« Mobilers strålning | Startsidan | Öppna post ett brott? »
11 maj 2004
Huslighet inget för mig
Virka, sy och sticka är förspilld kvinnokraft brukar jag säga. Det är nog mest för att jag själv inte är intresserad av att detta. Det finns säkert många som finner det både roligt och rofyllt att virka en grytlapp eller att sticka en tröja. Själv kan jag varken det ena eller det andra.
Själv minns jag med fasa sylektionerna i skolan som vi tjejer tvingades bevista. Under en hel termin jobbade jag på en handduk. Den var ganska smutsig och skrynklig till slut :). Men stygnen blev aldrig som tänkt och läraren var aldrig nöjd. Själv struntade jag helt i vilket.
Terminen efter fick vi tjejer faktiskt välja träslöjd. Det var däremot kul. Jättekul. Många skålar och andra, i mina ögon, användbara saker snidades fram i ren snickarglädje. Då var slöjden helt plötsligt ett roligt ämne.
Jag fick en orange dunjacka av B. när jag vägde som mest. Jag hatade den (jag tyckte jag såg ut som en orange köttbulle i den), men det hade jag inte hjärta att säga; han ville ju bara väl. Jag hade ingen riktigt varm jacka. Han såg att jag frös. Men handla kläder är pest och pina och har så alltid varit i mina ögon.
I början hade jag den bara när jag gick med hundarna i skogen. Hundjackan kallade jag den. Men med åren har jag börjat älska denna dunjacka. Nu 33 kilo mindre är den i största laget, men lika skön, mjuk och varm. Nu i vinter hade sidenfodret gett upp totalt. Revor både inne i armarna och i fodret för övrigt.
Tanken att slänga den smärtade. Jag har i dag, trots min ovilja att sy, suttit i flera timmar och lagat fodret för hand. Det ser inget snyggt ut – stygnen skulle ingen slöjdlärare godkänna, men det struntar jag i. Jag kan ha den ett år till. Jag skulle ha råd att köpa tio dunjackor om jag så önskade, men ingen har hitintills fallit mig på läppen. De är för hårda. Jag gillar mjuka kläder.
Så - ser ni en orange köttbulle nästa vinter med smala ben så är det bara jag :-).
// Annica Tiger
Annica Tiger maj 11, 2004 7:09 EM