14 februari 2005
Patong Beach
Jag tog en tuk-tuk i går eftermiddag till Patong Beach för att leta efter mina vänner och för att ta mig en titt på hur det ser ut utmed stranden. Badstranden är återställd. Restauranger och affärer upp till ett par hundra meter upp är på sina ställen mer eller mindre förstörda. En del är helt urblåsta. Det snickras och jobbas för fullt. Jag tog många kort och valde ut dessa två ovan. De är lagom neutrala, värre bilder tog jag men de får stanna i fotoalbumet. MacDonalds kommer inte att servera hamburgare på ett bra tag och Seven Elevens butik lär vara stängd resten av säsongen.
Min favoritfruktförsäljare fick jag återse. Hon var hemma, just på väg till stranden och skulle börja jobba, när Tsunamin kom berättade hon, så hon och hennes barn klarade sig. Jag blev så glad över att se henne och hon blev glad över att jag ens orkat oroa mig över just henne. Jag frågade om hon sett solstolsuthyraren jag alltid hyrde solstol av förra året, men det hade hon inte. Det gjorde inte jag heller, trots att jag gick och gick och kollade varje solstolsuthyrare. Det enda resultatet var att jag fick stora blåsor under fötterna. Men vad är det, jämfört med vad jag misstänker har hänt med min vän (familj) och eventuellt hans syster, men hon brukade komma ned senare. Han var alltid där prick nio och alltså finns risken att han drabbades illa av vågen som kom någon timme senare, lite drygt.
--------
Coral Island. Namnet ger vid handen vad jag gjort i dag. Snorklat. Snorklat så jag nästan storknat, dock i T-shirt för att inte riskera att bränna upp ryggen - men armarna är lite rödsvedda. Vattnet är ovanligt salt tycker jag, jämfört med förra året. Det kanska bara är inbillning?
På tal om skinn, myggbett har jag fått i mängder. De smyger sig på en i nattens mörket. Jag tål inte myggbett, så jag ser ganska rolig ut nu. Stora röda blaffor lite varstans på kroppen :). Må det vara myggor som inte bär med sig något oönskat.
// Annica Tiger