« Elektronisk jihad | Startsidan | Swift Boat Veterans for Truth »
27 augusti 2004
Biologisk krigsföring
Det finns sedan länge en oro för biologisk krigsföring i form av att någon illasinnad skulle förgifta en hel stads vattentäkt med botulismbakterier eller att det som hände i Japans tunnelbana när nervgasen sarin spreds ska upprepas och orsaka mångas död. Ett tag efter 9/11 var skräcken stor för att mjältbrandsbakterier skulle spridas via brev eller på annat sätt. Visst finns den risken. Visst kanske det en dag kommer att hända att terrorister genomför något liknande. Efter 9/11 är inget omöjligt kan tyckas. Det som ingen hade kunnat föreställa sig hände och efter 9/11 kan alla föreställa sig allt.
Men det finns en annan biologisk krigsföring som inte så många tänker på kanske dagligdags och som har pågått i många år. Fast termen krigsföring kanske i detta fall ska bytas ut mot förgiftning, då det inte oftast sker medvetet och i syfte att skada någon eller något, men i mina ögon är detta fenomen lika allvarligt.
Vi människor håller på att förstöra vår egen planet. Tills dags dato har I-länderna varit de största miljöbovarna, men i takt med att resten av världen industrialiseras och jordbruken effektiviseras i en allt snabbare takt så ökar pressen mot vår Moder Jord.
Vi är orsaken till växthuseffekten, det är framtida generationer som kommer att få hantera våra kärnavfall och skador som kanske inte ännu uppfattas som farliga eller problematiska, men som i framtiden kommer att visa sig vara just det; jag tänker då bland annat på mobilnäten, vars påverkan på oss människor inte är riktigt kartlagda. Vi slösar med våra tillgångar. Vi missbrukar våra tillgångar. Jag skriver våra, för ingen äger vår planet. Den är en gåva till människan, men vi förvaltar den djävligt dåligt, milt uttryckt.
Jag är så pass gammal att jag minns ett år då alla fåglar började vingla berusat omkring på marken och de dog som flugor. Det visade sig till sist att det var kvicksilverförgiftning fåglarna drabbats av. Det var någon gång på 60-talet om jag inte minns fel. Det finns en bok som heter "Tyst vår" och som kom ut 1962, som kanske än i dag är läsbar.
Då var det kvicksilver, efter det kom PCB och DDT, det har hela tiden kommit larm i en strid ström om farliga ämnen som sprids i vår fagra natur. Det är inte bara gifter som sprids utan naturen drabbas av övergödning från bland annat jordbruken och kalhyggen orsakar erosion. Våra tvättmedel är effektiva och som det heter i reklamen "skonsam mot tvätten", men kanske inte lika skonsam mot naturen. Ja, det finns mycket att skriva om detta. Fler exempel. Fler faror. Fler gifter. Djur- och växtarter har dött ut. En del arter är nära att dö ut i skrivande stund.
Men det som nu är på tapeten är våra läkemedel. Jag såg ett inslag på nyheterna om att läkemedelsrester kommer ut i naturen via avloppsvattnet. Vi kissar ut större delen av de mediciner vi äter. Det kanske är dags för läkemedelsindustrin att ta fram läkemedel som bryts ned helt i kroppen och inte förorsakar naturen skada.
Krav på miljömärkta läkemedel är något som börjat diskuteras nu, inte en dag för tidigt. Det skulle sätta press på läkemedelsbolagen. Det finns säkerligen redan den kunskap som krävs för att ta fram mediciner som helt bryts ned i kroppen och om rester ändå läcker ut ska det finnas dokumentation på vilken påverkan de kan ha i naturen. Men så länge inga krav ställs på läkemedelsindustrin att sådana mediciner ska tillverkas lär inte något krut läggas på att ta fram dem. En miljömärkning av läkemedel skulle i alla fall få mig att ställa krav på min husläkare att bara skriva ut sådana, om möjligt.
Hormonpreparat som exempelvis p-piller utsöndras ur kroppen och hamnar därmed i avloppsvattnet och resterna finns kvar även efter reningsprocessen i reningsverkan och det orsakar problem för vattenlevande arter. Mörtar har blivit tvåkönade, hanarna bildar ägguleprotein och har ägganlag i testiklarna. Hur detta kommer att påverka mörtarnas fortplantning lär vi väl få facit på i framtiden. Inte nog med att vi människor överdoserar och använder alldeles för mycket läkemedel som i sig i förlängningen inte är bra för oss utan naturen får sin beskärda del av det missbruket. Mörtar påverkas. Kunskap saknas om hur effekten av dessa läkemedelsrester är på vattenlevande växter och organismer.
Blodfettssänkande läkemedel, antibiotika, hjärtmediciner, inflammationshämmande och smärtlindrande preparat, medel mot reumatism och epilepsi. Det är några exempel på läkemedel som finns i renat avloppsvatten och som alltså följer med ut i den svenska naturen. I dricksvatten har det påträffats rester av antibiotika och det är inte bra – inte för oss och inte för djuren. Dricksvatten tas ofta från vattentäkter där renat vatten från reningsverk hamnar.
Att bakterier blir multiresistenta är inte önskvärt, de sjukdomsalstrande bakterier som har blivit multiresistenta är inte trevliga att drabbas av. Lägg härtill den problematik som finns via djuruppfödarnas användning av antibiotika, även om det nu finns regler om karensdagar innan slakt känns det inte tryggt för mig som konsument. Fuskare finns i alla läger. Det lär alltid finnas djuruppfödare som tänjer på reglerna i rent ekonomiskt syfte, utan en tanke på att det i sin tur drabbar konsumenten.
// Annica Tiger
Annica Tiger augusti 27, 2004 4:34 EM