« december 28, 2004 | Startsidan | december 30, 2004 »

29 december 2004

Har du några kronor över?

Radiohjälpens post- och bankgiro 901950-6.
Märk talongen "Asien".

Röda Korset,
här kan du skänka pengar online.

Vill du SMS:a in ditt bidrag till Röda Korset går det bra. Skriv "Asien" i textmeddelandet och sänd till telefonnummer 72105. Du donerar 30 kronor, av vilka minst 24 kronor går till Röda Korset om din operatör är Tele2 eller Telia.

Det går även bra att ringa Röda Korset och donera pengar, telefonnumret är 020-213 213.

Många barn har drabbats.
Rädda Barnen samlar in pengar.
Post- och bankgiro 902003-3.
Märk talongen "Jordbävningen i Asien".

// Annica Tiger

Annica Tiger 7:25 EM | Google

Hur mycket mörkar UD?

Antalet omkomna kommer att stiga kraftigt sade Göran Persson i en presskonferans nu i eftermiddag. Jag undrar hur mycket UD egentligen vet, men som de mörkar om. Än har de bara sagt att sex identifierade svenskar har dött i Thailand.

Fler kommer att dö om de inte snabbt får komma hem via ambulansplan. Thailands sjukvård klarar inte av anstormningen av alla skadade turister. Sjukhusen är knökafulla. Folk får vänta. En del alldeles för länge så såren går inte att sys ihop längre, de har blivit infekterade och det innebär än större ingrepp än vad som normalt inte borde ha krävts.

Små sår kan i tropisk värme i kombination med exempelvis den fruktade mördarbakterien (MRSA) vara en dödlig kombination och de som redan nu är allvarligt skadade lär dö innan de ens hinner komma hem till Sverige. MRSA är ganska vanlig på sjukhus i Asien, ett sjukhus har redan fått stänga och 130 patienter har evakuerats. Hur många bär med sig smittan till det nya sjukhuset? Hem? Råttan på repet....

Göran Persson sa att Sverige och Tyskland ska samordna sjuktransporter. Men vad gör resten av EU? SÄND SJUKTRANSPORTPLAN NU! De som lever och har hälsan kommer hem förr eller senare via vanliga flighter. De som behöver transporteras på bår är säkerligen många, många. De bör tas hem så fort som möjligt.

Internationell hjälp har redan börjat anlända till Sri Lanka, Indien och de andra drabbade länderna i regionen. Det är bra. För hur nationalistiskt tänkande vi än har är det lokalbefolkningen som drabbats värst. Siffran över döda bara stiger, den har med all sannolikhet redan passerat 100.000, för att inte tala om alla skadade. Hemlösa. I Sri Lanka befaras markminor ha flyttats på sig av flodvågen. De var ganska bra kartlagda förut, men nu?

// Annica Tiger

Annica Tiger 5:20 EM | Google

Hur gick det för lokalbefolkningen?

Lite personliga reflektioner.
Jag har inte varit i Indien eller Sri Lanka.
Att de drabbats värst går att läsa i media.

Men i Thailand har jag varit och har under dessa omtumlande dagar funderat lite över hur lokalbefolkningen har drabbats och kommer att drabbas av denna naturkatastrof.

När jag var i Thailand förra gången fick jag några vänner bland lokalbefolkningen. Det var inte svårt. Trevligare och vänligare människor har jag sällan mött under mina resor. En kvinna, i min egen ålder, var strandförsäljare. Hon satte sig ofta och pustade ut en stund på min solstol och vi talade om smått och stort, på bruten engelska, men vi var lika nyfikna på varandras liv och jag uppskattade dessa pratstunder och jag tror att även hon gjorde det. Hon var en ensamstående fembarnsmor och levde på att gå fram och tillbaka på stranden och sälja sina frukter till turisterna i solstolarna. Hon berättade att hon gick upp tidigt på morgnarna, åkte in till marknaden och valde ut frukterna. Sedan paketerade hon dem och for till stranden och sålde dem, till ett överpris i hennes ögon, men detta gjorde att hon och hennes familj klarade sig och kunde leva hyggligt även den period då det inte är turistsäsong i Thailand. Fanns hon på stranden? Jag hoppas inte det. Hon brukade börja arbeta strax före elva på förmiddagen.

Däremot solstolsuthyraren jag pratade med de dagar jag bara solade och inte hade annat bokat och alltid gick till, eftersom han var den enda som inte packade ihop solstolarna bara för att tjäna mer pengar utan hade dem glest utplacerade, trots att jag fick gå en bit för att komma dit, befann sig troligen på stranden. Han var där redan klockan halv nio på morgonen och jag brukade dyka upp klockan nio. Hans hemsnickrade strandbutik där han sålde läsk, öl och drinkar finns rimligtvis inte kvar. Den torde ha pulvriserats redan av första vågen. Jag hoppas att han hann rädda sig och sin familj, de var ofta med honom på förmiddagarna, innan det blev alltför varmt. Hans syster hade en liten massageverksamhet vid sidan om och hon brukade också vara där tidigt på morgonen. Men systern var sjuk redan då, i HIV, och trodde inte själv att hon skulle leva så länge till.

Tre människors öde.
Tre människor som levde/lever på oss turister.
Kommer turismen att bli sig lik i Phuket i framtiden?

// Annica Tiger

Annica Tiger 9:21 FM | Google