25 oktober 2003
Farliga innerdörrar
Våldet mot kvinnor ökar, alltfler utsätts dagligen för hot, misshandel och dödligt våld. I Stockholms län dödades förra året 26 kvinnor. Hur siffrorna för hela landet ser ut finns hos Brottsförebyggandet rådet, BRÅ. Anmälningarna ökar, men det finns inte resurser att utreda dem. Dessutom är det inte prio nummer ett hos åklagarna att utreda dessa fall. De vill ha lite roligare saker att handlägga. Detta skrev jag om för något år sedan efter att ha läst en artikel i UpplandsBro Bladet, så det är inte taget rakt ur luften. Jag har lagt in den texten längst ned. Det är sällan mina tankar och funderingar är tagna rakt ur luften. Tyvärr. Fast en del vill ha det till att så är det.
Av 4468 anmälda fall i Stockhom var det bara 1396 fall som ledde till åtal under perioden september 2002 till augusti 2003. Aha, säger en del kanske då – resten är falska anmälningar kanske? Tyvärr är det inte så. Anmälningarna skrivs av av resursbrist från polis och åklagare, samt på grund av att det är svårt att utreda brott som sker inom hemmets stängda dörrar, utan vittnen. Blånekar mannen klarar han sig ofta. Brott kan inte styrkas. Kvinnans blåmärken kan hon ju ha åsamkat sig själv, typ! Det är förvånansvärt många kvinnor som är så in i bomben klumpiga att de går rakt in och slår sig halvt fördärvade på hemmets innerdörrar. Inte bara en gång, utan flera gånger. Förbjud innerdörrar :) säger jag bara.
Det finns ljusglimtar. Söderorts familjevåldsenhet samarbetar med polisen och där finns länets högsta andel kvinnovåldsärenden som lett till åtal, enligt onsdagens gratistidning Stockholm City.
// Annica Tiger
28/9-00
För att återgå till artikeln så berättar den att ett samarbete mellan polis, åklagare och domstolar i Norra Stockholm ska se till att antalet fällande domar ska öka drastiskt. Där resoneras inte om att 18000 anmälningar skulle vara falska, vilket föreningen FRIS medlemmar hävdar utan där tar de fram de riktiga orsakerna till att många fall läggs ned. Orsaken? Åklagarna lägger ned 7 av 10 ärenden då åklagaren inte anser sig kunna styrka brott, resurser saknas för att utreda, den som anmält har tvingats ta tillbax anmälan och/eller vanligaste orsaken enligt artikeln är att bland åklagarna är inte kvinnomisshandel speciellt högprioriterat. Det är roligare med mål som är lätta, snabba och enkla. Det är roligare med mål med lite snaskigare innehåll, vapen och dylikt. Ja, det stod så i artikeln och jag betvivlar det inte ett dugg. Varför? Ja, inte ens i samhället i stort tas inte våld mot kvinnor på allvar.
Solklara fall läggs som sagt ned. Ett exempel i artikeln var Eva som misshandlades så svårt av sin man så hon hamnade på sjukhus. Skadorna var väl dokumenterade av läkare. Väktaren som hittade henne i tunnelbanan när hon hade flytt i bara nattlinnet med sitt barn under armen vittnade men hans vittnesmål togs ej ad notam. Grannarna likaså kunde berätta att de hört att kvinnan blivit illa misshandlad genom väggarna. Ändå lade åklagaren ned fallet i brist på bevis och mannen gick fri. Vad behövs kan man tycka? Tio vittnen som står i ring runt och kollar att misshandeln går rätt till? Att man videofilmar misshandeln? Att man blir så misshandlad att man dör av skadorna?
Förra året polisanmälde en kvinna i Sigtuna sin man för misshandel. Ärendet blev liggande länge men lades ned av åklagaren till sist. Då var det för sent. I mars samma år knivdödades samma kvinna av sin man inför deras barns ögon samt en hel hoper vittnen på vårdcentralen. Där kunde inte åklagaren lägga ned fallet kanske? Alldeles för uppenbart kanske? Ursäkta ironin.
Överraskad
Vilken bamsebukett som stod och väntade på mig vid min dator på jobbet. En sådan stor bukett har jag aldrig fått förut i hela mitt liv. Jisses!
// Annica Tiger - glatt överraskad