« Audioblog | Startsidan | Rattfylla »

20 oktober 2004

Psykiatrireformens fel?

Andemeningen med genomförandet av psykiatrireformen är att psykiskt sjuka ska integreras i samhället och att kommunerna i sin tur ska ta ett större ansvar för att så sker. Tanken hos beslutsfattarna var nog god. Men det finns människor som är så pass allvarligt sjuka att de faktiskt bör vårdas på stängda psykiatriska avdelningar. Men i Stockholm stängdes både Långbro och Beckomberga och därmed försvann många vårdplatser, men å andra sidan så sparades många skattekronor - men frågan är om vi inte nu får betala priset för den kortsiktiga besparingen.

Målet med psykiatrireformen är att förbättra livssituationen för dessa personer, öka deras delaktighet i samhälle genom en rad insatser, exempelvis anpassade bostäder, stöd i boendet, rehabilitering och anpassad sysselsättning. Här har kommunerna misslyckats anser jag. Många psykiskt sjuka lämnas vind för våg. Antalet hemlösa ökar och i den gruppen finns många psykiskt sjuka som borde få vård.

Själv försökte jag för ett tag sedan få tag på en kille, som är lika gammal som jag, och efter mycket letande hittade jag honom. Han är schizofren och lever under inhumana omständigheter i sitt egna skitiga hem (en gång om året kommer en saneringsfirma och röjer upp bland bråten), han hör röster på nätterna och lever faderrullan (hur står grannarna ut?) och lever lika eländigt som 51-åring som han gjorde som 21-åring. Det smärtade i mitt hjärta att förstå hur illa det var ställt. Jag pratade med en f.d god man som var alldeles förtvivlad över att mannen inte får adekvat vård. Han hade försökt att få journalister intresserade av detta faktum att psykvården inte fungerar i praktiken, men utan resultat. Nu har han ledsnat att försöka. Nu har han tystnat.

Jag har jobbat både på Långbro och Beckomberga som mentalskötare (numera heter det skötare i psykiatrisk vård). Jag hade slutat att jobba inom vården när psykiatrireformen kom, men har ofta undrat över hur dessa människor jag mötte på Långbro och Beckomberga har det nu för tiden. Jag tror inte att socialtjänsten kan tillgodose alla deras speciella behov av vård. Det kanske inte mentalsjukhusen kunde göra till fullo heller, men kunskaperna och viljan fanns och frågan är om dessa kunskaper och viljan finns ute bland kommunerna.

Med tanke på alla dessa illdåd som är till synes helt omotiverade och utförda av psykiskt sjuka personer så tror jag att mina tankar om att psykiatrireformen har misslyckats kanske inte är helt felaktiga. Med stor sannolikhet dödades i går en liten pojke och en kvinna av en psykiskt sjuk ung man. Det finns inga kända motiv till dådet, inga svar och knappt kanske längre några frågor. Kvar finns bara en oro. Var kommer det att ske ett dito vansinnesdåd nästa gång? Vilka kommer då att drabbas? Det är inte frågan om, utan när.

// Annica Tiger

Annica Tiger oktober 20, 2004 10:06 FM

Kommentarer

Jag förstår att du är orolig och känner sorg, ilska och besvikelse eftersom det händer just där du bor.

Jag bor i stockholm, en bra bit därifrån och känner ungefär likadant. Det är alltid lättare att ha distans till sakerna. Hade det hänt runt knuten här hade jag nog varit än mer skärrad.

Annica

Skrivet av: Annica Tiger datum: oktober 21, 2004 12:24 EM

Jag bor i Linköping, där pojken och kvinnan blev mördade. Den här veckan har dörrarna till dotterns dagis varit låsta, och barnen har inte fått gå ut. En trygghet som sänder ut klart otrygga signaler. Någonstans där ute går han omkring. Man kollar över axeln bara man ska iväg och handla - och ser inte killen framför mig i kön ut lite som signalementet på mördaren? Ett mörkt, nervöst moln ligger över stan: kommer det hända igen? Vågar man gå ut ensam på mindre befolkade ställen? Vem är han, var är han nu?

Jag känner sorg, ilska och besvikelse.

Skrivet av: Josse datum: oktober 21, 2004 09:53 FM

Det finns nog många som lever i eget boende, i sin egen misär och mår skitdåligt - precis som din granne verkar ha gjort. Att ha en sådan som granne kan inte vara kul, i längden. Vi får hoppas att Ulleråker kan hjälpa honom.

Annica

Skrivet av: Annica Tiger datum: oktober 21, 2004 05:27 FM

Hmm, beskrivningen på den schizofrene mannen stämmer rätt bra med en person vi hade som granne. Han gick då och då runt och vrålade om nätterna (och skickade hotbrev). Nu sitter han på Ulleråker. Av någon anledning blev det mycket värre när jag bodde där, han hade varit ganska lugn innan.

Skrivet av: Jöns datum: oktober 20, 2004 08:42 EM

Mycket snack och lite verkstad. När mediadrevet blåser snackas det, när mediadrevet mojnat händer ingenting.

Annica

Skrivet av: Annica Tiger datum: oktober 20, 2004 03:18 EM

Brottsförebyggande rådet har en rapport som tydligen visar att antalet vansinnesdåd inte ökar. Och det som retar mig är att det presenteras som om vi som är oroliga överdriver. Men redan om det sker ett sådant per år är det ett för mycket, tycker jag. Jag undrar vilken nivå av dödade genom vansinnesdåd som BRÅ anser acceptabel.
Undrar om de i så fall kan ställa upp och själva bli de som utsätts. Om de nu inte tycker det är så farligt.

Skrivet av: Chadie datum: oktober 20, 2004 02:48 EM

Håller med Bengt. Det bara snackas. Det HÄNDER ALDRIG något som på ALLVAR förbättrar saker och ting.

När Anna Lindh mördades snackades det - ingenting har hänt. Samma dag som Anna mördades blev en flicka nerstucken av en tokdåre. Det skulle tas krafttag. Jaha? Nu har det hänt igen.

Man kan aldrig skydda alla mot allt, men man kan gör mer än att tillsätta jävla utredningar. Action please!!!!

Skrivet av: Monica datum: oktober 20, 2004 01:55 EM

"Först när en till politiker blir mördad av en som är psykiskt sjuk kommer det att hända något."

Nja...Anna Lindh är ju ett offer på illdådingars lista. Men vad har hänt på ett år inom psykiatri och vård av de som verkligen behöver det.

Jodå...nu är de igång politiker och sakkunniga. Det har gjort ALLT de kan. De har tillsatt ytterligare en uttredning.

Om de istället för att sitta på sina häckar och snackade runt använde de pengarna som alla förbannade (ursäkta ordvalet) uttredningar kostar och investerade i samhället skulle vi kanske inte ha all dessa problem.

Jag tror att vi har ett tjänstemannavälde likt det man ser i den härliga "Javisst, herr minister" en gammal komediserie från england där man kritiserar och gör satir på den engelska byråkratin.

DET är där vi ska skära och kapa längs fotknölarna inte bland våra hårt arbetande undersköterskor eller vårdbiträden.

Skrivet av: Bengt datum: oktober 20, 2004 01:06 EM

"Kvar finns bara en oro. Var kommer det att ske ett dito vansinnesdåd nästa gång? Vilka kommer då att drabbas? Det är inte frågan om, utan när."

Först när en till politiker blir mördad av en som är psykiskt sjuk kommer det att hända något.

Skrivet av: Claes datum: oktober 20, 2004 12:49 EM

Resursbantingen innebär med all sannolikhet att vissa individer som är allvarligt psykiskt sjuka missas helt. Jag hävdar att en del kanske borde vara inlåsta på en stängd psykiatrisk avdelning, då de mår så dåligt att de inte kan bo i eget boende utan att vara en fara för sig själv och andra. Jag är faktiskt inte övertygad om att alla de som behöver den vården faktiskt får det i dag. Det finns inte resurser nog, ja - där kom jag tillbaks till resursfrågan.

Annica

Skrivet av: Annica Tiger datum: oktober 20, 2004 11:41 FM

Jag tror att det var en hel del feltänkt som låg bakom psykiatrireformen. Men det är långt ifrån säkert att något av de mord och andra våldsdåd vi sett skulle kunna ha undvikits om den inte funnits. Indikatorerna för tvångsvård är nämligen så gott som intakta. Om ngn verkar ofarlig för sig själv och andra så får man inte låsa in vederbörande. Motsatsen, om ngn verkar farlig för sig själv eller andra så ska psykiatrin låsa in personen. Och det görs oxo.

Men om man i stället hävdar att resursbantningen i sig kan vara en orsak till att knäppisarna inte upptäcks just då de håller på att knäppa till sig, ja då är jag helt med.

Skrivet av: Jinge datum: oktober 20, 2004 11:20 FM