11 maj 2004
Huslighet inget för mig
Virka, sy och sticka är förspilld kvinnokraft brukar jag säga. Det är nog mest för att jag själv inte är intresserad av att detta. Det finns säkert många som finner det både roligt och rofyllt att virka en grytlapp eller att sticka en tröja. Själv kan jag varken det ena eller det andra.
Själv minns jag med fasa sylektionerna i skolan som vi tjejer tvingades bevista. Under en hel termin jobbade jag på en handduk. Den var ganska smutsig och skrynklig till slut :). Men stygnen blev aldrig som tänkt och läraren var aldrig nöjd. Själv struntade jag helt i vilket.
Terminen efter fick vi tjejer faktiskt välja träslöjd. Det var däremot kul. Jättekul. Många skålar och andra, i mina ögon, användbara saker snidades fram i ren snickarglädje. Då var slöjden helt plötsligt ett roligt ämne.
Jag fick en orange dunjacka av B. när jag vägde som mest. Jag hatade den (jag tyckte jag såg ut som en orange köttbulle i den), men det hade jag inte hjärta att säga; han ville ju bara väl. Jag hade ingen riktigt varm jacka. Han såg att jag frös. Men handla kläder är pest och pina och har så alltid varit i mina ögon.
I början hade jag den bara när jag gick med hundarna i skogen. Hundjackan kallade jag den. Men med åren har jag börjat älska denna dunjacka. Nu 33 kilo mindre är den i största laget, men lika skön, mjuk och varm. Nu i vinter hade sidenfodret gett upp totalt. Revor både inne i armarna och i fodret för övrigt.
Tanken att slänga den smärtade. Jag har i dag, trots min ovilja att sy, suttit i flera timmar och lagat fodret för hand. Det ser inget snyggt ut – stygnen skulle ingen slöjdlärare godkänna, men det struntar jag i. Jag kan ha den ett år till. Jag skulle ha råd att köpa tio dunjackor om jag så önskade, men ingen har hitintills fallit mig på läppen. De är för hårda. Jag gillar mjuka kläder.
Så - ser ni en orange köttbulle nästa vinter med smala ben så är det bara jag :-).
// Annica Tiger
Mobilers strålning
Få mobiler klarar TCO:s test. Operatörerna och mobiltillverkarna vill inte ledas in i fållan av TCO. De vill givetvis inte bli kontrollerade. Tänk om det skulle visa sig om fem år att det in facto är både farligt och skadligt att använda mobiler eller bo nära en mast/antenn? Jag förstår de människor som protesterar när krav kommer att en mast eller antenn ska placeras på deras tomt eller i direkt anslutning till skolor.
Jag minns debatten om bildskärmar och farhågorna för dess farliga påverkan på människor som satt framför dem hela dagarna. Där har en standard framtagits och jag har inte hört så mycket mer om denna problematik. Jag kände en tjej som blev alldeles röd i fejan bara hon satt framför en bildskärm några timmar. Många satt framför speciella filter som skulle sålla bort värsta strålningen eller kanske förhindra att mascaran och pudret hamnade på bildskärmens glas kanske? Ja, det låter kul - men det var en problematik som var verklig då.
Jag är orolig för mobiltelefoner och dess näts påverkan på människor och djur. Jag tycker inte det är testat fullt ut. Det verkar finnas en stor tröghet här både hos myndigheter och framförallt tillverkare av mobiler och mobilnät. Det faktum gör mig än mer oroad.
// Annica Tiger
Ha ha...
– Det är stora utgifter den här månaden, ny säng... ha ha.. ny kudde och täcke... ha ha... begravningskostnader... ha ha...
– Alexandra var försäkrad, så jag kan nog lösa en del lån på huset, ha ha...
Jag hade inte tänkt att jag skulle kommentera Knutby-härvan mer i mina anteckningar förrän domen kommit. Men dessa citat ur polisens avlyssning av pastorns telefonsamtal, dagarna efter mordet på hans hustru. är för mig så skrämmande iskalla och totalt utan empati att jag inte kan låta bli att fundera över sakernas tillstånd.
Chocktillstånd (som han borde ha befunnit sig i om han är oskyldig) kan få oss människor att agera irrationellt. Det är sant. Men till den milda grad som ovan? Tveksamt. Tveksamt.
// Annica Tiger
Annica Tiger 10:29 FM | Google
DNA-register
DNA-teknikens framsteg kan lösa gamla mord. Häromdagen läste jag att Palme-utredningen hade fått ny fart på grund av detta. Jag hoppas verkligen att de kan binda det DNA som återfanns på hans kropp till en gärningsman. Det räcker med en torkad droppe av saliv eller en mjällflaga för att numera kunna göra en korrekt analys.
I Eskilstuna öppnar de ett arton år gammalt mordfall. Polisen sätter sitt hopp till DNA-teknikens framsteg och den ökade kunskapen om hedersrelaterat våld står det i artikeln.
Finland ligger långt framme när det gäller att bygga på sitt DNA-register såg jag på TV häromdagen. Där uppklaras många brott på grund av att detta register finns. Lite Storebror-aktigt över det hela, men kan grova brott klaras upp så tycker jag DNA-register i sig självt har en funktion att fylla. Svår balansgång. Svåra frågor.
// Annica Tiger