7 september 2004
Moment 22 i en Kafka-roman
Moment 22 i en Kafka-roman. En liten pojke på tre år kidnappades av sin far och fördes till Iran. Nu, efter 19 år, har han äntligen sluppit ur faderns hårda grepp och har kunnat återförenas med sin mor. Men Migrationsverket ger honom inte uppehållstillstånd. Ska modern förlora sitt barn igen? Hur resonerar de? Jag baxnade när jag hörde detta på ABC lokalnytt.
// Annica Tiger
Citeringsteknik i mail
Jag är nog lite skadad av att vara med på mailinglistor där de har stenhård koll på att medlemmarna använder rätt teknik när mail besvaras. Använder man inte vad som anses vara korrekt citeringsteknik i mail blir man ofta halshuggen jämns med fotknölarna. I alla fall grymtas och gnölas det lite, eller rättare sagt ganska mycket.
Så av gammal vana använder jag ofta denna citeringsteknik i privata mail. Jag vet att många föredrar att lägga sitt svar överst eller underst i ett mail. En del företag har den outtalade policyn att svaret alltid ska ligga överst och därefter följer hela texten i mailet man besvarar som en slags referens. Den varianten är bättre än att göra detsamma men lägga svaret längst ned. Det kan bli ett jäkla scrollande innan man kommer ned till svaret, vilket ju är det mest intressanta för den som sänt ett mail och vill läsa svaret.
Den teknik som jag använder och som förvånade en person i går är denna, som jag visar exempel på nedan. Jag trycker på Reply och går in och tar bort överflödig text (inte så att texten är oväsentlig, men kanske vissa partier inte behöver ligga med i mitt svar), lägger in mina svar under den text jag svarar på och den texten brukar ofta i mailklienten markeras med >.
---------------------------
Xxxx wrote::
> Jag tycker att det är rätt att göra så.
Jag tycker inte det, men jag förstår din tanke.
> Dessutom vill jag fråga dig en sak som jag undrat på länge.
> Du kan väl svara på frågan om du vill.
Nej, jag har ingen lust att utveckla det just nu.
Vi tar det lite senare.
Vi hörs!
mvh
Annica
---------------------------
Är det fler än jag som skriver privata mail och använder samma regler där som för mailinglistor? Eller är jag totalindoktrinerad av petiga listmarodörer :).
// Annica Tiger
Annica Tiger 10:41 FM | Google
Putin måste ta sitt ansvar
Omvärlden har tidigare haft en ganska passiv syn på det långvariga kriget och oroligheterna i Tjetjenien de senaste åren. Kraven på att Ryssland och president Putin en gång för alla avslutar kriget kommer att växa efter massakern i Beslan.
Tyvärr måste jag nog hålla med DN:s analys i denna fråga. Genom att kallblodigt och bestialiskt mörda så många barn som möjligt har terroristerna i Beslan uppnått sina syften - uppmärksamhet på problematiken i Tjetjenien.
Putin vill inte förhandla med terrorister. Här kommer han att få stöd från bland annat USA. Men frågan är om inte det ryska folket börjar bli trött på Putins oförmåga att lösa denna problematik, som hitintills kanske har ansetts vara en inrikespolitisk fråga i omvärldens ögon eller i alla fall har Putin hävdat att så är fallet.
Men Putin har ett lika stort ansvar i denna fråga, som faktiskt inte längre är en intern fråga för Ryssland, likt sina föregångare som exempelvis Jeltsin. De drivs av samma drivkrafter som USA gör i sin utrikespolitik. Olja. Tjetjenien har ett strategiskt läge genom sina rörledningar för olja och naturgas från Kaspiska havet till europeiska Ryssland.
Det finns en lång blodig historia av terror, även från statsmaktens sida. Tjetjenien är en islamisk delrepublik i Ryssland, en av de kaukasiska smårepublikerna i ett av Rysslands oroligaste hörn. Det var först efter långvariga krig som ryssarna lyckats besegra dessa bergsfolk och tjetjenerna var bland de sista som kuvades på 1850-60-talet.
Tjetjenerna har ända in i vår moderna tid levt kvar i ett feodalliknande klansamhälle. De har alltid motvilligt underordnat sig den ryska överhögheten. Tjetjenerna bevarar fortfarande än i dag minnet av sin frihetskamp mot Tsarryssland. De har inte heller glömt de bittra erfarenheterna av Stalins massdeportering av tjetjener, då en tredjedel av det tjetjenska folket utplånades.
Efter Sovjetunionens upplösning 1991 så utropade Tjetjenien sitt oberoende och vägrade att ansluta sig till det nya ryska unionsavtalet och kommunistregimen störtades i Tjetjenien. Landet utropade sin självständighet under nationalistledaren Dzjochar Dudajev. Han bekämpades dock av beväpnade rebeller inom den tjetjenska oppositionen, som fick stöd av Ryssland. Frågan är hur många av dessa rebeller är det nu som vänt sig mot den hand som födde dem då? Hur många av dem är nu terrorister?
I slutet av 1994 sände Jeltsin ryska trupper till Tjetjenien för att kväsa upproret. Jeltsin väntade sig ett snabbt resultat. Men det blev ett blodigt krig, som lade Tjetjenien i spillror och har krävt upp till 100 000 liv. Ett krig som ännu inte har avslutats. Det finns hundratusentals ryska soldater stationerade där, som blir mer och mer korrumperade i sin tristess och ovilja att befinna sig där – det anses vara en nedgradering att placeras där för en rysk soldat.
Det var ett tungt arv Putin fick från Jeltsin. Men varför har inget hänt? Varför vill inte Putin medverka till fred?
// Annica Tiger