20 december 2005
Ättika mot rökdoft
Surt sa Annica om ättikan. Men jag försöker få bort den kvarvarande rökrumsdoften. Jag får leva med att det luktar ättika, det är säkert ofarligt – luktar bara lite surt och fränt. Jag har satt ut sex skålar och placerat ut dem lite varstans i förhoppning att de ska ta bort röklukten från tapeterna.
Garderoberna målades om, tack och lov så att jag kan lägga in textilier där utan att de luktar rök. Inne i garderoberna stank det av rök, nästan som om någon stått och kedjerökt inne i dem i flera år.
Men det sipprar en doft från tapeterna som jag känner, fast jag är rökare själv. Jag har ett bra luktsinne för att rökare. Det är jag glad för, i de flesta fall – men inte just nu.
Jag sade åt husvärden och damen på stiftelsens kontor att de givetvis måste riva ned de gamla inpyrda tapeterna innan de tapetserade om, men det gjorde de inte. Därför stinker det fortfarande lite svagt av gammalt rökrum.
Det är ungefär som om jag skulle gå och stänka surströmmingsspad på varenda centimeter på tapeten och sedan bara tapetsera över den stinkande tapeten. Det funkar ju inte.
Jag hoppas ättikan gör sitt. Om inte så lär jag undvika att bli täppt i näsan under tiden faten står framme :-).
// Annica Tiger
Firade avvisning med skumpa
Mycket som står i tidningarna ska tas med en nypa salt, i alla fall när det gäller våra kvällsblaskor. Men DN har jag i alla fall någorlunda förtroende för, än så länge.
Tjänstemän på Migrationsverket i Solna har på kontorstid och i verkets lokaler med champagne firat avvisningen av en asylsökande familj med ett svårt sjukt barn.
Men kopiorna på mailen gör att det nog finns bra mycket korn av sanning i denna artikel. Det skrämmer mig att de som arbetar vid migrationsverket har denna attityd att fira avvisningar. Vad är det att fira? Andra människors tragedi?
Det var denna familj det gällde.
// Annica Tiger