Annica Tigers Blog

Ja, anlita inte Google Maps iallafall, då kan det bli blött (kolla mitt senaste inlägg...) :)

Haha så jag känner igen mig. AVSKYR verkligen att köra i Sthlm, Uppsala med förresten.. Spelar ingen roll om jag varit på platsen ifråga tio gånger förr, jag kör fel i allafall.
Skönt att höra man inte är ensam! :-)

Gester - när jag går frågar jag om vägen om jag hamnat fel, men i en bil på Huddingevägen/tunnelsystemet är det svårt att stanna och fråga någon. Det är ju stora vägar huller om buller och det gäller att ta snabba beslut åt vilket håll man tror att man ska svänga :). På en liten lokalväg och om jag såg någon då skulle jag givetvis stanna och fråga då också.

Annica

*skratt* ja, hur det nu förhåller sig med den saken. Lokalsinne, menar jag. Vi får väl konstatera att vi är olika dåliga på den saken.

Kram till er alla

Men du frågade väl om vägen?
Visserligen lider min fru av lite dåligt lokalsinne också. Men till skillnad från oss män kan hon fråga om vägen i all a fall, vilket vi män av någon oförklarlig anledning vägrar göra.

OK Annica:
Vill du absolut ha dåligt lokalsinne så ska jag förstås inte propsa på att du inte har det - fast jag tror dig inte :-).

Det stämmer att övning ger färdighet. Åker man en sträcka ett antal gånger så lär man sig den. Men jag har nog en längre inlärningströskel. Jag uppfattar det som om jag har ett dåligt lokalsinne, jag har exempelvis svårt att skilja på höger och vänster. Har jag bara åkt en sträcka en gång är jag fortfarande osäker på hur jag ska åka tillbaka, då jag inte kan lokalisera mig rakt av vad jag är, vart jag har åkt och hur jag ska åka för att komma tillbaka till utgångspunkten. Tur att det finns kartor. Men bättre dåligt lokalsinne än dåligt ölsinne :-).

I skogen har jag gått vilse ett par gånger när jag var ute med hundarna. En gång rejält, den dagen blev det en riktig långpromenad.

Annica

Annica:
Jag tror inte ett dugg på att du har dåligt lokalsinne, inte heller på undersökningar som påstår att vi kvinnor har sämre sådant än män. Lokalsinne är en fråga om övning för det första, för det andra så är det nästan omöjligt att orientera med hjälp av ett sådant i stora städer, där trafikleder snirklar runt och där enkelriktningar och filer som leder en fel är det vanliga. Det hjälper inte med gott lokalsinne om filen man råkade välja leder åt fel håll och det inte går att byta fill förrän det är för sent.

För det tredje har man visat att taxischaufförer i London har viss delar av hjärnan, den där lokalsinnet sitter, mer välutvecklad än andra människor har, alltså träning ger färdighet. Detsamma gäller för musiker. Våra verksamheter påverkar hjärnan helt enkelt.

För det fjärde läste vi nyligen i DN om test som visade att inför svåra matematikprov klarade sig kvinnliga studenter sämre än de manliga. Men när man före provet talade om för dem som testades, att kvinnor brukar klara proven lika bra som män, så gjorde de också det. Alltså - förväntningarna är det viktiga här och säg den kvinna som inte fått lära sig att kvinnor har dåligt lokalsinne?

För det fjärde: Jag har sysslat med hundträning i många år, också verkat som spårinstruktör på spårkurser. Där skickar man ut folk att gå ut spår i vilt främmande skogsområden. Det är nästan regel att kvinnorna talar om att det där kommer de inte att klara för de har ju sååååå dåligt lokalsinne. Jag har alltid talat om för dem att det där tror de bara för att de hört det så många gånger - och under mina 20 år inom den här verksamheten har jag bara träffat på en enda person som gått vilse i skogen - och det var en man :-)!

*S* Välkkommen i gänget. Det visar bara att du är kvinna. Studier visar att kvinnor har sämre rumsuppfattning. Det innefattar - så vitt jag förstår - även stadskartan.
Själv har jag ingen aning om åt vilket håll jag ska gå när jag går ut ur en affär jag nyss gått in i. Trots att jag ansträngt mig att komma ihåg om jag gick åt vänster eller höger när jag gick in.

Välkommen till klubben för dåligt lokalsinne. Du är INTE ensam! ;)

Hälsar tillbaka, en korrigering bara HTML-guiden startade jag 1996 men min dagbok först 1997.

Lycka till med studierna.

Annica

Hej, hej!

Vi är en hel klass som just nu är inne på din blogg och kikar. Vi har en lektion om nya medier och vår lärare Tom Andersson berättar att du började blogga redan 1996. Vi förstår att du är en legend.

Hoppas bloggtorkan avtar!

Vänliga hälsningar,
klassen Strategisk information och pr, Berghs School of Communication
genom Johanna