1 maj 2006
Bloggmobbning
Bloggmobbning är på tapeten, fenomenet är inget nytt utan nätmobbning har förekommit på nätet länge – ofta då i andras gästböcker, forum och på news (USENET).
Det verkar som hornen växer ut på en del bara för att de sitter vid ett tangentbord och framför en skärm och surfar runt. Det kan kanske vara lättare att i den skenbara anonymiteten att bete sig som ett svin. Givetvis skulle flerparten av dem, misstänker jag, inte IRL (i verkliga livet) tordas uppföra sig på ett så opassande sätt. Jag tror inte att det bara är kvinnor som drabbas, även om de kanske är i majoritet.
Sara skriver om detta. Många andra också. Men jag tänker ändå skriva några funderingar kring denna fråga. För det finns mycket att skriva om detta och det bör uppmärksammas av så många som möjligt. Internet håller på att bli lite av Vilda Västern. Det är i alla fall min åsikt.
Svenska lagstiftningen hänger inte med. Så enkelt är det. Dessutom har många abuseavdelningar för mycket att göra så de ids inte eller kan inte hantera alla anmälningar som trillar in. För utsätts du för nätmobbning ska du givetvis göra en formell abuseanmälan, även om den inte leder till något – men det är en markering och kanske till slut så kommer det att hända något.
För något måste göras, detta med bloggmobbning och nätmobbning är inget som kommer att försvinna av sig självt utan tvärtom, det kommer bara att eskalera i takt med att allt fler kopplar upp sig.
Jag tycker även att, om den som utsatts tagit illa upp, ska göra en polisanmälan. Visst, den kommer till 99,99 % att inte leda till något – men anmälan kommer in i statistiken, men desto fler som anmäler kanske gör att rättsväsendet får upp ögonen för problematiken eller rättare sagt (eftersom jag redan tror att de har det) måste ta itu med "eländet".
Jag pratade med en IT-åklagare för många år sedan och han sa att ingen vill ta tag i detta, för skulle de börja göra det så skulle deras arbetsbelastning bli alldeles för hög. Ja, det är ju ett argument. Men ett helt felaktigt sådant anser jag.
Förtal faller inte under allmänt åtal. Blir du utsatt för en förtalskampanj måste du själv väcka åtal. Den som är stadd vid kassa kan givetvis göra det, men vi vanliga dödliga som inte är det är det värre för. Det kan bli en dyr historia, även om du har rättskydd i hemförsäkringen.
Enda gångerna åklagare går in är när åtalsregeln i BrB 5:5 åberopas, vilket sker mycket, mycket sällan.
Åtalsbestämmelsen har såsom framgår av ordalydelse och motiv, givits en restriktiv utformning. Utöver kravet på att åtal skall finnas påkallat ur allmän synpunkt har orden "av särskilda skäl" införts som ett kvalificerande moment. Även i senare lagändringar har vikten av en återhållsam tillämpning av åtalsregeln understrukits.Situationer som mobbloggning och nätmobbning har av lätt insedda skäl inte på något sätt kunnat beaktas eller förutses vid bestämmelsens utformning, då inte Internet ens fanns. Förtal som inte omfattas av den speciella grundlagsregleringen i TF och YGL, har tidigare typiskt sätt rört spridande av uppgifter genom muntliga utsagor till en trängre krets av personer. Situationen blir självfallet radikalt annorlunda när varje person med tillgång till en PC och Internetuppkoppling ges tillgång till ett globalt kommunikationsnät för spridande av förtalsuppgifter. Vederbörande kan därmed snabbt och till en obetydlig kostnad nå ut till ett i princip obegränsat antal personer i hela världen. Förutsättningar finns därmed på ett helt annat sätt än tidigare att bedriva målmedvetna och effektiva förtalskampanjer.
Konsekvenserna av en förtalskampanj på Internet blir därmed i många fall förödande för den utsatte. Med de i det närmaste obefintliga möjligheterna att erhålla rättskydd eller rättshjälp i mål av förevarande slag, har personer i vanliga ekonomiska förhållanden ingen som helst möjlighet att få sin sak prövad i domstol genom att föra en civilprocess avseende förtal. Då dataskyddsreglerna inte är tillämpliga är en prövning inom ramen för ett allmänt åtal därmed den enda reella möjligheten för målsäganden att få skydd och upprättelse i rättsystemet. Det är mot denna bakgrund av stor vikt att tillämpningen av åtalsregeln i BrB 5:5 kan anpassas till och svara mot dramatiska förändringar inom teknologi och kommunikation. I annat fall kan Internet de-facto komma att utvecklas till ett "laglöst land".
Yttrandefrihet i alla ära.
Det är lätt att plädera för den.
Tills man själv drabbas.
Även dem mest politiskt korrekta kan ändra uppfattning.
Det var intressant att se, jag kan inte berätta då
det avhandlades på en mailinglista.
Men jag smålog när den som pläderat högst
blev drabbad själv, då blev det annat ljud i skällan.
Läs gärna mina andra texter om detta.
Sjunde inseglet. (Synd att länken till IDG inte längre funkar.)
// Annica Tiger
Hur kan man bara lyssna på när någon dödas?
En rullstolsbunden man slogs ihjäl med en stekpanna, bara det ett bestialiskt dåd. Men jag läser citaten från grannarna och eftersom de är märkta med – bör de vara korrekta återgivna citat, undrar jag hur det är ställt med samhället nu för tiden.
– Jag vaknade klockan 4.00 av ett högljutt bråk. Det började med att någon slog eller sparkade våldsamt i väggarna. Sedan fortsatte det med skrik och slag i 45 minuter. Sedan blev det kusligt tyst, berättar kvinnan.– Min hund tyckte ljudet var så obehagligt att han gick in i badrummet och lade sig.
En annan granne säger:
– Jag hörde honom skrika på hjälp.
Skulle jag höra en granne ropa på hjälp så skulle jag i alla fall försöka ta reda på varför. Skulle jag höra skrik och slag skulle jag utan tvekan ringa polisen, inte bara lyssna och tycka att det låter obehagligt.
Vad är det med en del människor?
Vill de inte "lägga sig i"?
Törs de inte agera?
Nästa gång kanske det är de som behöver hjälp.
// Annica Tiger
20 kronor kommer man långt med nu
Äntligen kom då detta i dag.
För mig kommer det att löna sig att det blir en enhetetstaxa, 20 kronor vart du än ska inom Stockholm med SL. Jag har inget månadskort.
Jag misstänker dock att busschaufförer och andra inte tycker om detta nya påfund. Det blir mer penninghantering. En hel drös med tjugor och 10-kronor. Guldpengar som jag brukar kalla dem. Jag har en förkärlek för dem. Jag har alltid plånboken fulladdad med, vad jag kallar dem, Pippi Långstrumps-pengar.
// Annica Tiger