« Senilsnöre i all ära, men..... | Startsidan | Stieg Larsson och Håkan Nesser »

11 juli 2007

Mördarsniglar och spindlar

Bara namnet kan få vem som helst att rysa till. Mördarsniglar (spansk skogssnigel låter lite snällare). Vem/vilka mördar de? Människor? Andra levande djur? Eller är det bara för att de käkar upp grönsakerna i trädgården? Nå, det kanske inte bara är så bara för en intresserad odlare som vill ha sina grönsaker ifred.

I år har jag sett hur många som helst på de mest underliga ställen. Så numera är det inte bara trädgårdsägare som lider av denna lite udda varelse som inte hör hemma i den svenska faunan. Jag tror att de är här för att stanna och att de kommer att bli ett problem. När jag jobbar får jag kryssa mig fram mellan dessa varelser som förvirrat sig ut på asfaltsgångar och i utomhustrappor.

Har du problem med mördarsniglar har DN en artikel i dag om x antal sätt att avliva dem.

Den ena sättet verkar vara äckligare än det andra. Hemma på tomten har ännu inga mördarsniglar upptäckts av B. Men jag lider med dem som har problem med dessa djur. En del kanske inte bryr sig, men de som gör det har fullt sjå vad jag förstår att hinna rensa trädgården innan nästa invasion kommer. Än värre är det väl om de har grannar som skiter i att försöka hålla stammen i skick på sina tomter.

Från sniglar till spindlar och andra småkryp som inte hör hemma i Sverige. De som importerar bilar från USA får ofta med sig Svarta änkan som extra fripassagerare. Jag skulle aldrig våga åka i en sådan bil såvida den inte var garanterad sanerad och fri från denna lilla otäcka spindel.

På tal om spindlar, ett otyg som jag hatar. Jag har nästan spindelfobi, nästan skriver jag för spindlar som inte är större än 0.5 cm med benen inräknade kan jag tolerera - men större varianter är jag livrädd för. B. har faktiskt en liten spindel som bor på toan i huset och dess nät låter jag vara kvar. Men hade det varit en större spindel hade jag nog reagerat annorlunda.

Bananspindlar är inte så roliga de heller. När jag ska handla bananer sticker jag aldrig ned handen i banankartongen :). Jag tar de bananer som ligger överst, snabbt som attan.

Spindlar och insekter av okänd art oroar de anställda på Volvo i Umeå. En vanlig dag på jobbet riskerar de att råka på de ovälkomna djuren i lastbilshytterna. Och sedan fabriken började ta emot hytter från Brasilien tycker man att antalet ökat. Den största spindeln ska ha varit åtta centimeter.

Börjar de bli åtta centimeter snackar vi spindlar. Burr! Eftersom de kommer från Brasilien kan de kanske vara giftiga? De andra små krypen likaså? Ja, jag skulle inte vilja jobba där.

Andra bloggar om:
, och

// Annica Tiger

Annica Tiger juli 11, 2007 8:13 EM