28 november 2006
Mobbning inget nytt fenomen
Det har skrivits mycket om mobbning i media den senaste tiden. Om några veckor är artiklarna förmodligen glömda när de försvinner i bruset av andra aktuella ämnen och nyheter. Jag hoppas att debatten ändå har fört något gott med sig. Att fler tänkt till och att många tagit till sig av det som skrivits.
Dagens mobbare verkar vara helt skoningslösa. Dagens mobbare är vinnare. För det verkar som om skolan premierar mobbarna. De behöver inte byta skola utan det är ofta mobboffret som tvingas byta skola, men ofta fortsätter mobbningen där också - men i en del fall fungerar det bra. Men själv anser jag att det är mobbarna som ska omplaceras.
Mobbning är inget nytt fenomen. När jag gick i skolan förekom det, om än i mindre utsträckning. Därför kan inte skolan påstå att mobbningen är något nytt och svårthanterligt problem.
Föräldrarna ska känna trygghet när barnen går i skolan. Trygghet och förvissning om att skolan tar hand om barnet på bästa sätt. Men den tryggheten finns inte. Skolan verkar fortfarande handfallen när det gäller mobbning. Jag ser apan framför mig, hör inget, ser inget och säger inget.
Ingen vuxen skulle acceptera mobbning på sin arbetsplats. Fast i ärlighetens namn förekommer det mobbning även där, men mer subtilt.
Jag har själv mobbat.
Jag har själv blivit mobbad.
Jag minns en liten blyg kille när jag gick i sexan. Alla var på honom och vi tjejer petade på honom och sa att nu har du fått tjejbaciller på dig och det tyckte vi var jättekul, eftersom han verkade tycka att det var ytterst obehagligt. Det var det säkert. Inte för att han fick tjejbaciller på sig, utan mer för att alla var på honom. Det var som ett grupptryck. Alla var på. Jag hoppas att denna taniga lilla kille har växt upp utan skador från sin skoltid. Jag har ofta tänkt på honom under årens lopp.
När jag började i högstadiet då var det jag som fick en slev av mobbningsfenomenet. Jag tog tjuren vid hornen och broderade in på baksidan av min jacka - "Komplexet". Själv är jag ganska förvånad över det tilltaget, nu i efterhand känns det så olikt mig. Puberteten är inte lätt. Jag hade komplex för min uppnäsa och för min övervikt, vilket andra såg och utnyttjade. Men det var inte lika roligt när jag öppet erkände att jag hade komplex. Nu har jag inte det. Tack och lov. Jag har insett att det är ingen mening med att jämföra sig med andra. Var och en är unik, på sitt sätt.
Skolorna måste börja ta detta på allvar. De måste se över sina rutiner. Regelbundna insatser för att stävja mobbning måste sättas in, inte bara punktinsatser. Skolan måste ändra sin egen och elevernas attityd till mobbning, föräldrar och vi andra måste också hjälpa till genom att belysa och informera och att se till att fenomenet mobbning inte glöms och göms, bara för att tidningarna slutar skriva om det.
Andra bloggar om:
mobbning, mobbing och mobbare
// Annica Tiger