« Kommer allt utlovat bistånd att betalas ut? | Startsidan | Nu har bloggandet blivit allmänt känt »

6 januari 2005

Vardag kontra helvetet på plats

Sverige och EU stod stilla i tre minuter hörde jag på nyheterna i går. Klockan 12.00 skulle det ha varit tre tysta minuter för att hedra de omkomna i katastrofen. Där jag befann mig var det bara en taxibil som körde in till vägrenen och en enda privatbilist som gjorde detsamma. Annars flöt allt på som vanligt. Folk promenerade som vanligt och jag kände inte alls igen mig i nyhetsrapporteringen senare på kvällen. Jo, jag stannade till och det var inga problem att ha dessa tre tysta minuter eftersom jag just då var ensam. Men den där högtidliga känslan kände jag först senare när jag kom hem och kunde se glimtar från Sverige och Europa, där det verkligen funkat. Men som sagt, hela Sverige och Europa stod inte still.

Det finns många tragiska historier, men en har jag speciellt fastnat för. Pigge, mannen som har upplevt det ingen ska behöva uppleva. Hela hans familj är borta. Som han har kämpat för att få de sina kremerade på plats. Vilka ohyggliga syner denna man måste ha på sina näthinnor i jakten bland döda och ruttnande lik efter sina anhöriga. Vad rör det sig inombords? Jag hoppas att när han väl kommer hem till Sverige att han får all den hjälp han behöver av nära och kära, samt av samhället.

// Annica Tiger

Annica Tiger januari 6, 2005 08:13 FM

Kommentarer

Fel är väl ingen som har sagt att han agerar (tvärtom förstår jag honom), men sådana påfrestningar går ingen obemärkt förbi det han har upplevt under dessa dagar. Må han få hjälp att bearbeta dem sedan.

Annica

Skrivet av: Annica Tiger datum: januari 7, 2005 04:59 FM

Ser inget fel i hur Pigge bearbetar sin sorg. All sorg ter sig olika och det finns inget 'fel' sätt att sörja. Aktiv (i att leta och begrava) och lugn sorg är också sorg.

(...men helst bör man unvika att typ supa ihjäl sig i en depphög, den sorgvarianten funkar inte)

Skrivet av: Åsk datum: januari 6, 2005 11:05 EM

Självklart kommer vi se sådana artiklar och inslag som Magnus beskriver. Om media lät bli skulle det närmast vara yrkesfel.

Vi har de medier som vi generellt kräver. Media har total koll på vad sina konsumenter vill ha.

Skrivet av: N|. datum: januari 6, 2005 03:51 EM

Visst säljer media och tjänar pengar på detta. Det går inte att läsa kvällstidningarna numera, de draaaaaaaarrrrrrrrr verkligen ut på allt.

Jag svarade på din blog nyss att jag tycker att folks givmildhet ska användas till Sudan och andra ställen som behöver bistånd. Säger bara de som nu bett folk sluta bidra att överskottet går vidare till dem tror jag faktiskt att folk fortsätter och bidra med pengar. Passa på medan grytan är varm. Insamlingar brukar annars sällan täcka behovet.

Annica

Skrivet av: Annica Tiger datum: januari 6, 2005 01:59 EM

För det första tror jag att offentlighet för en katastrof _kan_ vara till gagn för de som drabbats av den, och det är ju bara bra (att detta uppmärksammas i media bra för de drabbade alltså).

Exempel:
60 hembändande föräldralösa barn gav nog nyligen mera gåvor till Thailand och det var bra. Men det lär vara nästan 1000 föräldralösa barn varje år adopteras i Sverige. Ger det mycket gåvor till de allra fattigaste länder som normalt nästan inte får någonting? Nej är svaret som jag visst råkade ge redan i frågan. (Mer: Knappt 1000 barn omplaceras väl varje år där andra än deras biologiska föräldrar blir deras vårdnadshavare. Nykterismen kanske över tid "är värda" en boost liknande den i denna katastrof?)

Jag tror att media ser ett egenintresse i att få katastrofen att beröra oss. De säljer på det. Och om inte media, så journalister - och Public Service är nog likadana. Ponera att det finns en klass i Sverige där kanske ett par elever dött. Då kommer nog den att besökas och få "ge en bild" av situationen efter katastrofen istället för att man anger att exempelvis en klass av kanske 100 har en elev som dog i flodvågorna och hur det belastar skolkuratorerna att kanske en elev av 400 var i katastrofområdet.

Eller vad tror ni?

Skrivet av: Magnus Andersson datum: januari 6, 2005 01:43 EM

"Likaså är det tal om ny prostitution i Thailand nu, som bland annat du ägnat dig åt Annica" njae - det var inte prostitution jag ägnade mig åt när jag var där nere. Däremot har jag skrivit om den för på Patong beach förekom den i hela stan och på stranden. Unga thailändska flickor gick hand i hand med gubbar som säkert var 60 år äldre än dem.

Ja, jag åker ned i mars. Jag ska ha med mig extra stor reskassa och ska bara handla i småbutiker/stånd och äta på små restauranger, samt bo på ett litet hotell - samma som sist. Det är de som behöver ha turister nu. De stora hotellkedjorna och de stora turistbutikerna klarar sig nog.

Annica

Skrivet av: Annica Tiger datum: januari 6, 2005 01:39 EM

Det verkar som om kanske 1700, kanske 1500, kanske 1200 svenskar har omkommit i katastrofen. Vi vet ju ännu inte. En på mellan 5000 och 8000 personer död, således. Det är en katastrof, men samtidigt noterar jag att den troligen största hjälporganisationen går ut med ett tack och meddelar att de nu har pengar för ett mycket långt återuppbuggnadsarbete efter den akuta krisen och en annan stor hjälporganisation av etiska skäl inte längre tar emot pengar till denna katastrof. (Jag skrev om givande och skvalp kring det i media på min sista blogpost.)

Vidare har det visat sig att den som påstods bli bortrövad av en pedofil inte alls hade blivit det, utan misstanken berodde på att en man hjälp ett par andra barn att hitta sina föräldrar. Likaså är det tal om ny prostitution i Thailand nu, som bland annat du ägnat dig åt Annica och som jag kommenterade att SvD oetiskt profiterar med, en helt falsk bild - Thailands turister återvänder redan och det är bra, Annica, att du åker mner i mars. Det kommer flera att göra.

//Magnus

Skrivet av: Magnus Andersson datum: januari 6, 2005 01:27 EM

Ut måste den i alla fall.

En sådan tragisk omfattande sorg/trauma måste på något sätt bearbetas. Jag lider med honom. Hans reaktion lär komma när han kommer hem, till vardagen och då hoppas jag att han får hjälp att bearbeta sitt trauma.

Annica

Skrivet av: Annica Tiger datum: januari 6, 2005 01:24 EM

Jag tror att han kommer att behöva väldigt mycket hjälp. Jag reagerade på att han var så praktisk mitt i alltihop. Ett sätt att hantera det ofattbara. Men det såg inte ut som om han faktiskt har fattat. Han var liksom så lugn och samlad... Jag fick känslan av att han kommer att explodera sen. Det var riktigt otäckt. Men vad vet jag? Alla måste kanske inte gråta ut sin sorg?

Skrivet av: Monica datum: januari 6, 2005 12:02 EM