« Ett Gott Slut | Startsidan | Nyårsfirande »
1 januari 2004
Ett nytt år
Jag vaknade tidigt, runt sex-snåret. På brist av promenadkamrat i form av hund/ar avstod jag från min traditionella nyårsmorgonpromenad. Det var första gången på många, många år. Det kändes tomt och lite underligt.
Jag gjorde Expressens Webb-test istället som handlar om det år som gått. Jag klarade det bättre än vad jag trodde. Med beröm godkänt, 49 rätt av 54. Många frågor gällande sport och nöje fick jag chansa på. Vem som vann Fame vet jag inte och det bryr jag mig inte heller om ett smack. Frågan om det populära barnprogrammet var jag helt nollad på. Men visst är det ett kvitto på att man hänger med någorlunda.
Det smällde rejält runt omkring här i går. Undrar vad det kostade i reda pengar? Tänk om alla världen runt avstod ett år från ALLT nyårsfyrverkeri och sände pengarna till barn i tredje världen istället? Många barn skulle kunna dra nytta av pengarna som bara går upp i rök, till intet nytta. Jag ser framför mig miljarder av människor som istället för att smälla av raketer tänder varsitt ljus istället vid tolvslaget. Love, peace and understanding. Det skulle kunna bli en praktfull demonstration av solidariet. Ja, jag vet att jag är naiv. Men att drömma är inte förbjudet.
Mina tankar går till alla dem i Iran som fick ett nyår de aldrig kommer att glömma. Det går inte att jämföra människoliv med varandra, men lite dristar jag mig till att göra. Jag minns terrorattacken mot New York med några tusen döda och vilken uppmärksamhet den händelsen fick. Iran (som ligger lite mer perifert) med alla dessa döda i denna kraftiga jordbävning tenderar redan att vara gårdagens nyheter. Vad kommer att hända där när kamerorna slocknar? Vad händer runt om på denna jord på platser där det inte ens är några kameror närvarande, men där människor dödas/dör dygnet runt, året om i aids, krig, svält och andra katastrofer och sjukdomar?
// Annica Tiger
Annica Tiger januari 1, 2004 07:26 FM
Kommentarer
Förstår att jämförelsen mellan USA och Iran känns lockande, men samtidigt får man inte glömma bort en viss skillnad.
Offren i USA förlorade sina liv pga av andra människor. I Iran blev man "straffade" av naturens gång. Ingen annan människas illvilja kostade deras liv.
Men sen kan jag samtidigt hålla med om att media ibland har en väldigt lustig syn på vad som är läsvärt eller inte. Vad som skapar stora eller små rubriker.
Sådant kan man bara överlåta till dem som ger ut tidningarna att besluta om.
Men visst... Det är förfärligt tragiskt även med offren i Iran. Ingen tvekan om det.
Allt för mig.
Skrivet av: Peter Wendt datum: januari 26, 2004 09:42 FM
Mm... Men 49 var bättre och jag är tävlingsmänniska. :-)
Skrivet av: Monica datum: januari 2, 2004 12:56 EM
47 var ju bra Monica!
Dina hälsningar Jonas returneras. Kul att du tittade förbi och jag hoppas att du kanske hittar tillbax.
Annica
Skrivet av: Annica datum: januari 1, 2004 05:06 EM
Asch! 47 rätt. Missade barnprogrammen, har noll koll på dem! Å så ett par sportfrågor samt en minister blev fel. Attans...
Skrivet av: Monica datum: januari 1, 2004 03:39 EM
Hej Annica..
Jag snubblade in på din sida av en ren händelse;)
Blev så glad när jag läste dina tankar om livet=)
Det är så skönt å veta att det finns sådana som du!
Hoppas du får ett bra år!
Hälsningar Jonas& 4 mån gammla Rottis Nikita som & bor i skogen på Is vägar som man inte vet hur det ska sluta=)
Skrivet av: jonas datum: januari 1, 2004 12:13 EM