9 december 2007
Nu har jag ställt bilen...
Lite sjukblog blir det i dag..... :(
Nu får bilen vila i 20 veckor, minst. Jag ska inte köra bil, om jag känner mig trött enligt bipacksedlarna på mina mediciner och det stämmer nog, med råge. I går var jag och skulle hämta bilen norr om stan då den fått vinterskorna på och jag tänkte köra hem den och ställa den på min parkeringsplats. Det var en skräckupplevelse. Jag tuppade av halvvägs, som tur var ute i obygden på en tom landsväg och vaknade av att jag körde i dikesrenen och per automatik väjde för en snöpinne, på vänster sida - helt fel sida med andra ord. Upp på vägrenen kom jag, även om det tog ett tag innan jag kunde komma loss ur sörjan, underredet var fullt av halm och lera och hjulen bara spann när jag gasade. Jag hade nog tur att just den biten av dikesrenen inte innehöll några stenar eller andra hinder typ i form av brunnsringar och att jag inte hamnade i själva diket som är ganska djupt eller hamnade ute på åkern. Jag tyckte det luktade lite bensin så jag ringde efter B. och bad honom komma med en ficklampa så jag skulle kunna inspektera underredet. Vad tror ni händer honom? Han kör på en grävling och sabbar hela fälgen och hjulet på höger fram. Det var inte vår dag i går. Det var det inte för övrigt heller. Jag ska i alla fall inte fira jul eller nyår hos B. i år har jag bestämt.
Jag är fortfarande lite chockad av läkarens besked i fredags. Släng alla järntabletter sa han, det är totalt meningslöst att äta dem - de gör ingen nytta - varken till eller från. Jag är sjukskriven till den 31 januari, men hoppas givetvis att kunna börja jobba tidigare. Vem vill vara sjukskriven under en provanställning? Men han informerade mig om att anledningen till att jag mår så dåligt är att medicinen jag äter angriper inte bara det den ska angripa utan även mina röda blodkroppar (anemi - minskat antal röda blodkroppar), samt mina röda blodplättar (påverkar levringsförmågan). Det är detta som gör att jag numera ser sämre, tuppar av titt som tätt, egentligen ska jag inte vara ensam hemma, med tanke på risken att tuppa av och slå huvudet i någon vass kant, men det skiter jag i. Jag vill inte vara beroende av någon annan. Jag vill klara mig själv. Men jag skulle vilja ha några liter blod så att jag mår lite bättre, i alla fall över julen. Jag ska ringa på måndag och föreslå att jag får en blodtransfusion nu (så medicinen har lite fler celler att förstöra och kanske några förblir intakta ett par veckor), och inte när det är försent och jag är så sjuk att jag måste läggas in en längre tid. Jag blir bara sämre dag för dag och det har jag svårt att förlikas med. Jag som är ett sådant kontrollfreak. Full koll. Men det har jag inte just nu, inte ens över min egen kropp. Inte ens över mitt eget liv. Inte ens över mina tårar.....
// Annica Tiger