8 februari 2007
Nationella provet ute på nätet innan det skrevs
Det nationella provet för niondeklassarna har funnits ute på nätet. Hur många har fuskat och kollat frågorna och därmed kunna förbereda sig? Frågan är om provet inte borde ha skjutits upp och därmed blivit mer rättvist?
Hur är det med säkerheten runt provet. Den mänskliga faktorn har givetvis varit framme. Fel person har sett det och snabbt kunnat kopiera det och lägga ut det på nätet. Den person som inte bevakat provet som en hök ligger nog risigt till, fast det lär nog bli svårt att få reda på ”läckan”.
Att det är vanligt att nätet används för att snabbt hitta material till uppsatser och kanske rent av som källa för att kopiera av dem rakt av är känt sedan länge. Det är ett så pass allvarligt problem att det till och med finns en tjänst för att stävja detta, Urkund.
Tjänsten kostar dock och jag vet inte hur vanligt det är att skolor betalar för denna tjänst. Frågan är om alla lärare använder denna möjlighet även om de har möjlighet eller bara om de misstänker att det handlar om en ren kopia eller känner igen delar av den sedan tidigare?
Det finns hur många sajter som helst ute på nätet där uppsatser och annat som kan kopieras och användas fritt läggs ut. En som är väldigt populär är Mimers Brunn och den kan väl anses som någorlunda ”rumsren” numera, till skillnad mot förr i världen :-). Fast deras formulering om att de är emot att elever lämnar in färdiga uppsatser från Internet är lite motsägande mot, dels sajtens innehåll.
”Detta är en beklaglig barnsjukdom med Internet”. Detta citat är taget från en sida med information riktad direkt till lärare. Barnsjukdom? Tror de på Tomten också?
De har även vad de kallar DIP-sökning, där lärare kan söka efter strängar i allt material som finns på Mimers Brunn. Jag skulle dock rekommendera lärarna att använda denna metod på Google och någon eller några andra stora sökmotorer. De lär få ett bättre underlag då, med tanke på att det finns så många sajter och det dyker bara upp fler och fler hela tiden. Frågan är om Urkund hinner indexera allt?
// Annica Tiger
Censur eller inte? Jobb eller privatliv?
Nu är bloggandet och kombinationen med detta på tapeten igen. SR-medarbetare får inte blogga. Nu kanske det inte är vilken bloggare som helst frågan handlar om i detta fall, i alla fall är det ingen kattbloggare.
Han lägger ut al-Jaziras engelska nyhetssändningar på sin egen sajt och på Youtube - utan den arabiska kanalens medgivande - men också för att han har en blogg där han uttrycker politiska åsikter.
Det är inte förbjudet att ha personliga bloggar, men vart går gränsen? Vad händer om gränsen tangeras? Eller någon gång överskrids av misstag?
– Vi kan inte förbjuda samtliga SR-medarbetare att ha bloggar, men man har en skyldighet att vara opolitisk och uppfylla sina journalistiska åtaganden. Det man gör i offentligheten utanför Sveriges Radio får ju inte ha beröringspunkter med den roll man har på Sveriges Radio.
Det gäller alltså att hålla tungan rätt i mun eller rättare sagt bokstäverna rätt på tangentbordet. Detta är en problematik som vi kommer att få se mer av, i takt med att allt fler bloggar.
Andra bloggar om:
blog, blogg och blogga
// Annica Tiger
CINO4
I går skulle jag på mingel på Tekniska museet gällande sajten driftig.nu. Som vanligt var jag ute i god tid och barnet i mig tog sig tid att gå på CINO4. Det var mest skolungomar med medföljande lärare och föräldrar med sina barn - och så jag då som stack ut lite som ensam vuxen :-). Filmen var helt okey, roliga effekter men jag måste erkänna att biografen de har på Liseberg är minst lika bra.
Jag är inte så mycket för att mingla så det blev mest att jag satt med Marina, hennes väninna och Lotta. Att gå runt och småprata är inte min stil, inte när det gäller totalt främmande människor. Men det var intressant.
En lustig sak tänkte jag på, när det nu gällde en sajt för driftiga kvinnor (driftig.nu), teknikern var man och det var två män som ledde hela tillställningen från scen. Petitesser....men.... Jag kände gamla vibbar, det kändes inte nytt. Detta har kommit och gått förut.
// Annica Tiger