« Pyramidspel och kedjebrev | Startsidan | Bloggforum 3 »
27 oktober 2005
Är vi katastroftrötta?
Har vi svenskar blivit katastroftrötta eller är sanningen den att vi bara orkar engagera oss om svenskar finns med i bilden?
Tsunami-katastrofen gav ett stort gensvar i alla insamlingsbössor. Det fullkomligt rasslade in pengar, likt en lavin. Röda korset fick fick sätta stopp, de kunde inte hantera mer pengar.
Nu efter katastrofen i Pakistan verkar plånböckerna inte vara vidöppna. Pengarna trillar in som ett stilla duggregn, om ens det. Men jordbävningen i Pakistan och områdena runt omkring är en stor katastrof.
Snart kommer vintern. I Pakistan är tre miljoner människor hemlösa. I isolerade byar riskerar tusentals att frysa ihjäl. Om ingen hjälp når fram beräknas 2.000 människor dö varje dag, av kyla, svält och brist på vatten.
Var är alla stödgalor nu?
Har jag missat någon?
Du kan bidra ändå på en gång.
Röda korset
SMS:a
Akut till 72 105
50 kronor dras från teleräkningen
I morgon drar Röda korset igång en blixtinsamling, stöd den.
Rädda barnen har en insamling för katastrofer.
// Annica Tiger
Annica Tiger oktober 27, 2005 06:34 EM
Kommentarer
Lutherhjälpen samlar också in pengar till Pakistan. Man kan skänka pengar direkt via webben: http://lutherhjalpen.svenskakyrkan.se/index.asp
Skrivet av: Babs datum: november 2, 2005 11:56 FM
Jag la inte ett öre i Rödakorsbössan jag möttes av vid Fridhemsplan. -Jag har redan lagt rätt mycket, sa jag. Kände att hon som samlade in trodde att jag ljög.
Jag langade in storsedeln för nån vecka sen eller mer, och pengarna drogs direkt från kontot. Det tycker jag andra ska göra också. Nu medetsamma! Lönen har kommit för många, så det är ett bra läge.
Skrivet av: coolamorsan datum: oktober 28, 2005 07:14 EM
Klart det beror på att inte lika många svenskar är drabbade. Naturkatastrofer eller inte. Det finns konstant stora hjälpbehov jorden runt som vi inte ens nästan engagerar oss i. Men så fort en större mängd svenskar drabbas så vänder vi upp och ner på spargrisarna för att hjälpa till.
Om någon anhörig eller anhörigs anhörig är drabbad engagerar vi oss helt enkelt mer.
Man kan tycka det är tragiskt, men vi funkar ju så och det är kanske inte så konstigt egentligen.
Skrivet av: Eva datum: oktober 28, 2005 11:25 FM
Personligen gav jag inte ett öre till en början eftersom alla rapporter gick på temat "Hjälpen når inte fram!" och handlade om militärer som inte släppte in hjälparbetarna, avskurna kommunikationsleder och obefintlig organisation. Varför ska jag mata in pengar som går åt till att avlöna hjälparbetare som sitter i Karachi och väntar på att få tillstånd att bege sig till hjälpområdet?
Jag öppnade plånboken den här veckan när jag fick ett tiggarbrev från Röda korset, men jag tror personligen att det är tvivel på att hjälpen når fram som är den stora skillnaden mot tsunamikatastrofen. I alla fall var det det för mig. Men det är klart att jag även berördes mer av att se en god vän förlora sin lillasyster i Khao Lak än av att läsa i tidningen om dödsoffer i Pakistan.
Skrivet av: Johan A datum: oktober 28, 2005 10:03 FM
Jag bloggade i samma ämne för en vecka sedan och tror tyvärr att vi inte reagerar på samma sätt när antalet darbbade svenskar är få.
http://kjellbergsweden.typepad.com/fredric/2005/10/svenskars_std_t.html
Skrivet av: Fredric datum: oktober 28, 2005 09:16 FM
Tyvärr har du nog rätt Patrick. Men jag hoppas att Röda Korset kan få fler att engagera sig.
Annica
Skrivet av: Annica Tiger datum: oktober 28, 2005 04:46 FM
"Har vi svenskar blivit katastroftrötta eller är sanningen den att vi bara orkar engagera oss om svenskar finns med i bilden?"
Jag gissar tyvärr på det senare. När det kommer till kritan är alla vackra ord om människors lika värde etc just bara vackra ord för många, inte något som styr ens eget handlande i någon större omfattning. Visst, det är klart att fattigdomen ska utrotas, men först efter att jag har köpt en ny platt-tv och kameramobil typ...
Skrivet av: Patrick datum: oktober 28, 2005 12:26 FM