« Blogga om jobbet? | Startsidan | Bloggtreklöver 127 »

10 september 2007

Hela världen rasade idag.....

Personlig, men inte privat.
Men ibland är det en svår gränsdragning.

Jag tycker att jag nu fått min beskärda del av eländes elände. Margareta sa när jag var ung att jag var som ett bowlingklot, vad som än hände (och hände saker gjorde det á la masse - jag har inte levt något tråkigt liv när jag var ung) så reste jag mig upp fit to fight. Men det var när jag var ung. Jag vet inte om jag har samma fighting spririt numera, kroppen börjar bli gammal även om jag till psyket definitivt inte är någon gammal tant på 54 år.

Jag har haft i flera månader ett damoklessvärd hängande över huvudet gällande en ekonomisk konflikt, pengar jag inte har. Rabiessprutorna är inte roliga de heller. En bihåleinflammation som inte ger med sig. Jag rasar i vikt och har ingen aptit. Bara det borde räcka och mer därtill. Men nej, så verkar inte vara fallet. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Just nu känner jag mig bara tom. Ledsen. Förvirrad. Frågandes varför just jag?

I dag fick jag besked via telefon om att jag har en i princip obotlig sjukdom (ofta blir den kronisk och slutar med cancer i ett visst organ - som i sig är svårt att transplantera), enligt alla googlingar jag gjort är inte framtiden speciellt ljus. Hur länge har jag haft den sjukdomen? Varför har ingen diagnostiserat den tidigare? Eller har jag tur att den inte härjat allt för länge i min kropp, men sådan tur har jag inte - jag verkar inte ha flyt i livet just nu.

Kanske min dotter ändå får ta del av min väl tilltagna livförsäkring? Det missunnar jag inte henne, men själv skulle jag nog vilja leva tills den förfaller vid 67 års ålder. Tveksamt huruvida detta kommer att bli verklighet nu. I morgon ska jag få information om sjukdomen av läkaren. De ringde i morse, men då ville de inte säga vad det gällde. Men nu när de ringde i eftermiddags och ändrade tid pressade jag dem på vad det var frågan om. Egentligen. Svaret chockade mig.

Nu är jag i alla fall lite förberedd och kan ställa lite frågor om vad som kommer att hända mig i framtiden. Det kan ju vara intressant - minst sagt.

// Annica Tiger

Annica Tiger september 10, 2007 05:30 EM

Kommentarer

Tråkigt att läsa att du är sjuk. Hoppas du mår så bra som du kan.

Jag jobbar med projektledning av hemsidor och en del kodning ibland och vet att behöver jag hjälp i hur jag kodar så är det på din sida jag ska leta. Du är till stor hjälp!

Skrivet av: Caroline datum: november 23, 2007 11:52 FM

Tack Bosse (och er andra). Just nu är jag ganska sänkt och mår inte speciellt bra, varken fysiskt eller psykiskt. Men jag hoppas att jag snart får tillbaka livslusten och kan acceptera sjukdomen och det som komma skall, oavsett vad nu framtiden har i sitt sköte.

Annica

Skrivet av: Annica Tiger datum: september 18, 2007 06:22 EM

Hej, Annika!

Vi har inte träffats så ofta, men en och annan trevlig stund har vi haft. Hoppas få träffa dig många fler gånger om det så må vara bloggträff eller fler piloter.

Du har många vänner IRL och URL. Du har lärt många av oss html och kanske lite hyfs också emellanåt. Nu är det kanske din tid att få tillbaks lite av oss. Payback time!

Vi finns här om du behöver oss.

/Bosse.

Skrivet av: BGAN datum: september 18, 2007 06:00 EM

Nej, vad orolig jag blir när jag läser det här. Det var ett tag sedan jag tittade in men tänkte på dig idag och klickade mig in till det här sorgliga inlägget. Måtte det bli många fler inlägg här under många år framåt. Håller tummarna och tänker på dig. Ta hand om dig!

Skrivet av: Susanne datum: september 14, 2007 11:19 EM

Hittade omtankar till dig på Alter Egos blogg.Hoppas du hittar fighting spirit snart igen, med rätt att dippa.

Värme

Skrivet av: Vb datum: september 14, 2007 08:16 EM

Tänker på dig och hoppas du kan hitta kraft att ta dig igenom det här med hoppet och livslusten i behåll. Du är ju en Tiger...

Varm kram till dig.

Skrivet av: Ann-Catrin Brockman datum: september 13, 2007 10:47 EM

Tack för alla uppmuntrande ord. Det känns som de behövs, jag är inte på topp just nu. Jag ska försöka ta till mig dem.

Annica

Skrivet av: Annica Tiger datum: september 13, 2007 03:39 EM

Vill ge dig en styrkekram....

Skrivet av: Gunilla datum: september 13, 2007 02:11 EM

Viljan kan försätta berg - du har den viljan!

Skrivet av: Britt datum: september 13, 2007 01:22 EM

Usch för googlingar... inte bra att göra om sjukdomar! Men jag vet, man kan inte låta bli. Kom bara ihåg en sak: De som blir friska från "obotliga" sjukdomar kommer ofta inte med i statistiken utan "försvinner" bara ut i tomma intet (de söker inte upp läkaren mer). Därför kan mycket statistik se dystrare ut än vad den kanske borde vara egentligen...

Hoppas att du kommer att må så bra som det bara går och att du får vettiga läkare som kan lyssna och känna empati.

Skrivet av: crrly datum: september 12, 2007 10:53 EM

Sänder många varma tankar till dig!

Skrivet av: Pumita datum: september 12, 2007 10:29 EM

Jag är verkligen ledsen för din skull. Och för din familjs skull. Hoppas det inte är så illa som det verkar i nuläget! Kram och styrka till dig!

Skrivet av: Tonårsmorsa datum: september 12, 2007 09:59 EM

Annica: Skit också...

Varje sekund, varje ögonblick är en oändlighet...vet hur det där känns...men ljuset är det som värmer och tiden är för kort för att man ska gräva ner sig...njut och ta tillvara...oavsett...

Alla ljusa stunder som fanns och som ännu finns...och de som kommer...

Skrivet av: Bengt datum: september 12, 2007 09:53 EM

Jag blir alldeles förskräckt när jag läser vad du skriver, finner inga ord som passar sig.

Nu är vi visserligen inga nära vänner, snarare ytliga bekanta. Men jag vill ändå att du ska veta att om du känner för att prata av dig ( om vad som helst ) så finns jag till hands när som helst.

Skrivet av: Alter Ego datum: september 12, 2007 12:25 EM

Kram Annica, jag tänker på dig!

Skrivet av: sara datum: september 12, 2007 12:12 EM

Kram Annica.
Du har mejl.

Skrivet av: SANDRA datum: september 12, 2007 11:14 FM

Mina tankar.

Skrivet av: Niclas datum: september 12, 2007 10:49 FM

Annica,

Tänker på dig i detta och håller tummarna för att det inte är så allvarligt som det låter. Ja, du har ju själv följt det jag gått igenom tidigare. Att få en diagnos av den här sorten är omtumlande och inget man önskar ens sin värsta fiende.

Du har många som stöttar dig via bloggen och även om vi bara är "bekanta" så hoppas jag att du säger till om där finns något vi, eller åtminstone jag, kan göra för dig.

Stora kramar!

Skrivet av: Robin datum: september 12, 2007 01:46 FM

Vill bjuda på en liten stund
http://bloggarna.se/webedit/ace/t/t.html
Vänligen Kjell Albert Sjöström / Bloggaren KAS

Skrivet av: KAS datum: september 11, 2007 07:08 EM

Bollebygdsbo - ja, döden känns absolut närmare. För dig förstår jag att det helt klart är så - bokstavligt talat. Hoppas att du får många år till.

För egen del finns risken att det slutar i cancer i ett visst organ som inte går att transplantera vad jag vet, cancer eller kollaps av organet helt enkelt - det slutar att fungera.

AnnA - tack, men en främling kan du knappast vara om du följt med på resans gång så länge?

Tack alla andra för omtanken.

Dagens läkarbesök gav inget. Djävla skitläkare. Jag hade inte behövt åka dit överhuvudtaget, det hade kunnat avklaras per telefon - det lilla hon hade att säga förutom att be besked, vilket jag redan klämt ur dem, var inget jag hade någon nytta av. Jag fick inte ens information om hur "farlig" jag är ur smittskyddssynpunkt. För att inga spekulationer ska uppstå - det är inte HIV eller AIDS det handlar om.

Jag frågade henne om det inte vore klädsamt att på studs ta reda på om viruset var aktivt eller inte, ja - kanske det sa hon och jag tvingade faktiskt dem att ta dessa prover.

Det är bråttom. Jag vill veta. Jag vill inte vänta på att få en tid via en remiss, väntetiderna vet man ju hur det är med dem. Jag är orolig. Jag vill ha besked. Finns det risk för nära och kära? Jag vill ha besked - Ja eller Nej.

De remitterar mig däremot till experter som kanske kan ge mig lite kött på benen och kunna ställa en diagnos i vilken fas jag befinner mig i och om det är akut (då blir det behandling har jag förstått á la masse - då kommer fem rabiessprutor att vara rena rama barnleken) eller om jag kan leva med att bara ha antikroppar i blodet och leva så bra som möjligt, så länge som möjligt - innan sjukdomen tar ut sin rätt.

Skrivet av: Annica Tiger datum: september 11, 2007 05:26 EM

Skickar dig också en stor kram.

Tycker att en läkare aldrig ska säga att en sjukdom är obotlig, bättre att informera om att han eller hon inte känner till någon effektiv behandlingsmetod.

Skrivet av: Hannelore datum: september 11, 2007 04:26 EM

Annica,

Jag har följt dig i säkert 10 år, men aldrig kommenterat. Allt från dagbok, html skola och reload. Du skriver så fint och träffsäkert om livet i både stort och smått.
Har en liten aning om vad du genomlever. Har själv inga äldre levande kvinnliga släktingar, förutom min 2 år äldre syster. Trots att jag är en främling ville jag skicka en omtanke. Kram!

Skrivet av: AnnA datum: september 11, 2007 04:18 EM

Jag kan till viss del sätta mig in i din känsla och tankar.
När jag fick mitt cancerbesked kom döden så nära.
Jag ville inte lämna mina kära på länge, länge ännu.

Nu är det 5 år sedan och jag lever, men livet är annorlunda. I vissa fall bättre, i andra fall inte så bra som förr.

Jag hoppas att beskedet från läkaren idag blir åt det positiva hållet.
Att du ska få flera år till att leva.

Skrivet av: Bollebygdsbo datum: september 11, 2007 02:07 EM

Nej men oh... blir alldeles kall av oro! Vet inte vad jag ska skriva... men jag tänker på dig!
Många, många kramar,
Carra

Skrivet av: carra datum: september 11, 2007 01:01 EM

Jag hoppas verkligen att du får vara med ett bra tag till... blir lite småchockad av det du skriver.... tänker på dig och skickar dig en varm kram!

Skrivet av: Jerry datum: september 11, 2007 12:20 EM

Tack för alla omtankar. Jag hoppas att dagens läkarbesök kommer att ge svar på alla frågor jag har om framtiden och hur jag ska hantera detta. Just nu är jag fortfarande mer eller mindre i någon form av chocktillstånd - det har inte sjunkit in riktigt än och känns fortfarande overkligt. Detta händer inte mig.....men tyvärr är det bara att bita i det sura äpplet.

Annica

Skrivet av: Annica Tiger datum: september 11, 2007 05:47 FM

Jag kan inte sätta ord på vad jag egentligen vill säga, men jag hoppas det dröjer många, många år än innan det blir allt för allvarligt. *kram*

Skrivet av: Snigel datum: september 10, 2007 10:56 EM

Ord - ja inte vet jag. Jag tänker iaf på dig och hoppas innerligt att det skall gå att skynda långsamt och rent av bromsa vad det nu är som sker hos dig.

Omtankar från hela församlingen här.

(((Kramar om)))

Skrivet av: Carina datum: september 10, 2007 10:48 EM

Annika:
Jag hoppas innerligt att det inte är så illa som du ser det just nu. Det finns obotliga sjukdomar som man kan leva ganska bra med, och många år. Jag håller tummarna för att det handlar om en sådan sjukdom trots alls och
även jag skickar dig en riktigt stor kram.

Skrivet av: Kerstin datum: september 10, 2007 10:26 EM

Tänker på dig, hoppas du hittar ett sätt att hantera det hela och att du får en bra läkarkontakt. Kram!

Skrivet av: anna datum: september 10, 2007 10:14 EM

Jag hoppas att det ändå är något som du kan förlika dig med att leva med.

Stor kram! Något mer kommer jag inte på....

Åsa

Skrivet av: Åsa datum: september 10, 2007 09:30 EM

De allra varmaste omtankar till dig. <3

Skrivet av: Susanne F datum: september 10, 2007 06:13 EM

Kära du, jag känner med dig och önskar dig all lycka till i det samtal du skall ha med läkaren. Jag ska tänka på dig och hoppas att beskedet inte är så illa som du säkert just nu är rädd för.
Bra att du har fått tid att tänka över frågorna som du vill ställa. Ge dig inte förrän du fått svar på allt du vill veta (men jag har en stark känsla av att det rådet är onödigt).

Skrivet av: Brittis datum: september 10, 2007 06:07 EM

Nämen stackare!! Hoppas det ... ja .. om det är kroniskt är väl inte "krya på dig" rätt grej att skriva. Men .. ja. Må så gott det bara går.

Skrivet av: Johnny datum: september 10, 2007 05:41 EM