« Sponsorerna vill se svettiga, snygga tjejer | Startsidan | Bloggtreklöver 60 »
18 juni 2005
För fet för ett fuck?
För fet för ett fuck?
Svullo var nog inte helt fel ute.
Detta blir ett långt blogginlägg. Den som orkar läs det gärna, ni andra som får krupp om en bloggtext innehåller mer än fyra rader text och tre länkar kan klicka här eller här eller här eller här..... :)
Längst ned har jag lagt in två dagsanteckningar från år 2001 då jag skrev i den gamla Reloaden. Det kan ju vara intressant som en jämförelse till det jag tänker skriva nu och kanske en smakbit för er som inte läste min Reload, den var bitvis lite vassare i eggen än min blog. Tigern är inte tam, men klorna är inte vässade längre.
Förbjud feta kvinnor att ha tajta kläder tyckte Liz Hurley och det skrev jag om i går. Feta män då? Skämt åsido. Texten om att fotbollsdamerna tangerar även detta.
Vi ser alla olika ut. Våra kroppar är olika. Vi fungerar alla olika. En del har uppnäsa. En del har krumma ben. En del haltar. En del har handikapp, som ändå gör att de kan leva ett fullödigt liv och för andra handikappade är det tvärtom, deras vardag är en ständig kamp. En del är undernärda (osunt magra som kan bero på anorexi eller helt enkelt för lite eller fel kost) En del har en övervikt som måste vara jobbigt för kroppen att bära på. Det kan min tanke vara ibland när jag ser en gravt överviktig person. Den personen som bär på sagda kroppen å andra sidan kanske tycker jag pratar gallimatias, utan trivs med som kropp och sig själv.
Det jag menar är att vi kan inte och bör inte döma människor efter utseendet, hur vi är och hur vi fungerar.
Fetma har blivit ett laddat ord. Nuförtiden anses det nästan som något fult att ha några extra kilon runt magen, eller vad de nu har satt sig. Överviktiga ska väl inte behöva gå och gömma sina former under tältliknande kreationer? Nej, ha på er vad ni vill ha och trivs med, skit i vad andra tycker.
Vi är olika, en del kan sätta i sig vad som helst utan att gå upp ett gram och andra behöver bara titta på en tårtbit för att gå upp (den kategorin tillhör jag). En del får övervikt på grund av sjukdom och en del som biverkningar av mediciner de måste ta. En del äter för att döva smärta, se ätstörningar lite längre ned. Det är jämförbart med när unga människor skär sig med rakblad, döva en inre smärta med en yttre smärta – om så bara tillfälligt.
Tidningarna är fulla av gå ned i vikt-tips, testa nya diet-tips och samtidigt om man vänder på bladet kan ett recept på en kaloribomb i form av en mandelpaj visas i bild och med beskrivning hur den ska tillagas. Det blir lite motsägelsefullt.
Vackra (ofta retuscherade) kvinnor visas upp på var och varannan sida i tidningarna. Ta Liz Hurley som exempel. Skulle du möta henne på Coop Forum osminkad, iförd vanlig klädsel och ostylad skulle du säkert inte ens lägga märke till henne. Jag tycker att hennes uttalande jag skrev om i går är korkat, speciellt när det kommer från en "kändis", som många ser upp till. Hur många fans sårade hon med sitt snack om att feta inte ska ha tajta kläder?
Dokusåporna väljer och vrakar efter utseende och sexighet hos dem som vill delta. Nu är jag inte rätt kvinna att skriva om dokusåpor eftersom jag inte ser dem. Hur många överviktiga och osminkade kvinnor finns det med där? Hur är det med männen? De har ju också börjat haka det där med styling och shaping - och allt vad det nu heter.
Alla som inte är stöpta efter den "vedertagna normen" om hur man ska se ut, ska de gå och dra något gammalt över sig? Ska de ha en ständig ångest? Duger jag? Är jag för fet? Är jag ful? Tycker ingen om mig? Kommer jag aldrig hitta en partner?
Skönheten kommer inifrån. En gammal klyscha. Men det kanske inte är en intetsägande fras, ett nött slagord – utan verklighet. Det är betraktaren som avgör. Jag går aldrig efter utseendet på andra människor. Kan du ärligt säga detsamma?
Visst, det första intrycket (first impressions are usualy right) kan för många vara viktigt, några sekunder som fångar ens uppmärksamhet – men ofta räcker det inte långt. Det har jag lärt mig i alla fall.
För att ta det här med utseendet.
De flesta människor är normalviktiga.
En del är magra, av naturen eller så har de någon sjukdom som gör att de tacklar av. En del kan lida av Anorexia nervosa, som faktiskt finns dokumenterat ända sedan 1600-talet. De tror att de väger för mycket. Vad som utlöser Anorexia nervosa kan bero på flera orsaker. En normalviktig flicka kanske mobbas i skolan och kallas för fetto och till slut tror hon själv på att hon är för fet och börjar svälta sig för att gå ned i vikt. Trots att vikten minskar så känner sig de sig fortfarande tjocka. Anorexia nervosa kan även drabba unga flickor som har utsatts för övergrepp och inte vill bli kvinnor och försöker svälta bort både kroppskurvor, bröst och för att menstruationen ska upphöra. Det sistnämnda pratas det inte så ofta om.
Hetsätningsstörningar, ja – jag använder pluralis. Ofta nämns bara Bulimia nervosa (där man exempelvis kräks, laxerar och på allehanda sätt försöker få upp maten igen), men det finns en variant som kallas Binge eating disorder (BED) och ungefär 30% av alla svårt överviktiga lider av BED., läs om bägge hetsätningsstörningarna här eller här.
Detta var även en intressant artikel.
Ortorexi - när nyttigt blir sjukligt!
Det finns hjälp att få.
Specialistvård för ätstörningar
// Annica Tiger
Nedan, som sagt lite re-run på hur jag skrev
för fyra år sedan. Det är ett tag sedan.
Jag tar upp ungefär samma saker som ovan.
Lite mer klös känns det som.
Rätt eller fel?
12/2-01
För att återkoppla till gårdagens text. Jag vet inte om många tror att jag bara yrar när jag ibland orerar här om att vi inte är jämlika, trots att många hävdar att så visst är fallet. Jag har tidigare flera gånger nämnt det faktum att kvinnor får sämre vård vid hjärtinfarkter.
Igår på Rapport var exakt samma tema uppe på tapeten, dessutom nämdes att studierna på kvinnliga hjärtinfarktspatienter var undermåliga. Vi måste höja våra röster för att höras, den sången kunde vi höra under grupp 8:s aktiva tid.
Men även om våra röster höjs, årtionde efter årtionde, verkar inget hända. Varför? Kan det bero på att de flesta som sitter i den sits att de har makten och pengarna är män? Vad hjälper det att halva riksdagen består av kvinnor om de inte har reell makt?
Makten sitter inte där, utan den finns i styrelserummen - vad det nu än gäller - företag, forskning och *you name it*. De verkar sitta bakom ointagliga dörrar och ljudisolerade väggar, därav hörs väl inte skriken in?
Några andra företeelser som säkerligen redan skulle vara utredda och behandlingsbara för många år sedan, om de nu drabbat män i större grad, är olika former av ätstörningar, likt anorexia, bulimia nervosa samt Binge eating disorder (BED), den sistnämnda varianten av ätstörning är inte alls så känd av gemene man som de två andra övriga. Många av dem som har övervikt lider av BED, så det är inget att skämmas för. Däremot kanske det är lättare att göra något åt saken om förståelsen om mekanismerna bakom ökar.
Jag har mina egna teorier, helt ovetenskapliga givetvis, men jag kanske inte är helt fel ute? Jag, som förälder kan påverka genom att INTE lära barn att förknippa negativa, diffusa känslor med mat, som ledsamhet, ensamhet, rastlöshet, smärta och gråt. Om ett barn gråter och är ledset, stick då inte till det en skorpa som tröst. Om ett barn inget har att göra, aktivera det istället för att ge det något att äta. Det är lätt att i många situationer att *köpa sig lugn och ro* på så sätt.
Gör inte det!
Då kan det bli lätt för barnet som lite äldre att ta till tröstätning för att döva diverse känslor det inte kan hantera. Mat och ätande ska förknippas med positiva saker, samt givetvis för att överleva.
Äta bör man, annars dör man.
Äter gör man, ändå dör man.
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
11/2-01
Norrmän, norrman - de är ett djävla pack!
Hur gick den visan? Någon som minns den? Landsrasism skreks det då!
Norrmännen jagar val och skjuter varg.
Vi här i Sverige är juuuu sååååååå mycket bättre, NOT! Guillou är en man som man inte alltid vet vad man har,
men i denna fråga har han rätt.
Svenska Jägareförbundets ivrar för att vi ska beskatta den svensk-norska vargstammen, bestående av 70 till 100 djur. Förra året dödades cirka fem hundar av varg i Sverige och cirka 1 000 dödades i trafiken. Lägg till då det faktum att ungefär 100 jakthundar skjuts årligen av sin husse eller husses jaktkamrater. Slutsats! Gör en rejäl avskjutning av bilister och jägare istället. Öka vargstammen!
Vi är som sagt juuuu sååååååå mycket bättre i Sverige, det lilla jämställda landet i norr. Vi anses vara det land som kommit längst i jämställdhet. Nu har Sverige äntligen startat forskning (efter Viagrasuccén) angående frigiditet, det tas fram p-piller för män på löpande band och kvinnorelaterade sjukdomar står i fokus.
STOPP!!!!
Backa bandet!
Det där stämmer ju inte.
Då tar vi det från början...Nej, p-piller för män står inte på agendan. Det anses fortfarande till stor del vara kvinnans lott att fixa den biten. Kvinnan ska äta p-piller, vars biverkningar fortfarande inte är 100-procentigt utredda.
Lite manfall - ursäkta, kvinnofall i form av livslånga lidanden/dödsfall i blodpropp får man räkna med. Men samtidigt anses det nästan fult/planerande/slinkaktigt att kvinnan har kondomer i handväskan och dessutom vågar KRÄVA att de ska användas av en man, som suckande hävdar att det är som att käka kola med pappret på.
Vestibulit, det bränner som eld i underlivet, svider vid minsta lilla beröring och omöjliggör ett normalt liv. En kvinnosjukdom som det forskas ytterst lite om, trots att det förlamar livet för så många.
Jo, kors i taket - häromdagarna anslogs hela 400.000 kronor åt ett litet forskningsprojekt. Att ett stort sjukhus i Stockholm får neka minst 230 kvinnor om året som vill opereras är en skandal. De har bara resurser att operera 15 kvinnor om året. Men Viagra fortsätter att vara en säljsuccé, staten bidrar med 140 miljoner kronor i subventioner. Smaka på den siffran och jämför med 400.000 kronor.
För att inte tala om hur många miljoner, säg miljarder det kostade att ta fram ett medel som ska få picken att stå på männen. Inget ont om det, det kan vara ett svårt trauma att en av sina egna kroppsdelar inte lyder dig. Fråga den som är förlamad, de lär kunna svara på den frågan - fast för dem finns ingen dundermedicin.
Ingen forskning bedrivs angående frigiditet, vad jag vet. Det är kanske inte lika intressant. Sära på benen kan ju alla kvinnor göra, oavsett lust eller inte. Gravida kan de bli oxå trots sin frigiditet. Nej, nu är jag grinig :). Men är det inte förunderligt? Vi jämlika Sverige!
Annica Tiger juni 18, 2005 04:11 EM
Kommentarer
Svar igen till Mickey:
(Förlåt Annica att din blog omvandlas till ett diskussionsforum, men jag tror du hittade en nerv både hos de som tycker sig ha rätt att hacka på feta och hos oss som är rundare än tillåtet.)
Det var ju en massa fina anledningar, men jag ser fortfarande ingen förklaring till när det är OK eller befogat med en kommentar av slaget: "Du är ju fet!" . Min slutsats är att man säger sådant till någon av en enda anledning. För att förhäva sig själv på andras bekostnad. I skolan kallas sådant för mobbning!!!
Skulle jag ta mig rätten att häva ur mig en massa "fakta" och sanningar om människor omkring mig skulle jag snart kallas för te.x. rasist eller homofob. Om inte annat skulle väldigt snart inte ha några vänner kvar.
Faktum är att feta människor är dagens paria. Vi är nu den lägst stående gruppen i samhället och vem som helst har rätten att uttala sig om oss och vår hälsa. Vem som helst har rätt att gå fram till en fet person på stan och säga sådant som du tycker är helt ok, bara för att det fakta. Du får ursäkta mig, Mickey J Barczyk, men sådant är rena rama översittarfasoner.
Skrivet av: Gocka datum: juni 21, 2005 07:12 FM
Svar till Gocka,
Att vara född i ett annat land är ingen sjukdom så jämförelsen är dåligt när det gäller att påpeka för någon att han eller hon är en invandrare eller utlänning. Ändå är det inte fel att påpeka för en invandrare att han är just en invandrare och inte en utlänning om han/hon har tendens att blanda ihop orden.
Samma gäller ang handikapp, om man ser sin vän kisa med ögonen, höra dåligt etc, kan det vara bra att nämna att person verkarkar ha ett handikapp som kan/hon bör undersöka.
Skrivet av: Mickey J Barczyk datum: juni 20, 2005 02:47 EM
Nån från Hultsfred hade dragit i sig för mycket av underliga kemiska substanser och menade att allt är medias fel och använde argumentet att det var fint att vara fet för hundra år sen. Inget kan egentligen vara mer fel. Media speglar enbart en kulturs värderingar - media skapar inte. Så varför var det "fint" att vara fet för hundra år sedan men det är "fint" att vara smärt och vältränad idag? Enkelt - tillgången på mat. För hundra år sedan visade det på välstånd att kunna äta så mycket att man fick lovehandles. Den stora massan var relativt smärt och arbetet innebar att man höll sig i trim, liksom att man inte hade råd att äta fet mat.
Idag är det tvärtom. Idag visar fetma på "underklass" och en låg inkomst. Och innan ni svensk skriker om fördomar ber jag att få peka på olika sociologiska undersökningar som visar att det just är på detta sätt. Att ha råd att hålla sig i trim, och ha råd att inte äta onyttigt är idag ett tecken på välstånd.
Att detta skett handlar om utveckling och steg på behovstrappan - vi har inte behov av den mängd fett som man hade behov av för hundra år sedan. Vi har inte samma energibehov på grund av att vi inte arbetar med våra kroppar. Alltså får vi skapa sådana tillfällen, via träning och späkning. Det kostar dock pengar och tid - något som endast den med gott välstånd har möjlighet att lägga på sin kropp.
Skrivet av: N|. datum: juni 19, 2005 03:17 EM
Vill bara fråga Mickey J Barczyk som tycker:
"Att man säger till någon att någon är fet är väl ändå knappast att dömma någon, oftast är det ren fakta, no?"
om det är lika OK att säga att "du är ju inte svensk", eller "du är ju full av acne", eller "du är ju handikappad", til någon om det är ren fakta? Och om det är något som han tror tillför någon något.
En person som är fet behöver väl knappast upplysas om det? Vi vet nog om det ändå...
Skrivet av: Gocka datum: juni 19, 2005 06:08 FM
O för fet för ett fuck... vissa tänder på stora andra på små... känns ganska illegalt så länge man är nöjd med sitt eget inre / yttre.
Skrivet av: Henrik, den andre datum: juni 19, 2005 01:16 FM
Har man på sig en 5 storlekar för liten topp och får sedan konstiga blickar för att ens mage väller ut, tough luck.
Min mor är i Annicas ålder, och jobbar med kläder som yrke. Hon är inte trådsmal, men hon klär sig väldigt snyggt ändå. Hon skulle aldrig drömma om att dra på sig ett ormskinn osv, ja du / ni fattar va?!
Man ska göra det bästa utav situationen.
Skrivet av: Henrik, den andre datum: juni 19, 2005 01:11 FM
Håller med dig Annica, var och en ska få klä sig som han eller hon vill och trivs med, och vad vi tycker är snygga kläder är ju högst subjektivt.
Vad gäller att skönhet kommer inifrån så är det förvisso så. Har många gånger i mitt liv träffat människor som inte haft utseendet för sig, och som man inte tittat på två gånger i början, så har man lärt känna dem närmare i alla fall och pga inre kvaliteter som man upptäcker då, tycker man efter ett tag att de här människorna är rent vackra.
Men det är klart, ser man bara till skalen kanske man aldrig ser människors inre kvaliteter. Då missar man mycket i livet.
Skrivet av: Kerstin datum: juni 18, 2005 10:19 EM
Jag menade inte att vara kritisk till ditt inlägg som helhet utan bara till "För fet för ett fuck?
Svullo var nog inte helt fel ute."
Detta var det enda som jag läste. (sen svallade känslorna)
Många överviktiga har känt sig mycket nervärderade av den låten. Och varje gång som man ser texten svallar det till i åtminstånde mina känslor. Måste säga att påföljande mening puttar till känslorna i nån riktning. För övrigt måste jag säga att jag har nöje att läsa din blogg.
Du utgick från Svullos text, jag från Din. För mig som är en gammal yrkesskadad programmerare är det lättare att utgå från någons text.
Mycket vänliga hälsningar kjell.
Skrivet av: Kjell Sjöström datum: juni 18, 2005 09:34 EM
Ännu en gång blev jag lurad att läsa kommentarerna uppeifrån -- fattade nada *grrr*
AT, du skriver:
"Det jag menar är att vi kan inte och bör inte döma människor efter utseendet, hur vi är och hur vi fungerar."
Att man säger till någon att någon är fet är väl ändå knappast att dömma någon, oftast är det ren fakta, no?
Vet inte om du verkligen sett folk i storstäderna (stockholm, london, berlin etc) hur människor klär sig, jag måste hålla med vem det var nu som sa att "feta kvinnor borde inte böra tajta kläder". String som hänger på ryggen, för liten BH och en kort-kort som tyvärr hänger så pass långt ner att man ser könshåren är inget som varken jag, barn eller någon vuxen ska behöva se på stan.
Skrivet av: Mickey J Barczyk datum: juni 18, 2005 07:53 EM
Kjell, jag förstod faktiskt inte vad du menade?
"Det finns en bra regel som den som vill kan försöka följa. Prata enbart om dina egna lyten. Man blir inte en bättre människa genom att peka på andras brister även fast det är roligt att tillhöra mobbarna. Det är dessutom enkelt att skriva om man utgår ifrån en annans text."
Att skriva och informera om ätstörningar kan väl inte vara fel? Det är inte menat som att peka på andras brister utan mer för att få andra att förstå problematiken, brister är ett ord jag inte vill använda. Inte lyte heller.
Denna text är väl ingen mobbningstext. Har du verkligen läst igenom hela texten? Dessutom är det mina egna ord, mina tankar och funderingar. Ingen annans.
Annica
Skrivet av: Annica Tiger datum: juni 18, 2005 07:00 EM
Henrik, den andre, ett bra råd för somliga: "Är man inte nöjd med hur sin kropp ser ut; lägg om kosten, börja träna osv."
Men det funkar inte så enkelt för alla. Du knäpper inte bara med fingrarna och vips är all problematik med ätstörningar borta och kilona bara flyter av. Hur många drömmer inte om att vakna och att 80 kilo har bara försvunnit sin kos under natten?
"tighta jeans om du inte har kroppen för det - det ser inte bra ut" :) för vem. betraktaren? Personen som bär dem kanske stortrivs i dem.
Jag vet att det inte alls finns speciellt stort utbud av kläder för XXXXL. H&M har det inte. En butik finns vid Skanstull, men de har väldigt tantiga kläder. Trust me, jag har varit där och kikat.
Jag väger 62 (normalviktig) så jag kan gå till H&M. Men det kan inte alla andra.
Åsa skrev:
"Tror du att det är någon som inte känner till ätstörningsproblematiken idag?"
Det verkar inte vara så.
Annica
Skrivet av: Annica Tiger datum: juni 18, 2005 06:54 EM
Det finns en bra regel som den som vill kan försöka följa. Prata enbart om dina egna lyten. Man blir inte en bättre människa genom att peka på andras brister även fast det är roligt att tillhöra mobbarna. Det är dessutom enkelt att skriva om man utgår ifrån en annans text. Problemet är att detta är ett av människans sätt att skapa hierarkier och en av de saker som ligger bakom att människor med vissa egenskaper blir till ledare. Det är vanligt att om man petar lite på dessa människors garnityr slår dom ut som den giftigaste liljekonvalj om våren.
Skrivet av: Kjell Sjöström datum: juni 18, 2005 06:49 EM
Alla tycker inte likadant, men för guds skull; kläm inte in dig i tighta jeans om du inte har kroppen för det - det ser inte bra ut, då kläderna är gjorda för att bäras av en viss kroppstyp. Det finns snygga kläder - båda för "smala" såväl som "feta", det är en fråga om god smak.
Är man inte nöjd med hur sin kropp ser ut; lägg om kosten, börja träna osv.
Skrivet av: Henrik, den andre datum: juni 18, 2005 06:37 EM
Det är så dumt det här med utseende - det är bara media som styr allting. På 1800-talet var det "fint" att vara tjock.. idag ska man vara vältränad.... (tänk hur dessa muskelberg ser ut om 20 år)....
Media styra allt och det har gått lite för långt tycker jag... bloggarna är en bra start för att förändra samhället och mediastyrningen... men det behövs mer....
Hälsn från HULTSFRED just nu!
Skrivet av: Micke Joh datum: juni 18, 2005 05:47 EM
Jag försökte även få fram att fetma inte bara är ett kosmetiskt problem. Alla äter sig inte till sin övervikt, en del gör det pga ätstörningar som kan vara svårbehandlade. Övervikt kan även orsakas av sjukdomar/biverkningar av medicin.
För oss andra var detta ett gott råd:
"Att se ner på sig själv genom att t ex inte försöka att ge sin kropp vad den behöver i form av motion, kost, vila, stimulans är minst lika fel."
Annica
Skrivet av: Annica Tiger datum: juni 18, 2005 05:14 EM
Alla kulturer har sina skönhetsideal, men olika. Men hos t ex !Kung i Kalahari, där man lever i små grupper, är det oftast bara en flicka åt gången som är i puberteten. Alla männen prisar hennes skönhet så varje kvinna vet att just hon är vackrast. I vår kultur kan man snarast säga att det är rätt så tvärs om...
Det du påpekar om att inte lära barn att använda mat som tröst (annat än bröstet förstås) är viktigt.
Att tillämpa sina kunskaper om vad som är rätt sätt att äta är mycket svårt för de flesta. Maten är så mycket mer än bara födan..
Det stora problemet är att det finns så mycket mat som lurar kroppen. Vi frestas att äta sådant som aldrig borde passera över ett par läppar. Oftast har vi också vant oss vid att äta just sådant. Försök att i två veckor köpa och äta endast sådant som består av en enda ingrediens!
Skrivet av: Hans datum: juni 18, 2005 05:02 EM
Tror du att det är någon som inte känner till ätstörningsproblematiken idag?
Att äta fel, oavsett om man är normalviktig, överviktig eller underviktig är ett stort problem idag, som borde vara välkänt idag.
Frågan är vad vi ska göra åt det. Det serveras t ex fortfarande saft till maten i vissa skolor. Fika, glass och godis har för många barn och vuxna i det närmaste blivit ett mellanmål, trots att man idag vet att det ökar risken för sjukdomar och risk för övervikt framöver. Varför hjälper vi inte barnen att slippa t ex sockerberoende, när så många vuxna idag lider av det? Varför tar inte vuxna människor ansvar för att införa bättre vanor? Både hos sig själva och sina barn?
Övervikt är ju långt ifrån främst ett kosmetiskt problem, det är ett hälsoproblem som accelererar ordentligt.
Att se ner på människor är fel. Att se ner på sig själv genom att t ex inte försöka att ge sin kropp vad den behöver i form av motion, kost, vila, stimulans är minst lika fel.
Skrivet av: Åsa datum: juni 18, 2005 04:36 EM