3 juni 2007
Män kan inte våldtas
För trettio år sedan kom Märta Tikkanen ut med sin roman ”Män kan inte våldtas”. Den väckte stor uppmärksamhet när den kom. Av naturliga skäl är det kanske svårt för en kvinna att våldta en man, rent fysiskt. Motsatta fallet är mer vanligt och mer genomförbart eftersom mannen kan penetrera kvinnan oavsett om hon är med på det eller inte.
Men män kan faktiskt våldtas, av andra män. Det var en problematik som inte var på tapeten för trettio år sedan. Södersjukhuset har öppnat en akutmottagning för våldtagna män och jag hoppas att det är början på att problematiken att män våldtar andra män uppmärksammas och att fler kliniker kommer.
Många män som blir våldtagna polisanmäler inte, främst på grund av skam- och skuldkänslor.
Känns lite igen, så upplever många kvinnor det också. Men fortfarande är det mer vanligt att kvinnor våldtas, men jag tror att problematiken med att män våldtas kommer att eskalera. Jag hoppas att fler och fler män tar mod till sig och anmäler om de utsatts för en våldtäkt.
Men allt tar sin tid. Det svenska rättsväsendet är trögt, alldeles för trögt och framförallt så är det många poliser och åklagare som inte gillar denna typ av mål. Det finns åklagare som ”ligger” på utredningen tills den preskriberas och en del poliser ger inte järnet vid förhör eller eftersök av misstänkt.
Ofta står ord mot ord, men har en kvinna/man dokumenterade skador i underliv och uppenbarligen utsatts för våld finns det väl inget att diskutera. Nu med möjligheten att använda sig av DNA-prov torde det inte vara några problem i sig. När inga fysiska skador finns blir det givetvis svårare, men då ska rättvisans våg fram och bägges utsagor vägas lika.
För inte länge sedan var det helt lagligt för en man att våldföra sig på sin hustru, begreppet våldtäkt rymdes inte inom äktenskapets gränser. Nu har det ändrats. Det var inte länge sedan (och är så även numera beroende på vilken åklagare/domare som sitter i rätten) det fanns en grundsyn att en våldtagen kvinna fick skylla sig själv i viss mån. Helst ska en kvinna gå klädd i burka för att inte misstros och beläggas skuld för det som hänt, typ med frågor:
– Hur var du klädd?
– Hade du druckit sprit?
– Har du haft analsex tidigare?
Kvinnojourer och andra organisationer har jobbat hårt för att ändra på detta. Utvecklingen har inte skett av sig självt. Vad gör de seriösa mansjourerna? De kanske inte är så intresserade då flertalet av de män som våldtas inte har de sexuella preferenser som anses som default i samhället. I mina ögon ska det inte spela någon roll. Men hur är det krasst sett? Kommer männen som polisanmäler att få samma kränkande frågor i rätten? Det är en intressant frågeställning.
Andra bloggar om:
våldtäkter, rättsväsende, kvinnojourer och mansjourer
// Annica Tiger