« Compact-living | Startsidan | Pyramidspel på nätet »
27 maj 2004
Dansa med vargar
Jag läste på en mailinglista om en kille som precis hade varit och besökt vargarna på Kolmården. Han skrev att han vandrade på moln. Det vill jag också göra, både vandra på moln och klappa vargar. Jag har alltid velat "dansa med vargar", men aldrig fått arslet ur vagnen. Men nu fick jag det, fast det var baktungt – arslet menar jag.
Efter ett mail till Kolmården har jag nu bokat två platser till i höst. Man ska smida medans järnet är varmt :).
Jag skrev om mina hemliga drömmar för några dagar sedan, att hoppa fallskärm (tandemhopp), flyga upp i det blå i en luftballong och göra ett bungy-jump. Jag har fler drömmar när jag tänker efter. Jag vill så gärna flyga i en helikopter, underliga drömmar kanske för en person som är höjdrädd. När jag bodde på åttonde våningen i Brandbergen vågade jag aldrig gå ut på balkongen. Det kändes som om jag var på väg "sugas" över kanten första och sista gången jag var ute på balkongen. Min farmor bodde på 14:e våningen i Huddinge. Gissa om jag var ute någon gång på hennes balkong frivillig.
Jag var snudd på att få uppfylla drömmen om en helikoptertur när jag var på Cypern. Jag blev så glad när jag såg att det fanns den möjligheten i närheten av där jag bodde och tänkte att nu djädrars får det bära eller brista. Men när jag väl hade krånglat mig dit så hade de precis stängt för säsongen, jag var ju där sent i höstas.
En annan dröm som jag hoppas kommer att gå i uppfyllelse i höst är att åka på "vuxenridläger" eller vad man ska kalla det. En helg på en hästgård i trevligt sällskap, ta några ridlektioner och möjlighet att få sitta upp på en häst. Vadårå kanske en del säger. Det är väl inget speciellt? Jo – för mig är det speciellt, jag är livrädd för hästar. De är så stora. De är farliga, en välplacerad spark och du är uträknad. Jag har aldrig suttit på en häst. Ändå vill jag testa hur det känns att rida. Motsägelsefulla äro mina drömmar. Men sådan är jag.
// Annica Tiger
Annica Tiger maj 27, 2004 06:59 EM
Kommentarer
Det där suget är det många som känner. Det har flera berättat om. Men jag var rädd att suget skulle förmå mig att hoppa, mot min vilja.
Som sagt, ta dig en funderare om jobbetn och följ din inre röst. Den brukar vägleda en ganska bra om man tar sig tid och känna efter och lyssna av den.
Annica
Skrivet av: Annica Tiger datum: maj 27, 2004 07:11 EM
Känner igen det där med att känna ett "sug" mot kanten *ler*. När jag var mindre, så kommer jag ihåg hur jag kunde stå och titta mot ett öppet fönster, och fantisera om hur jag hoppade ut från det. Det var absolut inga självmordstankar!! Utan, jag bara lekte med tanken på skoj. Men då kändes det som om man drogs mot fönstret! Det var lite läskigt. Så läskigt, att jag var tvungen att lägga mig på golvet! :oP
Tack för ditt stöd angående jobbet förresten!
*kram*
Skrivet av: Mattias datum: maj 27, 2004 07:08 EM