28 januari 2006
13 gick ned sig i isen
Jag har sett dessa fullt munderade issportare, både i morse och förra lördagen. Vid båda tillfällena var de uppspelta och såg fram emot isfärden. Förra söndagen åkte jag med dem hem med några av söndagsåkare och de var helt lyriska efter en hel dag på isen, de var med andra ord verkligen sportiga ;-). De pratade dock om att isens kvalité var det lite si och så med.
Men de som åkte ut i morse är nog inte lika uppspelta nu på hemvägen. En svår olycka har inträffat bekräftar ordföranden för Stockholms skridskoseglarklubb (SSSK). Tretton personer i vattnet, varav inte än har hittats och tre personer har fått livshotande skador. Jag hoppa de tre skadade lever och att de hittar den tredje, mina tankar far till deras familjer.
Jag är en fegis. Jag går aldrig ut på isen. Jag missar säkert mycket roligt, men jag är lika rädd för isen som för att flyga. Flyga måste jag göra ibland, men ut på isen kan inget tvinga mig till. Ja, såg jag någon som ramlade i en vak skulle jag väl försöka vara behjäplig, krypande sista biten och hoppas att det är en van isåkare eller ispromenerare så för de har rätt utrusning. Pikar, pipa och en plastgrunka att slänga i väg mot det håll hjälpen är på väg.
Dock hoppas jag att jag slipper.
Jag undviker sjöar vintertid.
Inte en en strandpromenad lockar.
Men snart kommer våren och med solen och då vaknar "fisken" i mig. Jag är som ett vattendjur, när både vatten och utetemperaturen är dräglig.
// Annica Tiger