« Bloggtreklöver 57 | Startsidan | Handpåläggning »
14 juni 2005
Dramatik i sängkammaren och i hönshuset
Min högra hand är (var) väl lindad (pga frakturen), väl tejpat och med hakar under tejpen. I natt måste jag ha haft mardrömmar eller vad jag nu sysslat med under sömnens påverkan, för när jag vaknade i morse var förbandet borta. Puts väck! Jag såg det när jag kom ut i köket och satte på kaffet. Jag bara stirrade på min olindade högerhand och såg säkert ut som ett frågetecken. Hur kan man i sömnen avlägsna ett bandage? En gåta jag aldrig lär få svar på. B. kanske lever farligt :)?
Vi har haft två hönor som legat och ruvat. En höna har skött sig exemplariskt, men i går blev hon antagligen störd och hoppade sonika av. Storleken på en hönshjärna är väl av den arten att hon redan glömt att hon ruvat. Men när jag kom in i hönsgården såg jag en höna som stod och pickade på ett av äggen. Snacka om kannibaler. Jag har nu lagt in äggen, plus det ägg som hackats på än lever kycklingen, men frågan är om den kommer att överleva dagen. Vi får hoppas att några av de andra äggen kläcks. Den andra hönan ligger kvar på sin post och förhoppningsvis kommer kläckningen ske på ett naturligt sätt. Jag har funderingar på att försöka få henne att anamma eventuella kläckta kycklingar i äggmaskinen. Jag har mina tvivel på att det kommer att funka, men det är värt ett försök.
Äggen är inte rena, de blir skitiga när hönan ligger på dem. Märkningen av bläck- och tuschpenna har jag gjort för att veta vilka ägg som är ruvade och vilka andra tjuvlagt och som ska plockas bort. Normalt sett när man kör äggkläckningsmaskinen är det rena ägg som läggs in, men det blev lite akut i går och jag lade in äggen som de var, smutsiga och osnygga, eftersom det var bråttom då de höll på att kallna.
// Annica Tiger
Annica Tiger juni 14, 2005 07:23 FM
Kommentarer
Nej, det var ett heltidsjobb, men kul. Jag gick omkring utomhus också, med en pinne som jag rörde runt i jorden med, och när jag hittade en mask "kacklade" jag som en höna (folk som hört mig hade nog trott att jag var skvatt galen), och då kom kycklingen rusande och smaskade i sig fyndet. Jag vände på stenar och serverade härliga gråsuggor till middag också. Men det tog tid och som sagt, det blev en hel tvättande av golv. Å andra sidan åt kycklingen glatt upp alla flugor som jag smäckte och som föll ner på golvet, som jag annars brukar få sopa ihop och kasta ut.
Hade semester :-)! Annars hade det inte fungerat.
Skrivet av: Kerstin datum: juni 15, 2005 10:58 EM
Det kanske skulle funka att få den andra hönan att bli reservmamma. Läs här vad som hände mina föräldrars lilla nyfödda föl i förra veckan:
http://tinyurl.com/99aog
Hoppas det går bra med kycklingarna!
Skrivet av: Ann Catrin Brockman datum: juni 15, 2005 10:21 EM
Elisabet, Faverollehöns är inte kända för att vara speciellt ruvningsbenägna och vi har alltid tidigare själv i äggkläckningsmaskinen tagit fram nya kycklingar när det behövts, därav investeringen av värmelampan.
När räven dödade ALLA våra höns och tuppar köpte vi en höna och en tupp från norra Sverige, plus ett paket befruktade ägg vi drog upp. Dessa är mer ruvningsbenägna och har faktiskt ruvat på ett lyckosamt sätt flera gånger, men denna gång gick det snett.
Det ligger ju fortfarande en höna och ruvar.
Annica - som nog inte orkat med som dig att vara naturlig värmekäla :)
Skrivet av: Annica Tiger datum: juni 15, 2005 05:57 FM
Människor som inte har haft höns, kan väl aldrig förstå hur härligt det är. När jag satt ute i trädgården och åt varm sockerkaka, kom hönsen och småkycklingarna springande/flaxande och ville också ha ..... och inte en enda gång norpade katterna nån liten dunboll.
Men mården.
En morgon var det alldeles förfärande tyst i hönshuset ..., inte en enda av dem var ute.
På golvet låg den minsta hönsmamman, hon som knappt fick vingarna om sina småttingar .., och fyra kycklingar och stora tuppen .., övriga, som klarat sig med livet i behåll, satt vettskrämda på översta pinnen.
Skrivet av: Elisabet datum: juni 14, 2005 11:44 EM
Jag hade ingen värmelampa så jag fick vara värmekälla själv. Kycklingen kröp upp i min armhåla, under tröjan, på kvällarna när det var dags att sova och där låg den och "tjyttrade" en liten stund innan den somnade. Då kunde jag ofta och försiktigt lägga den i en låda med en mjuk handduk ovanpå den.
Sedan skrek den hjärtskärande på morgonen när jag kom ner i grovköket och innan jag tagit upp den.
Och du har rätt, det var faktiskt en liten uppelvelse att vara kycklingmamma också :-)
Skrivet av: Kerstin datum: juni 14, 2005 11:04 EM
Men Elisabeth, du låg i mammas mage en gång och överlevde. Det var nog lika trångt :-)
Skrivet av: Kerstin datum: juni 14, 2005 11:00 EM
Kycklingmamma har jag varit förut, men då haft dem i en låda på ett skrivbordm med värmelampa ovan som värmekälla. Då hade vi hundar, men nu så skulle jag kunna ha dem på köksgolvet då och då för att lära dem att picka och dricka.
Jag tror nog att det är som du säger, svårt att få en annan höna att ta till sig en obekant kyckling. Men jag ska testa under övervakning i alla fall.
Annica
Skrivet av: Annica Tiger datum: juni 14, 2005 02:57 EM
Jo, du får nog svårigheter att lägga kycklingen till en höna efter flera dagar. Jag har försökt med en en gång, men hönan var obeveklig, den hörde inte dit, trots att den bara hade varit borta från henne tre dagar och hon hade flera kycklingar, så visste hon direkt att den där var inte hennes (det var den, fast hade varit skadad och i konvalecense sedan ett-dygnsåldern, en av mina katter kom nämligen in med den för att ge den till sina kattungar). Så jag fick vara kycklingmamma flera veckor. Roligt men rätt krävande!
Nu ser jag fram emot bilder av Annica, där hon travar omkring som en kvinnlig Konrad Lorenz, med en radda kycklingar efter sig :-) Och gissa om det blir lortigt på köksgolvet!
Skrivet av: Kerstin datum: juni 14, 2005 11:04 FM
Faktiskt tycker jag att det är så härligt med höns.
Jag satt en långfredag (passande ... i ägga-tider) med kameran redo och väntade ut kycklingarna från äggen. Så förvånad jag blev att man hörde pipet där inifrån skalet, det hade jag aldrig trott och för mig, som har anlag för klaustrofobi, var det aningen obehagligt, fy, för att vara kyckling. Den allra, allra minsta hönan, tog sig an dom flesta kycklingarna; det var knappt hon kunde bre vingeparen om dem där dom satt på pinnen ....
Skrivet av: Elisabet datum: juni 14, 2005 08:22 FM