Annica Tigers Blog

Tyckte också det kändes en aningens tveksamt och trist att se flickan på löpet, med bild och namn.
Frågan, om det var bra eller dåligt att gå ut på det sättet, har diskuterats rätt flitigt av många. Vissa anser att det var positivt och rätt eftersom flickan inte ska finna sig i att vara ett sk. "offer". Genom att gå ut på det viset skulle hon då fått någon slags upprättelse. Också att hennes version av vad som hänt skulle lysas upp mer, eftersom det är lätt att rykten och sagor som inte stämmer med verkligheten kan uppstå.

Visst kan jag förstå det tänket, men hursomhelst anser jag att det var alldeles för tidigt att gå ut med bild och namn. Det gjordes bara ett par dagar efter det fruktansvärda som hänt. Självklart var både hon och hennes familj i chock. Att pressen utnyttjar det finner jag vidrigt. Jag hade inte brytt mig om man valt att göra denhär intervjun i framtiden, när lite tid gått och om det känts rätt. Man kan omöjligt förstå vilka konsekvenser det kan få, särskilt inte som 13 åring (i chocktillstånd).. Det hade räckt med att hon föralltid kommer få leva med det som hänt. Det hade räckt med att hälften av folket ,där hon bor, vetat vilka det var det gällde och gett henne blickar (sånt sprider sig snabbt). Nu vet _alla_.
Frågan är om DET (att alla vet) får henne att må bättre...

Jag är också övertygad om att flickan, och för den delen hela familjen, befinner sig i ett trauma. Det måste i såna här lägen vara medias ansvar att ta avstånd från såna här publiceringar. Den glidning som har skett av etiken inom ffa kvällspressen på senare år är djupt beklaglig. Hoppas att en allmän opinion kan vända trenden och att vi slutar att köpa lösnummer i ökad omfattning när den här typen av publiceringar sker. Det är vårt vapen.