uppelvelse att vara kycklingmamma också :-)

Men Elisabeth, du låg i mammas mage en gång och överlevde. Det var nog lika trångt :-)

Kycklingmamma har jag varit förut, men då haft dem i en låda på ett skrivbordm med värmelampa ovan som värmekälla. Då hade vi hundar, men nu så skulle jag kunna ha dem på köksgolvet då och då för att lära dem att picka och dricka.

Jag tror nog att det är som du säger, svårt att få en annan höna att ta till sig en obekant kyckling. Men jag ska testa under övervakning i alla fall.

Annica

Jo, du får nog svårigheter att lägga kycklingen till en höna efter flera dagar. Jag har försökt med en en gång, men hönan var obeveklig, den hörde inte dit, trots att den bara hade varit borta från henne tre dagar och hon hade flera kycklingar, så visste hon direkt att den där var inte hennes (det var den, fast hade varit skadad och i konvalecense sedan ett-dygnsåldern, en av mina katter kom nämligen in med den för att ge den till sina kattungar). Så jag fick vara kycklingmamma flera veckor. Roligt men rätt krävande!
Nu ser jag fram emot bilder av Annica, där hon travar omkring som en kvinnlig Konrad Lorenz, med en radda kycklingar efter sig :-) Och gissa om det blir lortigt på köksgolvet!

Faktiskt tycker jag att det är så härligt med höns.
Jag satt en långfredag (passande ... i ägga-tider) med kameran redo och väntade ut kycklingarna från äggen. Så förvånad jag blev att man hörde pipet där inifrån skalet, det hade jag aldrig trott och för mig, som har anlag för klaustrofobi, var det aningen obehagligt, fy, för att vara kyckling. Den allra, allra minsta hönan, tog sig an dom flesta kycklingarna; det var knappt hon kunde bre vingeparen om dem där dom satt på pinnen ....