Annica Tigers Blog

Nää faan, jag berättar.. :-)

På den tiden jag jobbade med ”Den Elektroniska Fotbojan” hade jag en klient (bojad) som var personlig vän till Monica.

En dag så drabbades han av stoor olycka för en person med boja. Han låste sig ute. Och är man inte inne den tid som står på schemat så avbryts bojan och man hamnar på kåken i stället.

Han blev förtvivlad och kuutade upp till sin vän Zetterlund och ringde mig därifrån alldeles förtvivlad. Vi kunde hjälpas åt att lösa problemet och allt blev frid och fröjd.

Några dagar senare träffades vi och jag var vederbörligen imponerad av hans bekantskapskrets. Jag talade om för honom att skinnet brukar krulla sig då jag hörde hennes röst.

Sedan frågade han mig om jag skulle jobba den kvällen, något som jag tror att han redan visste.

Vid 8-tiden så ringer en dam och säger på rullande värmländska: - Nå, krullar sig skinnet på dig nu då…? :-) :-) Hon var utomordentligt trevlig att prata i telefon med. Oxo..

Ett par dagar senare kom klienten upp på jobbet med en hälsning från henne där hon tackade för att jag hjälpte till att ordna upp situationen och bifogade en signerad samlingsskiva för att jag skulle kunna låta skinnet krulla sig när jag hade lust..

Jag var oxo uppbjuden dit på fika men jag tyckte inte att jag skulle utnyttja mitt jobb för att skaffa mig den sortens favörer..

Kul minne trots att jag aldrig träffade henne. Men jag har förståss sett henne live.

Jag har för mig att jag skrev en kommentar här, men jag håller kanske på att bli senil.. Ja, vi är nog många som har en “personlig” relation till MZ. Men Annicas kommentar om tidningarna stöttar jag helt och fullt. Tom bloggade om det.

Djävligt irriterande på ren svenska.

De skitar ner sina egna läsare, och jag TÅL det inte. :-(

Ja Chadie! Det ligger nog något i det. Många konstnärer inom alla gebit är nog "drabbade" på ett eller annat sätt.

Jag hade själv en liiite mer personlig relation till henne, funderade på om jag skulle blogga om det, men jag avstod. Det är inte heller ngt speciellt märkvärdigt, men det är rart.. :)

TV:s nyhetssändning 18.00 var mer korrekt, fem minuter med minnen från vad hon hunnit med under sin karriär. Men kvällsblaskorna......de vill bara sälja lösnummer.

Annica

Det jag själv noterat för första gången, är att hon var en klassisk skönhet. Oavsett ålder.

Rösten kommer alltid att finnas kvar även om hon själv inte längre finns.

Det känns som om jag tillhör fel generation. Monica var "som störst" årtiondet innan jag föddes, men jag har alltid gillat hennes sång. Och jag tyckte om Söderkåkar som barn.

Detta ville jag ha sagt i min dagbok, men eftersom jag har "paus" lämpade det sig att med tanke på temat låna lite utrymme här. ;)

Alla stora artister (nästan) har mörka sidor. Tror jag.
Jag tror att det är sådant som ger glöden att skapa på något sätt.
Men att försöka sälja tidningar på det, som om det var något konstigt. Usch.

förstår det..

känns lite som gameri när media gräver fram allt och inget..

värme och försiktiga kramar,
micha