« Flyttkarusell | Startsidan | Många känner inte ens till Förintelsen och en del förnekar att den ens existerat »
26 januari 2005
Livet är det som händer...
Livet är det som händer medan du gör upp andra planer, citat av John Lennon. Ja, livet är det som sker runt omkring dig under tiden du själv försöker planera och styra det. På tal om flyttkaruseller, så kan livet ibland tyckas vara en karusell som bara snurrar på, ibland av bara rena rama farten.
Jag hade planer. Livet ville annorlunda. Nyårsafton skulle jag tillbringa uppe i luften i lyxklassen på ett flygplan, skålande i champagne. Det skulle ha varit en symbolisk handling för ett nytt år som jag hoppas mycket av.
Av det blev det intet utan det blev flera veckors 9/11-känsla efter Tsunamikatastrofen. Jag, utan att själv ha drabbats av det personligen, grät nästan varje dag, kunde inte sluta följa nyhetssändingarna på TV och kände en sådan maktlöshet över hur hårt naturkrafterna kan slå mot oss människor. Är vi människor inte förunderligt sårbara? Jag förbannade Gud, Allah och alla makter, fast jag inte ens tror på dem.
Efter den tänkta resan skulle jag gå en Yoga-kurs och en grundkurs i teater nu i vår. Yoga-kursen är påbörjad, men kommer inte att avslutas då min planering, återigen, har rubbats. Teaterkursen har jag fått hänskjuta till i höst eller vid ett senare tillfälle. Resan i mars har jag varit tvungen att tidigarelägga och åker redan om några veckor. Allt för ett möte den 2:a februari, ett möte jag inte ens vet utgången av, men via positivt tänkande har jag stuvat om i min agenda. Bara utifall.
Nu nåddes jag av ett besked att min far akut åkte in i ambulans till sjukhus i natt. Återigen. B. berättade att pappa i telefon hade klagat på att han kände sig lite förkyld i fredags. Den förkylningen blev tydligen förödande för hans blodcancer.
Mamma är ensam hemma nu med Avi, hon som egentligen inte tycker om hundar. Snart behöver kanske en vän hundvakt, i alla fall några dagar innan jag åker. Mitt i allt står jag här och känner mig ganska maktlös över livets virrvarv och irrgångar. Jag som är ett kontroll-freak har noll koll och det tycker jag inte om. Dessutom känner jag mig som en stor egoist som oroar sig för mina små bekymmer, när resten av världen ser ut som den gör.
// Annica Tiger
Annica Tiger januari 26, 2005 1:17 EM