Annica Tigers Blog

Tråkigt att du försvinner Jerry men vi behöver alla en paus från något emellanåt. Ta det lungt och tänk inte ens blogg, så är du välkommen tillbaka när du känner för det (och den dagen ser jag fram emot)!

Öh, nu skrev jag rent allmänt och pekar inte ut Jerry eller någon annan speciellt. Mitt perspektiv är rent personligt.

Jag lärde ju mig den hårda vägen. År 1999-2000 förföljdes jag både irl och url p.g.a. min dagbok. Det var då jag lärde mig att balansera. Jag har själv kontrollen över vilken information jag vill dela med mig av. Inspirationen kanske tryter periodvis, men jag känner inte att jag lämnar ut mig för mycket så länge det är på mina villkor där jag inte pekar ut någon annan. Förresten har jag funnits på nätet i mer än en sjättedel av mitt liv, så det har blivit en del av mitt liv. Jag ger inte upp bara för att det tryter ibland. Ungefär som att säga upp sig från jobbet bara för att man är lite extra sömnig en dag. Man ska inte gå till överdrift. Samtidigt kanske man också måste veta i förväg vad man vill på nätet och sätta upp sina egna regler.

Men bloggosfären/hemsidor över lag har aldrig varit någon skyddad verkstad, bara åtkomlig för ett fåtal. Det som publiceras på nätet nås av alla och det är inget nytt, via sökmotorer, länkar och på allehanda sätt. Däremot kanske fler och fler upptäcker detta faktum? Ett grundtips är att alltid vara försiktig när det gäller privata saker, familj, nära och kära, samt jobbet.

Annica

Jag tycker också att det är tråkigt. Jag hoppas att Jerry återkommer i framtiden; kanske i en annan skepnad.

Jag vill inte lägga ord i Jerrys mun, men samtidigt är detta ett tecken på att (precis som Emil säger), allt eftersom "bloggvärlden" växer, så blir också personlig integritet viktigare. Vi rör oss inte längre i en liten skyddad verkstad. Detta är jätteroligt, men innebär också att vi måste vara beredda på att mindre nogräknade personer också läser vad vi skriver.

Jag tror att det hänger samman med att bloggosfären öppnar sig mer och mer. Det känns inte längre som om man öppnar sig för en begränsad sfär när man blir personlig utan för hela Sverige. Där tror jag att en del av förklarignen ligger.

Coolamorsan - jag önskar jag hade ett svar, men det har jag inte. Det kan vara våren kanske? Själv blir jag alltid vårdeppig, lite Karin Boye-stuk över det hela, "Visst gör det ont när knoppar brista".

Annica

Det är jättesorgligt, många kommer att sakna Jerry...

Som bebis ute i bloggarnas värld undrar jag vad som hänt. Är det något speciellt just nu som göra att uppskattade bloggare, som vi nya inte ens upptäckt och hunnit läsa än, lägger av och raderar sig?

Är det dags att sätta ut varningstexter på bloggi och blogger mm om att skriva med måtta, som t ex högst 2-3 inlägg i veckan.

Vad tror du om att så många lägger ned?

Jontas, jag har noterat att du tagit paus, men jag förutsätter att du kommer tillbaka :).

Johnny - visst är det tråkigt.

Annica

Visst är det jättetråkigt.

Vilken tur då att jag bara har en paus. ;)