9 oktober 2006
Ett kort givande möte med ett språkrör
Jag åkte samma buss som miljöpartiets ena språkrör, Maria Wetterstrand, i dag.
I vanliga fall är jag blyg. Jag brukar ofta känna mig besvärad när jag måste "mingla" på fester. Jag brukar alltid kolla in läget, känna folk på pulsen innan jag tar kontakt – om jag nu ens vill det. Ofta vill jag inte det. Jag är en ensamvarg, eller rättare sagt en ensamtiger. Det är inte många som kommer mig in på livet.
Men Maria såg så snäll, avkopplad och obesvärad ut så jag satte mig bredvid och vi började analysera valet. Vi hade samma syn på varför Alliansen tog fler mandat och vann valet. Jag har själv skrivit om det i bloggen flera gånger tidigare innan valet. Vi hann inte så långt på två hållplatser, innan jag skulle av. Men vi hann avhandla en hel del :). Vad? Det är en sak mellan oss.
Hon var mycket trevlig och blev inte alls störd av min lust att prata om valets utgång. Tack och lov för det. För att tränga sig på folk är inte min bag. Jag gillade henne skarpt och tycker att fler politiker ska vara lite mer som Maria och inte sitta på sina höga hästar.
Det kan inte vara lätt att vara kändis. Jag mötte Orup på Kungsgatan häromdagen. Vi fick ögonkontakt och jag såg direkt att han tyckte det var obehagligt att bli igenkänd, så jag vände diskret bort blicken för att han skulle kunna koppla av. Jag har upplevt samma sak med en kvinnlig nyhetsankare på Sveavägen.
Kändisar är nog mer utsatta än politiker. Jag misstänker att fler frågar efter Orups autograf än Marias :-). Det förstår jag inte.
Andra bloggar om:
miljöpartiet, alliansen, kändisar och politiker
// Annica Tiger
Bloggtreklöver 104
Maila gärna tips om andra bloggar du vill se på denna lista.
// Annica Tiger
Kollektivt självmord
Kenta gick en runda vid sjön Rundan i Handen och tog denna bild med sin mobil och sände till mig via mail. Mail och Internet, hand i hand.
Nu lägger jag ut den för jag tycker, likt honom, att den är lite udda. Någon som vet vad det handlar om? Fantasin har inga gränser för min del :-).
// Annica Tiger
Ont i bakpartiet :)
Vilken tur jag hade med vädret i går. Strålande solsken. Jag var lite nervös inför mötet med hästarna.
Den här stora hästen ryktade och kratsade jag, med viss rädsla ska erkännas. Den var högre än vad jag är lång. Men hon var snäll :). Jag vet att B. har jobbat mycket med ardenner och det var just därför jag valde att ta den hästen att jobba med. Men inte att rida på.
Jag valde att rida den minsta hästen, lilla Tjorven. Det var knappt att jag kom upp på den, så vig är jag, NOT. Vi fick öva på hur man får en häst att gå höger och vänster, att få stopp på dem (där hade Tjorven lite egna ideér om och när), samt testa på skritt och trav.
Sedan var jag och fyra andra redo för en tur på Gärdet. Tjorven skötte sig bra, förutom att hon ett par gånger hux flux började trava, men jag hängde med :). Med andra ord, jag satt kvar och ramlade inte av.
Som Tobbe skrev, det känns i vissa kroppsdelar i dag.
Min rädsla för hästar har jag kvar, men jag har större förståelse för alla dem som älskar ridning. Visst var det något speciellt att sitta där på hästryggen. Men nu har jag testat. Den som inte testar får inte reda på något.
// Annica Tiger