« augusti 20, 2004 | Startsidan | augusti 22, 2004 »

21 augusti 2004

Spindelskräck

Spindlar i hjälmen. Nej.
Spindel i form av en sökmotor. Nej.
Axlar, chuckar och spindlar. Nej.

Nej, jag vill se riktiga spindlar.

Lottas spindlar, fina bilder.

Dannes djur, spindlar och insekter.

Intressant om ormar och spindlar om du ska ut och resa.

Om du blir biten av en spindel eller skorpion.

Jag blev så inspirerad av Stationsvakts inlägg om att han är rädd för spindlar. Det är jag också. Men bästa sättet att hantera rädslan är att möta den. Framför en skärm är det relativt säkert. Men jag är faktiskt riktigt stolt över att jag vågade klappa en spindel på Skansen. Förut blev jag skräckslagen så fort jag såg en spindel och min första reaktion var döda, döda, döda. Bort. Men jag har intalat mig själv att det är fel. Kommer det in en spindel här i huset via alla öppna dörrar sommartid och den börjar spinna sin väv inomhus får den vara kvar, såvida det nu inte är på ett vansinnigt olägligt ställe, typ bredvid sängen eller vid datorn. De betalar hyra i form av att ta en och annan fluga.

Men jag har inte kommit så långt i min bearbetning av min spindelskräck att jag frivilligt låter en spindel krypa på mig. Bara tanken ger mig obehagskänslor. Men jag har funderat på att börja med en liten pyttespindel, de finns ju överallt i trädgården, och låta den i alla fall knalla runt lite på armen och bara känna hur det känns.

Höjder är en annan sak. Jag har börjat lite smått med att stå några minuter i taget på en balkong på sjunde våningen och titta nedåt – rakt fram är ingen fara utan det är att titta nedåt. Jag känner att jag dras ned mot marken. Det känns som om jag skulle vilja hoppa, men det vill jag ju givetvis inte – men min kropp vill följa dragningskraften. Den känslan vill jag öva bort.

// Annica Tiger - fobitränar sig själv

Annica Tiger 5:16 EM | Google

Det ska böjas i tid,

Det ska böjas i tid, det som krokigt ska bli....

I senaste numret av Råd och Rön så finns en intressant artikel. Tyvärr finns den inte ute på nätet än, men Aftonbladet skrev om detta och därför sökte jag mig till källan. Det enda som står just nu på råd och Röns hemsida är en blänkare:

Storpojken och miniflickan. Pojkar och flickor har nästan precis samma kroppsstorlek. De vill också kunna leka och röra sig på samma sätt. Men det verkar klädbranschen ha missat. Flickornas kläder är nästan alltid mindre, tajtare och skurna för att exponera mer hud. Till och med i babystorlekar. Men det verkar klädbranschen ha missat. Flickornas kläder är nästan alltid mindre, tajtare och skurna för att exponera mer hud. Till och med i babystorlekar.

Pojkar och flickar har normalt lika stora kroppar när de är små. Ändå skiljer sig storlekarna åt, t-tröjor i storlek 110 för pojkar är större än samma storlek för flickor. Jag tycker det är lite underligt. Barn ska inte ha kläder som sitter åt, stramar och hindrar dem i deras aktiviteter. Klädjätten Lindex menar på att "Så ser modet ut i dag". Jaha? Vem bestämmer modet? Vem bestämmer att flickor ska bära tajtare kläder än pojkarna?

Till och med på Polarn och Pyret skiljer sig samma storlek åt beroende på om de är avsedda för en flicka eller pojke. De brukar annars försöka att inte göra så stor skillnad på flick- och pojkkläder.
– Jag kan inte förstå vad det är för fel med att flickorna ser lite mer flickiga ut om det tar sig uttryck i en nättare modell av tröja och inte visar en massa hud eller skaver, säger vd för Polaren och Pyret.

Varför ska flickor se flickiga ut? Lustigt ord. Jag skulle nog ha sagt flickaktiga. Även om det inte flickiga finns i svenska språket tycker jag det ger en bra beskrivning om vad som avses. Men varför ska flickor ha nättare kläder? Vuxenmodet med tajta kläder är väl inget som ska överföras på barn? Tids nog lär flickorna få fajtas med tajta kläder, stringtrosor och bh:ar typ push-up. Låt barnen vara barn.

BTW - när jag surfade på Råd och Röns hemsida hittade jag en annan sak, som inte har ett dugg med ovanstående att göra. Procter & Gamble har lanserat ett särskilt toapapper för små barn i form av godisluktande våtservetter i en färgglad plastförpackning. Detta påstår företaget ska underlätta potträningen för små barn. Yisses! I generation efter generation har vanligt toapapper fungerat galant :). Det är dessutom betydligt billigare.

– Det är en spolbar och säker produkt ur hälso- och miljösynpunkt, säger en representant för Procter & Gamble.

Fast det är en sanning med modifikation, eller rättare sagt en ren lögn. Stockholm Vatten avrådde dem från att börja sälja produkten. Våtservetter löser inte upp sig i vatten som vanligt toapapper gör. Därmed riskeras stopp i ledningar och att de fastnar i pumpar på reningsverken och kan orsaka att orenat vatten far ut direkt i sjön.

I hus med dåliga stammar skulle dessa våtservetter säkerligen kunna orsaka stopp i rören. Kul för grannen några trappor under att få översvämning på toan om det fastnar lite längre ned, eller så kan ju den som slänger olämpligt material i toan ha sådan otur att stoppet orsakar att de själva drabbas.

Jag har faktiskt sett hur det kan se ut. Grannen bredvid oss fick hela höghusets tio ovanstående våningars nedspolade toainnehåll in i sin toa, som givetvis svämmade över bredden, och det nedspolade toainnehållet spred sig i hela lägenheten. Det såg inte kul ut. Bajskorvar som flöt. Bindor. Toapapper. Mängder med gulfärgad vätska. Hon stod bara och grät, mitt i sörjan. Jag förstod henne.

// Annica Tiger

Annica Tiger 5:28 FM | Google