« Bloggar som reklampelare | Startsidan | Oranga kuvertet »

5 februari 2009

Skrämmande polismentalitet?

En film som spelades upp i Malmös tingsrätt som en del av utredningen inför ett åtal av en man för våldsamt upplopp i samband med kravallerna i Rosengård förra året visade prov på polisens mentalitet, som en slags omvänd bonus - ogenomtänkt kanske av poliserna, men det lär bli efterverkningar av det hela. Det bör det bli. Det måste det bli.

En polis säger:

- Jag håller med han gubben på Ica i Vellinge: "Ni har kommit till fel kommun, blattejävlar".

Lite senare ser poliserna i bussen den nu åtalade 21-årige mannen:

- Den lille jävla apajäveln. Ska jag göra han steril när jag får tag på honom? frågar en polis sina kolleger.

En annan polis svarar direkt:

- Ja, han ska ha så duktigt med stryk så han inte kan stå på benen.

Att denna film finns i utredningen måste bero på att ingen annan inom poliskåren har reagerat på uttalandena ovan. För mig är förklaringen att rasismen är vardagsmat hos somliga poliser. Hur ska jag annars kunna tolka det hela?

Poliser är bara människor, men i och med valet av yrke så har de tagit på sig ett stort ansvar. Poliser behövs. Poliser är en av grundpelarna inom svenskt rättsväsende. Därför krävs det att det går att lita på poliserna. Poliserna ska ha god kännedom om etik och moral och får inte vara korrumperade, rasister, nazister eller på annat sätt i sin yrkesroll påvisa att de inte är neutrala i sin yrkesutövning.

Jag är van att poliserna i Tunisien är korrumperade och försöker klämma åt sig så mycket "fluss" - pengar - de bara kan. Inte alla, men tillräckligt många att jag tycker det är obehagligt varje gång jag är där. Men i Sverige? Absolut inte. Men hur är det med det? Egentligen?

// Annica Tiger

Annica Tiger februari 5, 2009 10:43 FM