15 januari 2010
Nutidens statare
Vad Arbetsförmedlingen kan erbjuda sjuka människor är något som övergår min fattningsförmåga. Vad händer med vårt sociala skyddsnät? Det var länge sedan statarna stod och bugade och bockade med mössan i hand, men varför får jag vibbar om att vi är dithän igen?
Är du sjuk ska du få vård och rehabilitering av sjukvården. En som blir sjukskriven ska inte behöva oroa sig för att Försäkringskassan gör en egen bedömning, tvärsemot läkaren och att du står där utan varken lön eller sjukpenning. Hur många har en buffert att ta av för att betala hyra och räkningar i flera månader. Inte många i dagens läge.
Är du sjuk kan du inte jobba. Kan du inte jobba får du ingen lön. Därför har vi Försäkringskassan som ska gå in efter en viss tid och ska betala ut sjukpenning. Misstänker Försäkringskassan att vissa läkare sjukskriver folk lite släpphänt ska de agera mot läkaren och inte mot patienterna. Försäkringskassans egna läkare ska tvingas träffa patienten i fråga.
Korttidssjukskrivningar är det arbetsgivaren som får hantera. En del kräver läkarintyg från första dagen, vilket jag tycker är ett medel som bara ska användas om det är frågan om upprepade sjukdomsfall. Vem orkar släpa sig till en läkare om man ligger med 39 graders feber?
För några dagar sedan var det en 61-årig kvinna som tog livet av sig. Hon orkade inte med att fajtas mot det nya systemet. Är det så vi vill ha det?
// Annica Tiger