« 2800 övervakningscentraler | Startsidan | Super Size Me »

8 september 2004

Blandkompott

Osorterade tankar står på eftermiddagens meny.

En diskussion på en mailinglista blev riktigt intressant. Dramaten är en teater, men kan även vara en shoppingvagn; dra-maten. Handjagare är en manuell gräsklippare, men i mina öron kan det även betyda ett enkelt verktyg som man kör (handjagar) igenom en porös vägg för att göra ett hål, istället för att använda en elektrisk borrmaskin. Att dra en handtralla är något män gör i sin ensamhet :). Men vad är då en damtralla? Svaret är en gammal hederlig damcykel utan växlar och andra finesser. Det hade jag aldrig kunnat gissa.

Hockeyförlusten lämnar jag i glömska. Jag bara undrar lite lätt över hur sjutton sådana välbetalda proffs kan utföra ett sådant dåligt jobb. Eller är de rent av överbetalda? Överreklamerade?

Jag läser i media om Idol 2004 och ser att diskussionerna går höga på flera mailinglistor. Jag har inte sett programmet och har inga planer på att göra det heller. FörnedringsTV är inte min bag. Vuxna som deltar är en sak, men här gäller det ungdomar och jag är av den sorten att jag tycker att ungdomar inte är vuxna och ska därför inte behandlas som vuxna. Ungdomar är sårbara människor på gränsen till att bli vuxna. Därför tycker jag inte om det jag läser. Visst kan man tycka att den som sig i leken ger får leken tåla. Men frågan är om de ungdomar som sågas längs med fotknölarna av knölarna till jury har förstått konceptet. Om jag, som är vuxen, skulle drista mig till att försöka bli antagen till Idol 2004 för seniorer och ställde mig upp och började sjunga, fast jag vet att jag inte kan ta en enda ton rätt (tondöv är förnamnet); då fick jag stå mitt kast. Men jag är vuxen och alltså skulle jag inte ansöka att få vara med Idol 2004 för seniorer. Jag vet att jag inte kan sjunga. Jag hör det själv och framförallt har alltför många vänner och bekanta påpekat det för mig, mer eller mindre konkret :-) utformat.

Men en ung människa har drömmar och det är dem förunnat. Förut var det ofta bara drömmar och det ledde ofta inte till något konkret, det fanns inga tv-program som Fame Factory, Big Brother, Baren och nu Idol 2004. Men i dagens samhälle verkar alla sträva efter 15 minutes of fame och det kan locka vilken ung människa som helst att hoppa på vilka underliga projekt som helst. Jag tror inte att de som ansökte till programmet Idol 2004 någonsin har kunnat drömma om hur elakt de skulle komma att sågas och detta inför hela Sverige, i alla fall dem som ser programmet i efterhand. Jag tror inte att en ung människa mår bra av att utsättas för detta. Att få kritik är en sak, om den är konstruktiv. Men att ha en programidé där det bärande inslaget i programmet är att folk ska göra bort sig offentligt i TV-sändning känns inte rätt. Kritik ska vara konstruktiv, inte elak eller sårande. De som inte är bra utan sågas direkt borde inte vara med i programmet. Varför sänds det ändå? Jo, för att tittarna ska skratta åt dem som drabbas – inte skratta med.

Är detta sant nedan så är det en skandal.
Är det verkligen så här det ska gå till?
Både Johnny och Alexandra chockades när de såg vilka som skickades vidare.
– Man trodde inte det var sant. De valde ut de allra sämsta som sedan skickas till vargarna. De går vidare bara för att det ska bli bra förnedrings-tv. De frossar i de som är helt tondöva.
Han såg flera tonåringar lämna lokalen i tårar.
– Det framställs i programmet som att åttio procent av de sökande är muppar, men det är precis tvärtom. De väljer ut så att det blir freakshow.

Bilen är hämtad på verkstaden. Avgasrör bytt både innan och efter katalysatorn och på ett ställe hade det gått av helt. Men jag blev lite osäker när jag åkte iväg för jag tyckte att det fortfarande bluddrade lite så jag åkte tillbaks och bad killen som lagat bilen att hissa upp den så att jag kunde se vad de gjort. Jag minns vart besiktningsmannen hade pekat och sagt att detta kommer att ramla loss vilken dag som helst. Men när bilen var upphissad kunde jag se att allt såg bra ut och inte sjutton hittade jag det stället besiktningsmannen hade pekat på. Det visar på hur stor min kunskap är om bilars underrede :). Hur som haver så tänker jag åka och göra en ombesiktning, plus mätning av avgaserna som de inte kunde göra sist, i morgon och går den inte igenom då vete sjutton vad jag gör. Den dagen, den sorgen. Det kostade inte så mycket att låta verkstaden fixa det hela, 2.600. Ett par stycken jag pratat med i telefon i dag undrade över om jag frågat vad det skulle kosta, innan jag lämnade in bilen. Nej, svarade jag – det måste åtgärdas och vad det kostar spelar liksom ingen roll. Jag lämnar alltid in bilen på samma verkstad som är en auktoriserad verkstad för Skoda och jag förmodar att priset kanske skulle vara lite billigare om jag skulle lämna in den på en privat verkstad, men just att den är auktoriserad på Skoda känns tryggt. Det är en liten udda bil, som ägs av en kanske lite udda person :). Men jag är nöjd med bilen och nöjd med Bilkompaniet i Bro, trevlig personal och bra service.

// Annica Tiger

Annica Tiger september 8, 2004 4:50 EM