24 mars 2007
Skjut, gräv och tig!
Det diskuteras ofta om att djurarter håller på att dö ut i regnskogarna, i takt med att den skövlas. Många är oroliga för bergsapornas väl och ve. Olika räddningsaktioner försöker råda bot på utrotningen av diverse arter här på jorden.
Men vem bryr sig om våra svenska vargar, som i princip är lika utrotningshotade och än mer nu efter beslutet om utökad rätt att skjuta rovdjur. Vargen var här före oss. Vargen har lika stor rätt att leva som vi har. Varg äter kött. Det gör vi också. De som har lösspringande hundar i skogen utmanar ödet. Det finns elstängsel att hägna in sina utegående tamdjur.
Det finns så många varghatare i detta land. Nu har de väl fått en kollektiv orgasm. Skjut, gräv och tig har länge varit in facto. Nu blir det legaliserat. Alla vargar som tidigare har skjutits har givetvis inte rapporteras till polisen eller annan berörd myndighet eftersom de inte skjutits legalt. Jag tror inte att rapporteringen kommer att öka i rädsla inför att lagen ska dras in.
Regeringen fattar i dag beslut om utvidgad rätt att skjuta rovdjur som angriper tamdjur. Det innebär att det nu blir möjligt att skjuta en varg även utanför inhägnat område.
Begreppt ”utanför inhägnat område” är och kommer att bli svårtolkat och detsamma gäller ”i färd med att angripa tamdjur”, i de fall vargavskjutningen kommer myndigheterna till kännedom. Men jag tror att det fortfarande kommer att ske som det alltid gjort, skjut, gräv och tig. Inga ortsbor, som kanske tycker illa om detta, vågar rapportera till polis - på små orter bör man hålla sig väl med grannen.
Vi har i skrivande stund ungefär 150 vargar i Sverige. Det är inte många. Hur många kommer det att finnas kvar om två år? Det kommer att bli en intressant fråga. Jordbruksminister Eskil Erlandsson satt med sina ljusblåa oskyldiga ögon och bedyrade på nyheterna att han inte alls trodde att denna nya lag kommer att missbrukas och att vargstammen inte alls kommer att reduceras nämnvärt. Tror han verkligen på det han säger? Eller är det ett spel för galleriet?
// Annica Tiger