« Vad gör man? | Startsidan | Blogstafetten »
6 september 2008
+ och -
Min adsl-uppkoppling verkar ta tid att få ordning på. Två gånger har jag fått besked att den ska vara inkopplad och klar, men var undrar jag för inte är den inkopplad här i alla fall. DSL-lampan lyser inte grönt, den är helt släckt och resterande lampor likaså förutom Power och Ethernet. Nu är det felanmält igen och kanske det kommer igång någon gång och inte bara någonstans utan här hemma :). Jag har en hel del obesvarade mail och de får vackert vänta tills jag har adsl, tuta med modem är något jag undviker i det längsta.
Första parkeringsboten har jag fått nu och den får jag vackert betala ur egen ficka - 700 pix - ungefär som att jobba gratis en dag. Tyvärr, men det är bara att bita ihop och betala. Det är nackdelen med att köra mycket i stan och undvika lapplisorna, som i för sig spelar en viktig roll, men som jag själv i det längsta vill undvika närkontakt med. Men ibland måste jag helt enkelt ställa mig där jag riskerar att få en parkeringsbot, ofta har jag lite ont i magen och stressar på lite extra. Adrenalinet ligger ofta på topp, minst sagt.
Bilen gick igenom bilbesiktningen utan knot. Gissa om jag blev positivt överraskad, det är en gammal bil och ska jag vara ärlig så är jag nästan inställd på att den ska gå sönder varje dag jag åker med den. Det är en obehaglig känsla, men jag har inte råd att köpa en ny bil utan jag får tuta på med bilskrället.
Jag blev riktigt förvånad häromdagen när jag kom hem från jobbet. Vem kliver inte ur hissen om inte en gammal arbetskamrat från Tele2. Han har bott här i tio år och han hade sett mitt namn på tavlan och undrat om det var jag eller någon annan A Tiger som flyttat in i samma hus.
Jag vet inte om jag trivs här i norr om stan än, jag har knappt ens hunnit utforska närområdet, än mindre packat upp mina kartonger. Det är fortfarande snitslade banor som gäller. Så har jag levt nu i två månader, det känns som om det är mitt nya liv. Nomad. Vem vet. Det kanske är mitt öde? Men jag är hellre det i Tunisien med M. än ensam här i Sverige.
Ramadan (den muslimska fastemånaden) har börjat. Jag är glad att jag inte behöver leva i 45-graders värme och inte kunna dricka vatten under dagen, röka eller äta. Nu är jag ingen muslim och kommer heller aldrig att bli det, vad än framtiden har i sitt sköte.
Ikväll är det en stor släktträff, egentligen är jag alldeles för trött för att gå (när jag äntligen är ledig känner jag av hur trött jag egentligen är) men å andra sidan klagar jag ofta på att jag aldrig ser skymten av min släkt, så jag masar mig nog iväg på Tiger-träffen - i alla fall en snabbis.
// Annica Tiger
Annica Tiger september 6, 2008 2:43 EM