« november 11, 2004 | Startsidan | november 13, 2004 »

12 november 2004

Lite stryk får dom tåla

28/9-00 skrev jag bland annat detta nedan.

Lilla lokaltidningen hade en intressant artikel om kvinnomisshandel. Bra! Det behövs information. Fast de som behöver informationen bäst kommer väl aldrig någonsin vara kapabla att ta in densamma? Där hatet går in går vettet ut? Artikeln handlade om ett påbörjat samarbete mellan polis, åklagare och domstolar i Norra Stockholm som ska se till att antalet fällande domar ska öka drastiskt.

Åklagarna lägger ned 7 av 10 ärenden då åklagaren inte anser sig kunna styrka brott, resurser saknas för att utreda, den som anmält har tvingats ta tillbax anmälan och/eller vanligaste orsaken enligt artikeln är att bland åklagarna är inte kvinnomisshandel speciellt högprioriterat. Det är roligare med mål som är lätta, snabba och enkla. Det är roligare med mål med lite snaskigare innehåll, vapen och dylikt. Ja, det stod så i artikeln och jag betvivlar det inte ett dugg.

Solklara fall läggs ned. Ett exempel i artikeln var Eva som misshandlades så svårt av sin man så hon hamnade på sjukhus. Skadorna var väl dokumenterade av läkare. Väktaren som hittade henne i tunnelbanan när hon hade flytt i bara nattlinnet med sitt barn under armen vittnade men hans vittnesmål togs ej ad notam. Grannarna likaså kunde berätta att de hört att kvinnan blivit illa misshandlad genom väggarna.

Ändå lade åklagaren ned fallet i brist på bevis och mannen gick fri. Vad behövs kan man tycka? Tio vittnen som står i ring runt och kollar att misshandeln går rätt till? Att man videofilmar misshandeln? Att man blir så misshandlad att man dör av skadorna?

År 1999 polisanmälde en kvinna i Sigtuna sin man för misshandel. Ärendet blev liggande länge men lades ned av åklagaren till sist. Då var det för sent, för i mars samma år knivdödades kvinnan av sin man inför deras barns ögon samt en hel hoper vittnen på vårdcentralen. Där kunde inte åklagaren lägga ned fallet kanske? Alldeles för uppenbart kanske? Ursäkta ironin.

Så till nutiden.
Tyvärr gäller det mesta än i dag, fyra år efteråt.

Jag har sett två delar av programserien på TV4, "Lite stryk får dom tåla". Det verkar inte som det hänt så mycket som sagt. En åklagare ville inte väcka åtal då hon tyckte mannen var så rar och trevlig. Tacka fan för det, en psykopat kan snacka trosorna eller skjortan av vilken som helst, men hemma visar psykopaten sitt rätta jag. Vad är det man säger, ängel på gatan, djävul i hemmet?

En annan åklagare tyckte inte nya kvinnofridslagen var så mycket att hänga i julgranen. Han körde sitt eget race. Han lät förundersökningarna samla damm tills brottet preskriberats. Då var det enkelt att skriva av dem med andra ord. En annan variant han kört med är att skriva av med motivering "Brott kan ej styrkas". Brott kan ej styrkas är förunderligt när det fanns rättsintyg på skadorna, bevis och vittnen – ja, hela kittet färdigt och serverat. Men kanske svårtuggat om man tycker att "Lite stryk får dom tåla"?

Poliser frågar fortfarande:
– Har du inte tillfogat skadorna själv?
– Har du inte hittat på?
– Ska du verkligen anmäla?
I ett fall "försvann" bilder av
kvinnans skador på grund av "slarv" av polisen.

Jag när en liten undran över hur polisen behandlar män som kommer och vill anmäla en misshandel av sin partner? Säkert än värre.

Familjerätten kan sitta och säga till en kvinna som blivit misshandlad av sin man, "om han dödar dig är det inget vi har att göra med utan vi ser till hans rättighet att träffa sina barn". Skulle de säga så om det var det omvända förhållandet?

Socialen kan börja prata om att omhänderta barnen bara för att mamman måste flytta så ofta. Hon kan anses vara en olämplig mamma på grund av alla miljöbyten för barnen. Att de måste flytta så ofta beror på att mannen hela tiden söker upp, hotar och brukar våld verkar inte räknas in som orsak. Snacka om IQ-fiskmås över socialtjänstens resonemang i sådana fall.

Tyvärr tycker jag att programmen i sig har varit väldigt dåligt klippta och gett ett rörigt intryck, till och med jag som ändå är intresserad av dessa frågor har nästan haft lust att zappa över till en annan kanal flera gånger. Programmet är dessutom väldigt mycket fokuserat på Liza Marklund. Varför hon ska synas i var och varannan filmruta begriper jag inte. Hon är en bra författare, läs gärna Gömda och Asyl. Men som programledare funkar hon inte speciellt bra.

// Annica Tiger

Den som slår en annan svagare person
har bevisat hur svag personen själv är.

Annica Tiger 6:30 EM | Google

Pommac

Pommac kommer att forstätta att finnas i handeln, samt Grappo och Trocadero. Snacka om en snyggt paketerad reklamsatsning av Carlsberg. Det är nästan så jag börjar fundera på att de aldrig tänkt dra in någon av produkterna, utan ville bara sätta fokus på dem.

Skulle verkligen en protestsajt och 50.000 namnunderskrifter kunna påverka bryggeriet till så milda grad? Tveksamt. Handen på hjärtat. Alla som skrivit på kommer ni att köpa fler Pommac? Grappo? Trocadero? Knappast. Men andra kanske kommer att testa dessa ädla drycker efter detta.

// Annica Tiger

Annica Tiger 3:31 EM | Google

VaFan....del 3

Filmen som sprids på nätet misstänker jag kommer att utnyttjas i rasismens förtecken av somt och somliga. Men filmen hade lika gärna kunna skildra ett gäng skinnskallar som hoppar på en invandrares huvud. Våld är våld, oavsett vem som utför det. Jag valde att lägga länken olänkad och jag tvekade innan jag lade ut just den bloggtexten. Jag är inte rasist. Jag vet att det inte anses vara PK (politiskt korrekt) att kritisera invandrare, det är mer PK att kritisera skinnskallar och nazister.

Jag läste Monicas text, Hur ses invandrare egentligen?, och funderade vidare på ordet invandrare. Vem har inte läst Vilhelm Mobergs romansvit Utvandrarna (1949), Invandrarna (1952), Nybyggarna (1956) och Sista brevet till Sverige (1959) där berättar om en grupp bönder från Småland och deras utvandring på 1850-talet till USA – landet där allt skulle bli så bra jämfört med fattigdomen i Sverige. Väldigt få drar jämförelsen med hur det var då med de människor som i modern tid tvingas fly och emigrerar från andra länder, ofta på grund av förföljelse och andra humanitära skäl. Skillnaden mot då och nu är att det är sällan någon "ekonomisk flykting" får stanna i Sverige.

Hur länge ska man förresten etiketteras som invandrare och utlänning? Hela livet? Invandring är inflyttning av människor som mer eller mindre varaktigt bosätter sig i ett land. Det finns arbetskraftsinvandring. Den näst vanligaste invandringen består av flyktinginvandring. Sverige har skrivit på FN:s flyktingkonvention. Den som får asyl i Sverige får ofta ett permanent uppehållstillstånd (PUT), vilket betyder att personen kan få bosätta sig i Sverige för gott. Den största gruppen av invandrare är de söker uppehållstillstånd i sitt hemland och invandrar sedan till Sverige för att de har en eller flera anhöriga här.

Jag tycker att när en person erhållit ett permanent uppehållstillstånd och är folkbokförd i Sverige eller sökt och erhållit ett svenskt medborgarskap så är personen en svensk och det dags att sluta kalla den personen för invandrare och utlänning. Jag har inget annat förslag, men en sak är säker, vi måste försöka sluta tänka i banorna "dom och vi".

// Annica Tiger

Annica Tiger 5:51 FM | Google