15 oktober 2003
Reserapport
Jag tog inte med mig datorn. Men jag hade mig med en anteckningsbok. Jag är så van att skriva några rader varje dag, så det föll sig naturligt. Jag har plockat ur lite ur dessa anteckningar nedan. Av naturliga skäl publicerar jag inte dem fullt ut. Det skulle bli alldeles för mycket text. Två veckor är lång tid.
Jag har lagt ut bilder från både Cypern och Egypten under Dagens bild, se länkmenyn högst upp till vänster.
// Annica Tiger
Måndag 29/9
Upp tidigt i ottan för vidare befodran med taxi till Arlanda. På Cypern anlände jag till hotellet vid 14-tiden. Det var ett fint litet hotell i Protaras. Pentry, stort rum, air-condition, badrum och balkong mot havet.
Resan gick geschwint. Jag tror att jag börjar komma över min flygrädsla, mer och mer. Det är bara bra. Det som hände när jag flög över Atlanten (då min flygrädsla helt plötsligt bara kom) var så osannolikt att risken att det ska hända igen är mycket liten. Hur många flygningar över Atlanten ombedes passagerarna ha bältena på sig hela tiden? Stabilisatorerna hade tydligen gått sönder, så det blev en guppig färd som startade med världens störtdykning strax efter starten. Planet byttes sedan ut i London.
Tisdag 30/9
Hotellet ligger lite avsides. Men det är precis vad jag vill ha – lugn och ro. Inga fulla finnar som grannar. Från balkongen har jag en strålande utsikt mot havet. Första morgonen såg jag solen spegla sig i havets yta. Mäktigt. Vilken frukostbuffé. Nästan varje morgon hade jag frukost ihop med en bonde (köttdjur) med fru och barn :). De och jag hade ofta samma tider på morgonen.
Onsdag 1/10
Att ge sig på en cypriotisk buffé redan andra kvällen var nog att ta i :). Magen tog lite stryk. Men gott var det. Jag har fått vatten i fingrarna. Jag kan knappt böja dem. I Bulgarien satt det sig i fötterna. Variation förnöjer. Men apoteket ordinerade något vattendrivande. Det funkade.
I dag var jag på Konnos Beach. En av Cyperns naturskönaste badvikar. Det tar en halvtimme att gå dit. Det tar betydligt längre att gå hem, det är uppförsbacke en bra bit. Se dagens bild (länk uppe i vänstra hörnet) så förstår ni vad jag menar. Salt vatten. Kristallklart.
Torsdag 2/10
På min högra tumme har jag fått några blåsor. De kliar och kliar. På eftermiddagen åskade det lite. Jag misstänker att det medföljande regnet var både välbehövligt och efterlängtat av cyprioterna. Likt vi brukar längta efter ett stilla sommarregn vid torra somrar. För torrt är det här. Torrt är fel ord. Sönderbränt. Likt turistens ömtåliga skinn. Jag har sett både ormar och ödlar när jag varit ute och gått, dock finns det inga kackerlackor på hotellrummet som tur är. Jag minns kackerlackorna i Marocko. De var stora de. Hotellsängen stod med fötterna i fotogenbunkar för att förhindra dem att ta sig upp i sängen.
Jag tänker inte hyra någon bil eller vespa. De kör på fel körbana här, likt engelsmännen. Jag tror inte att jag skulle kunna hålla mig på rätt sida. Det händer säkert många olyckor med turister inblandade. De fordon som turisterna får hyra har röda registreringsskyltar. Håll dig undan-varning. Typ.
Fredag 3/10
Det är lyhört. Jag hör när grannen går upp och pissar miss i natten :). Tur att alla fulla finnar håller sig borta. Det gjorde de inte i Bulgarien :). En hel del lösspringande katter. Men hundar verkar det inte finnas så gott om, varken lösspringande eller med matte eller husse. Jag åkte till Waterland. Bert i Skara Sommarland – släng dig i väggen. Här var det åkattraktioner så till och med jag bangade. Fan börjar bli gammal. Men helikopterturen jag ställt in mig på var inställd. Tråkigt. Jag hade velat åka Cypern runt via helikopter.
Mina blåsor har blivit besvärande. De är mörkblåa nu och spända. Från tummen ned, via handloven, så går det en blåröd strimma ända upp till armbågen. Den ömmar. Begynnande blodförgiftning? Hotellets husläkare skrev ut dunder-antibiotika. 720 pix. En reseförsäkring hade inte varit dumt att ha. Så här i efterhand.
Lördag 4/10
Den blåröda randen har både ökat i längd och bredd under natten. Det ömmar. Det bultar. Men ned till stranden ska jag, hur som haver. Vem har tid och lust att känna efter om man är sjuk? Det blir man inte friskare av. Landa Beach i Ayia Napa var en höjdare. Det låg lite avsides, men ändå ganska mycket folk. Kristallklart vatten. Långgrunt. Fläktade lite. Hit lär jag dra fler gånger.
Söndag 5/10
Båttur. Jag hade sällskap med ett par från Sundsvall. Trevligt. Vi såg Farmagusta från sjösidan. Staden bara står där som en tom kuliss. Plundrad och våldtagen. Naturen håller på att ta igen sin rätt. I en del hotellreceptioner växer det nu palmer. Den milslånga sandstranden befolkas numera endast av myror och andra små fän, eller vad nu brukar finnas på en obesökt och oanvänd sandstrand.
På kvällen blev jag riktigt dålig. Jag tog på mig en T-shirt och trosor. Skulle jag dö ville jag inte bli hittad naken. Ja, så kändes det. Pulsen slog hårt och snabbt, likt en pistong i över hundra knutar. Kroppen är orolig. Jag mår illa. Jag kan inte ligga ned. Jag sitter och halvsover natten igenom.
Måndag 6/10
Jag somnade.
Jag vaknade.
Vad skönt.
Det känns som stormen har bedarrat.
Pencillinet har nog börjat verka.
Lyxkryssning? Då har de inte sett våra Ålandsbåtar. Men båten är bara ett transportmedel till Egypten. Mycket ryssar och engelsmän. Vi fem svenskar på båten höll ihop :).
Tisdag 7/10
Kairo, ett par timmars bussfärd från Port Said. Med 16 miljoner som bor och verkar i denna stad förstår jag det kaos jag ser. Dubblera Sveriges hela befolkning och bygg små halvfärdiga tegelhöghus runt Stockholm och lägg därtill tre miljoner bilar som trafikerar gatorna dagligen kanske ni kan få en bild av det hela. Vilken smog. Vilket kaos. Men spännande.
Pyramiderna var stora, men inte så stora som väntat. Jag tror att jag – likt många andra har avtrubbats – av alla moderna vidunder i form av World Trade Center (som inte längre finns som sagt var) och andra gigantiska byggnadsverk. Men visst var det en mäktig känsla. Poliser och vakter överallt. Bussarna eskorterades av militär eskort i hjälmar och k-pistar. På gatorna stod det svartklädda poliser med hjälmar, k-pistar och pansarskydd framför sig. Ska man vara rädd? Terror och terrorister är inget man vill tänka på i denna stund. Men i bakhuvudet har jag att det faktiskt har förekommit både bussprängningar och beskjutningar mot turister i Egypten.
Suezkanalen är ett märkligt byggnadsprojekt. Tänk att åka i kapp stora båtar parallellt med vägen. Gatuförsäljarna var en plåga. Jag kände mig som en mjölkko, en stinn dollarturist vars enda syfte här i världen är att köpa, köpa, köpa.... Det som först kostade 40 dollar blev mot slutet bara en dollar dyrt. Men vad hjälper det om man inte vill ha skräpet? Jag bara sade Please... mot slutet och försökte låta bli att se dem i ögonen.
Onsdag 8/10
En god natts sömn. Men de omtumlande intrycken har ännu inte smultit. Vilken dag. Jag tycker synd om alla djuren, vilket hårt liv de tycktes ha. Hästar, hundar, åsnor och kameler har nog inte hjälp av någon Djurskyddsförening eller liknande. Det har inte vanliga fattiga heller kan jag tänka mig. Sociala skyddsnät är nog inget som står på prio-listan där. Fattiga människor fanns det gott om. Det fanns många rika också, klyftan syntes allmer då.
Torsdag 9/10
Italiensk buffé mot kvällningen. Inte alls illa. Dagen tillbringades i solen.
Fredag 10/10
Snuvig. Hostar. Ont i halsen. Rosslig i bröstet. På hemresan från stranden såg jag via bussen en hemsk olycka. Två bilar krockade, varav den ena blev hemskt tillbucklad. Jag hoppas personen klarade sig. En turist på vift kom över på fel sida. Ja, stackars cyprioter som måste stå ut med detta. Det var nog inte första gången det smällde av den anledningen.
Lördag 11/10
En febrig natt. Det är en bedrift att frysa när det är 28 grader varmt i rummet. Men inget hindrar mig från att dra iväg ut till stranden nu på dagen. Det finns ju magnecyl. Jag brukar alltid bli sjuk när jag åker utomlands. Det är min astma/bronkit/KOL som brukar spöka.
Söndag 12/10
Vad gör man på stranden när man ändå sitter hela tiden under ett parasoll? Engelsmän. De måste vara ett släkte för sig. Dagens mantra blev för övrigt:
– Vem får tyst på göteborgarna.
Att fyra gamla, goa gubbar kan låta så.
Måndag 13/10
Hemresa. Jag vill inte. Jag vill stanna några veckor till. Även om jag nu har varit sjuk från och till har det varit underbart. Värme. Sol. Bad. Trevliga människor. Vad mer kan man begära?
Annica Tiger 12:07 EM | Google
Fler
som fyller år.
Grattis Marina!! Hipp hipp hurra!
// Annica Tiger
Dagen efter
Då var det roliga slut :). Men det fortsätter på lördag. Då kommer min familj.
Hela köket var fullt, det blev ståplatser mot slutet. Alla hans barn och barnbarn kom, fast det var en vanlig tisdagskväll. Ändå hade jag sagt till B. att jag inte ville ha något speciellt firande. Att fylla femtio är kanske stort i mångas ögon, men för mig är det som vilken annan dag som helst.
Tack för alla grattisar.
Tack till Katinka och Marina som kom förbi.
// Annica Tiger - nymornad