27 april 2010
En normal dag
Natten till måndagen var lite småjobbig. Feberfrossa. Hela kroppen löpte amok. På morgonen skulle jag masa mig ned till centrum för att köpa det nödvändigaste. Jag kommer ut, klickar på bilens nycklar. Ingenting händer. Klickar febrilt, men bilen är stendöd.
Hmmm. Går sakta ned till centrum. Väl inkommen in i affären går strömmen. Butiken mörkläggs. En kabel hade tydligen kapats av ivriga rivare, som jobbar i kåken bredvid. Jag ställer ifrån mig korgen och knatar hemåt. Får vila två gånger på vägen då det bara snurrar i pallet. Handlar i lilla affären vid parkeringen istället.
Väl hemma upptäcker jag att grannen är på G i sin bil. Jag knackade på bilrutan och frågade om han hade startkablar. Vilken ängel. Han hjälpte mig att få igång bilskrället. Tyvärr råkade jag i min iver sätta mig på kassen där mina inköp blev plattare än plattast. Kakorna som jag köpte till kaffet såg med en gång helt oaptitliga ut.
För att ladda batteriet passar jag på att åka, mycket sakta och koncentrerat, till Bro och bytte till sommardäck. Ja, inte jag. Givetvis fick jag hjälp. Numera orkar jag knappt lyfta ett däck, än mindre montera det på bilen. Ett däck var nästan tomt på luft. Det måste jag hålla koll på i sommar.
Somnade 19.30 helt utmattad. Vaknade av och till hela natten. Så direkt utsövd är jag inte. Gårdagen var en helt normal dag. Så normal den kan bli numera. Så här en dag efter kan jag småle lite åt eländet. Men just då log jag inte.
I dag har jag åter varit på sjukhuset för nya prover. En sjukskrivning börjar bli oundviklig. Hemolytisk anemi väntar runt hörnet. Om fyra veckor, om mina röda blodkroppar fortsätter att förstöras i samma takt som hitintills, kommer jag ha ett Hb runt 80 - 90. Det går snabbare än väntat.
// Annica Tiger
Annica Tiger 12:32 EM | Kommentarer (1) | Google