« augusti 17, 2004 | Startsidan | augusti 19, 2004 »

18 augusti 2004

Flygrädda ska fly Rynair

Jag är flygrädd. Jag väljer noggrant vilket flygbolag jag ska flyga med om jag måste upp i luften. Men i framtiden kanske det inte spelar någon roll? Om Ryanairs personalpolitik kommer att bli ett rättesnöre för andra flygbolag är jag övertygad om att flygsäkerheten kommer att komma i kläm. Jag hoppas att inte facit kommer i form av en flygplansolycka, eller flera.

När jag jobbade som väktare hade vi långa arbetspass, tolv timmar per pass och varannan vecka jobbade jag fem pass, vilket gav en sextio timmars arbetsvecka. Den veckan kändes i både huvudet och i kroppen och på sista passet den veckan var jag mer vrak än människa. Varannan vecka jobbade jag bara två pass och det var den veckan jag orkade göra något annat än jobba, äta och sova – nämligen leva.

Ryanairs kabinpersonal jobbar 72 timmar på åtta dagar och de har inte raster som borde vara ett krav för att man ska kunna hämta krafter för nya tag, hinna äta och gå på toa. Det är i saftigaste laget, rent av omänskligt. Att jobba på ett trångt flygplan med ibland stökiga och griniga passagerare är nog inte speciellt kul. De ska alltid vara glada och trevliga, i alla lägen. Det är en bullrig arbetsplats. Det är ett stressigt jobb. Det är ett arbete med ett stort ansvar om det händer något, det är på kabinpersonalens lott att sköta utrymningen av flygplanet vid en eventuell nödsituation. Om planet störtar kan de inte göra så mycket mer än alla andra, sitta fastspända och be en stilla bön; till den eller det man nu tror på kan få en att överleva.

Jag läste om Ryanairs anställningsvillkor för kabinpersonalen. Jag hoppas verkligen inte att detta är något som kommer att bli en norm. Sjuk blir alla någon gång per år men på Rynair får de böta 340 kronor per dag i stället för att få sjukersättning. Det innebär att flyga med Rynair är en potentiell smittorisk. Om personalen jobbar fast de är sjuka så lär de smitta ned hela planet med tanke på hur luften cirkulerar i ett flygplan, för att inte tala om hur farligt det kan vara för personalen att arbeta fast de är sjuka.

Ryanairs mål är att flygplanen ska vara i luften maximal tid, för att ge maximal vinst. Rynair har bland de kortaste landningsuppehållen av alla flygbolag och den ligger på runt 20-25 minuter och på den tiden ska personalen hinna släppa av passagerare, städa, tanka, göra säkerhetskontroll och ta ombord nya passagerare. Det säger sig självt att allt detta inte kan hinnas att göras ordentligt på den korta tiden. Jag tänker aldrig flyga med det irländska flygbolaget Rynair efter att ha läst denna artikel. Läs den och begrunda fakta. Är det så här vi vill ha det på svensk arbetsmarknad? Böter när vi är sjuka? Inte erhålla sjukersättning enligt avtal? Betala företagets utbildning, utan att ens ha garanti att få jobbet? Betala stora pengar i böter vid uppsägning inom ett år? Jobba halvt ihjäl sig?

Lågprisflygbolagen har mycket gemensamt med andra lågprisföretag som exempelvis livsmedelskedjan Lidl. Hur Lidl behandlar sin personal har jag skrivit om tidigare i bloggen. En sak kan jag säga att handla på Lidl är inget jag tänker göra. De öppnar snart ett Lidl i Kungsängen. Jag kommer inte att sätta min fot där. Jag är löjligt principfast när det gäller vissa saker.

// Annica Tiger

Annica Tiger 6:37 EM | Google

Kenteris och Thanou

Kenteris och Thanou hoppar av OS. Allt annat hade ju varit skandal. Jag ser avhoppet som ett erkännande att de har haft något fuffens för sig. Jag kan inte tolka det på annat sätt. Tyvärr! Men jag är glad över att denna dokusåpa inom OS äntligen fått ett slut, om än inte ett lyckligt dito för Kenteris och Thanou.

// Annica Tiger

Annica Tiger 10:28 FM | Google

Dålig journalistik

På tal om journalistik och ansvar.
Dålig faktakoll kan ställa till det.

Medierna röjde skyddat boende. Detta skedde när media rapporterade om kvinnan som utförde ett utvidgat självmord i desperation efter upprepade hot från släkten. Han gav upp. Hon förstod att hennes helvete aldrig skulle ta slut, tyvärr tog hon barnen med sig in i döden av skäl som säkerligen var kristallklara för henne i hennes situation, men svårt för en betraktare att förstå.

I SVT:s regionala nyhetsprogram ABC 17.55 visade man en karta över området där självmordet och morden på barnen skett och namnet på platsen anges i klartext. Namnet på platsen avslöjas av DN och SvD dagen efter, dessutom har SvD en kartbild över platsen. Senare under dagen kommer kvällspressen som skrev att morden skett på ett skyddat boende för förföljda kvinnor, men utan att namnge platsen. För en gångs skull var de mer restriktiva, men å andra sidan kunde de av naturliga skäl inte vara först ut med nyheten och hade tid att kolla upp fakta.

Den som följt mediabevakningen hade bara att lägga ihop ett och ett och få det till två. Kvinnan bodde på ett av de säkraste skyddsboendet för kvinnor i Sverige. Men nu är det inte längre varken säkert eller skyddat. Nu är hela verksamheten tvingad att läggas ned. En äldre man har vigt nio år till att framgångsrikt arbeta med att gömma landets mest jagade kvinnor och barn. Han har lagt ned mycket arbete och resurser på detta. I hela trettio år har han på sitt lantbruk skyddat bland annat barn, som av olika skäl blivit övergivna, kvinnor i kris och sedan 1995 kvinnor som är hotade och förföljda så till den milda grad att de riskerar att bli dödade om de inte kan finna en fristad där mannen kommer åt dem. Sådana säkra och trygga fristäder växer inte på träd.

Vem eller vilka som gjorde fel kan inte jag bedöma. Polisen? SVT? DN? SvD? Jag kan bara se resultatet. Jag kan bara fundera över om inte jakten på att vara först ut med en nyhet börjar bli absurd. Jag kan bara fundera på varför inte yrkesverksamma journalister försöker att göra lite djupare faktakontroller. Jag behöver inte fundera på, utan vet, att detta är en katastrof för många kvinnor som tyvärr hade behövt att få bo kvar i detta säkra och skyddade boende på mannens lantgård. Det händer alltför ofta att skyddade boenden inte är så säkra och trygga när det kommer till kritan. De som jagar är ofta framgångsrika. De som flyr är försvarslösa. Läs Liza Marklunds bok "Gömda" så förstår ni vad jag menar.

// Annica Tiger

Annica Tiger 5:41 FM | Google