2 november 2003
Spade som gått av
Det går att spinna vidare på "Vem kan man-lita på" i all oändlighet. En annan sak jag läste om idag var Jan Guillou och hans bok Ondskan. Hur mycket sanning finns det kvar nu? Många har dementerat och förnekat hans skrivningar och beskrivningar. Jag är böjd att tro dem.
Efter Jan Guillous bimbo-debatt och Åsne-debatten har han tappat allt förtroende hos mig. Han var en bra grävande journalist en gång i tiden. Vem minns inte IB-affären? Men spaden har gått av. Om den gått av för att han snavat på sina egna fötter eller om den gått av för att han kört den rakt in i en hybris-sten vet jag inte. Hans förtroendekapital är naggat. I alla fall hos mig.
// Annica Tiger
Skenbart
Tjoflöjt, sa Janne Vängman.
En man som har haft en mycket hög förtroendevald post inom ett ungdomsförbund – och har där varit djupt engagerad i kampen för barns rättigheter – är dömd för att ha utnyttjat barn sexuellt. Han raggade upp minderåriga pojkar på Internet och hade samlag med dem hemma. Hur går den ekvationen ihop?
Vem kan man lita på? Kan man lita på någon? Är vi alla sprugna ur någon slags kollektiv fejk? Ingen är vad de synes vara? Ska det vara så? Har det alltid varit så? Förr kunde man lita på granntanten Andersson i sin städrock och gubben Larsson runt hörnet, han som vi barn älskade. Eller var det så att tant Andersson hemmavid klädde på sig läderdressen, tog fram piskan och hade stenhård S&M-sex med gubben sin. Gubben Larsson kanske egentligen var en riktig snuskig pedofil?
// Annica Tiger